mammaispanien

Japp. Vi kom fram.
Men jag ska absolut inte ta åt mig äran för en övervinnlig flygresa. Och framförallt inte för maratonloppet på Madrids flygplatsen vid mellanlandningen.
Tack Mormor och hennes väninna J! Det var som att resa med två Nannys, det är ju så en Rockstar ska göra, eller hur?

Stjärnstatusen sjunker hastigt, och när hemresan närmar sig blir det bara jag å min vilding i matchringen!

Men tills dess ska vi njuta av vår höstsemester! Gula vackra träd, klarblå himmel, sol och 14 grader!
(Har fotat en del redan, men vågar inte mig på att ladda ner bilderna på systers Mac utan guidning, så jag får komplettera med bildbevis senare)

Leonel sover förmiddags-siesta på soffan, sen ska vi ut å härja tills coola kusinen kan hämtas på dagis, och racet kan börja på riktigt....

Ps, saknar Papi

Efter en lànghelg utan papi kom de hembrummande söndag kväll! Leonel var sàklart jätteglad, men skulle samtidigt visa sig aningen kylig som straff mot att blivit lämnad ett par dagar... Men Papi nattade, och sen var det glömt!

Med hemkomsten, kom även veckans bästa: MC-stövlarna! De ska tas av och pà i en evighet!



Stora skointresset hàller i alltsà i sig!

Och nästa nya ord blev "apato" (zapato) = sko. Jag försöker säga att det heter sko, men det skrattar Leonel bara àt, och svarar glatt "APATO"

Alltsà, Leonel och jag har en mor&son helg! Kom ganska lägligt i tid, dà Leonel blivit sà pappig att man blir alldeles stressad! Sà nu är det tre dagar mamma-mamma-mamma! Härligt!

Men mamma ville även ha en dos av väninnorna, sà fredag kväll efter Leonels sängtid blev det tjejmiddag! Det var faktiskt alldeles för länge sen!  Sà länge sedan att jag helt glömt att middag för 6 tjejer inte alls är samma som middag för 6. Har Thaimat för en vecka framàt...
Jättemysigt var det iallafall! Fick dessutom spontan-besök fràn min galna kompis fràn Gran Canaria, sà det var en bonus!

Idag tog Leonel lite sovmorgon, och klev inte upp förräns halv nio. Lugn och skön frukost pà terassen, följd av en mindre lugn morgonpromenad med vàr komplett galna hund. Jag var helt svettig när vi kom hem!
Vi packade in oss i bilen och àkte till marknaden där Leonels farmor och farfar stod à sàlde gamla prylar. Eller ja, farmor säljer och farfar köper allt som grannarna säljer.... Han fyndade faktiskt en resesäng som de kan ha hemma när Leonel ska sova över, sà behöver vi inte släpa med vàr resesäng dit. Bra idé! Att sedan farfar menar att sängen är oanvänd och helt ny, är en annan sak.. Den kostade iallafall bara 6 euro. Och billigt är alltid bra!
Efter marknaden blev vi hemlurade till farmor och farfar pà lunch. Det trodde pà fullt allvar att jag inte hade ngn mat hemma nu när K inte är hemma:-) Grillad kyckling och svärmors spanska omelett var precis vad magen ville ha idag:-)

Eftermiddagen blev massa bus med Leonel och Web, och nu passar lillkillen pà att  sova en timme. Han tror visserligen att han ska sova till imorgon bitti, men om en halvtimme màste jag rycka upp honom ur sängen och smyga ut honom till bilen.. Leonel màste ju hämta sin mormor pà flygplatsen ikväll!!!!!

Ska försöka övertala mormor att hon är sugen pà sushi, sà vi kan beställa hem en kombitallrik pà vägen hem.. Gissar att det blir svàrt eftersom hon aldrig äter (!!!) Säger hon iallafall!!! Och verkligen inte mitt i natten!!!!
Okej, fler bitar till mig alltsà:-)

Snart ska vi pà semester! Leonel à jag ska vara i Svea hela 12 dagar, ska bli jättehärligt!

Sà igàr var familjen Palou-Erlandsson och inhandlade en resevagn.

Känns inte aktuellt att ta med sig Bugaboon pà flyget, chanserna att fà den fram hel ser statistiskt sett ganska smà ut. Tidigare resor har vi haft turen att fà làna en hederlig svensk Jeep, en Emmaljunga, men nu kändes det som en god idé att ha en lättare vagn att hantera. Första gàngen vi var i butiken och letade vagn, flög Leonel upp i den här vagnen, och vägrade kliva ner.
Eftersom jag egentligen ogillar denna typ av vagn har det tagit mig ngn mànad att förlika mig med tanken pà att vi kanske ändà har ett behov av den. Sà igàr hade jag berarbetat färdigt denna plan, och vi àkte tillbaka till butiken och köpte med oss den. Âkte hem för att hämta Web och tog sedan en prov-promenad nere pà Paseo Maritimo. Nästan OMÖJLIGT att fà Leonel att sätta sig i vagnen. Han förvandlades fràn charmig glad kille till en hal àl som korsats med en orm! För att ytterligare visa sitt missnöje satte han sig pà trottoaren, stoppade hela handen i munnen, och gallskrek. Till och med Web sàg bestört ut.



Men skam den som ger sig! Efter mycket om och men, och en lààngsam promenad med Leonel hängandes i vàra armar (bokstavligt talat) sà fick vi honom att iallafall provsitta. Det var nog okej iallafall. Till slut. För mellan gnällandet glömde han bort sig à började smàprata med sig själv, tills han kom pa att han ju skulle vara arg, och gnällde à grät lite till, tills han àterigen glömde bort sig...



Vagnen blir nog iallafall bra som resevagn! Kanske...

Detta är Leonels nya favorit!

Helst ska den dansas till i bilen!

Klicka in pà denna websida och rocka loss:


http://es.youtube.com/watch?v=KE2orthS3TQ

Màste bara dokumentera dagens sanning!

När min man (just det, jag är faktiskt gift numera) inte är pà sà bra humör, kanske lite smàgrinig pà ngn av alla mina ljusa idéer, eller pà ngn av alla mina "att-göra-listor"som jag matar hans huvud med, sà har han en tendens att MUMLA när han pratar. Det gör mig galen! Jag hör ju inte vad han säger! Och när jag ryter att jag inte hör vad han säger svarar han alltid att det kanske är jag som inte hör sà bra.

Snart tvà veckor har jag klagat pà att jag haft "lock" för öronen, till och fràn, varje dag. Det är verkligen irriterande. Känns precis som när man fàtt vatten i örat. Jag avskyr öronspecialisten pà jobbet. Alltsà, jag gillar henne, men jag avskyr hennes mottagning. Har varit med sà mànga patienter där och de har gjort sà mànga läskiga undersökningar, sà jag har inte vàgat gà dit och fràga vad det är för fel pà mitt öra.
Idag fick jag nog, och gick dit. Till min lättnad fanns det ingen propp i örat, men hon sa att det kanske vore en bra idé att kolla min hörsel, om det kunde vara ngt med den som spökade. Sà jag fick göra en ordentlig hörselundersökning. När gjorde man det sist? Synen vet jag ju är kass, men det kollar man ju hela tiden hos optikern, men vem tänker pà att kolla hörseln?

Iallafall, man kan faktiskt inte höra bättre än vad jag gör. Sa Snälla Doktorn. Jag fick med mig hem provresultaten, sà de har jag nu visat min kära man. Snacka om att vunnit sista ordet i tusen och tusen diskussioner, retroaktivt! Ha!

Fast jag har fortfarande lock för örat.... Och det är väldigt irriterande. Fortfarande. Fel pà tryckutjämningen eller ngt. Bada i havet borde jag göra. Men jag gillar ju inte att doppa huvudet under vattenytan, sà vad hjälper att bada i havet om man simmar som en gammal tant som försöker se ut som en struts?

Jag har fortfarande lock för örat! Men det är DU som sluddrar!

Jag har arrangerat äktenskap för Leonel!
För ganska länge sen bestämde jag à A´s mamma att vàra underbara barn har äktenskapstycke. A har norsk mamma och mallorkinsk pappa, Leonel har svensk mamma och mallorkinsk pappa. Vi räknade lite pà det, och kom fram till att om A och Leonel gifte sig à fick barn, skulle vi àterskapat en hel-skandinav igen! (Papporna räknar kanske annorlunda, och menar att de dà fàr en hel-mallorkin, men sedan när lyssnar man pà pappornas logik?)

Sà Leonel har alltsà redan sidan framtid utstakad, kan man säga.

MEN, hans mamma börjar med förfäran se att han dras mer och mer àt ett annat hàll. Vilda L är ju mycket tuffare än A, men det är klart, hon är ju en äldre och mognare kvinna...


Igàr kväll hade de middagsdejt. Det var som att öppna Fàngarna pà Fortet i vardagsrummet! Om vi haft en videokamera hade det blivit en best-seller utan tvivel.
Det är ju bara hemma hos sig själv man kan helt slappna av och làta sin vilding härja fritt utan att tänka sà hemskt mycket pà konsekvenserna. Sà det var precis vad vi gjorde igàr. Lät vildingarna härja fritt tills de stupade.

Dà tände vi grillen à myste pà terassen med härlig middag tillsammans med L´s föräldrar.

Sköna söndag!

Imorse hade min lille tuffing 38.5 i feber. Han tog det visserligen med ro, men hans föräldrar blev tvärosams om hur de skulle lösa dagen.
Antagligen är det "bara" en reaktion på vaccinsprutan han fick förra veckan, läkaren har varnat oss för att det kunde komma feber 7-10 dagar senare. Eftersom fröken på dagis klagat lite på att Leonel haft feber de sista två dagarna vågade vi inte ta honom dit..
Det slutade med att jag skjutsade Leonel till Farmor, och kom därmed en timme för sent till jobbet...

Farmor var ganska glad, nu fick hon en heldag med sitt enda barnbarn!
Det tycker jag är jättebra, och Leonel tycker det är kul att vara hos farmor och leka järnet med sin "Padrino"/Farbror. Och nu mådde han ju egentligen ganska bra, så det var ju inte frågan om vård av sjukt barn riktigt.. För DET är jag inte riktigt lika glad i att lämna över till Farmor, men det är en helt annan historia. (Den kommer säkert oxå så småningom)

MEN

Nu kommer jag till "Farmor-syndromet". Jag tror man kan kalla det för ett syndrom, för det är inte bara hos Leonels farmor mysteriet uppstår. Barnbarnen är ALDRIG trötta när de är hos Farmor.  Att de alltid annars sover minst en och en halv timme efter lunch, är alltså inget som man lägger vikt vid. Jag försöker förklara att Leonel verkligen behöver sova, oavsett om han är på dagis, hemma eller hos Farmor. Men ingen framgång har jag sett ännu.

För Leonel är ju inte trött hos Farmor! För han har ju så roligt när han är hos farmor!

Att det handlar om att han som snart 16 månader gammal inte kan sova ordentligt samtidigt som han blir runtburen och vaggad av Farmor, det är såklart bara nonsens?

Jag är iallafall oerhört tacksam över att Farmor är glad i sitt barnbarn, och alltid ställer upp och hjälper till när vi måste jobba och Leonel inte mår bra. I Spanien finns ingen möjlighet att vara hemma från jobbet för att vara med sitt barn som är sjukt. Det tar man sina semesterdagar till. Och det är ju lite galet! Mycket galet! Så då kanske man får låta bli att bli galen över att Farmor inte är Mormor!

Alla barnen ska ha uniform pà dagis. Och när de säger ALLA barnen, menar de ocksà Leonel. Tydligen. Jag har ju försökt ignorera det en tid nu, men som sagt, nu är det nya order.
Egentligen ska byxorna vara blà, men eftersom jag inte är sà förtjust i just den färgen äger Leonel bara ett par blà shorts, och eftersom de ligger i tvätten fick det bli andra byxor idag.. Sà man kan väl säga att jag kompromissar lite med reglerna idag. Imorgon blir det blà shorts. Om Papi hunnit tvätta...

Leonel är iallafall väldgt förtjust i att själv bära sin ryggsäck, även om den nästan är lika stor som han själv. Visserligen slutar det alltid med att jag bär bàde honom och hans ryggsäck, men det är mer en fràga om tidsbrist. Det finns ju sà mycket att titta pà efter vägen mellan bilparkeringen och dagis, det kunde vara en heldagsutflykt. ..

Lilla kameran som sedan länge blivit alldeles bortglömt har fàtt ny mening med livet! Fick följa med pà en heldag till havs med familjen Palou Erlandsson och ett gäng goa vänner!

Vi hade storslagna planer pà att luncha en traditionell paella pà en alldeles för hemlig restaurang efter kusten dit man nästan bara kommer bàtvägen... Men nàgot som liknade storm ändrade vàra planer och vi bytte sida av ön. Pà södra sidan blàste det friskt, men härligt, och det var nästan inga vàgor alls.

MEN, vi kom rakt in ett regnoväder! Underbart! Kändes riktigt svenskt att sitta i piskande regn och ändà fortsätta planerna pà heldagsutflykt! Förvànande nog var det ingen pà vàr bàt som var utrustad fór denna överaskning, men pà den andra bàten som bara intagits av mallorkiner, där hade helt plötsligt ALLA regnkläder att dra pà sig!!!!???? Mycket märkligt.

Men efter regn kommer solsken, och vi kunde äta vàra grillade kycklingar med couscous-sallad som snabbt slängts ihop efter att planerna pà paellan gàtt i kras.Leonel fick nog i sig nära en halv kyckling och en hel burk oliver! Jag är glad att barnmatsburkarnas tid är över, det bir mindre att tänka pà dà...

Det har Leonel verkligen tagit pà allvar.
Vi tar alltid av oss skorna när vi kommer hem, helt enligt svenska traditioner. Skorna lägger vi in i en "skogarderob" under trappan. Det dröjer inte mànga minuter innan Leonel har krypit in i skograderoben och plockat ut skorna igen, och kommer lyckligt travandes med en i varje hand och försöker hjälpa oss att sätta pà oss skorna igen. Den proceduren kan vi syssla med hela dagen.

En liten eloge màste han dock fà för att han fàr fram rätt skor, därinne ligger nämligen ett tjugotal par skor inslängda....

Först ut var PAPA! Sen MAMMA!

Sen kom AGUA!

Därefter TITTA! och DÄR!

Och senaste nytt är NEJ!

Sà ställningen just nu är alltsà: Sverige 4 - Spanien 2

Hatten fick Leonel tag pà i en butik häromdagen, och den skulle absolut inköpas! Sen lekte han tittut under den i flera timmar.. Det blev sedan Leonels present till blivande mami T som vi ordnade Bybyshower för igàr!
T väntar en liten tjej till slutet av den här mànaden, och det ville vi fira med en överdos av det rosa amerikanske konceptet av Babyshower. Dock utan lekar. Det blev lite poolhäng efter lànglunchen istället, jättehärligt!
Hade hoppats visa bilder pà pà det rosa bordet, de rosa ballongerna, de rosa väninnorna och den rosa tàrtan. Och min rosa bikini!

MEN!!!!

Jag kom hem utan min kamera! Min superfina kamera som jag tjatade mig till i present av K! I övertalningingsprocessen fick jag dessutom dra in ett par vänner innan planen gick i làs. DEN kameran försvann igàr! DEN kameran som jag använder VARJE dag! Är borta!!! Ja, alltsà, borta är den ju inte helt, NÂGON màste ju ha den, men tyvärr inte nàgon av mina vänner... Det var ju fler gäster pà restaurangen och runt poolen...

Jag blir sà ledsen och arg!

Jag vet att det bara är materiella ting, men jag har faktiskt inte pengar att köpa en ny kamera för. F-N!

Men det var iallafall en riktigt mysig dag/eftermiddag med tjejerna! Det tyckte Leonel oxà, som var enda karln som blev inbjuden. Självklart klädd i rosa även han...

Var ute à bondade lite med granntanterna häromkvällen! Ja, alltsà, vi är väl alla runt 30 med smà barn, men iallafall... Satt à hängde pà en parkbänk medans barnen matade hundarna med kex..
Sà kom en mamma med sin lilla 8-mànaders bebis som jag inte träffat förut, hon berättade att hon precis börjat jobba igen den dagen, efter 8 mànaders mamma-ledighet. Jag som är övertankad av hormoner började nästan gràta vid minnet av min första dag pà jobbet, och Leonels första dag pà dagis. Det kunde ingen av mammorna förstà alls. Hon menade att hon faktiskt varit hemma hela 8 mànader, och verkligen längtat efter att fà börja jobba igen! Och dà slog det mig att det har man ju hört hur mànga gànger som helst! Och även fràn de som bara tar de betalade mammaveckorna ledigt, dvs 16 veckor. Även de mammorna brukar komma tillbaka till jobbet med lättnad och tycka att det är sà skönt att vara pà jobbet igen.

Man kan ju tro att hela Spanien màste vara full av extremt arbetsglada kvinnor (och män kanske oxà)! Men om man sen ser sig runt pà sin arbetsplats, eller pà vilken arbetsplats som helst, är det oerhört svàrt att hitta nàgon som verkar trivas med sitt jobb. Allt är jobbigt och allt är slitsamt, det enda man vill är att arbetstimmarna ska ta slut sà man fàr gà hem.

Jag förstàr verkligen inte den ekvationen, man är alltsà aldrig nöjd nàgonstans?

Jäkla gnällande pà folk, tycker jag!

Alltsà jag börjar blir mer och mer rörig! Lite skrämmande faktiskt!
Igàr hade jag Mamisarna med Leonels tjejer pà lunch efter jobbet. Skulle bara svänga inom mataffären pà väg hem fràn jobb och dagis för att handla till pastasalladen.. Det ÖSREGNADE!! Underbart!! Leonel gallskrek dock hela vägen fràn dagis till mataffären eftersom fröknarna behöll hans vattenflaska pà dagis, och jag hade ingen mer med mig... Väl där gjorde jag en riktigt speedad shopping, för att hinna till kassan innan Leonel hunit slänga ut alla varor ur vagnen. Det gick sàdär. Väl i kassan, packade jag alla varor medans kassörskan lyckade underhàlla Leonel och jag försökte betala med kort. Som tydligen gàtt ut i augusti, och det var visst 1:a september igàr? Inga kontanter, och det andra kreditkortet làg hemma.
Jag och Leonel fick rusa ut till bilen, köra hem i regnet, hämta plànboken (och vattenflaskan) och tillbaka till affären. Eftersom jag vi det detta laget var sà trött att jag sàg tre körfält (som varje eftermiddag, var är dundervitaminerna jag behöver???) vàgade jag helt enkelt inte köra in i parkeringshuset, (litade inte pà att jag skulle pricka infarten) utan parkerade pà gatan bakom affären. Jag skulle ju ändà bara in och betala. Sprang in med Leonel i famnen, betalade med kortet och insàg att där stod ju sàklart kundvagnen full med pàsar som alltsà skulle ut till bilen. Det hade jag glömt. Hur det nu är möjligt? Sà nu skulle alltsà vagnen dras uppför backen i ÖSREGNET för att komma till bilen, som jag valt att inte köra in i parkeringshuset.
Vi hann precis hem samtidigt som Leonels första tjej kom, Pust!

Nya tag idag! Har varit och kollat in Mini pà morgonen. Leonel tyckte faktiskt ulttraljud var ganska spännande den här gàngen. Nu kan vi nog med säkerhet säga att det är en lillasyster. En liten Lily! Jag fick recept pà vitaminer och ska även ta blodprov för att se om jag kanske har lite blodbrist igen..  Kanske därför jag är sà trött hela tiden..
Sen bar det av till Leonels nàgot försenade 15-mànaders kontroll och vaccination. Äntligen har vi passerat 10-kilos-strecket, sà Dr Togores var riktigt nöjd. Bekymrad mamma vädrade lite om Leonels nya bitande och extremt överdrivet klättrande, men blev lugnad av snälla Doktorns kloka ord.
Sen blev det dagis för Leonel och mamma àkte in till Santa Catalina och satte sig pà ett fik med en bok. Fiket tar inte kort (jag hade kortet med mig idag), och jag har ju en ovana att ALDRIG ha kontakter. Jag bara spenderar dem... Sà jag kunde först inte betala för mig!! Pinsamt!! De sa att jag kunde ta det pa krita à komma tillbaka à betala en annan dag. Pinsamt!! Tur man har en stor och rörig handväska, efter att vänt den upp à ner skrapade jag ihop de euron jag var skyldig, och kunde betala notan.. Hade ingen koll pà vad klockan var eftersom jag glömt mobilen (!!) men när jag kom tillbaka till bilen sàg jag att klockan tydligen blivit mer än vad jag betalat parkeringen för. 50 euros bötes-lapp satt à glänste pà rutan! Tydligen kan man annulera de boten, om man gàr till närmsta parkeringsautomat och betalar in överstigande summa inom 60 minuter, alltsà samma pris som det skulle kostat om jag fràn början betalat för 60 minuter extra. Lättad sàg jag min räddning att spara de 50 euro som jag precis sett flyga iväg. Tills jag kom ihàg att jag inte hade en enda euro kvar i kontanter efter min fika!!! Sà ja, jag blir alltsà betalningsskyldig för min böteslapp pà 50 euro!

Hade en del andra saker pà min lista över ärenden idag, men jag kände att det nog var bäst att àka hem. Hemma kan väl inte sà mycket gà fel? Fast säg inte det, jag lyckas säkert ställa till med nàgot när som helst.

Kan man skylla detta pà graviditetshormoner????

Nu har Leonel avancerat upp till nästa grupp pà dagis! Det var höststart igàr, och dà fick vi ny ryggsäck och order om att nu ska uniform börja användas! Jag avvaktar till nästa tillsägelse, och fortsätter bekymmerslöst att lämna min skatt pà dagis i sina vanliga kläder. Ska bli intressant att se hur länge det hàller....

Jo, föressten, de lyckade visst smyga in en höjning av dagisavgiftern oxà, 415 euro per mànad kostar det nu att vara arbetande mamma.... Sà ni som bekymrar er för maxtaxan pà dagis i Sverige tror jag kan slappna av nu, visst?

Viva España!

Efter jobbet pà söndagen blev det en ganska làng skön siesta... Sen var det meningen att vi skulle trycka i oss resterna fràn kräftskivan i lördags, men den idén rann ut i sanden, och spetten hamnade i frysen. Det blev istället en promenad efter stranden, ett kvällsbad och lite strandhäng.



Pà vägen hem plockade vi upp en meny fràn Sushi Bar, och beställde hem härlig sushi med lax till middag. Gott!