mammaispanien

Den här Mamman är en sån där slarver som gör det mesta typ en dag försent.

 

Det är sjukt irriterande.

 

Säkert lika irriterande för andra drabbade som för Mamman själv.

 

Så nu ska här skrytas om att Louis 2-års present redan börjar ta form.

 

7 veckor före deadline!

 

Ja, alltså, med ta form menas inte att den ligger inslagen och gömd hemma.

 

Oh nej.

 

Det menas att den börjar ta form i Mammas huvud.

 

Jo minsann.

 

2-års presenten är ett riktigt projekt!

 

Det är många aktivt skapande timmar kvar innan någon ens kan gissa vad det är.

 

 

Men den/det kommer bli succé!!!

 

Så där ja.

 

Tänk vad man kan gå igång på lite homemade skryt!

Tänk hur lätt man ibland blir sådär fly förbannad när kalabaliken bryter ut hemma!

 

Kanske för att kalabaliken verkar vara mer rutin än annat...

 

Men varför kan man inte mitt i kaoset bara tänka på de där ljuvliga harmoniska stunderna?

 

De kanske är få?

 

Men desto bättre att fokusera på dem då!

 

Som när hela familjen hänger vid stora matbordet en eftermiddag, småpratar, dricker lite te, läser en tidning, målar på stenar...

 

 

 

 

 

 

Det borde vara obligatoriskt att fira sin födelsedag!

 

Men hur gör man det när man inte känner för det?

 

Fast det är ju när man inte känner för det som man egentligen behöver det mest.

 

Men hur ska någon kunna fatta det liksom?

 

Lily fattade iallafall.

 

Hon föreslog att vi skulle åka direkt efter skolan till den inomhuslekpark där hon firade sitt kalas så Mamma kunde firas lika härligt som hon själv gjorde.

 

Leonel hakade på och lämnade förslag på vilka vänner som borde bjudas in.

 

Kanske borde följt kidsens tips?

 

Kan man kanske ta igen sin förlorade födelsdag lite retroaktivt?

 

Kanske fira 34 år och 1 månad?

 

Det är väl bara att baka en tårta som man dekorerar 34+1?

 

Eller skit samma föressten.

 

Snart är det ändå dax för 35, vi tar det då.

 

Och tar en jordgubbe med maräng medans vi väntar.

 

 

 

 

 

 

 

Vem kunde tro?

 

Att den här godisslukande sockerberoende slitna latmasken skulle skaffa sig ett årskort på ett gym?

 

Att hon sedan överhuvudtaget går dit?

 

Med en ungefärlig regelbundenhet?

 

Och gillar det?

 

Som Familjen har väntat!

 

På att kusin Mimmi ska få sitt svenska pass och komma på sin första lilla semester!

 

Och den som väntar på något gott väntar alltid länge.

 

Väl.

 

Nu har vi så finbesök!

 

Äntligen!

 

Och Familjens lilla radhus är maxat på bredd och höjd, känns som var man än vänder sig så snubblar man in i någons sovplats.

 

Men stor eloge till oss alla 8!

 

För det fungerar över förväntan!

 

Till och med när vi alla sattes på prov med 15 vakna timmar utan vatten...

 

Jomenvisst.

 

Palma hade precis en av sina största vattenhaverier ever.

 

Bra tajming.

 

Men det är ju bagateller i sammanhanget.

 

För så härligt det är att få hänga tillsammans!!!

 

Vi har fått massa skön tid!

 

Sån massa skön tid!

 

Som en liten rosa bubbla i vardagen!

 

 

 

 

Hur skönt det än må vara med egen-tid och fru&man-tid så är det ändå med kidsen man har det bäst!

 

Eller är det så att man har det bäst med dem kanske just för att man får till en del egentid och fru&man-tid?...

 

Som vanligt är det väl balans man är ute efter...

 

För snart 10 år sedan var Mamma på kanske sin ännu oslagbart mest intressanta dejt.

 

Rosor & romantik?

 

Icke.

 

Mannen i fråga tog Mamma med på en spökliknande vandring runt på ett nedstängt, nedslaget och härjat hotell.

 

Hotellpersonalen hade bokstavligt talat gått bärsärkargång genom hotellet efter besked om att hotellet skulle läggas ner och de därmed skulle bli arbetslösa.

 

Och sen spärrades området av och efter mörkrets intrång klev alltså Mamma med sin dejt in på ett klart läskigt men underligt intrycksfullt scenario.

 

Dejten var såklart Papi.

 

Och såklart blev de utslängda när säkerhetsvakten fann dem med sin ficklampa jagandes runt den tomma svarta poolen.

 

Gissa om Mamma blev glad när hon såg att hotellet nu öppnat upp igen!

 

Så hon bokade in sig med sin Dejt.

 

Den lagliga vägen.

 

Det numera 10 år äldre och aningen barnrikare paret fick sig så en 24 timmars lyxig slapp barnfri tur genom Memorylane....

 

 

 

 

 

Ibland känns det som att det är lite väl mycket ansvar som vilar på en alldeles vanlig Mamma.

 

Vissa dagar.

 

Eller, nej, typ alla dagar.

 

 

För SHIT vad grejer man ska rodda med hela tiden.

 

 

Och det är ju okej.

 

Såklart.

 

Mammor är ju allmänt skitduktiga på att rodda.

 

Men ibland är det verkligen galet irriterande att dygnets timmar tar slut innan man är klar med alla måsten.

 

Att orken tar slut innan man är klar med alla måsten.

 

Att viljan tar slut innan man är klar med alla måsten.

 

Det är då man vill hojta på sin egen mamma att komma och ta över.

 

Som när man lovat att fixa tårta till någons partaj, och man tappar kontroll över timmarna dagen innan och övertrött närmar sig hemmet först långt efter midnatt med alla sina barn sovandes i bilen....

 

Då vill iallafall den här Mamma helst typ bara själv masa sig ur bilen och upp för trapporna, tugga lite tandkräm och krypa ner med sminket fastkletat runt ögonen och bara sjunka in i en djup sömn.

 

Särskilt som väckarklockan kommer ringa få timmar senare för att påminna Mamma om att hon jobbar även den helgen.

 

Vilket är just anledningen till att den där utlovade tårtan antingen måste bakas där och då, alternativt ska väckarklockan flyttas fram och bakandet börja långt innan soluppgången.

 

Och medans man suckande försöker välja mellan pest eller kolera inser man förstås att tre små barn inte kan sova hela natten själva i bilen utan faktiskt måste lyftas in och bäddas ner i sina varma goa sängar.

 

Så då gör man det.

 

Och sätter sedan väckarklockan okristligt tidigt och bakar tårta när hela huset sover innan man smyger iväg till jobbet innan ens hunden vaknat.

 

Mammor kommer liksom inte undan.

 

Så lika bra att bara klappa sig själv lite berömmande på axeln, för jösses vad alla Mammor kan!!

 

Den här Mamman oxå!

 

 

Mamma kan inte skryta med att vara en sån där härligt engagerad Mamma som pysslar och kreativt bidrar till utklädnad nu i Karneval-tider...

 

Så det är väldigt tursamt att Leonel & Lilys skola är extremt självgående på det området.

 

När många andra skolor ber om diverse medverkan från föräldrar för att framställa utklädnad knåpar Leonel & Lilys fröknar själva ihop varje års kreation.

 

Till samtliga elever!

 

Och samtliga costumes görs av skolmaterial, som papper, sopsäckar och gummi.

 

Högst anmärkningsvärt!

 

Årets tema baserades på barnsagor, och varje klass var alltså utklädd till en saga.

 

Leonels fröken var Cruella de Vil och ledde sina dalmatiner runt på skolgården medans Lilys klass var figurer hämtade från Trollkarlen från Oz...

 

 

 

Det känns lite underligt att en 4-åring har ett eget socialt liv utanför Familjen.

 

Bortsett från skolan då.

 

Där är ju alla kids självgående.

 

Mer eller mindre.

 

Och kompisar utanför skolan brukar ju ofta vara rätt styrda av mammorna och papporna, iallafall i småbarnsåldern.

 

Man släpar liksom med sig kidsen till sina egna kompisars barn och hoppas de ska bli bundisar.

 

För det vore ju himla praktiskt.

 

Synka de vuxnas sociala liv med barnens är omätbart!

 

Så att Lilys Bästis är en 4-åring bosatt på andra sidan ön med sina, för Mamma och Papi nästan okända, föräldrar är lite underligt.

 

Lily & Bästis fann varandra när de gick på dagis tillsammans.

 

Nu när de börjat skolan har logistiken komplicerat deras förhållande en aning då de alltså bor en timmes bilväg från varandra.

 

Lily har därför alltid en resväska packad hemma, ifall Bästisens Mamma skulle komma en dag och hämta henne.

 

Det gör nästan lite ont i Mamma-hjärtat att se.

 

Så ibland får vi till att så faktiskt sker.

 

Då är lyckan total.

 

Lily försvinner utan tveksamheter iväg för att spendera helgen hos människor som Mamma och Papi inte alls känner egentligen.

 

Att sedan hämta hem henne från en miljö hon själv är så bekväm i som är helt ny för Mamma är ett lustigt scenario.

 

Men det är bara att gratulera Miss Lily!

 

Och gratulera Bästisen!

 

För när Lily gillar, gillar hon villkorslöst, hängivet och massor!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Efter lite skåprensning konstaterar Mamma att den här Familjen har ett problem.

  

Antingen är någon, några, alternativt alla, adicted?

 

Eller körs någon slags mut-rutin vid veckohandlingen för att få samarbetande ungar?

 

Oklart vilket.

 

 

 

 

 

Mamma är ofrivilligt en erfarenhet rikare.

 

Men inte bara det.

 

Hon är två rynkor rikare oxå.

 

 

 

Av allt slitsamt grubblande.

 

Men man kan inte lägga för mycket tid på att grubbla.

 

Det är liksom rätt begränsat hur länge tiden står still och väntar.

 

Typ.

 

Så nu är det bara att köra igen.

 

Och visst är det väl så att man aldrig kan ångra något man gjort, bara det man inte gjort?

 

Eller hur var det nu?

 

Och har Mamma egentligen gjort något? 

 

Eller är problemet vad hon inte gjort?

 

 

Nu kör vi.

 

Tills vi krockar igen.

 

För det är väl det livet går ut på?

 

Alltså, kanske både krockandet och slitet med att lära sig att resa sig?

 

Verkar onekligen oundvikligt iallafall...

 

Men nu ska Mamma försöka ha lite kul igen!

 

Så.

 

Upp!