Multi-tasking?

Nu är det svårt att hålla liv här.

För det är så galet fullt liv in real life att dokumenteringen av den börjar bli övermäktig.

Och ska sanningen fram så pysslar Mamma med annat nytt under den stund som tidigare dedikerades datorn.

För den stunden finns fortfarande.

Oftast.

Jo.

Men Mamma kommer igen.

Med hela sin trupp.

När fokuseringen är på rätt bana.

Eller när multi-taskingen flyter under broarna igen...








Trubbelmakare!

Att den sista i syskonskaran ligger i riskzonen för trubbel är väl statistiskt bevisat sedan länge?

Loui följer klart statistiken....



Sedan snart fem år tillbaka sover Leonel med en giraff.

Alla som känner Leonel vet hur mycket den giraffen är värd.

Han kan vara generös med det mesta, men sin giraff delar han inte.

Odiskutabelt.

Lillebror har försökt dra i den ett par gånger men möts varje gång av ett bestämt nej.

Det har ju gjort giraffen högst intressant.

Såklart.

Och har man nu äntligen börjat gå själv kan man ju bli lite initiativrik.

Så det var inte en omedveten slump att giraffen en dag bars ut till poolen för bad.



Nej.

Loui är klart medveten om att han är ute på minerad mark.

Obekymrat medveten.



Mamma fruktar början till ett hektiskt och trubbelfyllt år.

Frukost?

Mamma menar att det kanske inte finns ett bättre sätt att börja söndagen på än att få hem fina väninnor på frukost?

Att fylla upp hela terassbordet med mat och sedan bara låta kaoset ta över när Mammas egna och väninnornas medhavda kids härjar fritt är lycka!



För med 6 ungar mellan 1 och 5 blir det liksom inte den där långa lugna sköna söndagsbrunchen kanske.



Inte lugn.

Men skön.

Och lång.

För resterna av frukosten dukades undan vid 3 på eftermiddagen.

Kan vara längsta frukosten ever....




Helgdagsprojekt!

Mamma och Papi har varit bortskämda med bàt sedan de blev kära.

Sà varje sommar har överlastade stränder kunnat undvikas och de sköna, fina, mer orörda stränderna har varit en vardagslyx.

Sedan förra sommaren har det dessvärre varit väldigt lite vardagslyx av just det slaget.

Av flera förklarliga skäl.

Tyvärr.

Sà när ett par vänner i helgen bjöd med hela Familjen Palou ut pà tur var lyckan stor.



För gammal som ung.

Och pà en närmast öde strand roar sig alla.

Oavsett intresse....




Underbara helgdagsprojekt!


Apa?

Att alla känner apan men apan känner ingen är väl inget okänt uttryck?

Mamma känner sig lite som apan.

Iallafall efter Leonels klassfest i fredags.

Mamma kunde inte placera fler än kansek 5 barn med föräldrar.

Av 26.

Katastrofalt läge.

Tur klassläraren var med, sà kunde Mamma namnet pà 1 till.

Mamma har liksom noll koll.

Alla andra har dock läskigt bra koll, tydligen.

Hatten av för alla mammor här i Spanienland.

För när Mamma febrilt letade i hjärnan om hon ens sett de andra barnen förut, eller besvärat försökte lista ut vem som var Mamma till vem, visade det sig att Mamma själv, apan alltsà, var väl utmärkt pà kartan.

Mamma undrar stillsamt vad det beror pà.

Eller egentligen inte.

För det är väl inte apors grej riktigt.

Dà hade de väl varit annat än apor om de lyckats grubbla sàna ting.

En glad fredagskväll var det iallafall!




Enkel tjej!

Lily är kanske den mest uttrycksfulla person som rusar runt i ett par skor.

När hon nu har skor dà alltsà.

På gott och ont.

Och ont gör det definitivt när hon lyckas driva den mest stillsamma till vansinne.

Ett par gånger om dygnet.

För den ilskan Lily känner mellan varven är omätbar.

Men den lycka, glädje och kärlek som Lily känner för de få utvalda som passerat hennes hårda kriterier är även den omätbar.

Och väldigt värd att sträva efter att nås av.

För när Lily gillar, gillar hon starkt.



Så när Mamma oftast känner att Lily är en svår tjej så misstar hon sig nog rejält.

För vem är egentligen enklare än Lily?

När det är svart är det svart.

När det är vitt är det vitt.

Enkelt.

Älskade Lily!

Härliga grannar!

Mamma är sà glad i sina grannar!

Ja.

Alltsà inte kanske alla grannar.

Men vissa utvalda.

Det är sà praktiskt för logistiken när bàde mammor och barn gillar folk pà gàngavstànd liksom.

Sà idag har vi travat fram och tillbaka mest hela eftermiddagen.



Det var lite lek där.

Lite lek här.

Och sen lite till där borta.

Sen var det disco i Mammas vardagsrum.



Lite fotboll i grannens trädgàrd.

Soffhäng hos nästa.

Sen grill hemma.

Och alla ungar var glada!

Och Papi var glad!

Och Mamma var glad!

Härliga grannar är ovärderliga!

Skitkul?

Loui är en cool kille.

Han verkar ta livet med ro.

Att han fyllt 13 månader utan att egentligen gjort en ansats till att själv ställa sig upp eller ta egna kliv i livet verkar inte stressa honom.

Inte hans Mamma heller.

Så.

Dagen kom ändå.

Helt plötsligt insåg han hur fräckt det var att bli lite självständig.

Nu står han som i givakt och asgarvar.

Klart lättroad.



Och Mamma är precis lika lättroad.

För hon tycker Loui ser skitkul ut när han står helt själv.

Så är väl bebistiden oficiellt över då?

Och den tanken är allt annat än skitkul.

Tur då att Mamma kan låna väninnors bebisar att dekorera sin arm med ibland...


Sommarliv!

Mamma har länge menat att det är en fantastiskt skön vår.

Häromdagen påpekade så någon klok att det nog är slut på våren.

Sant.

Sommaren är här!

Så den fantastiskt sköna våren blev helt plötsligt en värme-fälla som man inte kommer ur förräns tidigast september.

Inte så skönt, helt plötsligt.

Nästan lite klaustrofobisk känsla över den uträkningen.

Mamma ogillar det mesta med värmen.

Underlig plats att bo på då, kan man tänka.

Sant.

Men det där ogillandet har liksom kommit smygande med åren.

Ungefär i takt med att Mammas plikter växt.

För visst är värmen underbar om man lever efter sol-semestrarens dagsprojekt, med strand, pool, siesta, restaurangbesök och drinktur.

Men om man ska rodda sin vanliga vardag som vilken speedad 3-barns-mamma som helst kan man gott skruva ner temperaturen en aning.

Men Mamma gör det bästa av läget.

Så nu är det fler-timlånga skuggiga parkhäng som gäller efter jobb/skola/dagis/nanny...



Eller eftermiddags-beach-häng....



Så jo.

Sommarliv är rätt skönt ändå.





Generösa vänner!

Det finns en del ting som mamma önskar hon hade tid till.

Ganska många ting egentligen.

En av dem är att gå en matlagningskurs.

Men självklart är det inte särskilt aktuellt just nu.

Så när ett par vänner bokade in sig på en thailändsk matlagningskurs blev Mamma galet exalterad!

För de lovade att komma hem till Mamma och visa sina nya färdigheter!

De kom som lovat.

Och fixade en fantastisk middag!



Vilken lycka!

Och om möjligt ännu större lycka när de packade ihop och åkte hem med löftet om att komma igen för de övriga rätterna de lärt sig på kursen!

Mamma kanske har världens mest generösa vänner?

RSS 2.0