5-minuters-metoden
Kunde verkligen inte làta bli, det stod LOVELY LILY pà hela hyllan!
Hoppas Papi har fullt upp pà jobbet och inte hinner kolla Mammas konton...
Gräsig playa
En grässtrand naturligtvis!
Man slipper sand som tränger sin in överallt och in i hemmet.
Är grässanden dessutom i Sverige kan man glömma bàde solkräm och parasoll.
Sà skönt!
Igàr slappade familjen hela dagen pà en tom megastor gräsplätt precis vid Östersjön, helt fantastiskt!
Mamma är som besatt av gräs.
Vill ha gräs, gräs, gräs!
Svensk Blà Kultur
Senast blàbärsplockning med Tio Miguel och Finaste Kusinen.
Ovan med de svenska myggen blev bärplockningen kortvarig, Leonel fäktade nog efter ohyran mer än han plockade...
E111
I Mammas plànbok finns därför E111 för bàde Mamma, Papi, Leonel och Lily.
Häromdagen fick vi tillfälle att använda Leonels kort.
Dessvärre.
Nackas Närakuts doktor fick glutta pà Leonels jättehand.
Nàgon svensk otäck "bitcho malo" màste kalasat pà Leonels mallorkinsk-svenska kött, sà bàde finger och hand svällde upp till en liten boll.
Typ.
Alla erfarenheter blir man en erfarenhet rikare av.
Pà nàgot vis.
Picnic
Big Syster verkar ha hela skafferiet fullt av knasiga termosar och sockerkakor, sà det blir mànga slappa picnics runt huvudstaden...
Nyckelviken var ett av utflyktsmàlen!
Fint!
glest
Alldeles för glest.
Men i veckan fick vi sà till en fin middagsdejt.
Det var tvà àr sedan sist.
Tack och lov inte tvà àr sedan Mamma träffade tjejerna.
Men tvà àr sedan just dessa fyra pinglor träffades.
Mamma testade Facebooks kvaliteter och försökte med en tràd dra samman de fina girlsen fràn reseledartiden, fràn de glada à crazy dagarna pà ökända GC...
Fyra av àtta vill jag mena att vi blev.
Inte illa.
Bästa bästisen stilade med att bjuda in till fina huset och fina trädgàrden där det grillades och plockades rabarber och hallon.
Naturligtvis hade ingen förändrats, allt var som vanligt!
Typ.
Tur det när det nu alltid blir sà irriterande länge mellan dejterna!
Mamma längtar redan till nästa!
etthundratjugo
Deras fina barn, alltsà Mamma och hennes Big Sister och deras fina familjer gav paret varsitt presentkort pà Glasblàsning som present.
Tillsammans med en skön slapp heldag med picnic pà stranden...
...och grillning i trädgàrden....
Synd att det är sà sällan vi har familjehäng.
Det var nice!
ensammamammaisverige
Packas endast en väska fattar han ocksà att inte alla i familjen ska resa.
Det blev kaos när Papi reste hem.
Efter en hejdà-fika pà Arlanda packades Mamma och barnen in i bilen för vidare semester i underbart svala Sverige, och Papi stack mot värmeböljan.
När bilen rullade ut fràn parkeringshuset blev Leonel galet ledsen.
Han skrek och gastade fràn baksätet:
-Paaaaapi!
-Flygplaaaan! Hemma! Web! Noooooooooo!
Lily blev rädd att höra storebror skrika sà okontrollerat och tänkte att det nog màste hänt nàgot hemskt, sà hon visade sin sympati och grät hon med.
Dà blev Mamma jätteledsen ocksà, bàde för sina barn och för henne själv.
Mamma gillar bäst att familjen är samlad.
Ganska ovan med annat.
Nu ropar Leonel efter alla flygplan han ser att de ska komma ner och parkera, eftersom han menar att Papi nog sitter där....
Efter bara ett par dagar som ensam mamma sänder Mamma en stor eloge till alla ensamma mammor och pustar ut en suck av lättnad när hon tänker att hennes egna tid som ensam mamma är begränsad.
Mamma längtar hem till Papi!
Stolt!
Mamma är stolt att presentera första Mallorkinen att bestiga Kebnekajses topp!
Men medaljerna ska inte bara hängas pà de bevisligen starkaste i familjen, även om Mamma är grymt imponerad över att även kunna meddela att bàde Mormor och Morfar nàdde toppen och kom hem oskadda!
19 timmar senare!
Medaljer ska delas ut till de som skötte markservice ocksà.
Alltsà Mamma och hennes Big Sister.
För att släpa upp tre barn under 5 till Kebnekajses fjällstation och sedan driva underhàll pà det projektet dag som natt med allt vad det innebär som ingen icke medverkande kan föreställa sig är en bragd i sig.
Inför denna speciella resa hade Mamma förberett sig som en struts.
Kört huvudet i sanden och làtsats att det regnat.
Tänkte använda mig av gamla meriter vad gäller formen, men glömde visst att jag kanske är den enda som faktiskt inte har nàgra gamla meriter pà denna sida om milenniumskiftet.
Finns inte sà värst mycket pà andra sidan heller.
Typ.
I flyget mot Kiruna började jag fundera pà hur làngt det var att gà 14 kilometer, som var transportsträckan mellan Nikkalokta och Kebnekajses fjällstation.
Kom fram till att det nog var ganska làngt, mätt i asfalterade vägar...
Vad Mamma inte lyckades förbereda sig pà var att det verkligen inte gàr att jämföra en asfalterad promenad mot denna stensmyckade stig.
Det var betydligt tuffare än Mamma tänkt.
Men Mamma var ocksà betydligt tuffare än hon tänkt.
Sà uppfärden gick fint!
Trots allt!
Sammanfattningsvis kan man väl säga att denna resa blir liksom bättre och bättre ju mer distans Mamma fàr.
Ju fler dagar och nätter som spenderas i civilisationen, desto mer träder allt fantastiskt med resan fram, och allt jobbigt, kràngligt och högst irriterande svalnar aningen i minnet.
Vad som antagligen aldrig kommer svalna i minnet hos Leonel är àterfärden fràn fjällstationen till Nikkalokta, dà vi smet fràn vandringen och tog helikopter istället!
Vilken grym upplevelse!
Mamma är iallafall otroligt tacksam till Mormor och Morfar som med största entusiasm släpat oss sà làngt norrut och bjudit oss pà en utan tvekan oslagbar upplevelse!
Big Mamma?
Nu var vi där igen.
Konstigt ofta kommer fràgan upp om hur stor Lily var när hon föddes.
Senast för nàgon dag sedan.
När den okända tanten som fràgat fàtt höra svaret säger hon:
-Oj, det väger ju mitt barnbarn nu när hon är TRE mànader!
-Jaha, svarar Mamma.
-Jaaaa, men sàklart, mamman till mitt barnbarn är ju inte sà stooor som du!
Ehhhh, hur stor är jag dà?
Tydligen helt gigantisk.
Iallafall i tantens ögon.
Ps, i mina ögon var det tanten som var gigantisk.
Sà det sà!
Dramatik!
Tillsammans med resten av världen.
Typ.
Vi hittade ett par sköna skinnsoffor pà Waynes Coffe att skunka ner i och slappa lite.
Dricka gott kaffe, bläddra i häpnadsväckande tidningar, fila naglarna, pussas och glo pà folk.
Bättre förslag en regnig dag?
När Leonel gosat färdigt började han köra lite partytrix och klättrade runt lite bakom sofforna.
Inget nytt alls.
Klättrar han dessutom inte uppe pà sofforna finns ingen större anledning att stressa.
Nytt är däremot att behöva använda gummistövlar.
Nytt är att gummistövlar kanske inte är bästa klätterpjuxen.
Leonel halkade.
Mamma släppte nagelfilen och visade precis vilken icke-utbildad arbetsskadad sjukhusnörd hon är.
Mamma sàg ett SUPER-MEGA-JACK i sin finaste killes vackraste haka, skickade väninnans man in mot köket för vägbeskrivning till närmaste sjukhus, beordrade sin karl att plocka ihop vàra pinaler bums och var nästan redan pà väg mot parkeringen med en hylande Leonel i famnen...
Fina X-frugan kom pà den fina idén att kanske tvätta rent sàret för att se hur djupt jacket egentligen var.
Vi flög sà istället mot närmaste apotek och handlade sàrtvätt, bomull och plàster-stripes.
Jodà, kanske man inte behövde sy.
Kanske det gick fint att hemma-kurera.
Sà det gjorde vi.
Nu, ett par dagar senare är historien redan en häftig grej som Leonel mer än gärna berättar om.
Om och om igen.
-Leolelll.
-Popa (typ "skada" pà spanska)
-Aqui, aqui, aqui. ("här" pà spanska, samtidigt som han pekar)
-Aqui, aqui, mun.
-Taula, Boooom! ("bord" pà mallorkin, sedan ljudeffekt)
-No toquis! ("ta inte pà det" pà mallorkin)
-Alerta popa! ("försiktig med skadan" pà mallorkin/spanska)
Naturligtvis kommer allt detta med ett utarbetat kroppsspràk.
Som en sann spanjor.
Eller mallorkin.
Var är svenskan?
Sofia Karlsson
Hennes musik var då för mig helt okänd, men efter att i nästan två timmat stått och vaggat med i hennes visor var Mamma helt såld!
Kanske stämningen i lokalen och kanske det faktum att Leonel hängde i bärselet på Mammas mage gav konserten en extra magi, men Sofia Karlssons två plattor har snurrat varma hos oss sedan dess.
Gissa om Mamma blev eld och lågor när hon av en slump fick veta att en ny spelning var inbokad i samma lokal just ett datum som Mamma befann sig i grannbýgden!
Självklart bokades biljetter direkt!
Kvällen startade med lite festival-häng utanför lokalen.
Cement-picnic är ett annat ord som kan funka:
Därefter väntade nära tvà timmars skönt gung till Sofia Karlssons nya och gamla visor.
Snart väntas höra tvà nya plattor fràn Familjens vardagsrum i Palma.
Fantastiskt bra!
Vi ska bara semestra färdigt först!
mammaisverige
Vi mår som prinsar i underbara svala Sverige och vill bara bromsa bromsa bromsa tiden...
Denna vecka har vi tillbringat i det för mig mest svenska av det svenska: DALARNA!
Mormor och Morfar lånade ut sin fina stuga i lilla byn fylld med röda stugor med vita knutar, och vi lockade med oss Mammas finaste X-fruga med man och barn och semestrade ett par dagar under regnet...
Mamma hade betämda planer på att utöka sin skogarderob med ett par kurbitsmålade träskor direkt från Nusnäs, så dit rattade vi en av dagarna.
405 kronor kostar ett par!
Mamma blev utan...
Vi fick iallafall rida på dalahästar en stund...
En riktigt fin start pà Sverigesemestern!
32 timmar.
Sà mànga timmar var Mamma ute efter helgen i Malaga.
Dà menar jag inte ute pà ett kul sätt, nej, jag menar OUT OF ORDER.
Allergi.
Migrän.
Förkylning med dunderont i halsen.
Sov i 32 timmar!
Okej, jag var vaken ett par gànger, iallafall när Papi kom upp med en hungrig Lily, men sen sov jag bara vidare.
Snacka om slöseri med dyrbar tid!
Mamma hade massor inplanerat för dessa timmar, bland annat träffa fina girls pà semester fràn Sverige! Och rea-shopping! Och packning!
Mamma hann packa iallafall.
Sà vi hann med flyget.
Mot Sverige!
Asien?
Man behöver inte àka sà làngt för att fà en bit av Asien.
Det räcker tydligen att resa till Malaga.
Familjen blev medlurad av en vän att luncha pà ett asiatiskt hak där kocken skulle woka framför dina ögon.
Làter inte det fantastiskt?
Sent ute som vanligt hade vi en Leonel pà gränsen till sammanbrott i brist pà lunch, sà när vi kom fram till detta spännande mathàl fanns inte tid att vända och leta annat alternativ. Det var annars precis vad Mamma hade gjort.
Vi hamnade pà en gräslig liten buffé-restaurang med lysande neonskyltar i fönstret, tre gäster satt inne i restaurangen, fem kineser stod efter väggen och stirrade pà oss…
Ingen bra start…
Nöden har ingen lag.
Vi slog oss ner, beställde dricka och högg in pà buffén.
En närmare titt visade att den var helt gigantisk.
Där fanns allt!
Till och med underbar sushi!
Efter flertalet turer bland förätterna och sushin dök vi sedan in pà huvudrätterna.
Och ja, man plockade rà mat som sedan wokades direkt pà plats.
Fantastiskt.
Tur Mamma ammar fortfarande och därmed äter som en häst. Vi fick valuta för pengarna innan vi nàtt huvudrätten kan jag lova!
Sà vàr minitrip till Malaga blev inte bara tapas som väntat, det blev en trip till Asien oxà.
Mamma like!
Med, Utan eller Med+Nanny?
Egna och/eller andras.
Det förstod Mamma snabbt när hon under planeringen av sitt eget bröllop surfade bland svenska bröllopswebsidor.
Vet inte om det nàgonsin skulle förekomma i Spanien att man i inbjudan bestämmer om barn är välkomna eller inte. Mamma har det senaste àret varit pà fyra bröllop i Spanien och barn har alltid varit välkomna.
Det vill inte säga att Leonel varit med pà alla bröllopen, men jag gillar valfriheten.
I helgen var sà hela familjen pà stort traditionellt bröllop i Malaga.
Mamma, Papi, Leonel och Lily.
Väldigt mycket uppmärksamhet fick vi.
Massor.
Varför?
Jo, vi hade tvà smà barn med oss pà ett fyrtjärningt chict cityhotell med en temperatur över 40 grader.
Tydligen galet.
Tro dà inte att det var galet för barnens skull.
Nej, galet för barnens föräldrar.
Alltsà oss.
Det förstod vi ganska snabbt.
För de fà som varit lite CRAZY och tagit med sig sina smà hade naturligtvis egen “nanny” med sig.
Sà de kunde dansa loss pà bröllopsfesten utan att bekymra sig om barnen, sà de kunde fà lite sovmorgon och kunde äta frukost i lugn och ro…
I bussen mellan vigseln och festen satt en familj framför oss, mamma, pappa, sonen, mormor, morfar och nannyn. Sonen blev till slut lite otàlig och försökte slita sig ur nannyns famn, och gnällde att han ville sitta hos sin mamma.
Gissa om jag tappade hakan när sonen nekades detta, gissar att han rynkat klänningen om han satt sig där..
Själv satt man nedkletad av svett i en vid det här laget ganska skrynklig klänning, med Leonel fastklistrad i knät.
Högra sidan var även den fastklistrad, men dà i Papi som satt med Lily hoppandes mot fönstret.
Innan den bussresan var över hade vi dessutom hunnit med bàde amning och tvà blöjbyten innan vi var framme.
Tur Mamma ogillar smink och kör “a la naturell” annars hade hon sett ut som ett spöke. Ett grymt spöke.
Väl framme vid festen var det drinkar och mingel, Lily somnade en stund i vagnen och Leonel tjejtjusade gammal som ung. Som vanligt.
Den fantastiska femrätters-middagen àt Mamma sedan med Leonel i knät, medans Papi vaggade Lilys vagn eftersom hon ännu inte föstàtt varför spanjorer màste skrika hela tiden, och vaknade varje gàng nàgon tog ton.
Ganska ofta.
Lagom till efterrätten var sà kvällen i hamn, Leonel somnade pà en soffa i trädgàrden och Lilys sömn blev tung.
Mamma och Papi satt en stund vid sina sovande barn, men när kvällen verkade vara i hamn högg vi en drink och drog till dansgolvet!
Sà underbart kul!
Tills en av serveringspersonalen kom in och hämtade oss.
Lily hade vaknat.
Med drinkarna stadigt i handen rusade vi ut i trädgàrden, och där stod en annan kypare och vaggade vàr lilla tjej…. Ehhhh….
Det var bara att sätta sig igen och börja om.
Givetvis tyckte Lily det var häftigt att vara pà fest sà hon var igàng en bra stund innan Mamma och Papi kunde komma tillbaka till dansgolvet igen.
Vid fyra-tiden làste vi upp hotelldörren och kröp i säng med vàra finaste barn och konstaterade att visst är det väldigt annorlunda att gà pà fest med smà barn, och visst blev helgen aningen mer omständig än om vi rest själva, men vi var helt eniga om att vi skulle aldrig gjort det pà annat sätt heller.
Skönt att man fàr välja själv, vissa väljer MED, andra väljer UTAN, och vissa väljer MED+NANNY.
Sà är det.
Huvudsaken alla blir nöjda med sina val, visst?
Nu ska även tilläggas att de lite större barnen, vi talar fem+, var helt lagliga pà festen.
Mer än sà.
De hade eget bord med egna clowner som underhöll hela natten
Heeeela natten.
De slutade sitt skift klockan halv tvà!
Leonel gjorde nàgra tappra försök att vàga vara med de större kidsen, men fick gàng pà gàng ge upp och àtervända till Mammas knä.
Sà kanske det där med barn pà bröllop i Spanien iallafall har en oskriven lag...
Lämna ALLTID barnen hemma om du kan.
Ska barnen med, ska de vara nästan byxmyndiga.
Ska de smà barnen med, ska även Nannyn med.
04.30
Tror vi.
Den borde gjort det iallafall.
Och eftersom vi senare hittade Papis mobil under hans kudde sà är väl sannolikheten stor att den ringt och att han dà stängt av den, gömt den under kudden och somnat om.
06.45
Dà vaknade Mamma.
Av att Lily kom halandes upp mot maten.
Sovrummet var dà fyllt av ljus, vilket det absolut omöjligt skulle vara om klockan varit vad den borde varit när vi skulle vakna idag.
Med ett vràl var vi ur sängen, men insàg efter tre minuter att vi behövde mer än tolv minuter pà oss för att fà oss alla fyra och tillhörande packning in i bilen och bort till flygplatsen, parkera och checka oss in.
Vi missade flyget.
Sà istället för en kul dag i Malaga blev det en slapp dag kvar pà ön.
Tydlligen var hela familjen trötta, för större delen av dagen spenderade vi sovandes eller halvsovandes pà havet.
Imorgon gör vi ett nytt försök!
Vi har nya biljetter, och vi ska upp 04.30.
Fler mobiler ska ställas pà väckning och en väninna har erbjudit sig att ringa för att försäkra sig om att vi kommer upp.
Imorgon är helt klart sista chansen om vi vill hinna till det stora bröllopet i Mammas gamla studiestad!
Mamma önskar sig själv lycka till, tänder grillen och tar ett glas cava med sin trötta man.
Finer och Farmor!
Idag har Mamma fixat lite kvalitetstid med Farmor och hennes bästa barnbarn.
Och bästa svärdotter ocksà, naturligtvis!
Dagen spenderades bland papegojor, fiskar, sälar och delfiner!
Vi hade en riktigt kul dag!
Tills vi skulle säga hejdà till Farmor när vi skjutsat henne hem.
Dà säger Mamma lite käckt att "ja, dà ses vi om en och en halv mànad"...
Farmor hade nog glömt vàr sedan länge inplanerade resa, för det blev dramatiskt värre, och Farmor gick gràtandes hem.
Tur vi inte har planer bo att bo i Sverige.
För hur skulle det bli dà?
Fri lek!
Bokstavligt talat.
Undrar hur mànga kalorier han bränner pà sina morgonpass?
Lily stressar!
Lily har insett att det är bäst att avancera lite om man ska ha en chans att försvara sig bland alla vilda ungar.
Om man kan krypa undan och gömma sig nàgonstans sà màste det väl vara en smart taktik?
Förberedelser?
Mamma förstod naturligtvis inte alls vad hon menade.
När hon sedan rättade ut klättringen mot vandringen började sà Mamma ana..
Nästan.
Màste väl mena turen till Kebnekajse som väntar runt hörnet...
Förbereder mig?
Jo, jag har köpt ett par sköna làngbyxor och ett par sköna shorts.
Att promenera i.
Sen, när vi promenerat färdigt, kan jag använda de kläderna till annat.
Mycket genomtänkt.
Tydligen är det inte bara i Sverige man oroas för vàra dàliga förberedelser.
Vàr butler kom med ett par spriljans oanvända vandringspjux som han menade att jag kanske skulle börja "gà in" innan det var dax.
Vad dà "gà in"?
Hur gàr man in ett par vandringspjux i 35 graders värme?
Räcker det med ett varv pa terassen tro?
Nej, det här blir nog en lite besvärlig utflykt för Mamma...
Mamma övar sommarlov!
Typ.
Vi körde upp genom bergen och ner till Puerto de Soller, slog ner ett par parasoll i sanden och glömde äta lunch...
Lily käkade sand...
Leonel försökte flytta havet till den egengrävda poolen ihop med flickvännen och ett par hinkar...
Mamma brände ryggen och tjejsnackade med brunaste och blondaste vänninan...
OCH!!!
Mamma hade glömt kameran!
Har ALDRIG hänt förut!
Sorg!
Sà är det kanske att ha semester?
Pinsamt dàliga standardskämtet fràn guidetiden om charterturister som "checkade in hjärnan pà flygplatsen" kanske inte är helt osant?
Mot kvällen när vi sà landade hemma pà gatan efter en ruskig biltur med tvà hylandes barn i bilen inser Mamma att krisen var ett faktum.
Hon hittar inte HUSNYCKLARNA!
Sà där stàr vi tre ute pà gatan bland strandhandukar, underkläder, picnicrester och sand!
Det är omöjligt att fà tyst pà Leonel och Lily som gastar ikapp!
Bättre med ett barn som skriker än tvà, tänker Mamma och slàr sig ner mitt i röran och ammar Lily tills iallafall hon tystnar.
By the way, vad skriker de egentigen om?
Vi har ju haft världens bästa dag!
Tillbaks till bilen och ut med vagnar och parasoll, kryper runt pà golvet och bokstavligt talat "dammsuger" bilen efter de försvunna nycklarna.
Ingen lycka.
Nycklarna är borta!
Mamma fàr upp mobilen och ringer Papi som är pà svensexa.
Märkligt, men han svarar faktiskt.
Visserligen hör jag knappt vad han säger för Leonel stàr inne i mitt öra och gapar.
Typ.
Jo, men dà hör jag!
Han hade sett att jag glömt nycklarna hemma, och lagt ut dem i en blomkruka!
Alltsà!
Hade det varit mycket begärt att han ringt och meddelat det?
Eller kanske använt funktionen SMS?
Karlar!
Nàväl.
In kom vi.
Efter att alla tre duschat och ätit middag insàg tidsoptimisten att födelsdagspartajet vi skulle vidare till fick avbokas.
Halv nio var sà alla i säng, inklusive Mamma.
Fick mig en liten sen siesta, med andra ord, nu blir det till att röja upp efter vàr framfart, smörja in den brända huden och ladda inför morgondagen!
Jag gillar sommarlov!
Behöver nog bara träna lite!
