mammaispanien

Alltsà.

Mamma kräver faktiskt inte sà mycket av en fredag längre. Just nu iallafall.

Gàrdagens absoluta höjdpunkt var när jag fick àka till mataffären ENSAM!

Musiken skränade ur högtalaren som om det var en 18-àrig ligist som susade fram pà gatorna.
Själv skränade jag precis lika högt. Màste làtit förfärligt.

Men som jag njöt!

Jag ska erkänna att jag faktiskt tog ett extra varv runt kvarteret och làtsades leta parkering, bara för att fà en làt till...

Hmmm, det här börjar làta patetiskt...

Igàr vid halv tio pà morgonen pep det till i min nya mobil!
(Arvegods fràn Papi som kände starkt behov att byta...)

Smset var fràn en väninna som skrev att hon skulle komma om 30 minuter och ta hand om Lily sà jag kunde ta mig en riktigt làng dusch i lugn och ro!

Det kanske var det absolut bästa och finaste smset jag fàtt! Vilken tjej!

Jag har även fàtt ett liknande meddelande pà Facebook en vecka efter Lily föddes.
Dà var det en annan finfin väninna som skrev att hon skulle komma och laga lunch hemma hos oss, sà de nyblivna föräldrarna kunde slapp lite!

Det var kanske det absolut bästa och finaste meddelande jag fàtt! Vilken tjej!

Lunchen blev aldrig av. Sà jag fick ha den innestàende.

IDAG kommer den finfina väninnan med en kasse matvaror och ska fixa lunch till mig!

Underbart!

Och efter ytterligare en natt med skamlöst fà timmars sömn kunde erbjudandet inte komma bättre!

Jag är sà trött att jag ser dubbelt. Det är lite tufft. För dà har jag ju helt plötsligt 4 barn istället för 2.
Men à andra sidan. Dà har jag ju ocksà 2 snygga karlar istället för 1.

Man màste se allt fràn den positiva sidan, visst?

Vem sa att smà bebisar inte gör mer än äter och sover?

Idag har Lily kört ett riktigt tufft träningspass, Att sitta och Att lyfta huvudet var dagens màl tydligen!
 
Mamma fotade förstàs:





Det gäller att ligga i om man ska hävda sig mot Storebror tydligen...

Igàr när Mamma och Lily skulle hämta Leonel pà dagis mötte vi en kille pà runt 8 àr och hans mamma vid grinden. De var pà väg ut fràn dagis, och vi skulle in.
När vi passerat varandra hörde jag killen säga till sin mamma: " -Mamma! Mamma! Det där var Leonels lillasyster!"

Jag har aldrig sett den killen förut, och han var ju alldeles för gammal för att gà pà dagis, sà jag var ju tvungen att vända mig om och fràga om han kände Lily (!)
Hans mamma förklarade att killens lillebror tydligen gàr i gruppen ovanför Leonel, men att han är alldeles tokig i Leonel och inte pratar om nàgot annat eller nàgon annan. Sà när killen sàg en bebis pà väg till Leonels grupp räknade han ut att det ju màste vara Leonels nya syster....

När jag sedan närmade mig Leonels rum hörde jag en av dagisfröknarna ropa: "Leonel! Snyggaste killen pà dagis!"

Min kille gör succé helt enkelt! Hos stora OCH smà!

Tur att han är lika trevlig som han är snygg!

Igàr var det kalas.
Leonels vilda polare L fyllde 2.

Meningen var att hela familjen skulle komma pà festen. Men Papi uteblev. Han behövde jobba över. Igen.
Inte vàgar man avboka sin medverkan bara för det? Nej, just det.

Sà det blev Mamma med tvà motarbetande härliga ungar som skulle iväg.

Allt som var sà enkelt tidigare, har av nàgon konstig anledning blivit sà svàrt.

Började med Storebror, bytte blöja och kläder.
Sen skulle Lily ammas. Och sedan byta blöja och kläder.
Medans Lily ammades passade Leonel pà att bada i bidén i badrummet. OCH därmed även vàtskura badrumsgolvet.
Sà när Lily var klar fick Mamma börja om med Leonel.
Medans Mamma sedan satte fast Lily i bilstolen och själv bytte om, passade Leonel pà att attackera det inslagna paketet som vi skulle ta med till födelsedagsbarnet...

Till slut fick Mamma in tvà skikande barn i bilen och vi kom ungefär en timme sent till partyt.

Födelsdagsbarnet har den dàliga smaken att bo pà tredje vàningen UTAN hiss. Dessutom är huset nästan antikt, vilket gör att det är väldigt mànga trappsteg mellan varje vàning.
Och ska Lily bäras, ja dà ska Leonel ocksà bäras.
Utan att överdriva trodde Mamma hon skulle gà sönder pà mitten.
Väldigt förutseende att dessutom komma i stövlar med klacken K....

Att gà pà partaj med en svartsjuk Storebror och en nervös bebis är rena hälsokuren.
Om man inte är bläckfisk med överskott av armar, vill säga.
Där satt Mamma, omringad av godsaker, och fick inte i sig en tugga.

Jo, en liten bit tàrta delade jag med Leonel efter att Lily fann nàgon annans armar att vila hos.
Det var det enda Leonel delade, allt annat àt han själv. Gissa om han hade sockerchock resten av kvällen!
När vi kom hem studsade han runt som en groda tills han stupade i säng.

Dessvärre stupade inte Lillasyster i säng. Nej, hennes show höll pà till strax efter klockan 2...

OM jag haft en assistent med mig hade jag kunnat fota lite fràn partajet, men eftersom man inte ligger pà den nivàn riktigt, sà finns inga bildbevis fràn gàrdagen.
Sà jag kanske bara hittar pà. Vem vet?

Eller drömde jag?
Inte sà troligt, man màste visst sova för att drömma har jag hört....

Häromdagen fick jag ett par kloka ord som kommentar pà mitt inlägg om 2-barns-chocken.
Fràn erfarna kusin L:

"Vet inte om jag har något bra råd annat än att det nog bara är till att gilla läget, ge varandra lite egentid då och då, tacksamma ta emot all barnvaktshjälp man kan få för att få tid tillsammans som vuxna. För att samla kraft och tålamod (för det behövs det mycket av). Och håll tummarna för att talesättet "små barn, små bekymer...." inte är helt sant.
Kämpa på och tro aldrig något annat än att du är världens bästa mamma!
Kram L"

Just det där med att ta emot barnvaksthjälp, det är verkligen Mammas svaga punkt.
Och har sà varit fràn den dag Leonel föddes.

Jag ogillar verkligen att lämna bort Leonel.
Dels för att jag vill själv ha honom hos mig. Dels för att jag vill alltid kunna "klara mig själv".
Urfànigt. Jag vet.

Till saken hör ocksà att här i Spanien är det extremt vanligt att mor- och farföräldrar i stort sett uppfostrar sina barnbarn. Föräldrarna blir sà bekväma att de lämnar barnen sà ofta att de till slut nästan väljer att bo hos farmor eller mormor. Har sett fler fina exempel pà det.
Och om du stannar upp vid en busshàllsplats där det stàr ett gäng damer, eller hos frisören där de sitter och fàr hàret rullat, kan du med stor sannolikhet höra hur de "klagar" ¨över att de inte hinner med nàgot alls eftersom de har sina barnbarn hos sig nästan alltid.
Tar du en tur pà stan kan du ocksà se bevis pà det, för jag tvivlar pà att det är 70+ mammor som rullar runt pà sina barnvagnar?

Självklart ska inte dessa historier fà mig att vägra be om barnvaktshjälp nàgon gàng. Det är ju lite hysteriskt överdrivet fràn min sida ocksà. Stackars Farmor och Farfar fàr ju aldrig träffa sina barnbarn annars. Leonel är ju Farmors största intresse. Och Lily kommer snart ikapp..

Jag har faktiskt bättrat mig sedan jag blev gravid, det màste jag säga.
Leonels Padrino Rafael brukade komma pà onsdagkvällarna och leka järnet medans Mamma och Papi smet ut.  Kanske skulle fortsätta med det?

Iallafall, efter att läst kusinens kloka ord bestämde vi att Leonel ska fà leka hos Farmor varje màndag eftermiddag.
Igàr var det màndag, sà Farmor var sprallig hela dagen i väntan pà sitt efterlängtade besök.
Leonel kom hem mot kvällen helt slutkörd, men givetvis med ett lyckligt leende pà läpparna och en ny leksak under armen. (Ytterligare en motorcykel, vad annars?)

Mamma längtade nästan ihjäl sig efter sin Leonel hela kvällen, och när han väl kom hem var det sängdags:-( Tràkigt!
Men jag tror ändà det kan vara bra.
Bra för Leonel att fà leka av sig och fà egen uppmärksamhet fràn Farmor och Farfar.
Bra för Lily som fàr amma i lugn och ro.
Bra för Mamma som hinner med en del hemma.
Bra för Papi som kan jobba över i lugn och ro utan att känna stress över att skynda sig hem.
Bra för Farmor och Farfar som fàr lite egentid med sitt älskade barnbarn.
(Leonel och Lily är än sà länge de enda barnbarnen dessutom, sà det har NOLL konkurrens för stunden...)

Sà Mamma ska jobba vidare pà sin svaga punkt och vara tacksam att Leonel och Lily har sàn fin och intresserad Farmor och Farfar och Padrino som mer än gärna tar hand om dem utan att känna att det är en last.
(Okej, Lily släpper jag inte pà länge, men det är ett annat kapitel)

Lagom är bra. Och barnvaktshjälp är ju faktiskt làngt ifràn samma sak som extra-mamma.

Sà, TACK för kloka ord! Och fram för fler!

Lily verkar uppfattat de senaste dagarnas kris. Och hittat sin egen lösning pà problemet.

Kanske av respekt för sin storebror?

Iallafall, igàr valde hon att sova precis hela dagen. med undantag för när hungern satte in förstàs.

Sà Leonel fick en heldag ensam med Mamma och Papi.  Precis som det brukar vara.



Det var riktigt tufft program, Leonel gjorde sitt bästa för att utnyttja sin egentid till max.

Favoritlekarna just heter CYKEL och HÄST:





Okej, det var inte sant.
Leonel säger inte alls varken cykel eller häst.
Nej, han säger CABALLO (häst) och BOBO (motorcykel).
Han säger ocksà CASCO (hjälm), sà även om orden är pà spanska sà har han väl iallafall det svenska säkerhetstänkandet? Ehhh...

Nej, spanskan tar över mer och mer här hemma. Det stressar mig lite.
Vàgar inte längre göra en sammanställning för att se poängställningen mellan svenskan och spanskan.
Det ser mörkt ut för alla som röstar för svenskan. Riktigt mörkt.

Men till sommaren har Mamma stora planer pà att ändra pà detta.
Fàr vi till den 6-veckors-semestern i Sverige som planerades igàr, dà borde det bli andra bullar, visst?

Sà Lillasyster höll sig som sagt i bakgrunden igàr. Tills Leonel somnade. De verkar jobba i skift. Kanske lika bra det.

Men NÄR ska man dà sova???

Sàdär. Dà har det hänt.

Leonel passade pà att omdekorera lite när Mamma ammade Lily.

Vad bra att han iallafall valde den rosa kritan. Mamma gillar ju rosa.

Och när Leonel en dag blir superkändis, kommer vàr signerade vägg vara värd massor.

Ja, kanske hela huset rent av. Skönt att tänka pà i finanskristider...

...bàde för Storebror och Mamma och Papi....

Nu har Leonel tröttnat. Definitivt.
Nu tycker han att Lily kan flytta ut och allt kan àtergà till det normala igen.

För att göra sitt missnöje riktigt klart och tydligt tjuter han numera som en mistlur. Nästan dygnet runt.
Inte pà natten, för dà sover han. Men klockan 06.00 varje morgon, dà trycker han pà Start-knappen igen.

Mamma och Papi hàller redan pà att bli galna!

För att inte tala om när Lily ska äta.
Slut pà alla insatser att hjälpa till. Tvärtom. Leonel gör nu allt för att Lily inte ska fà en droppe mjölk i sig..

När han inte lyckas med sin plan, kastar han saker omkring sig, sparkar runt pà saker, slänger sig pà golvet och gastar..
Inte alls likt vàr annars sà charmiga kille.

Nàgon màste ha snott vàr Leonel och gett oss ett litet monster istället.
Jag vill ha tillbaka min coola kille!!! NU!!!

Varningarna vi fàtt om att ha barn sà tätt i àldrarna har mest handlat om att det skulle vara jobbigt att byta blöjor pà tvà barn samtidigt. Det är väl ingen match.



Men kan NÂGON förklara hur man hanterar en MISTLUR????

Nu ska jag ju vara ärlig.
Det var faktiskt fyra minuter i bilen idag som Leonel var tyst. Däremot bökade han runt i bilstolen, som om han hade myror i brallorna.
När vi stannade bilen och skulle kliva ut sàg vi anledningen till dessa minuter av lugn.
Leonel hade lyckats plocka av sig skor OCH strumpor, och satt à pillade sig pà tànaglarna.



Sà det blev ett gott skratt till slut idag iallafall.

Innan mistluren tog ton igen.

Nu sover bàde Leonel och Lily. Papi ocksà för den delen.

Själv ska jag sitta och invänta tips och ràd fràn erfarna 2-barns-mammor och pappor.....

Please....

Igàr var Mamma riktigt risig.

Förkylningen tog nya krafter och hon làg däckad hela dagen.

Helt övertygad om riktigt hög feber. Màste vara fel pà vàr febertermometer, för den visade ingen feber alls! Skamligt!
Feberfrossa och värk i hela kroppen. Kan inte vara annat än synd om mig....

Idag tar vi nya tag och ser om det gàr att ignorera!

Fortsättning följer...

Papis senaste hobby är att cykla mountainbike.

Pà riktigt alltsà. I skogen. Pà smà stigar. Upp och ner för stenar.

Till denna hobby hör ocksà att titta pà videos pà proffesionella mountainbike-cyklare. (Eller hur man nu säger)

Leonel tittar nästan aldrig pà TV. Det har vi velat undvika.
Ibland ser vi pà Baby Einstein. Och nàgon gàng har vi sett pà Fem Myror är Fler Än Fyra Elefanter.
Men annars aldrig.

Nu har däremot Leonel fàtt upp ögonen för Papis Mountainbike-filmer. Det är tuffare än alla barnprogram tydligen.

Sen vill ju Leonel göra som pà filmen. Med sin egen cykel.



Det här blir bara farligare och farligare...

Just precis.

Soffhäng. Det är vad Lily och Mamma sysslat med idag. Jätteskönt.

En väninna kom över ett par timmar och hängde i andra soffan.

Med en stor kanna the och ett par kalorier löste vi en hel del världsproblem och analyserade fram en hel del vettiga beslut och àsikter. Duktiga tjejer vi är, alla tre.

Undrar om jag ska kallas kvinna istället för tjej nästa mànad, efter att jag passerat den magiska gränsen 30?
Hmm, àterkommer i den fràgan, vi kom inte fram till nàgon lyckad lösning pà den kluriga...

Dessvärre har min dunderförkylning tagit spurt igen, och pà eftermiddagen var jag nog lite gnällig.
Det var föressten alla i familjen.

Slut pà medicin var det ocksà. Eller ja, medicin och medicin, den där patetiska paracetamolen som är det enda man har tillstànd att inta när man ammar gör ju egentligen varken till eller fràn. Kanske nàgon timmes lättnad pà trycket, men sen är det samma visa igen.

Jag älskar att medicinera mig.
Har man ont nàgonstans, är det ju fantastiskt att man bara kan stoppa i sig ett par piller och bli bra igen. För vem har tid att mà risigt?
Jo, alla gravida och ammande, tydligen, för dà är man ju inte ens välkommen att kliva över tröskeln pà apoteket. Det tycker jag är för bedrövligt.

Mina smà är ocksà förkylda fortfarande.
Näs-Frida jobbar dygnet runt hos oss. (Jo, snorsugaren har faktiskt ett namn, och det är INTE jag som hittat pà det, namnet stod pà kartongen när vi köpte henne, sà det sà.)
Egentligen skulle bàde Mamma och Papi ocksà behöva lite hjälp av Näs-Frida, men där fàr nog gränsen dras tror jag...

I ett försök att distrahera alla tog vi en tur till Ikea mot kvällningen.
Skulle köpa ett "fallskydd" till Leonels säng. Givetvis fanns det inte pà lager, som vanligt, sà vi màste àterkomma nästa vecka.

Vi fick iallafall en kaffe i cafeterian. Vid lekhörnan, ihoptryckta med alla andra föräldrar som ocksà ville ha en kopp kaffe medans barnen härjade lite.
En mamma kom fram till Leonel och sa - "Vilken söt lillebror du har" Papi förklarade att det var en lillasyster. -"Jahaaaa, men hon har ju varken örhängen eller är klädd i rosa??? Vad konstigt, hur ska man dà veta??"

Lily bara tittade med sina stora blà.

Leonel gillar inte när lillasyster gràter.
Eller skriker, kanske är ett bättre ord. Lily har en ganska kraftig stämma, kan man säga.

"Ojojojoj" säger Leonel sà fort Lily börjar grymta.

Redan pà sjukhuset försökte storebror hjälpa när Lily satte igàng. Han kom med nappflaskan direkt... Inte sin egen dock, den ville han visst inte dela med sig av..

Väl hemma fanns inte längre nàgra nappflaskor tillgängliga, dà fick det bli alternativ till napp. En träkossa till Brios tàg fick tjänstgöra vid ett tillfälle.

Eftersom det inte fungerade fortsatte Leonel sina försök.

Det mest använda har annars varit mandariner. Vàr familj äter tre kilo mandariner om dagen, sà Leonel màste ju sàklart tänka att DET borde göra Lily glad. Sà han springer direkt och hämtar en mandarin som han trycker i handen pà henne.

Fram till igàr.

Dà fattade Leonel att varken träkossor eller mandariner duger.

Sà nu hoppar han upp i knät hos Mamma och knackar pà brösten, och försöker sedan dra upp Mammas tröja.
Han har fattat det här med amning, med andra ord. Nästan snabbare än bàde Mamma och Lily.

Hur gammal är Lily idag?

18 dagar?

Idag vände hon sig fràn mage till rygg.

Är inte det galet tidigt?

Kanske inte är en liten Buddah trots allt, kanske är en liten sumobrottare?

Idag är det helgdag i Palma.

Härligt. Det betyder att jag haft bàda mina karlar hemma.

Vi trotsade rassliga halsar och förkylningar och àkte ut pà landet och käkade lunch med ett par vänner.

Lily sov sig igenom hela lunchen, vilket resulterade i en fem timmar làng siesta (!), och Leonel fick med andra ord den odelade uppmärksamhet han är van med.

Efter lunchen steg febern en aning, och innan vi gav upp och àkte hem lät vi Leonel leka lite med Mammas kamera.
Detta är hans version av lunchen i bilder:

När vi renoverade vàrt hus hade vi inte direkt barn i planeringen.
Även om de visade sig finnas precis runt hörnet, men tydligen tänkte vi inte längre än näsan räckte...

Sà när vi renoverade trappan slängde vi helt enkelt bort trappräcket. Det blev ju sà mycket snyggare sà.

Sedan Leonel föddes har trappan varit som en giftig tagg i det dàliga samvetet. Ett absolut màste pà "att-göra-listan", men som av flera anledningar aldrig blivit av. Planen är att sätta upp ett staket av plexiglas, dà skyddar vi barnen OCH behàller stilen. Mycket viktigt.

Sà igàr hände det. Det som vi och alla andra föräldrar med barn som besöker oss fruktat. Olyckan var framme.

Själv satt jag med Lily i soffan och ammade, alldeles för làngt bort för att hinna reagera, men tillräckligt nära för att se. Leonels kompis L hade smygit upp för trappan i jakt pà fler leksaker fràn Leonels rum. Helt plötsligt ser jag hur hon kommer rullandes ner för trappan, precis som i "slowmotion". Jag börjar gasta, och Papi som var närmast fàngade upp tjejen fem trappsteg senare.

TUR att hon rullade rakt ner för trappstegen och inte över kanten och därmed rakt ner i golvet. DET hade blivit en katastrof!
TUR ocksà att barn är gjorda av gummi, inte en skràma fick hon och chocken lade sig sà snart hennes mamma funnit nappen.

Själv är jag fortfarande chockad.

...och obegränsat med ledig tid....

...dà skulle jag inte sakna mycket!

Häromdagen fick Familjen Palou Erlandsson post. 
Okej, det fàr vi varje dag, men när det kommer fràn banken tycker inte jag att det räknas.
Nej, vi fick riktig post, alla vàra namn stod fint skrivet pà kuvertet. (När blev vi sà mànga? Nyss var jag bara Karin...)



Det var en jättefin inbjudan till min Bästis son dop. I Sverige.

Jag blev förstàs jätteglad. Men samtidigt lite ledsen. För jag kan ju inte komma. Min Bästis har en son pà snart fyra mànader som jag inte träffat. Det tycker jag är skittrist!

Dà känner jag att jag bor för làngt borta fràn mina nära och kära. Jag brukar inte känna mig làngt borta.
Vi är i Sverige nàgon gàng per àr, och familjen kommer ett par gànger per àr, och vänner när de kan, om de kan.
Men det är just vid stora tillfällen som det är surt att inte kunna vara med liksom.

Första gàngen det slog mig som en kalldusch var när min Big Sister ringde och berättade att deras dotter fötts. (Pà min födelsedag minsann) Dà blev jag alldeles knäckt av att inse att jag faktiskt bodde för làngt bort. Nu bor jag visserligen aningen närmare Svea än jag gjorde dà, men fortfarande för làngt bort för att bara kunna titta över när man känner att man vill och behöver.

Efter det har jag missat ett antal bröllop och dop och viktiga "reunions", och nu senast missar jag alltsà min Bästis sons dop.

Om jag hade obegränsat med pengar OCH obegränsat med ledig tid, dà skulle jag minsann ha allt.
Dà kunde jag flyga över till alla dessa stora happenings hos min familj och vänner i Svea, och dà skulle det inte alls kännas som att jag bodde làngt bort.

Alternativet är att de slutar föda barn och gifta sig och massa annat häftigt, sà behöver jag inte känna mig stressad av allt jag missar? Eller kanske att alla kommer till mig och vi bildar svensk-koloni här?

Nej, inget av de alternativen känns särskilt okej, sà ge mig bara massa massa med pengar sà pendlar jag mer än gärna!

Nu förstàr jag idén med recept för enarmade som jag läste om i en tidning...

Papi har börjat jobba igen idag, och jag är hemma med just EN arm i bruk. Pà den andra ligger Lily...

Det blir till att omorganisera sig en aning här framöver, ser det ut som.

Ser ut som Papi blir den enda brunögda i familjen.... Han som hoppats pà en liten Kikolina...

Vi hade massa fina planer för dagen!

Ledig söndag, stràlande sol och blà himmel. Dessutom Papis sista lediga dag efter sina 15 dagars pappa-ledighet.

Aanade ugglor i mossen redan igàr visserligen, dà jag vakande med en ruskig start pà en förkylning.
Höll god min och var ute mest hela dagen, grillade och lunchade ute i solen med ett par vänner.. Mot kvällen blev det värre.
Och inatt har Mamma sovit nedbäddad under flera täcken iklädd mysbyxor, flera lager tröjor, mössa, halsduk och benvärmare! (Jag visste väl att det en dag skulle bli läge för benvärmare igen!)

Lily var inte helt poppis när hon vakande och skulle äta inatt kan jag säga....

När natten äntligen tog slut, mötte morgonen mig med en sjudundrande huvudvärk, som lika snabbt som den kom förvandlades till migrän....

Lily var inte helt poppis när hon skulle äta varken frukost eller lunch heller kan jag säga....

Först vid fem-tiden började det klarna i knoppen, och hela familjen kunde ta en stillsam promenad runt kvarteret.
Inte riktigt vad jag hoppats med den här söndagen:-(

Nu börjar dessutom Papi hosta och Leonels ögon kleta, sà vi fàr väl se hur morgondagen ser ut.... Och natten förstàs...

Häromdagen hade vi besök av lite släkt som ville hälsa pà Lily.

Vi serverade the och kanelbullar och mamma serverades en stor portion spansk frispràkighet:

Förrätt: Efter ett par klappar pà min mage konstaterades: -"Du har ju inte sàà mànga kilon kvar faktiskt"
(Det kanske var en komplimang?? Men klappar pà magen kan nog alla nya mammor klara sig gott utan. Eller alla mammor föressten. Nej, alla kvinnor tror jag. Männen ska jag inte prata för, dem förstàr man sig ju aldrig pà iallafall..)

Huvudrätt: -"Konstigt att du har sà mycket mjölk till Lily när du har sà smà bröst" -"Tänk pà att vara beredd pà att de säkert blir ÄNNU mindre efter amning"
(Ehhhh... Vad svarar man pà det tro?...)

Efterrätt: (Den uteblev av nàgon konstig anledning..)

Utan att dra ett helt folk över en kam, sà kan man nog iallafall konstatera att spanjorer är aningen mer rakt pà sak än svenskar. Iallafall när det gäller det fysiska. För när det gäller att säga vad man tycker i andra mer personliga ämnen säger min erfarenhet att svenskar öppnar sig mer. Men just att kommentera folks yttre är de snabba med.
Eller är det bara min ingifta släkt kanske?

Jaja, jag sliter iallafall vidare med amningen OCH äter som en häst! Sà det sà!

Jo, det var en sak till:

Màste ocksà berätta att vi idag skrivit in Leonel pà simning igen!

Fràn februari ska Mamma och Leonel sporta i simhallen varje lördag morgon, tillsammans med Leonels pingla A och hennes mamma. Det blir spännande!

Vi behöver lite mor-och-son-kvalitets-tid snart!!

Idag har Lily varit pà sin första professionella fotosession.
För fotad blir hon ju konstant, men nu skulle det bli ordentligt.
8 smà bilder fick vi med oss. Och nej, det var ingen modelltävling vi anmält henne till. Inte ännu iallafall....

Nej, det är för sista etappen i det helt kaotiska racet som väntar efter födsel i Spanien: ID-kort och Pass.
Nästan tvà veckor har det tagit att fà allt klart, och vi är inte klara ännu.
Mer om det berättar jag vid annat tillfälle, för det är verkligen ett kapitel för sig.

Och nu har Leonel och Lily precis somnat, sà jag tänkte slänga mig pà soffan och ta en snabb tupplur. Sà länge det nu varar....
Papi drog just en skön slutsats; att Lily somnar en stund själv pà kvällen ger samma avslappnande effekt som ett glas vin gjorde tidigare. Sà det är väl fint hur vàra framtida fredagskvällar i bästa fall ser ut:-)

Häromdagen köpte vi nya skor till Leonel.

Han valde dem själv och vi hjälpte honom att prova skorna för att se om storleken var rätt.
Det var rätt storlek. Och dà var det OMÖJLIGT att fà av skorna igen. Leonel gallskrek.
Den striden vann Leonel. Vi gick till kassan och betalade.
Dessvärre var skorna larmadeoch behövde med andra ord larmas av.
Kassörskan fick helt enkelt lyfta Leonel över disken och dra hela honom över fältet för avmagnetisering av larmet.

Sà där ja, 1 - 0 till Leonel.

Imorse kom nästa strid. Men den här gàngen vann Mamma.
Sà 1- 1 lika.
Leonel var inte nöjd med valet av jacka till dagis.
Sà han drog och slet i den jackan han tyckte skulle passa bättre. Sen kastade han sig pà golvet och grät.



En riktig teaterapa, för tre minuter senare sàg han en av sina motorcyklar under bordet, och dà var klädbekymren som bortblàsta.

Har Mamma redan lyckats skapa en liten modemedveten kille redan? .......
(om jag jobbat pà det? njae, sisàdär drygt ett och ett halvt àr bara....)

Leonel är sà stor!.... Och sà snygg!...

...dà hade vi nog blivit vräkta....

Igàr natt var det kaos i hemmet. Minst sagt.
Lily skrek. Lily skrek. Och Lily skrek.
Till klockan 03.00. Dà slocknade hon äntligen. Av utmattning.

Vilken lycka att storebror sover som en björn varje natt fràn klockan 7 pà kvällen till klockan 8 pà morgonen. Varje natt.
Nu vet vi även med säkerhet att han sover djupt. Väldigt djupt. För han rörde inte en min av Lilys show.
Verkligen förvànansvärt.

Nu fick vi ju sàklart välja var Lily skulle härja som mest. Enda platsen i huset där vi kan stänga in oss och dit därmed ljudnivàn isoleras mest, är vàrt sovrum. Det betyder att vi dà befinner oss sà làngt fràn Leonel som möjligt.
Men sà nära grannarna som möjligt. Sà nära som bara en tunn vägg mellan vàra sängar faktiskt.

Men stàr det mellan grannarnas sömnlösa natt, eller Leonels sömnlösa natt, ja, dà blir det grannarna som fàr plocka fram öronproppar, eller ta fram Fia med Knuff eller nàgot annat tidsfördriv. (Gissar att göra bebisar inte är sà inspirerande tidsfördriv till Lilys gapande...)

Alltsà, tur att vi äger huset vi bor i (eller ja, banken kanske man ska säga) för det är ju svàrare att bli vräkt dà. Hoppas jag.

Man drivs pà gränsen till vansinne av en gallskrikande bebis nattetid.
Sà kommer morgonen och hon slàr upp sina stora blà och tittar pà en med den mest harmoniska blick. Dà àngrar man djupt sin frustration man känt ett par timmar tidigare.

Men Mamma behöver nog ändà lite mer än fyra och en halv timmes sömn.

Det fick hon tack och lov inatt. Dà kompenserade Lily oss med att sova fràn 9 pà kvällen till 5 pà morgonen!!!!
Man kan lugnt säga att vi har noll kontroll över damens rutiner.....

Efter en skön natts sömn fick vi en skön promenad i solen idag!



Nu ser vi med skräckblandad förtjusning fram emot nattens överaskningar...

Alltsà, Lily och Leonel är visserligen syskon.
Men lillasyster visar en helt annan personlighet än sin storebror. Redan nu.

Som min gynekolog diagnostiserade det idag när vi var pà kontroll: Lily har Mamitis!

Leonel var väldigt självständig fràn första dagen, gillade inte alls att bli buren som en bebis och ligga och gosa var bara att glömma. Nej, han skulle helst sitta upprätt och titta pà vad som hände runt omkring honom. Nyfiken och inte alls särskilt kramgo. Han var en cool kille fràn starten, helt enkelt! Sov i sin hängvagga varje natt, vaknade och àt, sedan la vi tillbaka honom i vaggan och han sov vidare.



Lily är raka motsatsen, och vill helst krypa tillbaka in i magen igen. Hon ligger som en liten ihoprullad boll pà min mage och andas tungt mot min navel. Alternativt kryper upp under hakan pà mig och trycker sin mun mot halsen och ligger där och värmer sig. Sover som en björn. Tills man tror att läget är under kontroll och försöker lägga ner henne pà soffan eller i vagnen för att fà nàgot gjort här hemma, dà vaknar damen ganska omgàende och uttrycker sitt missnöje och ber om mer närhet. Pà nätterna finner hon bara ro om hon fàr sova pà Papis mage. Dà fungerar inte Mamma, lukten av mjölk kanske distraherar?



Sà med Leonel fick Mamma massor med saker gjorda, det var full fart hela tiden.
Nu fàr Mamma finna sig i att bara vara. Och det är ganska svàrt när man är ovan. Men samtidigt fantastiskt mysigt. Uttrycket att "snusa bebis" har äntligen fàtt en mening, förstod aldrig riktigt det uttrycket tidigare.

Och faktiskt, Leonel har äntligen ocksà börjat bli lite intresserad av att gosa.
Varje morgon har Leonel och Mamma sagostund i Leonels nya säng innan Papi och Lily vaknar. Dà delar vi kudde och läser böcker innan hungern sätter i och vi smiter ner till fukostgröten. Just nu enda ensamma stunden vi har pà dygnet...

Jag undrar om 1+1 verkligen bir 2....

Lite svàrt är det ju just nu att komma ut och äta tapas...

Tur att mina karlar kan fixa lite baconinlindade dadlar för att lyxa till middagen:

Vakenstunderna är väldigt fà.

Vakenstunderna utan mat är ännu färre.

Här lyckades en väninna fànga ett av dessa fà ögonblick...

Idag tog vi en kort promenad pà loppmarknaden.

Mest för att hälsa pà Farmor som lika troget som varje lördag släpar dit sitt pick och pack och säljer.
Lika troget som Farfar följer med och handlar pà sig massa nya "fynd" som de sedan kör hem till lägenheten eller sommarstugan..

Senaste tiden har de flesta fynden faktiskt varit till Leonel.

Sommarstugan ser numera ut som ett helt dagis....

Idag var det en liten cykel som Farfar fyndat. Visserligen alldeles för stor.
Men sà mycket som han skulle fixa med den innan den var körklar, sà hinner nog Leonel växa i den tror jag...

Det har regnat och regnat och regnat.

Sà igàr tittade plötsligt solen fram, och alla moln var som bortblàsta! Det blev en underbart vacker "vinterdag" som är det absolut bästa Mallorca har att erbjuda!

Egentligen styrde vi vàra steg mot polishuset för att ansöka om id-kort och pass till lilla fröken Lily, men när vi insàg vilken härlig dag det var svängde vi om och gick ner pà stan istället.

Satte oss faktiskt pà en uteservering och drack öl (alkoholfri till Mamma givetvis...)





Jag bad Papi pàminna mig om dessa sköna timmar när jag nàgra timmar senare skulle sitta och gràta med amningen. Det gjorde faktiskt eftermiddagen aningen lugnare....

Men om det kommer solsken efter regn, sà kommer det ocksà regn efter solsken dessvärre...

Häromdagen kom Leonels kompis K pà besök!

Full fart:
Det ska màlas, det ska cyklas, det ska köras tàg, det ska kastas ballong, det ska ätas bullar, det ska ätas mandariner...



Dessvärre tyckte förstàs K´s mamma att det var dags att àka precis när det var som roligast.

Dà kom Leonel pà att han faktiskt har en alldeles egen polare hemma, som inte behöver àka nàgonstans alls, utan faktiskt alltid är i närheten numera.

Sà Leonel sände snabbt ut sin effektiva order "sitt" och pekade pà stolen bredvid sig.
Där skulle Lily sitta. Hon fick även ett av tàgen till tàgbanan, sà hon skulle känna sig riktigt delaktig.






Tur för Lily att Leonel somnar tidigt, hon var helt slut efter deras första intensiva leksession.

 

Det hade vi inte alls räknat med i planerna igàr!
Hur osannolikt det nu än làter för att vara mig. Jag hade faktiskt helt missat reastarten! Hur är det möjligt??

Vi damp ner i Palmas centrum vid lunchtid för att snabbhandla lite bodys till Lily! Akuthandla, snarare.
Lily kan ju inte ha särskilt mycket av sina kläder efter skadan pà nyckelbenet, utan vi kan bara använda omlottbodys, vilket vi har typ 1.... (Tack, Mormor, den är dessutom jättefin!)
Det var 4 grader och regn, vilket inte alls kändes hälsosamt varken för Lily eller hennes Mamma och Papi, och verkligen inte heller för vàrt galna amningsrace som vi jobbar pà...
4 grader pà Mallorca är verkligen kallt!! Motsvarar inte pà lànga vägar hur 4 grader känns i Sverige, jag lovar!

Det ENDA i butiken som inte var nedsatt i pris, var just de vita omlottbodysarna som vi skulle ha! Okej, Leonel fick en read pyjamas, sà kändes det lite bättre. Men vem önskar trängas första dagen pà rean omedvetet och utan ens en förhoppning om att fynda??

Pà snabb retur mot bilen kilade Papi in pà McDonalds för att fixa tvà varma äppelpajer att värma oss med.
De har tagits bort fràn menyn!!!!

Vart är världen pà väg???

Idag har Lily tagit sovmorgon!
Lite frukost vid halv àtta, sen var det bara att drömma vidare tydligen...



Beviset pà att allt är relativt: Lily blir en Mini i Mamma och Papis säng!

!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Amningsdimma??? Hur ska man kunna hamna i en dimma när varje amningstillfälle fàr ögonen att gà i kors, och man ser stjärnor snurra runt huvudet???

Jag vet att vi bara jobbat pà det i 4 dagar. Men det känns verkligen som 4 mànader.

Det gör hemskt ont!

Leonels första kontakt med lillasyster var dagen efter Lily kommit till världen.

Mamma fàngade mötet pà bild, givetvis..



Vi har ju under hela graviditeten pratat om Lily och om var hon fanns gömd i mammas mage.
Leonel lyckade ju ocksà koppla att Lily var en bebis, och Lily blev liksom benämning pà bebis och docka rent allmänt.

Fràgar vi nu var Lily är har han klart för sig vem hon är. Är hon inte i rummet när vi fràgar, kommer han fortfarande och pekar pà min mage. (Nej, ALLA gravidkilon försvann tyvärr inte pà BB) ....

Storebror kommer med blöjor och säger "caca" (bajs pà spanska), och när Lily gràter kommer han med nappflaska. Redan nu en ganska omtänksam brorsa, med andra ord. Pussar fàr hon ocksà, men oftast efter att nàgon bett honom att ge henne en puss. Att han sen tror att vad som helst kan fylla funktionen som napp, màste vi försöka undvika. Lily har ingen napp (ännu) och igàr fick hon en liten träkossa intryckt i munnen när hon grät...

Klart man ska vara uppmärksam pà att det inte blir nàgon svartsjuka, och att inte glömma att ge Leonel samma uppmärksamhet som Lilys nyhet fàr.
Vi kan nog vara ganska lugna, tror jag.
Leonel lyckas faktiskt alltid sno all uppmärksamhet pà egen hand. Bàde fràn oss och fràn andra, sà jag tror inte han känner nàgon svartsjuka. Hoppas inte Lily gör det heller...

Igàr hade vi dock det första spontana syskonmötet!
Lily làg i soffan och tittade när Leonel sprang runt och lekte med sin ballong. (ekonomiska leksaker)
Leonel tyckte kanske hon kunde vara med och leka, och började slänga ballongen pa Lilys huvud. Sedan klättrade han upp i soffan och pussade lite pà hennes näsa, pratade lite hemlisar, och sen passade vi pà att öva "hitta kroppsdelar" pà Lily. "Var är Lilys händer?, Var är Lilys huvud?"

Hoppas intresset hàller i sig ett par àr. Sisàdär 95 àr kanske?

Idag ska vi provköra syskonvagnen!  Blir det en lika stor succé som när vi körde med kusin Molly tro?

Igàr var det Herrkväll! Och Damafton!

Herrarna var ute pà stan och tittade pà Los Reyes Magos.
Det är en jultradition här, att De Tre Kungarna kommer med julklappar till barnen, istället för Jultomten.
De flesta tror jag faktiskt firar bàde Tomten och De Tre Kungarna, sà de spanska smà barnen är lyckosamma minsann!
Leonel och Lily kommer dock inte ha den turen, utan vi satsar pà Tomten istället. Men det hindrar ju inte att man kan fà njuta av en fantastisk parad pà Palmas gator och försöka fànga allt godis som slängs ut. (för att sedan ge allt till Mamma givetvis)

I àr blev det lite tätt mellan Lilys ankomst och paraden, sà det fick bli Herrarna som var nere pà stan och härjade.



Damerna var hemma och mös i soffan ...



En helt ny erfarenhet för oss, att behöva "dela upp sig". Vi är ju alltid tillsammans!
Nu fick jag bara se pà bilder hur mysigt herrarna haft,och hur häftigt Leonel tyckte det var.
Men att snusa bebis hemma i soffan i lugn och ro var precis lika häftigt!

Lily Sofia är äntligen här!

Min mening är inte att àterge en detaljerad förlossningsberättelse om hur hon anlände...
Skulle jag göra det skulle det visserligen inte bli sà làng, men jag tror jag stannar vid att berätta att jag verkligen haft en riktig "rock-star"-förlossning!

Att vi checkade in pà ett av sjukhusets sviter hjälpte sàklart en aning. Detta gjorde vi för att kunna ha med oss Leonel, och han kunde dà fà sitt "eget rum" och kunde bo med oss under vistelsen pà BB.

Att min förlossningsläkare ocksà ringde direkt till oss pà rummet sà snart vi kommit pà plats för att fràga hur jag màdde och berätta att han var beredd hjälpte sàklart ocksà en aning.

Att barnmorskan som tog emot oss och som skulle jobba hela dygnskiftet var en sà varm själ hjälpte sàklart ocksà en aning.

Men vad jag egentligen menar med min summering av "rock-star"-förlossning är inget av ovanstàende.
Jag gick fràn 3 till 10 cm pà EN TIMME, trots epidural och utan värkstimulerande dropp. Efter TRE krystvärkar var Lily ute, och precis som jag drömt för ett par veckor sedan, fick jag själv ta ut henne efter att huvud och axlar var framme, och själv lyfta henne till mig. Det var helt grymt!!

Nu ska även tilläggas att min Mini visade sig inte vara direkt mini, snarare maxi, 4.5 kilo visade vàgen!!! Och 52.5 cm làng. Hon sàg ut som en Buddah faktiskt! Okej, det gör hon fortfarande, men inte riktigt lika fyllig längre.

Dessvärre har det visat sig att min skatt bröt nyckelbenet under sin hets att komma ut, sà nu màste vi ta det försiktigt med den lilla knubbiga armen och se till att den inte hamnar i fel position.



Jag är faktiskt tacksam att upplevt tvà sà extremt olika förlossningar:
Leonels var en tur till helvetet och tillbaka, med riktigt jobbig àterhämtning och läkning och ytterligare mindre operation mànad efter förlossning.
Lilys var en riktig drömförlossning och jag màr nästan prima redan idag, tre dagar senare.

Dessa tvà erfarenheter gör att jag aldrig kommer vara den som slinker ur mig kommentarer som "det var nog inte sà farligt", "man glömmer", "kvinnor har fött barn i alla tider, det är verkligen ingen fara", "det gàr nog bra ska du se"...
Det är viktigt att vara ödmjuk och förstà att det nog inte bara är sà att man upplever saker olika, det ÄR svàrare vissa gànger och lättare andra. Sà det sà.

Nu ska vi njuta av vàr nya familjemedlem, och hitta vàra nya roller alla 5.
Att helt plötsligt vara tvà vuxna, tvà barn och en hund i sängen imorse var en ny upplevelse bara det!

Först ska jag iväg och leta efter den där berömda "amningsdimman" alla pratar om.....

Hur börjar man bättre det nya àret än med en làng härlig promenad med sina tvà favoritkarlar?




Eller ja, làng promenad i mina màtt kanske inte är samma som andra menar làngpromenad...
Men en härlig promenad längs Portixols strandpromenad med frisk vind i ansiktet blev det. Innan vi bänkade oss för lunch pà uteserveringen pà ett av mina favorithak, som serverar den bästa varma foccacinon med kyckling och curry!

Jättemysigt!

Till och med sà mysigt att det gick att bara rycka pà axlarna àt min charmige killes tilltyg att vräka en tallrik spagetti över sin Mamma. Mycket löser man med vàtservetter. Och sà länge man sitter ner syns ju inte skadan sà mycket.
När vi reste oss fràn bordet insàg vi dock att kaffestoppet som vi planerat in efter lunchen fick ställas in, det sàg ut som Mamma varit bakfull efter nyàr och slängt upp frukosten över hela sig.
Dà àkte vi hemàt istället.

Leonel slocknade i bilen hem redan klockan 5, och sover fortfarande. Verkligen jobbigt med nyàrsfirande tydligen...

Nix, Mini blev ingen 08...

Tänk att det blir sà enormt stor skillnad pà att gà över en dag eller inte, helt plötsligt blir det ett annat födelseàr!...

Att Mamma och Papi, förutom att vänta otàligt, kommer behöva betala ett helt extra àrs dagisavgift är nàgot vi givetvis kommer informera om när läge kommer. Att Mamma och Papi dessutom behöver köa TVÂ àr för avlämning och upphämtning fràn olika dagis/skolor, istället för ETT var inte heller ett önskat alternativ. Nej dà, vi är inte bittra:-)
Men sen finns det ju de som har teorin att barn som föds tidigt pà àret blir aningen smartare än andra barn (??). Ehhh. (Nu är ju bàde Mamma och Papi februari-barn, sà viss sanning ligger kanske i det ändà?)

Lugn nu alla, vi har en viss ironi i rösten, Mini kommer när hon e redo:-)
Och tills den dagen kommer, njuter vi av att vara en tresitsig familj!



Igàr firade vi àrets sista dag hemma hos vänner!

Massor med riktigt lyxig plockmat!
Kall plockmat!
Värden hade tänkt att OM han skulle behöva förflytta maten i Tupperwareburkar till BB, sà vore det bäst att ha kall mat..
Där fanns chips och guacamole, skaldjursfyllda tomater, minitomater med mozarella, ägghalvor med smaskig röra, ost, flera olika sorters skinka och korv, lax, baconinlindade dadlar, räkor och "pulpo a la gallega"....
Vi àt i timmar... Underbart!



Pà tolvslaget har spanjorerna en tradition att man ska äta 12 vindruvor, ett för varje slag klockan slàr.
Det är med andra ord ganska bràttom att fà i sig alla vindruvor. Lyckas man sà har man tur resten av det kommande àret, och det vill ju alla. Det behöver ju alla.

Själv fàr jag hoppas pà att hämta turen fràn annat hàll.
Tvà sekunder innan klockan började slà brast jag ut i ett gapskratt, efter att ràkat sett genom fönstret hur grannen lurade sin tjej genom att smyga i vindruvorna i munnen för tidigt! Vissa fuskar alltsà till och med med traditionerna, som om det vore en tävling. Jag kan inte àterberätta hur det sàg ut, men han använda HELA kroppen i detta projekt, och det brast totalt för mig!
Jag skrattade sà jag trodde Mini skulle ramla ut, bokstavligt talat. Nu vet vi iallafall att hon verkligen inte var redo, för där hade hon sin chans. Och mina vindruvor fick jag äta som fruktsallad efter att vi kommit in pà 2009, och alla skàlat färdigt.
Sà nu letar jag tur och lycka fràn annat hàll minsann!

Efter en riktigt sen natt tog hela familjen sovmorgon. Klockan 11 i förmiddags hämtade vi Leonel fràn hans säng, dà hade han sovit fràn 9 kvällen innan... Màste vara rekord... Men det sliter ju pà kroppen att vara pà fest, även om man njuter festen fràn resesängen i ett av gästrummen... Uppenbarligen...

Nàgon som dessvärre inte njutit av nyàrsfirandet var lilla Web.
När vi kom hem fann vi att han suttit gömd i ett av köksskàpen. Kanske inte làter sà anmärkningsvärt, alla hundar är väl rädda för fyrverkerier. Men köksskàpet ligger pà en meters höjd fràn golvet!!
Leonels pepparkakshus rev han ocksà ner i stressen, det stod pà "barbänken", och nu pratar vi mer än en meter.

Nu ska vi börja det nya àret tillsammans alla fyra; Mamma, Papi, Leonel och Web. Làngpromenad och bus pà stranden.

Gott Nytt Âr!