Generationsskifte?

Närmare 23.00 (!!) ramlade Mamma och Leonel innanför dörren ikväll.

Pà tok för sent för Mamma.

Uppenbarligen inte för Leonel.

Hur ett födelsedagskalas för en 4-àring pà en inomhuslekpark kan innebära sà sen kväll är aningen förbryllande.

Men tydligen inget att höja pà ögonbrynen àt.

Järngänget var naturligtvis ocksà sist ut:



Är det redan generationsskifte?

För Mamma fixar iallafall inte sà här sena partaj just nu...

Fem-minuters-synd?

Fem minuters synd med träskorna på i soffan är helt klart underskattat!



Tänk vad ett tyst och tomt hus kan göra underverk ibland!

Tungt...

Enligt spanska mått behöver man inte tunga på sig så värst mycket bara för att man är gravid.

Därför var Mammas gynekolog ganska bekymrad över Mammas framfart på vågen när hon väntade Leonel, och varje månad verkade han trixa fram ännu en rynka på pannan vid invägningen, och när vi passerat +18 gav han helt enkelt upp.

Andra försöket gick bättre.

Betydligt bättre.

Även om Mamma egentligen inte gjorde något annorlunda.

Nu är det tredje gången gillt, och Mamma har i skrivande stund satt personligt rekord.

Även denna gång utan att göra något annorlunda än första.

Mammas briljerade på senaste invägningen med att chocka vågen med endast +7.

Sådärja.

Konstigt då att Mamma känner sig så mycket mer begränsad och sliten fast hon bär på halva bördan än vad hon gjorde när hon väntade Leonel.

Tyngd mäts hel klart inte bara i kilon pà en våg.

För nu är det tungt.

Oavsett.




Reality-check!

Igàr var Familjen och hälsade pà en alldeles ny liten människa som kommit till världen i en väldigt fin vän-familj.



Bàde Mamma och Papi var hemskt lättade av att redan vänta barn, för bebisbehovet blir liksom onaturligt starkt när man ser en alldeles perfekt liten nyfödd bebis.

Alltsà, det var första sanningen.

Sen kom andra sanningen.

Det är verkligen ingen lek att föda barn.

Högst opassande minnen hittade fram till Mammas hjärna och sitter nu där som en sprakande elkabel och skräms.

Man kan säga att Mamma är ganska vaken nu.

Om hon inte var det innan alltsà.

Aningen impulsiv karl?

Papi är inte aningen impulsiv.

Han är helt galet impulsiv.

Mamma har fullt sjà att hàlla styr.

Utan att alltid lyckas.

Bevis pà ett av mànga misslyckade fall är det gräsligt tunga och hemskt avancerade löparbandet som tynger ner Mammas balkong, som Papi impulshandlade hem via Spaniens svar till Blocket.

Visserligen spräckte den shoppingen Familjens budget för en tid, men làngt ifràn hur förra veckans impulsivköp exploterat Familjens ekonomi för en hyfsat làng tid framför om inte Mamma avlett uppmärksamheten...

Papi lyckades nästan köpa en ny bil.

Visserligen behöver vi en ny bil.

Men inte just den kanske.

Igàr gick sà Papi banans och menade att vi inte alls skulle köpa bil.

Nej.

Nu ska vi renovera om huset.

Vi pratar lägga om tak, bygga ut rum, bygga ut tvättstuga och trolla fram space för att installera toalett pà bottenplan.

?

Allt enligt Papi alltsà.

Och bara i väntan pà att huset säljs.

Tilläggas bör även att Papi redan meddelat flera vänner att han gärna vill ha 4 barn!

Alltsà,

han är helt klart övertankad av sympatihormoner eller nàgot.

Alternativt bara rent galenskap.

För att enbart kalla honom för en Impulsiv karl är absolut att underdriva.

Oroväckande situation, helt klart.




Lily debuterar!

Visst är de irriterande med folk som ska pressa ut gränserna och tänja pà andras generositet?

Det màste ju vara sà att alla nya förbud och regler tillkommer efter folks missbruk liksom.

Alltsà kommer nog inte skolan erbjuda barnvakts-service till eleverna under framtida föräldrarmöten.

För i veckan smugglade Mamma och Papi in Lily i Leonels klassrum, gömd mellan Leonel och hans klasskompisar och en hel hord av andra barn som behövde passning medans respektive föräldrar uppdaterades pà skolsituationen och bondade med alla andra föräldrar...

Det var lyckat en stund.

Men att döma av Lilys genomsvettiga kläder och Leonels lagom trovärdiga version hade Lily och läraren blivit oense om huruvida Lily helt enkelt bara kunde lämna klassrummet själv när hon tröttnat, och efter att läraren vunnit striden och vägrat släppt ut vàr väldigt bestämda lilla dam tillbringade hon resten av timmen hängandes i dörrhandtaget gallskrikandes.

Mamma och Papi meddelades att barnvakts-servicen naturligtvis endast erbjuds till skolelever och inte till syskon.

Särskilt inte smàsyskon.

Sà nästa möte behöver vi hyra in barnvakt, med andra ord.

Kanske inte bara till 1 barn.

Kanske till 2.

Eller kanske till 3.

Lilys debut i skolan har alltsà markerats väl.

Smart drag av Mamma och Papi.

Mycket smart.






Medvind!

Det har varit lite stormigt hos Familjen i vinter...

Lily har haft en onaturligt làng kristid.

Eller kanske inte onaturligt làng, kanske bara Mamma som haft orimligt kort marginal?

Iallafall,

ut ur dimman kom till slut en helt ny tjej och Mamma minns plötsligt allt hon sà vist läs om uvecklingsfaser och annat psykologiskt inspirerande som förklarar vad de smà liven gàr igenom sina första àr.

En riktigt "aha-Upplevelse" för hela Familjen.

Ibland blir livet sà enkelt!

Iallafall om man inte kräver mer än att kunna promenera helt lugnt gatan fram med sina 2 barn hand i hand:




Hoppas medvinden hàller i sig.

Länge.

Länge.

Familjesöndag!

Äter man mycket mer i Spanienland än pà andra hàll?

Mamma kan inte làta bli att undra.

De flesta lediga helger äts liksom bort.

Bokstavligt talat.

Underbart.

Man bara sitter och sitter och äter och äter.

Och umgàs.

En Familjesöndag med lunch med vänner liknar liksom nästan jul eller pàskluncherna Mamma minns som barn när man samlar släkt som lyckas spendera hela dagen med att bara äta och äta.

Spanienland passar Mamma perfekt.

För tänk om en dag som denna bara hände nàgra fà gànger pà àret!

Nej.

Hemska tanke.

Familjesöndag med vänner är en underbar kultur.


Lyckad Lördag!

Mamma är bäst pà att planera.

Kanske världsbäst.

Ändà blir det mesta gjort under stress och tidspress.

Eftersom Mammas nerver inte är fullt sà kontrollerbara som de brukar provades därför en ny metod i helgen.

Till lördagskvällens middagsbjudning lagade Mamma helt enkelt maten redan vid lunchtid.

Och medans thaigrytan puttrade slängdes även tallrikar, glas och bestick fram.



Vilket bra flyt det blev av resten av lördagen!

Ingen stress, ingen hets, inga nerver.

Bara mys och lek fram till vännerna ringde pà dörren och kunde mötas av en relativt harmonisk och avslappnad familj.

Ja.

Just Leonel stod kanske inte för den harmoniska och avslappnade delen av Familjen.

Iallafall inte för midnatt.

Men dà checkade partyprissen ut pà soffan:



Lyckad lyckad lyckad lördag!

Palmas dyrgrip!

Nu anar Mamma hur Sverige börjar ta sig ur krisen.

3 MILJONER kronor har de iallafall inkasserat för en av Palmas nyare lekparker.

Där hängde Familjen med en Pappa-polare och hans kula dotter halva lördagen:



Vi kommer tillbaka!

Allihopa!


Rymdstation?

Mamma fick en ny mobil i present av sin kära make.

Och inte en av hans gamla avlagda.

Faktiskt.

Sà för första gàngen ever ligger Mamma steget först i mobilvärlden i Familjen.

Vilket säkert inte kommer vara sà länge.

Men säkert iallafall tills vi finner ut hur i hela världen alla finesser fungerar.

Bara för att ladda ner programmet som tydligen behövs för att använda underverket sàg hemmet ut som en mindre rymdstation för en kväll:



Allt Mamma egenligen behöver är ringfunktionen och smsfunktionen.

Men det behöver ju inte Papi veta...

Märkt.

Mamma hoppas hoppas hoppas att navelpiercing för alltid är en passerad trend.

För det är verkligen ingen latjo grej att vara gravid som före detta navelpiercad.

Särskilt inte om naveln typ aldrig repat sig fràn chocken att behöva bära ett smycke.

Eller metallbit, bättre sagt.



Tvà graviditeter har den skadade ex-piercade naveln klarat.

Men nu börjar de bli tveksam om den fixar denna tredje enorma ansträngning och slitage.

Man kanske kan säga att naveln fàr tala lite symboliskt för resten av Mamma ocksà som även hon vacklar lite nu mot slutet...

Oroväckande hur denna sista tid kommer fortlöpa.

Hemskt oroväckande.

Mamma verkar märkt.

Sanningar.

Mjuka paket är bäst.

Nästan alltid.

Eller ja, det där är väl lite àlderanpassat..

För vem minns inte jularna när de mjuka paketen innehöll hemstickade stickiga sockor och annat högst ointressant?

Nu skulle Mamma visserligen göra vad som helst för just sàna hemstickade fotplagg.

Men det är làngt till jul.

Vissa behöver dock inte vänta till jul för att fà paket...

Leonel och Lily är sà vana med att det dimper ner paket i brevlàdan fràn Mormor att Lily fakiskt inte riktigt reder ut skillnaden mellan orden Mormor och paket.

Det är liksom samma lika för henne.

Efter dagens paketöppning meddelar Leonel att han inte vill att Mormor skickar fler mjuka paket! (???)

Visserligen var strumporna sà balla att han var tvungen att direkt byta om i kyliga lekparken, och hade gärna även bytt till McQueen-kalsongerna direkt oxà om inte Mamma satt stopp....




Men som sagt, fler mjuka paket vill han inte ha.

Istället vill han ha saker i paket.

Vilka saker vet han inte.

Men saker.

Och inte mjuka saker.

Ingen hejd pà sanningarna nu förtiden...

Luigi?

I jakten på namn till Mr Titan har Mamma snuddat vid Luigi.

Efter en liten halvknäpp gul bil i en Disneyfilm.



Eftersom det är högst tveksamt om namnet skulle hålla i längden, om det nu någonsin skulle lyckats komma igenom Papis samtycke, så har Mamma inte viftat så värst högt med flaggan om hennes briljanta idé.

Rättare sagt, inte viftat alls.

Kändes egentligen mest som ett härligt skämt.

Och sedan igår är projektet helt nedlagt.

En kollegas nyfödda bebis fick tydligen namnet Luigi???

En ur-mallorkin som ger sin bebis namnet Luigi????

Vad händer här på ön????

Titan blev alltså ingen Luigi.

Inte för att han egentligen någonsin var en Luigi.

Men iallafall.





Lastad!

Överallt ser man dessa smà minifilurer som ska släpa med sig halva hemmet sà fort de gàr utanför dörren.

Mamma har tacksamt skonats fràn denna last i snart fyra àr.

Men nu har Lily ändrat pà det.

Sà en tur till parken ser ut som en flytt numera.

Eller rättare sagt, turen tillbaka fràn parken, när hon tröttnat pà allt hon släpat med sig och Mamma bär.



Grymt sugen att bara lämna allt bakom ett träd.

Men vilken Mamma kan göra det?

Bara att kànka vidare, helt klart.

Tillbaka i livet!

Efter alltför lång tid i huskarantän har stora delar av Familjen varit hemskt törstiga på att få komma tillbaka till det sköna fullspäckade livet med massa kul happenings och massa kul umgänge!

Lördagen bjöd på en rivstart, både för stor och liten.

Leonel och Mamma började eftermiddagsracet med en bio-dejt med ett par skolkompisar.

Lite halvgalet en solig eftermiddag när man egentligen borde hängt i friska luften.

Menar Mamma.

Men tydligen var det få som var inne på samma spår, och alla platser på den stora biosalongen var redan slutsålda när Leonel och Mamma i god tid kom fram till biljettluckan.

Tack vare två generösa pappor kunde till slut Leonel och Mamma smita in i salongen och leta upp polarna i mörkret.

Trots fyra runtsurrande vänner som försökte fånga Leonels uppmärksamhet under filmen släppte han inte blicken från den stora bioduken, utan satt som förhäxad till sista scenen.

Mamma också.



Efter filmen hamnade gänget på en inomhuslekpark där de sprang sig svettiga någon timme medans Mamma och  vännerna kunde hänga med en kaffe på serveringen, och sen blev det barnmeny till middag på restaurang Hollywood i närheten.

En väldigt livad middag.

Väldigt.

Långt efter mörkrets ankomst lyckades Mamma få med sig en svettig och mätt Leonel hem till lugnet.

Där väntade Mamma och Papis del av lördagskvällen, och ett par vänner kom över med hemmagjord sushi, nudelsoppa och tiramisu:



Så både Leonel och Mamma fick till slut en stor dos kompis-häng efter att tålmodigt väntat ut att Mamma ska komma upp på banan igen, det var vi verkligen värda!



Nu är vi tillbaka i livet!

På riktigt!


Orealistisk självbild.

Mamma har helt klart inte alls koll på läget.

Sitt eget läge alltså.

Det stod klart efter en butiksrunda på jakt efter lite auto-presenter på Mammas Happy Birthday.

Vårmodet i år är helt underbart!

Mamma älskar alla konstiga former och volanger och spetsar som tydligen är vad de flesta butikernas kollektioner bjuder på!

Plagg efter plagg släpades in i provhytt efter provhytt i butik efter butik.

Måste förbrukat ett helt års träningskvot under dessa få timmars slitsamma aktivitet!

Illusionen var hög vid varje försök, men alltid lika låg när svetten pärlade och plaggen lämnades tillbaka till den lilla spinksmala snärtan vid provhyttentrén.

När exakt blev Mamma så här gravid?

Ingenting funkar ju!

Hur kan man ha så risig och orealistisk självbild att man tror man är en liten snärta trots en växande bomb mitt på magen?



Det enda som ännu håller formen är fötterna.

När Mamma väl insett det gick koncentrationen över till skobutikerna istället.

Men de klackar som Mammas nya pjux står på kanske inte håller till några längre maratonlopp.

Iallafall inte just nu.

Kanske sen.

Förhoppningsvis.

Introduktionskurs?

Föräldrar ska lära sina barn viktiga saker i livet.

Det är klart.

Så när nu Mammas födelsedag närmat sig har Leonel fått sin första introduktionskurs i vikten av att fira.

Eftersom Papi inte är ett helt säkert kort på detta område tänkte Mamma att Leonel kunde axla uppgiften i år.

Häromdagen satt Mamma och Leonel och pratade om att Mamma fyller år och att Leonel skulle ta med sig Papi och handla present.

Leonel blev helsprallig och var redan klar över precis vad Mamma skulle få i present:

En Hello Kitty-väska!!!!



Ehhhh, jaha.... Vad roligt! Men kanske lite blommor skulle vara en bättre idé, eftersom Mamma redan har en väska?

Men det var enligt Leonel en omöjlighet, eftersom i butiken där man handlar presenter (läs Toys´R´Us) finns inga blommor.

Poäng till Leonel.

När Mamma menade att mammor och pappor kanske inte leker så mycket och därför inte behöver presenter från en leksaksbutik blev Leonel helt stum en stund.

Tills han menade att just därför behöver Mamma lite leksaker, eftersom hon inte har några.

Poäng till Leonel igen, egentligen.

Mammas introduktionskurs gick väl sådär.

Det blev till att själv hämta hem en bukett tulpaner i år också.

Kanske kunde burit hem blommorna i min nya Hello Kitty-väska?


Familjen Galenskap?

Mamma gillar att bo i radhus.

Det är liksom lite huskänsla och väldigt socialt med nära grannar.

Men borträknat nàgon sen middag tillsammans sà är umgänget med grannfolket menat som en dagssyssla.

Det är liksom inte lika härligt att bo i radhus när egna kidsen kör timlàngt ramaskri mellan 03 och 04, och därmed hàller vaken ytterligare minst tvà familjer till.

Som inatt alltsà...

Klart är att alla bekymrar sig över vilken galenskap som väntar när ny bebis flyttar in, och en tredje stämma kan väntas inte bara varannan natt utan varje natt.

Om galenskapen gàr helt över stryr kanske Mamma kan tipsa dem om att gemensamt gà in och helt enkelt köpa ut Familjen Galenskap.

För hur mycket kan inte skönhetssömn vara värd för självgoda män i sina bästa àr?






Intelligent drag!

Tredje och sista graviditeten har varit lite krokig.

Kan man säga.

Lite som att gà fràn ett orosmoln till ett annat.

Idag firar iallafall Mamma att hotet om gravid-diabetes verkar vara tomt.

Efter att nästan tömts pà blod som analyserats om och om igen har Mamma själv tolkat  och självdiagnostiserat provresultaten och konstaterar att allt nog är i ordning till slut.

Naturligtvis firades detta med ett djupdyk i godisförràdet.

Högst intelligent drag.

För tänk om läkaren tolkar resultaten annorlunda och Mamma helt plötsligt slängs iväg pà superstrikt diet?

Bäst att skynda frossa, helt enkelt.

Jo, Mamma är en ansvarsfull och mogen blivande 3-barns-mamma.

Nàgon gàng.

Ibland.

Inte idag uppenbarligen.

Vakna!

Mamma har sovit färdigt.

Nu ska vi skaka igàng maskineriet i stugan och börja fortsätta livet.

Sà.

Ska bara vakna först....

Mamma ger upp. Oficiellt.

Efter mànga om och men har Mamma gett upp.

Det är inte sà lätt att ge upp faktiskt.

Man ska liksom kämpa med bàde kropp och knopp.

Som sann förnekare har sà Mamma samlat pà sig en liten bunt med rapporter fràn diverse kunnigt folk och till slut insett att inget annat finns att göra än att ge upp.

Den här stackars överansträngda och missbehandlade kroppen fixar inte mer just nu.

Sà nu gàr Mamma i ide och ska sova bort en vecka av sitt liv.

En vecka till alltsà.

Ett sant slöseri, menar Mamma.

Men gàr iallafall och lägger sig.

Och àterkommer när det inte längre är sà jobbigt att vara.

Under tiden fàr Papi fortsätta rodda hem & barn.

Oficiellt.


RSS 2.0