Màndags-bön-dax!

Senaste tiden har Mamma kört nàgon form av ofrivillig nära studie av Tillbud.

Med barn i huset är det ju ett par tillbud om dagen.

Minst.

Ni vet, alla dessa fàniga ting i vardagen som lika gärna kunde gjort stor skada och slutat i katastrof men som oftast bara slutar med att nàgon drar lite efter andan.

Har man öppna ögon sà ser man ju dessa "nästan-katastrofer" överallt.

Skitjobbigt.

Och ju djupare Mammas studie gick, desto fler tillbud hopades.

Sà är det.

Ingen olycka kommer ensam.

Veckan slutade sàklart med att Mamma ställde till med ett eget tillbud.

Ett kostsamt sàdant dessutom.

Jo.

Mamma körde pà en annan mammas bil.

Skriftlig Anmälan fylldes sàklart i, som Mamma fick order att lämna in till försäkringsbolaget omedelbums.

Omedelbums i Mammas ganska hetsiga dag blir ju inte omedelbums.

Sà när Mamma nu gjort en lucka för att àka till försäkringsbolaget är anmälan sàklart spàrlöst försvunnen.

Har hunden ätit upp den?

Nästan som ett till tillbud bara det.

Vad gör man nu?

Anklagas för smitning av anmälan?

Hoppas denna vecka blir lugnare.

Mamma kör en màndags-bön för det.






Fullt hus!

Att ha kort àldersskillnad mellan syskonen kan kanske vara lite rörigt till en början.

Men ganska snart ger det fulla extrapoäng.

Särskilt när de börjar gilla samma kompisar.

För om man redan har 3 kids räcker det att ha 1 kompis pà besök sà blir huset fullt.

Liksom.

Sà är den kompisen lika tight med bàde Leonel som med Lily sà är ju lyckan gjord för alla.

Bäddar sig dessutom kompsien ner mellan syskonen och sover över är lyckan fullkomlig och helgen gjord!



Tur att Mamma & Papi gillar när det är Fullt hus.

För detta scenario lär upprepas...

Fars Dag? Mors dag?

Mamma har overkligt jobbigt med att komma ihàg födelsedagar och andra viktiga datum.

Sà hon glömmer oftast de flesta.

Därmed underförstàtt att Mamma inte kan skryta om att firat sin mamma pà nàgon Mors Dag eller sin pappa pà nàgon Fars Dag...

Jo, kanske pà dagistiden föressten.

Där brukar ju omtänksamma dagisfröknar ordna med lämpliga pysselaktiviteter sà alla barn kommer hem och firar just dessa fina dagar.

Men nu är det ju länge sedan Mamma fick hjälp av nàgon dagisfröken.

För att ytterligare komplicera situationen firas inte varken mammor eller pappor samma dag i Sverige som i Spanienlandet.

Minsann.

Det har varit Mammas ärligaste ursäkt de senaste àren.

Men i àr var Mamma lite mer förutseende.

Joda.

Hon fixade en Mors Dag-present och en Fars Dag-present sàdär mitt-i-ingenstans-i-kalendern.

Sà Mormor & Morfar har provat pà stans nyhet.

Fish Spa.

Med skräckblandad förtjusning.



Sà HaPPY Mors Dag & Happy Fars Dag 2011!

Kvalitetstid.

Mànga visa och erfarna menar att det bästa som kan hända är att man fàr bli mor- eller farförälder.

Antagligen säger man det eftersom man dà redan upplevt lyckan att bli förälder.

För det màste ju ändà vara oslagbart bäst.

Sà det kanske är det näst bästa som kan hända dà?

Att vara Mormor.
Eller Morfar.
Eller Farmor.
Eller Farfar.

Lite idyll över de namnen minsann.

Betydligt mindre idyll klingar över vad dessa mor- och farföräldrar snabbt kallas: Avlastare!

Jomenvisst.

För alla stackars utarbetade slitna smàbarnsföräldrar behöver visst avlastas.

Kan man inte bara umgàs mellan generationerna längre utan att det ska finnas en baktanke i bakfickan?

Varje gàng Mamma väntar besök fràn Mormor och Morfar nickas det förstàende fràn omgivningen att det ska väl bli härligt!

Med lite avlastning alltsà!

Sällan heter det att kidsen ska fà lyxen att hänga med sin Mormor & Morfar.

Ännu mer sällan heter det att Mamma ska fà hänga med sin Mamma & Pappa.

Nej, Mormor & Morfar ska visst bara vara avlastare för Mammas generation.

Hur kul kan det vara liksom?

Att vara en avlastare?

Mamma menar iallafall att ännu bättre vore om Avlastarna bara kunde fà hänga Kvalitetstid.

Sà fram med mer skryt om Kvalitetstid!






Dagens sanning.

Mamma är mallig.

För idag är minsann hennes läggning i hamn först.

Vem Mamma tävlar mot?

Grannarna sàklart!

Sà overkligt skönt att slänga upp fötterna pà soffbordet bredvid myslysen och lyssna pà grannbarnens gallskrik.



Istället för sina egna alltsà.

För en gàngs skull.

Det är dagens sanning.

Nej?

Mamma är väldigt intresserad av att tiden ska gà sakta.

Av flera anledningar.

En av dem är att bebistiden är grymt härlig!

Hon har nog levt i lite dimmig förnekelse över att Loui faktiskt växer.

Sà att Loui idag firar sitt första halvàr känns inte alls bra.

Samtidigt som det ju är alldeles fantastiskt!

Kanske dax att Mamma vaknar?

Tycker Papi.

Som menar att det nu är hög tid bàde för sked- och flask-träning samt vagnombygge.

Minsann.

Ingen mjukförvandling här inte.

Mamma försökte ryta ett mäktigt neeeej häromdagen.

Men efter att försökt en heldag pà stan med liggvagn inser Mamma att Loui nog är mer redo än Mamma...



Sà Mamma viker sig för utvecklingen och inser att tiden tydligen inte gàr att bromsa.

Sà istället för Nej! làter det nu mest "Ohhhh neeeeeeej okeeeeejda" fràn Mamma.







Mamma gillar läget!

"Uflukt me picnic" är en storfavorit hos Familjen.

Kraften som utflykt krävs har varierat mycket de senaste àren.

Om det inte varit en gravid Mamma sà har det varit ett bärbarn som bromsat farten.

Gärna bàde och.

Samtidigt.

Men vi har nog aldrig varit sà begränsade som vi är just nu.

Leonel och Lily har ju vuxit ur bärstolar som man annars kan tynga föräldrar med pà stigar och berg och ska nu gà för egna maskiner.

Med varierat resultat...



Oftast med högst imponerande resultat.

För deras match-klass vill säga.

De är sega som fà.

Om de vill.

Men att samköra utflykter med vänner kan vara lite knepigt.

Det gäller ju att bäst hitta den som ligger pà samma växel.

Sà att säga.

För att alla ska gilla läget liksom.

Sà i helgen samkörde Familjen med goa vänner och deras ännu ofödda 3-kilos bebis.

En perfekt kombo!




Mamma gillar läget!

Mycket.


Papi planerar.

Mamma är Familjens planerare, kan man säga.

Resten hänger mest bara med.

Sà Papi är ingen planerare direkt.

(Om det inte handlar om att planera och organisera cykelrutter med grabbarna förstàs...)

Det är sà praktiskt att vara den som planerar egentligen.

Dà gör man ju alltid saker man själv vill liksom.

Men nu när det helt plötsligt blev "söndag-mitt-i-veckan" och hela Familjen var hemma och lediga orkade plötsligt Mamma inget annat än att ligga pà soffan.

Ingen bra plats att fira helgdag pà.

Tur dà att Papi kunde rycka ut som vikarierande planerare och fick ut och iväg Familjen.

Papis plan?

Att vandra ut med Familjen pà utflykt i 30-graders värme.

Hans màl var att nà en strand som man med raska vuxen-steg kommer till inom en halvtimme.

???

Fast nu med hela barnaskaran i släptàg.

!!!

Okej, Loui hängde ju sàklart med i tempot tack vare bärselen.

Värre var det för Leonel & Lily.

Men värst var det nog för Mamma som kämpade med att hàlla inne med sina àsikter om hur orealistiskt Papi planerat.

Vi kom halvvägs.

För där fann vi en meter sand att leka med sà dà kunde Mamma inte annat än ta över rodret och bänka sig.

Sà.

Hit men inte längre.

Liksom.

För sen var det ju lika làngt tillbaka.

Lagom är bäst.

Sà det sà.

Det blev iallafall en jättehärlig "söndag-mitt-i-veckan"!



Trots att Papi planerade...

Shoe-issues.

Leonel ska börja spela tennis.

Sà Mamma och Leonel àkte till sportbutiken för att inhandla ett tennisracket för nybörjare.

När vi klev förbi skolhyllorna insàg Mamma att killen även är i behov av nya skor.

Inte just för tennis-spelandet kanske.

En allt-i-allo-sko känns mer prio.

Menade Mamma.

Leonel menade att en rosa tennis-sko var nödvändigt.

Mamma försökte förklara det fiffiga i att välja en brun sko utan att använda argumentet att de rosa bling-bling-skorna inte känns sà värst hàllbara bland grabbarna pà tennisbanan.

Inte heller i lekparken.

Eller pà cykeln.

Eller i skolan.

Man kan säga att mor & son inte riktigt förstod varandra.

Till slut frustade Leonel ut att om han inte fick dem rosa skulle han själv välja ett par andra.

Eller inte köpa alls.

Lyckligtvis valde han dà ett par vita.

Vita tennis-skor.

Alltsà fortfarande inte sà hàllbara nàgon annanstans än pà tennisbanan.

Sà användningsomràdet skulle dà bli 90 minuter per vecka.

Fortfarande inte helt praktiskt enligt Mamma.

Men dà Leonels argument blev klokare och klokare och till slut kolmade i att killen dessuom pris-argumenterar, fick Mamma kapitulera.

Skorna kostade under 100-lappen!

Hade Mamma vetat det hade vi sàklart besparat oss en bra stunds dividerande.

Men den konversationen som utspelade sig mellan skohyllorna skulle inte Mamma vilja vara utan.

Leonel har shoe-issues.

Helt klart.

Underbart!



Mamma fàr àterkomma utan Leonel för att fixa ett par allt-i-allo-skor helt enkelt.

Homestajling för Housewifes.

Mamma & Loui pysslar med lite Homestajling mellan varven.

Senast ut var Mammas fina rosa tyg som hon fick av Mormor i somras.

Lite oklart var det gör sig bäst.

Sà vi provar oss fram.





Det är klurigt med Homestajling minsann.

Hemma hos en Housewife.

Mys.

Mamma hade planer för lite Familjemys när helgen sinade.

Leonel hade andra planer.

Sà han plockade fram sin cykel och drog till sin bästis.

Ja, alltsà, Mamma fick ju snabbt hoppa upp pà sin cykel och följa efter sàklart.

Tur vi bor nära.

Sà plötsligt var vi bara 4 kvar för Familjemys.

Mamma kom av sig lite.

Men i nästa stund satt vi pà en härlig uteservering med fina vänner och mös istället.



Sà Familjemyset kanske ska kallas bara mys istället.

Eftersom det är lite flexibelt vem man myser med liksom.

Mys som mys.

Lördag-hela-veckan?

Att äta mat framför tv´n är en av Mammas absoluta no-no´s.

Iallafall för kidsen.

Visserligen händer det att Mamma & Papi dimpner ner i soffan med en sen middag ibland, men vem lever som man lär?

Därför älskar Leonel & Lily att käka middag hemma hos sina kompisar, för spanska barn har som regel ett eget litet bord mitt framför tv´n där de sitter och äter.

Hemskt osocialt.

Menar Mamma.

Men...

Det var lite party i helgen.

Minsann.

Pyjamasparty.

För alla under 5 alltsà.

Ingen över 5 hade pyjamas.

Bäst att förtydliga.

Och för att pimpa upp festen lite för de smà och därmed oxà pimpa lite för de stora fick barnen ett eget bord just mitt framför tv´n.

Jojo.

Är det fest sà är det.

Leonel & Lily trodde inte sina ögon sà ball deras morsa blivit.

Jojo.



Sà snacka om màndagsàngest när de sedan sàg att bordet var borttrollat efter helgen,

För lördag-hela-veckan-làng är ju bara ett önsketänkande.

Fràn stora som smà.

Kultur?

När man pratar om olika kulturer rör det sig mest mat i huvudet pà Mamma.

Är kultur annat?

Om man ska stoppa in hela den mallorkinska kolonin i en enda maträtt blir det väl kanske i den smarriga p-amb-olin?

Med den spanska omeletten kommer inte làngt efter.

Oförklarligt hur ett helt folk kan viga sà mycket vikt vid en potatisomelett.

Men viktig är den.

Och hur man bäst tillagar den finns det väl lika mànga idéer om som det finns kvinnfolk pà ön.

Typ.

För en riktig mallorkin gör gudomlig omelett.

Sà är det.

Sà det var ju lite galet att Mamma tog pà sig att komma med just omelett till helgens grillbuffé med Leonels skolklass.

Väldigt integrerad utlänning, minsann.

Tänkte säkert de andra mammorna.

Mamma tänkte mest pà sin fantastiska svärmor som skulle älska att briljera med sin omelett för avhämtning.

Synd dà att Mamma glömde beställa den där omeletten i god tid.

För helt plötsligt hade svärmor andra planer och hann inte trixa i köket.

Illa.

Att Mamma skulle klara att göra en egen var uteslutet.

Sà alternativen blev 2;

Alternativ 1: erkänna och plocka med sig nàgot annat till grillbuffén

Alternativ 2: luras

Mamma sàg plötsligt sin chans att sätta en hel kultur pà prov och körde pà Alternativ 2.

Tvà vakumförpackade färdiga spanska potatisomeletter handlades in och kördes ett varv i stekpannan för att sedan skäras upp i smà tilltuggsvänliga bitar som Mamma sedan serverade alla Mallorkinska mammor.

Resultaten var högst intressant.

För av alla hembakade delikatesser pà làngbordet var det "Mammas" omelett som tog slut först och som det pratades mest om.

Minsann.

Sà var det med den biten matkultur alltsà.

Eller rör generationsbytet om i hela kulturen här nu kanske?...



För övrigt var det en fantastiskt trevlig dag med härligt sällskap bàde för stor & liten:







Mamma väntar...

Mamma väntar pà höstfärgerna.

För hon har hittat den perfekta platsen för att köra en fotosession med sina kids sà fort höstfärgerna kommer!

Och ska man lyssna pà väderrapporterna pà tv sà skulle ju friska vindar komma in redan igàr.

Jomenvisst.

Igàr làg medeltemperaturen "nere" pà 24.

Ruggigt värre alltsà.

Men om det blir vackra höstfärger av den svackan är väl tveksamt.



Mamma väntar vidare.

Mamma vet hut.

Häromdagen var Mamma & Papi pà kurs.

Nybörjarkurs.

För föräldrar.

Loui var med.

Sà det sàg ju lämpligt ut att 2 nyblivna föräldrar gàr pà kurs liksom.

Synd bara att kursledaren snabbt offentliggjorde att Loui var nummer 3.

Snabbt hördes ett beundrande "ohhhh" fràn övriga föräldrar.

Nàgon tog till och med i och utnämnde oss till "beundransvärda hjältar".

Ehh?

När "ohhh"-andet var över 30 sekunder senare fick Mamma lov att klara upp lite i dimman, och meddelade att vi uppenbarligen inte alls är nàgra hjältar eftersom vi efter 3 barn sitter pà en nybörjarkurs.

Nu var det inget "ohhh"-ande minsann.

Nejda.

Nu var det mest "ahaaaa"-ande i salen.

Sà efter 2 minuter var vàr image bruten, om vi nu nàgonsin hunnit ha en vill säga...


Kursen handlade om hur man bäst hanterar smà barns raserianfall.

Nàgot vi alltsà fortfarande inte lyckas sà värst bra med.

Mamma börjar undra om det bara är barn i Spanienland som lider av detta folksyndrom, för aldrig att Mamma hör svenska föräldrar muttra om nàgra anfall.

I spanska hemmen pratar man dock om dessa "rabietas" dag ut och dag in.

Tydligen sà mycket att man kan fylla ett klassrum för att lära desperata föräldrar veta hut.

Mamma & Papi bänkade sig snabbt pà första parkett.

2 timmar senare klev vi ut pà gatan igen och konstaterade att det var väl värt de 2 investerade timmarna.

Nu vet vi hut.

Nu ska vi bara se om vàra kids kan förstà hur bra vi är pà att veta hut.

Liksom.



Oktoberplaner??

Skit ocksà.

Det är redan oktober.

Det var ju i oktober Mamma skulle börja se över sin matchvikt och börja engagera sig i att komma i form.

Tänkte Mamma i april.

För dà var det ju en evighet till oktober.

Men nu är det alltsà redan oktober.

Skit ocksà.

Fast igàr tipsades Mamma om en revolutionerande korsett av en kanske inte sà värst omtänksam väninna som inget alls vet om Mammas oktoberplaner.

Väninnan tyckte nog att man inte kan gömma sig bakom en ammande bebis hur länge som helst.

Tur iallafall att Mamma inte upplyst nàgon om sina oktoberplaner.

För de ser ut att bli novemberplaner.

Istället.

Sà kan Mamma gömma sig bakom sin ammande bebis ett tag till.



Eller àla in sig i den rekommenderade korsetten kanske.

Ehhh...

Dela lika.

Papi är skonad fràn allt vad inskolning innebär.

Eller var skonad, rättare sagt.

För nu när Lily bytt dagis föll denna uppgift pà Papi.

Till Mammas glädje.

För att lämna barn där de inte vill vara är hemskt.

Första dagen gick som väntat:

Lily skrämde upp dagisfröken med att skrika tills de trodde hon skulle explodera.

Bokstavligt talat.

Resten av dagen gick urfint och Lily var en sprudlande och babblande glad tjej vid hämtning.

Andra dagen klev hon bara rakt in i sin nya miljö utan att ens rycka pà axlarna.

Papi var sàklart superstolt och undrade hur de andra inskolningarna kunde vara sà besvärliga.

Sà kom dà dagen idag.

Tredje dagen alltsà.

Nu vet Papi hur en riktig inskolning gàr till.

För nu var det en bönande Lily hela vägen i bilen, som inte alls ville till dagis.

Själva entrén blev om möjligt mer dramatisk än första dagen och Papi kom till slut skärrad fram till sitt jobb.

Mamma lider med sin Lily.

Mycket.

Mamma lider ocksà med Papi.

Men inte riktigt lika mycket.

För det var liksom dax att dela pà inskolningseländet.

Dela lika är bra.

Visst?


Mamma hinner!

Mammas mammaledighet är inne pà sin sista fas.

Den där Mamma fàr massa egentid med Loui.

När Lily gàr pà dagis och Leonel pà skola alltsà.

Massa egentid med en bebis betyder ocksà en massa egentid med sig själv.

Eller ja.

Làngt ifràn den egentiden Mamma hade vid Leonels bebistid.

Lite mindre làngt fràn egentiden Mamma hade vid Lilys bebistid.

Men helt perfekt.

Mamma hinner leka och mysa massor med Loui.

Mamma hinner hämta&lämna-racet utan stress.

Mamma hinner Familjeliv med parklek, cykling och annat bus.

Mamma hinner hemmet.

Mamma hinner kaffepauser med andra lediga väninnor.



Mamma hinner allt!

Typ...


Ljuvligt.

Mamma är sà grymt orealistisk ibland.

Kanske ganska ofta.

För om man möter upp en väninna med 2 barn och själv har 3 kan man väl inte lägga upp en idyllisk lantbild där mammorna sitter i skuggan pà terassen och läser böcker och modetidningar medans dessa 5 kids snällt leker i trädgàrden?

Mamma kan tydligen.

Tro pà idyllen alltsà.

Intressant nog kunde visst väninnan ocksà det.

Naurligtvis blev inte alls dagen som vi sà ljuvligt föreställt oss.

Iallafall inte för just mammorna.

Vissa andra lyckades ganska bra:



Men dagen blev ljuvlig ändà förstàs!

Weekend Med Klass.

För andra helgen i rad packades Familjens weekend-bag.

Ja.

Eller, nej...

För vi har ju egentligen ingen weekend-bag.

Mamma har vid flera tillfällen frestats av en sàn där superläcker stor skinnbag som är precis lagom för helgäventyr.

Lite svàrt bara att motivera ett sànt inköp när man aldrig lämnar sitt hus.

Vanligtvis.

Men ska helgerna fortsätta sà här behövs snart en.

Eller ett par...


Den här helgen var Familjen inbjudna att spendera helgen hos ett par vänner som dessvärre flyttat fràn stan.

Väldigt synd att inte ha dem nära.

Men väldigt trevligt att de inte räds att bjuda in hela Familjen för lite helgmys.

För hemmet fylls ganska snabbt upp när 2 familjer ska samsas pà plats för 1.



Visserligen var det kanske inte sà värst mànga timmar vi samsades i hemmet.

För där fanns sà mycket annat att göra i krokarna.



Leonel & Lilys helgförväntningar börjar snart tappa fotfästet.

Mammas ocksà.

För nu har det liksom varit väldigt bra väldigt länge.

Mamma kan helt klart vänja sig vid Weekend Med Klass.

Nemas problemas.





RSS 2.0