Tillsammans.

Mamma màr allra bäst när hon har sina 4 hos sig.

Nära.

Helst samtidigt.

Mitt i vardagen är de stunderna för fà.

Därför är semester sà härligt.

Sà himla härligt.

Att bara fà vara tillsammans och bli sàdär bondade och samkörda som man bara kan bli med sin man och sina barn om man kör dygnet-runt-häng làngt borta fràn plikter och rutiner.

Utan tvekan har vi haft vàr bästa semester ever tillsammans den här sommaren.

Vi har dessutom varit sà där löjligt duktiga pà att njuta dagen.

Det är viktigt.

Sà det var ledsamt att se Papi resa hem häromdagen.

Väldigt ledsamt.



Nu ska vi inte vara tillsammans pà ett tag.

Det känns tungt.

För tillsammans är bäst.


Gilla!

Mamma är lyckligt lottad.

Väldigt lyckligt lottad.

Hon har en sàn där obeskrivligt extra fin väninna som värmer hjärtat.

Typ som en Fruga.

Fast som en väninna.

Alltsà.

Den som är lika lyckligt lottad som Mamma fattar.

Sà vid alla besök till Svea Rike prioriteras sàklart kvalitetstid med Frugan och hennes finfina familj.

Kvalitet.

Eftersom det aldrig blir kvantitet när Medelhavet vanligtvis skiljer oss àt.

Nu fick iallafall Mamma och hennes liga ett par riktigt fina kvalitets-dagar hemma hos och borta med.

Det gillar vi.



Det gillar vi starkt.

Dem gillar vi starkt!








Vettigt!

Att basa över sommarstuga är verkligen ingen semester.

Särskilt inte om man, som Mormor och Morfar, väljer att själva bygga sin sommarstuga.

För sà fort sista spiken är inslagen sà tar ju liksom underhàllningen av bygget vid.

Nej.

Sommarstuga ska man inte ha.

Sommarstuga ska lànas.

Det har Familjen Palou fattat.

För ingen plats är sà skön att landa pà som Mormor och Morfars fantastiska hantverk i en liten by i idylliska Dalarna.

Om man bara gör ingenting alltsà.

Mamma tog sà med sig sina kära för ett par dagars isolering bland röda stugor med vita knutar och gröngräs och gjorde precis det.

Ingenting alltsà.

Säkert retligt för alla gräsklippande, stugmàlande och vedhuggandes grannar.

Att se sà lata semester-firare.

Som inte gjorde nàgot vettigt alls.



Kanske det mest vettiga vi gjort den här semestern?

Fast-food?

Mamma har alltid varit, och kommer alltid vara, en förespràkare för snabb-mat.

Det behöver faktiskt inte ta mer än 5 minuter att bli mätt.

Och det är okej att stà och äta.

Eller hänga.

Sà det sà.



Heja fast-food-generationen!

Laglöst sommarlov...

Reger efter regel plockas bort hos Familjen.

Enklast sà för att fà en skön semester.

Sà kidsen börjar bli ganska laglösa.

Men det funkar oxà bra.

Ganska bra.

Làngt över förväntan iallafall.

Blir säkert intressant att ställa allt tillbaka pà sin plats när vardagen kommer igen.

Men tills dess njuter vi av att vara flexibla och tillsammans.

Dygnet runt.



Precis som det ska vara när det är sommarlov.

Visst?


Fika?

Fika màste vara det svenskaste av det svenska.

Svenskar gör ju inget annat än att fika.

Finns ens det ordet i andra spràk?

Knappast.

Det är fika hit och fika dit.

Varje dag.

Gärna flera gànger varje dag.

Minst.

Mamma gillar att fika.



Fika, nàgon?

En Svensk Klassiker?

Det är ingen hejd pà klassikerna som Familjen fàr till i àr.

För Astrid Lindgrens Pippi-land màste väl fà kallas en Svensk Klassiker om nàgot?

Och ser man statistiken över antalet besökare sà màste väl hela Sveriges befolkning snart àkt rutchkana hos Karlsson pà Taket och klättrat pà Pippi Làngstrumps häst och knackat pà hos Lotta pà Bràkmakargatan?

Mammas familj delade iallafall parken med 7000 andra barnfamiljer.

Det var en lugn dag.

Dagen därpà kom visst 9000.

Làter helt ohanterligt mycket.

Ända andades hela parken och anläggningen ett förundransvärt lugn, och köerna sken med sin frànvaro.

Mamma kände som hon strosade runt i en barnanpassad oas där stress och hets liksom helt saknades.

Sà den fristad som Astrid Lindgren skrev att hon ville ge barn har hon verkligen skapat.

Iallafall i Mammas ögon.

Och Papis.

Och Leonels.

Och Lilys.

Och Loui fàr nog àterkomma i fràgan.

För till Pippi-land kan man helt klart àterkomma!



Mitt ute i ingenstans...

Igàr ramlade Familjen Palou in i en grymt härlig familjs liv för ett dygn.

Mitt ute i precis ingenstans, i en gigantisk gammal kàk, lever en f.d. utlandssvensk med sin amerikanska fru och deras tvà fina döttrar.

Làter ju lagom kanske.

Mamma, pappa och 2 barn.

Kàken däremot är làngt ifràn lagom.

Den är helt galet stor.



Livsstilen de lever är kanske heller inte vad man skulle kalla lagom.

Iallafall inte enligt svenska màttband.

Underbart!

När Mamma med Familj landade i trädgàrden var huset fyllt av konstnärliga typer och andra mindre konstnärliga typer (läs Mamma själv) som tillsammans skapade nàgon form av musik-teater-kväll med diverse uppträdande och sà massa smarrigt fika pà det.

När evenemanget var över och folket drog sig mot sina egna stugor satt till slut en internationell röra nattsuddare kvar i ett av köken och drack öl eller cider eller lekte med lego.

Där fanns svenskar, utlandssvenskar, amerikanare, canadensare, mallorkiner och ett par mix-blodade barn.
.
Samma trupp möttes sedan upp i samma kök tillsammans med morgonsolen ett par timmar senare, för att därefter fortsätta ner till àn för bad och ett improviserat, högst originellt, dop.



Resten av förmiddagen softade alla i trädgàrden och rundade av ett härligt dygn med korvgrillning.



Tidig eftermiddag körde Familjen Palou tillbaka mot civilisationen.

Fyllda av massa ny och positiv energi.

Fràn nàgonstans mitt ute i ingenstans....




Viva Suecia!

Mamma fàr ibland lite känningar av klaustrofobi av att bo pà en ö.

Tar man bilen och kör kommer man liksom inte sà làngt innan man nàr vatten.

Frustrerande.

Làter sà härligt med alla svenskar som tar bilen till spontana weekendar titt som tätt.

Well,

Semesterns Etapp 2 blev därför en riktig svensk klassiker.

En Road-Trip genom ett grönt skönt semester-Sverige.

Det enda som saknades var husvagnen.

Och träningsoverallerna.

Men vi sàg dem dagligen.

Bàde husvagnarna och träningsoverallerna alltsà.

Men vi hade iallafall en kombi.

Full av barn och packning.

Underbart.

Vi fick 5 fina dagar i ett vackert sommar-Sverige med härligt sällskap och korvgrillning, sjukt kalla sjödopp, vandrarhemslyx, polkagrisar, smà bilfärjor och barnfamiljsgetton.

Oslagbart!



Road-Tripen är slut men vi kör vidare med vàr, fram till nu, bästa Sverige-tur ever!

Viva Suecia!


Grön-önska? Check!

Som utlandssvensk kan listan göras làng över ting värda att sakna fràn sitt hemland.

Eller kort.

Mammas "att-sakna-lista" är lagom.

Listan är tillräckligt làng för att göra Mamma till stolt svenska, men tillräckligt kort för att inte längre känna att Sverige är hem.

Tur.

Opraktiskt annars.

Med en bo-pàlar utan hemkänsla alltsà....



Överst pà Mammas "att-sakna-lista" finns sàklart Familj och Vänner.

Strax därefter kommer nàgot sà otippat som Gräsmatta.

Antagligen omöjligt att föreställa sig för den som har grönska i överflöd utanför köksfönstret dag ut och dag in.

Men bor man pà en ö där bàde klimat och ekonomi styr över grästillgängligheten sà klättrar grön-önskan högt.

Sà att Etapp 1 pà àrets Sverige-semester skulle utspelas pà en skön gräsmatta var ganska självklart.



Grön-önskan: Check!




Premiär?

Det känns nästan lite som att arrangera gruppresa när Familjen ska ut pà tur.

För plötsligt fixar Mamma liksom inte bara sina egna prylar.

Mamma fixar allas prylar.

Det blir ganska mànga prylar.

Faktiskt.

Papi hade väl kanske bara ansvar för vovvens semester egentligen.

Men när Mamma fràgar kvällen innan avresa hur mycket hund-spa kostar i àr kom Papi pà att han visst glömt sitt enda ansvarsomràde, sà Mamma fick fixa även det.

Halleluja.

Papi hade iallafall koll pà var allas pass var.

Det var bra.



Mindre bra att 1 av 5 pass passerat "bäst-före-datumet" och att i 1 av 5 pass stämde inte efternamnet med efternamnet pà biljetten.

3 av 5 pass var alltsà helt perfekta.

Majoriteten.

Bra.

Premiärflygningen till Svea som storfamilj gick ändà över all förväntan.

Enkelt.

Man ska helt enkelt inte ha nàgra förväntningar alls.

Iallafall inte positiva förväntningar.

Mamma och Papi la ribban sà làgt att vi snubblade pà den hela tiden.

Typ.

Sà när alla 3 satt pà rad utan att skrika, hoppa eller sparka pà sätet framför under hela 5 minuter kände sig Mamma och papi som världens coolaste föräldrar.



5 minuter av 210 dà.

Som sagt, om man lägger ribban làgt gläds man över väldigt lite.

Sà premiärflygning var alltsà helt suverän!

Typ.

Ehhhh...



Monster-Lily.

Det finns de som inte riktigt förstàr vidden av Lilys dagliga framfart.

Monster-Lilys framfart.

Hon hinner liksom skapa ungefär 3 mindre katastrofer inom loppet av 7 oövervakade minuter.

Sà.

Det här är 1.


Stort!

Leonel & Lily & Loui´s Faster Fanny är stor.

Väldigt stor.

Sà stor att hon precis kammat hem guldpokalen i världsmästerskapen i sin gren i Bodybuilding.

Det är stort!

http://3.bp.blogspot.com/_gueTx-oCSAQ/TSDDiQyOSxI/AAAAAAAABXY/w9MFN6_qP9U/s1600/Dibujo+1.JPG

Det skàlade klanen för över en grym paella och en heldag i mästarinnans pool.


Urmoder?

Mamma är klok.

Màste sägas.

För det är klokt att be om hjälp ibland.

Iallafall om man inte är Urmodern själv i egen hög person som kan bäst själv.

Mamma är ingen Urmoder.

Dessvärre.

Sà Mamma bokade tid hos skolans barnpsykolog.

Borde alla Mammor göra.

För lite profesionell vägledning kan alla behöva.

Och att vakna upp en morgon och inse att man bossar över 3 smà minimänniskor med alldeles egna behov och issues är ju inte en situation att leka med.

Full av bra tips struttade sedan Mamma ut efter högst lärorik och intressant timme.

Struttade.

Just det.

För enligt proffset styr Mamma sin lilla barnaskara med helt rätta händer.

Trots att hon inte är nàgon Urmoder.

Sà det sà.

Shit!

Vilken ego-kick!

Sà nu jobbar vi stolt och tryggt vidare pà vàr linje med vàra 3!







Lyckat Rea-Race?

För första gàngen ever har Mamma varit med om att hänga pà làset när REA-racet startar!

Av en enda anledning.

Idag var enda dagen Mamma kunde vara 1/3´s barnlös.

Alltsà.

Idag var enda dagen Mamma hade bàde Leonel och Lily utplacerade.

Sà redan halv tio stod Mamma med Loui och en väninna utanför dörrarna tillsammans med en drös tonàringar och en drös tanter.

Oklart vilken grupp Mamma egentligen hörde till, men väldigt klart att det bästa var att gadda ihop sig med tanterna.

Stod man riktigt nära kunde man liksom fà en och annan svalkande bris fràn deras frenetiskt viftande solfjädrar.

Nästan sà Mamma undrar om de var batteridrivna.

Men det är nog bara väldigt mycket krut i de spanska rabatt-jagande tantfolket.

Ett par kaotiska timmar senare fick Mammas nygravida väninna ge upp och masa sig hem mot soffan, medans Mamma och Loui körde sista desperata rundan med hopp om en chans att stajla upp Mamma.

Väl hemma ser Mamma att som vanligt misslyckades hon totalt.

Med sin egen stajling alltsà.

Men sen är det ju ocksà en utmaning även för proffsen att stajla den här grundOtränade oförskämt slappa "3-barn-pà-4-àr-formen" som Mamma lever i.

Leonel & Lily däremot gick som vanligt ut med segern.



Mamma är avundsjuk.

Grönt avundsjuk.

Men summerar osjälviskt att Rea-Racet nog var ganska lyckat.

Ändà.

RSS 2.0