¡El Kalas!

Leonels tredje födelsdagskalas blev en hit!

Det menar iallafall Leonel!

Klart viktigast!

Första arrangemanget nàgonsin som männen i familjen styrde upp.

Ja, alltsà, klart är ju att det fortfarande behövs en kvinna för att verkställa männens alla förslag, men Mamma testade denna gàng att làta alla valen falla pà Leonel och Papi.

Inte bara en av gästerna som märkte att Mamma inte höll i planeringen...

Iallafall inte vad gällde menyn.

Där var nämligen sandwich med nutella (!!) till barnen och annars en högst mallorkinsk plockmatsbuffe i extremt obscena mängder, varav hälften inte nàgonsin ens lämnade kylväskorna...

Mànga föräldrar sàg iallafall ganska lyckliga ut att sà smàningom lämna festen med en hel bricka orörd mallorkinsk coca under armen.

Sà.

Present till föräldrarna är nu àrets nyhet pà barnkalas, nàgot att sprida vidare:-)

Annat som Leonel själv valt ut var det vita tältet, försöket till supermegasandslottsbyggandet samt drakflygartävling...



Lycklig och jättelycklig packade Leonel in alla sina presenter i bilen efter festen när solen gàtt ner...

Tillsammans med matrester och alltför mànga kilo sand satt han och Lily inklämda bland verktygslàdor, surfbrädor, gummibollar, böcker, basketbollar, basketkorg (!!), pussel, nya kläder och ny ryggsäck....

Innan han somnade hördes en nöjd suck med efterföljande:

-Tack för presenterna....



1001 vs 3?

1001 planer var menade för denna lediga lördag.

Kanske tre planer gick i hamn?

Lagom.

Familjen tog en promenad genom stan och hamnade mitt i lördagsjippot, underbart!



Gungig lördag.

3 är klart bättre än 1001.

RESERVAT!

Mamma och Papi aktiverade sà sprintradarn för att snabbt försöka finna Leonels namn pà den provisoriska antagningslistan som spikades upp.

Medans tvà blà och tvà bruna scannade igenom listan med hundratals namn pà jakt efter seger brister mamman bredvid ut en ramsa med x antal riktigt fula ord som förklarar att hennes barn inte fàtt plats pà skolan...

Mamma och Papi stirrar stressat först pà den andra mamman, sedan pà varandra, och letar hysteriskt vidare.

RESERVAT!

Bredvid Leonel Palou ERlandsson stàr det magiska ordet:

RESERVAT!

Mamma som faktiskt inte hunnit bekymra sig sà mycket, insàg hur otroligt lyckligt lottad hon just var.

Leonel har skolplats där Mamma och Papi önskat!

Vilket mirakel!

Bàde Mamma och Papi tappade en eller tvà tàrar....

Leonels plats är RESERVAT!

Tack!

Dom?

Idag är en viktig dag i Leonels liv.

Och lika viktig dag för hans lillasyster.

Idag släpps domen om deras framtid.

Alltså domen om vilken skola som ska utbilda Mammas vackra barn.

Snart, snart släpps listan.

Snart...

Smà bekymmer.

Mamma har 10 smà bekymmer.

Det är skönt med smà bekymmer.

Jämförelsevis med de stora bekymren alltsà.

Man säger ju om barn att smà barn ger smà bekymmer och stora barn ger stora bekymmer.

Säkert sant.

Kanske därför det är sà massa stora bekymmer i Mammas omgivning dà, eftersom alla ju nu är ganska stora, alltsà inte barnen, utan de stora vuxna liksom.

Ja.

Livet kan verkligen vara för jäkla svàrt ibland.

Mamma blir sà ledsen när hon ser bekymmer runt sig.

Bàde över bekymmer i närheten, men ocksà av bekymmer inte sà nära.

Pà sista tiden har det varit alltför mànga stora bekymmer häromkring.

Dà är det skönt att för en stund stänga av och koncentrera sig pà smà bekymmer.

Mamma har 10 smà bekymmer.

De sitter alla pà Mammas fötter och undrar när de ska fà bli sommar fixade.

Se.

Man kan grubbla över smàting ocksà....

Juni kom!

Hur mànga dagar är det kvar av maj?

6!

6 dagar kvar till Mamma fàr ny mànadspeng alltsà?

6!

Hur ska detta gà?

Mamma slängde sista slantarna av denna mànads mànadspeng pà cirkus häromdagen....

Kanske borde omorgansiera lite och làta Mamma även distribuera Leonel och Lilys mànadspeng?

För ärligt talat, cirkus var kanske inte bara Mammas grej.

Afterworken i eftermiddag är däremot Mammas grej.

Det blir till att ta ut Juni i förskott helt enkelt.

Snälla, snälla JUNI, Kom!!!!




Mor Hjärta Son

Leonel börjar bli mer och mer irriterad över att Mamma jobbar pà helgerna.

Visserligen har Mamma alltid jobbat varannan helg, alltsà pà nuvarande jobb, tidigare har Mamma jobbat alla helger, men det vet ju Leonel väldigt lite om...

Sà varann helg är i Leonels ögon alldeles för ofta.

Mamma hàller med.

I söndags förhandlade sà Leonel och Mamma fram en alldeles egen Mor&Son-Màndag.

Utan konkurrens bästa förhandlingen pà länge.

Mor&Son har därför haft världens skönaste dag där precis allt hàllts i Leonel tempo, det har verkligen varit fantastiskt!

Mamma inser med en stor släng av dàligt samvete att sà mànga oavbrutna timmars egen uppmärksamhet har Leonel inte fàtt sedan lillasyster ramlade in i Familjen lilla värld med buller och bàng.

Tänk att för en hel dag slippa höra sig själv säga "Skynda, Leonel, gör si gör sà, bla bla bla"!

Ville Leonel stanna och titta pà en gräsklippare som klippte en plätt i centrum när vi pà morgonen skulle förbi en butik, sà stannade vi.

Allt tog alltsà väldigt làng tid idag.

Sà skönt!



Leonel har till slut blivit inspirerad av Mammas eviga fotande att han till slut krävde att själv vara kameraman, med varierat resultat:




Nästa Mor Hjärta Son-dag kommer ocksà att förevigas av Herr Leonel.

Snart!

Grannhäng!

Mer och mer och bättre och bättre grannhäng gör Familjens intresse att flytta mindre och mindre.

Tillsammans med alla andra sedan länga väldigt klara fördelar med hemkvarteret alltsà.

Mammas dröm om gräsmatta avlägsnar sig därför alltmer....


Jo, men det finns faktiskt en gräsmatta till salu pà granngatan!

25 miljoner kostar den.

Okej, dà ingàr sàklart stugan!

Ehhh.

En till gräsmatta finns faktiskt till salu runt nästa hörn!

Den drar loss pà 10 miljoner bara.

Okej, men dà ingàr dessvärre inte stuga, däremot en rivningsfärdig kàk.

Dessa siffror gör Mamma lila, grön och gul, och tvingar naturligtvis familjen bort fràn kvarteret för att leta gräsmattor nàgon annanstans.


Problemet är nu att Familjen blir mer och mer rotad i kvarteret och det blir tyngre och tyngre att tänka sig en flytt, vilket resulterar i möjligheterna till gräs reduceras till noll.


Söndagens mexmathäng i skön eftermiddagssol tillsammans med ett gäng goa grannar pà ena grannens stora soliga balkong gav klart mersmak....

Mamma gillar grannhäng!

Hur ska Mamma finna lösningen pà grannhäng UTAN flytt MED gräs????

Teamarbetare vs Destroyer?

Det allra sämsta med att jobba helg är de dagar när man missar något alldeles speciellt och jättekul tillsammans med familjen!

Lördagen var just en sån dag!

På lördagens program stod "Sandslottsbyggartävling".

Mamma kom lagom till hamburgergrillningen när sandslottet var färdigt och alla tröttnat på både sand och sol och vatten, och fann hela familjen sandiga, svettiga, solbrända, lyckliga men hungriga!

Om möjligt ännu lyckligare blev Leonel och Lily efter maten när arrangören överaskade med diplomutdelning!

Med juryns motiverig kan Mamma ana hur dagen sett ut: Leonel fick pris för Bästa Teamarbetare och Lily fick pris för Bästa Destroyer...


Män!!!!

Vad är det som är sà svàrt med män och skor?

Lär de sig ALDRIG hur mànga skor en kvinna faktiskt behöver?

Till lekparken.
Till jobbet.
Till stranden.
Till stan.
Till kvällen.
Till promenad.
Till häng.
Hög klack.
Lagom klack.
Ingen klack.
Svart.
Brun.

Minst!

I höstas slängde Mamma tre fina par skor, efter tunga anklagelser fràn Papi om hur länge sedan de egenligen borde slängts.

Nu är det vàr igen, och klart Mamma nu saknar dessa tre par.

Minst.

I en basgarderob alltsà.

Tre nya par màste naturligtvis inhandlas.

Minst.

Papi fattar ingenting.

Män!!!!!!!!!!!!!

Tur att Mamma bossar över Leonel & Lilys skogarderob iallafall....


Ihopsatt hjärna?

Efter jobb och dagis tog sig Mamma, Leonel och Lily till en stor lekpark med polarna fràn dagis.

En liten kille pà uppskattningsvis fem àr kommer plötsligt fram till Lily och fràgar vad hon heter.

Lily, svarar Mamma.

"Jaja, hon har en ihopsatt hjärna", svara killen.

Va????

Jo, men hon ju en sammansatt hjärna säger jag", svarar killen och rycker pà axlarna och springer vidare.

Vaaaa????

Ihopsatt hjärna??

Antingen var killen lite ding i bollen, eller klart överintelligent.

Bäst att inte vet vilket.

Fin onsdag!

Mamma är ingen vinkännare.

Konstigt.

Sà mycket vin som Mamma druckit borde göra henne proffs.

Mormor och Morfar är proffs.

Därav detta rännande pà vinbodegor och vindruvsfält vid deras besök pà ön.

Mamma följer gladeligen med.

Som chaufför alltsà.

....

Vid senaste turen hängde Mamma med i vinprovningen och försäljningen och kom hem med en, i Mammas budget sett, extremt exklusiv flaska vitt.



När ska man dà öppna den där exklusiva fina vinflaskan som stàr och glänser bland allt vanligt vin?

Kanske man ska vänta tills man firar nàgot?

Eller tills man gjort en sàn där supergod och lyxig middag med levande ljus och massa kärlek?

Eller ska man kanske bara öppna den en vanlig onsdag och njuta av ett glas lyxigt vitt vin till tortellini-salladen?

Precis vad Mamma ska göra.

Fin onsdag.

Fin fin onsdag.

Hotline?

Mamma har en hotline.

Alltsà en jobbmobil som ska göra Mamma anträffbar och tillgänglig dygnets alla timmar.

Hemskt praktiskt att kombinera hotline med smàbarn.

Busenkelt.

Eller inte alls.

Ikväll chockerades Mamma av att även Papi verkar ha hotline.

Hur ska man annars förklara att en desperat kund fràn banken ringer upp Papis mobil strax innan nio pà kvällen?

Inledningsvis trodde Mamma att nàgot riktigt dramatiskt inträffat nàgon, för Papis kommentarer till mannen i andra luren gjorde sken av att de stod inför en mindre kris.

Till slut kom de överens om att höras imorgon bitti igen, eftersom Papi dessvärre inte har tillgàng till elektroniska signaturer fràn hemmet (?????)

Efter samtalet förklarade Papi att kunden just upptäckt en drastiskt sänkning pà nàgon superviktig aktie, därav samtalet till Hotline....

Ja, kriser kan ju klart upplevas lite olika.

Bäst Familjen hàller hotline öppen för vidare eventuella kriser...

Käka snor?

Som ambitiös blivande svärmor till norsk jänta visar Mamma stort intresse för norrmän och deras dag, 17:e maj!

Visserligen börjar Leonel bli lite vilseledd sista tiden och sneglar mest mot mallorkinska damer i allmänhet, och en alldeles speciell mallorkinsk dam i synnerhet, men Mamma sätter ändà hoppet och tron till att han finner sitt förnuft till fànga när den dagen kommer och till slut väljer sin redan tilltänkta.

Sà àterskapar vi en hel-skandinav igen liksom.

Ja.

Typ.

Iallafall var Mamma och Leonel och Lily pà 17:e maj-firande i Norska Sjömanskyrkan igàr!

http://spiss.homestead.com/flagg_norge.jpg

Familjen gjorde jättetrevlig entré och Leonel och Lily viftade plitkskyldigast med de norska flaggorna, och fick en och annan hälsning av förbipasserande som gratulerade med dagen, sà vi lyckades nog smälta in fint bland alla norrmän.

Lagom till nationalsàngen började kidsen visa sina andra, mindre söta, upptàg.

Leonel brände av sin högst mallorkinska sida och började yla om att han frös och ville gà in.

Nej, det var inte kallt.

Inte för norrmännen iallafall.

Därefter skulle bàde Lily och Leonel bäras.

Ingen av dem kunde längre stà, och blev som ormar som hängde i Mammas fickor, sà ungefär i andra versen av norges kärleksförklaring till sitt land fick Mamma kränga upp 28 kilo pà sina stackars otränade armar samtidigt som hon gjorde koncentrerade försök att fortsätta delta i allsàngen.

Plötsligt stoppar Lily in ett finger i Mammas mun.

Och skrattar nöjd.

Skitiga fingrar är inte Mamma sà värst nojig över.

Men när det sitter SNORKRÂKOR pà fingret är inte Mamma lika nöjd.

Fast vem kan annat än skratta med Lilys helnöjda tryne när hon febrilt letade efter fler kràkor att stoppa i Mammas mun?

Nej.

Det blev inga fler.

Mamma var betydligt mer uppmärksam under resten av allsàngen.

Käka snor är ingen höjdare...

HURRA för Norge iallafall!

Skönt charterliv!

Nu vet Mamma precis hus skönt det kan vara att resa pà charter.

Till Mallorca alltsà.

Nu vet Mamma ocksà precis varför sà mànga barnfamiljer väljer att resa samman med andra barnfamiljer och därmed fylla upp och stöka till halva hotellrestaurangen, hela barnpoolen, halva poolomràdet, precis hela inomhuspoolen, och röja ner minidiscot tills precis alla andra gäster drar sig hemàt mot sina hotellrum för att fà lite ro....

Fredag efter jobb och dagis packade familjen bilen och körde sà làngt bort man kan komma utan att ramla i vattnet.

Samma sak gjorde fem andra familjer fràn dagis, och vi sammanstràlade alla vid middagsbuffén pà ett stort hotell för att skàla in en làng helg i nya vänners sällskap!

Alltsà, barnen är inte nya vänner.
De leker ju tillsammans varje dag sedan de bara kunde krypa.

Lyckosamt nog kommer bàde Mammor, Papis, och smàsyskon lika bra överens som Leonel och hans fem bästa dagispolare, sà helgen blev över förväntan lyckad.

Och dà hade familjen redan rätt höga förväntningar.



Charterliv är skönt!



Bàde för mindre och minst.










Helg!

Ett par timmar försenade.

Inget ovanligt.

Men nu sitter snart en feberfri storebror och en kräkfri lillasyster i bilen pà väg till minisemester med ett gäng familjer fràn dagis!

Helg!

Nya regler!

Mamma har lite nya regler!

Fördelningen av morgonracet har varit lite krasst senaste tiden.

Eller ganska lång tid egentligen.

Det blev väldigt tydligt när Mamma var home alone och insåg att hon inte alls hade mer att göra på morgnarna än när familjen är samlad.

(Okej, bortsett från hunden..)

Så, nya regler huserar nu i hemmet.

2 dagar i veckan gör Mamma som Papi!

Alltså vaknar, duchar, klär sig, kanske äter frukost, hoppar in i bilen och kör till jobbet.

Leonel och Lilys väckning, påklädning, frukost, packning av ryggsäckar och resa till dagis lämnas då på Papis ansvar.

Förmodligen var det en och annan som undrade vad Mamma gjorde på dagis utan barn denna morgon, för av gammal vana hamnade hon där trots att bilstolarna i baksätet var tomma....

Träning ger färdighet, nya reglerna är här för att stanna, och nästa gång kommer Mamma vara mer förberedd...






Mammas son!

Äntligen!

Leonel fyller TRE!

Som Leonel väntat pà den här dagen!

Det finns ingen hejd pà hur han längtat och längtat och längtat!

Inte sà jättebra dà att Mamma helt glömt att köpa present!

Världens sämsta Mamma slet med Världens största sämsta samvete hela natten igenom.

Tur att Leonel fann lika stort intresse av att blàsa ut sina tre ljus fràn lilla berget av frukostmackor att han faktiskt inte tänkte pà att paketen uteblev...



Tur ocksà att Mormor och Morfar varit lite mer förutseende och faktiskt tagit ut segern i förskott med paketutdelning dagarna innan...



Tur ocksà att Mamma är sà händig i köket att Leonel stolt kunde bära in Bästa Tàrtan till dagispolarna...



Tur ocksà att Bästa Väninnorna ville leka lite efter dagis....



Det blev en himla bra födelsedag till slut!

Nu väntar Leonel bara pà FESTEN!

Den ligger dock lite längre fram i det hektiska familjeschemat, tur att Leonel inte ännu ärvt Mammas kontrollbehov med kalender och almanackor och förhoppningsvis inte märker skillnad pà att festen hamnar làngt utanför själva födelsedagen...

Sà är det att vara son till den här röriga Mamman!



Bikewifes med klass!

Titanerna kom i màl!



Hela och välbehàllna.

Och förvànansvärt pigga!

The Bikewifes visade klass och ordnade med välkomstgrillpartaj!



Bakom en kvinnas tanke finns ofta en baktanke.

Sà även denna gàng.

Tanken var att Titanerna nu skulle fà ladda ur allt sitt cykelsnack vid ett och samma tillfälle, att hela söndagen skulle ägnas till just eftersnack.

Sà blev det.

Mellan tuggorna.



Urvalda delar av publiken passade pà att pausa när öronen blivit fulla...



Nu àterstàr bara att se om planen att ladda ur allt eftersnack hàller, om Bikewifesen kan fà prata om annat i hemmen under vàren...


Vinakuten!

Sin första lediga dag pà nio dagar har Mamma spenderat sniffandes pà vin.

Mormor och Morfar är alltsà pà besök pà ön!

Dà besöker man vinbodega.

Och dricker vin.

Passar Mamma finfint!

Màste vara ett släktdrag....



Just denna bodega förenade vinproduktion med konstgalleri, underbar mix!



Mammas egen vinbodega har nu fàtt ett klasslyft, helt klart!...

Kvinnfolk!

Mamma backar och imponeras.

Absolut!

Papis galna cykelträning senaste halvàret har faktiskt tagit honom till Marocko och till det tuffaste mountainbikeloppet man kan delta i, 480 kilometer rakt genom öknen.

www.titandesert.es

Mamma skäms lite över hur svagt intresse hon visat för detta enorma prestationsmàl som hennes karl strävat efter att nà, och erkänner förläget att först nu, när Papi är halvägs genom loppet, inser hon vilken insats Papi faktiskt lagt i detta.

Halleluja, tänk om det vore tvärtom!!

Okej, klart att det aldrig nàgonsin skulle ske att Mamma skulle fà för sig att cykla genom öknen, men tänk om Mamma nàgon dag fick en idé till ett nästintill ouppnàrligt personligt màl, och Papi lyckades med det förbjudna att inte intressera sig alls.

Intressera sig sà lite att han inte knappt visste vad màlet var.

Ungefär där har Mammas intresseflagga svajat.

Pinsamt.

Förbannade kvinnfolk!

Vi kräver all jordens uppmärksamhet fràn vara karlar, men tillbringar själva alltför mycket tid med att fnysa àt deras upptàg som om de vore komplett galna.

Vilket de sàklart är.

Men ändà.

Tur att karlarna inte fattar det här.

De verkar ju liksom inte behöva vàr uppmärksamhet pà samma sätt som vi kvinnfolk behöver deras.

Trist att Mamma kom till insikt först nu.

Tur dock att Mamma kom till insikt innan loppet var kört, ungefär lagom till Papi ligger i en sovsäck mitt ute i öknen och värker ikapp med sin 40-àriga pressade onda kropp...

Vid tillfälle ska Mamma lite diskret tacka grannen som häromdagen faktiskt hade första etappens slutrapport innan Mamma ens visste att sàdan fanns tillgänglig, men droppen rann ändà över när Mormor en dag mejlar att hon sett dagsresultaten pà nätet tillsammans med foto pà Papi och en av hans galna kompanjoner och Mamma förvànat undrar vilken websida loppet visades pà...

Mamma klev in i en vägg och insàg att hon varit HEMSKT ofokuserad sista tiden.

Sà nu följer Mamma loppets tuffaste etapper med största vaksamhet, och sänder stolta hustrukänslor ner över den bara himmel som Papi ligger under i natt.

Och förbannar oss kvinnfolk!

(Okej, bara lite. Och när karln är hemma hel och ren blir det säkert annat ljud i skällan igen...)

Men just nu och idag, GO PAPI!!!!!!!


Ensamstående 2-barns-mamma i stan?

Mamma är "singel i stan"!

Eller, snarare "ensamstàende i stan"!

Varför ska Mammas status låta som en negativ börda bara för att hon har barn?

Innan barn hade Mammas status denna vecka helt klart kallats "singel i stan"...

Aningen mer attraktivt, visst?



Regn nàgon?

Utrustad till tänder tog Mamma tag i morgonen!

Gummistövlar upp till knäskàlarna, regnjacka och TRE paraplyer blev dagens pansarskydd mot eventuella regnkatastrofer. Allt pick och pack flyttades in fràn terasser och handdukar täckte golven i vardagsrummet.

Inte en droppe föll.

Annat var det igàr, när Mamma naturligtvis var helt oförberedd!...

Tidig förmiddag började skyfallet som faktiskt höll i sig precis hela dagen.

Mamma vàndades hela dagen pà jobbet och tänkte pà alla vagnar som hon parkerat ute pà terassen (utan tak).

Det visade sig vara dagens minsta bekymmer...

Snäll kollega lànade visserligen ut paraply till en paraplylös Mamma som skulle hämta sina smà barn pà dagis mitt i skyfallet, men det höll endast för frisyren.

(Oklart om man egentligen kan kalla vad Mamma hade hängandes fràn huvudet för en frisyr... Men dock...)

Väl framme vid dagis gjorde Mamma en handbromsvändning in pà Lilys avdelning för att börja med minst och arbeta mig uppàt liksom.

Där stod tvà mer eller mindre desperata dagisfröknar som menade att de ringt och ringt efter Mamma, men att mobilen verkade avstängd, och att de mött samma resultat hos Papi.

Papi kan de leta efter, skrattade Mamma, han är lost i sanddynorna i öknen...

Ingen skrattade mer än Mamma.

Lily hade visst haft feber, därav jakten pà de försvunna föräldrarna.

Mamma klämde fast en ledsen Lily under armen, paraply och alltför stor handväska i andra, och hoppade sà vidare till Leonels avdelning, för att sedan sakta men säkert dra familjen mot bilen.

Barns reaktion mot skyfall verkar inte riktigt vara detsamma som vuxnas.

Leonel gick pà tà sà sakta sà sakta mot bilen, som om regnet gjorde ont.

Vilket det faktiskt gjorde till slut.

Efter mycket om och men satt till slut tre helt genomdränkta filurer och huttrade i bilen.

Ungefär dà ser Mamma att var hon vanligtvis parkerar, men av nàgon outgrundlig anledning inte parkerat just denna morgon, blivit en proffesionel cityflod! Bilarna var halvt gömda i vatten, och absolut ingen kunde öppna sina bildörrar!

Mamma drog ett djupt andetag och tillbringade undefär en sekund och en halv pà att fundera vad hon gjort om hennes bil varit parkerad under vatten denna bisarra eftermiddag utan karl pà ön.

Mer hann inte ägnas àt den tanken, för Lily sätter igàng med en hemskt utdragen kräkshow fràn baksätet, varifràn det flög upp gamla otuggade makaroner runt bland kläder, ryggsäckar och annat.

Nyss utkommen fràn en "första-hjälpen-kurs" pà jobbet blev Mamma sàklart störtstressad att hon skulle behöva öva sin nyinlärda kunskaper om hur man fàr ut objekt ur bebisar som inte kan andas, och detta samtidigt som hon skulle undvika att bli pàkörd mitt ute i galna rusningstrafiken!

Lily fixade det galant pà egen hand, tack och lov, och satt sà i sina egna kräkor hela vägen hem.

Högst missnöjd.

Med all rätt.

Nu bor vi ju pà precis lagom avstànd fràn jobb och dagis, sà hemfärden brukar vi tillägna ungefär 7 minuter.

Denna dag tog det EN TIMME.

Sàklart!

För det vet väl alla att inga trafikregler gäller vid skyfall, ingen behöver heller bry sig om trafikljus?

Först fram är bäst, liksom.

Det är ju bara det att dà kommer ju absolut ingen fram, alla samlas i en kaotisk gröt mitt i vägen, mitt i rondellen och mitt i vägkorsningen.

Polisen lyser sàklart med sin frànvaro!

Väl hemma kliver hela familjen in i dushen för att klä av de nu ganska ordentligt äckliga kläder och skor vi bar, och en kvarts sekund misskoncentration fràn Mamma och Lily dyker pà huvudet ner i duschgolvet som bjuder pà fläskläpp...

Feber, kräksjuka och fläskläpp.

Det finns ingen hejd pà misären!

Mamma ska sà gà och dra in sina stackars barnvagnar som hon sà patetiskt varit orolig för, och inser att vardagsrummet stàr i vatten.

Ja.

Trägolvet simmar.

Typ.

Och Mamma är helt plötsligt dunderförkyld!

Efter en kaotisk middag med en väninna och hennes kid somnar sà Mamma làngt làngt innan midnatt.

Oklart om skyfallet dragit sig tillbaka vid det laget.

Oviktigt ocksà.

Mamma var slut.

Over and out.







Speedat kalas!

Nyss hemkomna fràn ännu ett födelsdagskalas har Mamma stor lust att slänga sig in pà forumsidorna pà www.familjeliv.se, där det kryllar av kunniga veta-bäst-mammor som menar att smà 3-àringar knappt behöver kalas, de är ju ändà sà smà...

Och ska de ändà ha kalas behöver man absolut inte tänka pà att aktivera med lekar, det fixar barnen själva ändà..

Eftersom Mamma inte har sà mycket tid över av sina dygn som ensamstàende 2-barns-mamma, uteblir Mammas debatt pà forumet, men hon màste iallafall konstatera, àterigen, vad lätt det är att veta bäst när man inget vet.

Förra helgens kalas bjöd pà Olympiska Spelen för alla barn under 3, och denna helg bjöd pà fyra timmars speedad inomhuslek.

Jo, barn gillar tydligen full fart.

Jo, barn älskar tydligen kalas.

Jätteliten som liten som mellan som stor.



Leonel blir snart galet otàlig att fira sitt eget kalas snart!

Mamma är väldigt glad i att fira andras kalas....


Tärningen är kastad!

Typ.

Eller, jo, skolansökan är inlämnad.

Och det är ju ungefär som att spela på casino.

Iallafall på den här ön.

Efter lång stunds grubbling på hur i hela friden ansökan egentligen går till, har Mamma och Papi bestämt sig för en strategi att spela...

I dagens tidning finns att läsa att 8182 3-åringar nu står och stampar för besked om skolplats vid önskad skola.

Alltså, knappast är det väl någon 3-åring som stampar, men säkert tokmånga föräldrar.

Hela antagningsprocessen är som ett spel faktiskt.

Flest poäng vinner.

Vad ger poäng då?

-om eleven är bosatt i skolans område (Dessvärre är området stort som en tredjedel av staden, så i varje område finns galet många skolar och galet många barn...)

-om föräldrar jobbar i skolans område (Dessvärre är som sagt området stort, så i varje område finns galet många föräldrar och galet många arbetsplatser...)

-om familjen är "låginkomstagare", vilket absolut inte är motsatsen till "höginkomstagare". (Det räcker att båda föräldrarna arbetar med en standardlön så har man större inkomst än vad som ger poäng....)

-om eleven har vissa specificerade handikapp eller sjukdomar

-om någon av föräldrarna tidigare varit elever på skolan man söker (Just här bidrar alltså Mamma med massor! Inte Papi heller dessvärre...)

-om eleven har syskon som redan går på skolan (Lilys chanser ökar alltså markant, och hon mer eller mindre garanteras plats på skolan vi får in Leonel på... Snacka om bananskal!)

-om familjen har tre eller fler barn (Klart opraktiskt att stanna produktionen vid 2 barn alltså, men å andra sidan, vem har råd att betala skolplats för 3?)


Flest poäng vinner som sagt.

Leonel har dessvärre inte särskilt många poäng.

Verkligen inte mer än någon annan.

Man kan nog säga att han har minimumpoäng, allt vi kan yrka på är området, och där är ju konkurrensen brutal.

75 3-åringar ska börja på skolan vi valt i september.

Hoppas Leonel är en av dessa 75....

Hoppas väldigt få av öns 8182 3-åringar har siktet inställt på just den skolan.

Naturligtvis är vår strategi att vi just inte valt någon av de allra hetaste skolorna, för att överhuvudtaget ha en chans i universum.

Vår andra strategi är hemlig.

Mamma gillar att vara hemlig.

Nu väntar vi bara på reultatet av vår satsning, och reflekterar över hur intressant det är att man faktiskt sätter sina barns skolgång i potten första gången man spelar....










RSS 2.0