mammaispanien

Kolonin växer.
Och växer.
Och växer.

Idag har vi brunchat hemma hos en alldeles perfekt underbar liten femveckors docka!

Vi gillar bebisar här.

Eftersom vi dessutom gör sà väldigt fina bebisar här gör vi flera stycken.
Massor blir det.

Si.

Nu har "Sniglarna" tagit SOMMARLOV!

Leonels grupp pà dagis heter alltsà sà.
Undrar vem som kommit pà det namnet?
Gissar att en grupp pà 17 vilda 2-àringar är allt annat än sniglar...

Väldigt ordningsamma och skötsamma ser de iallafall ut pà "gruppfotot" som Mamma fann i ryggsäcken idag:



Tro inte att det betyder att det var nàgon sommarpresent.
Oh nej.
Papi berättade sedan att han imorse betalat 10 euro för kortet.
Inget är gratis här i livet, sà är det bara.

Fint minne fràn dagisàret är det dock.
Dessutom kan ju Mamma nu se namnen pà barnen och kan därmed peka ut den som är skyldig till Leonels alla blàmärken.
Om man ska tro Leonel menar jag...

Efter dagis invigde vi Sommarlovet med poolparty hemma pà terassen.
Som alla bra poolpartyn spàrade festen ur mot smàtimmarna (läs halv-àtta-tiden..) och barnen hamnade dansande pà soffbordet.
Bildbevis finns men eftersom alla inte ser helt representabla ut vàgar Mamma inte publicera nàgot av dem..
Sà är det med vilda partyn pà Mallis!
Det enda som saknades var blàsbubbelmaskinen som glömt utrustningen hemma.
Annars var eftermiddagen/kvällen komplett.

Sà komplett att Leonel somnade i sin säng innan polarna hunnit in i sina bilar pà gatan utanför!

Nàgot säger mig att den här sommaren blir intensiv...

Om nàgon saboterar bilstereon borde man fà ersättning för det!

Okej, det var kanske inte med mening, egentligen, men helt klart var det oförsiktighet som gjorde att CD-spelaren i Mammas bil nu inte längre fungerar.

Om förövaren inte erbjuder sig att betala för kostnaderna, kan man dà be om det?
Trots att han bara är tvà?

Dà kanske man kan be Papi om ersättning?

Jo.
Det var Leonel....

Det var ett àr sedan...



Det var ett liv sedan...



Igàr var det första bröllopsdagen.
Ett àr som man och fru.
Señor och Señora.

Pà bröllopsfesten fick vi en ihopspikad trälàda med hemligt innehàll som skulle öppnas pà första bröllopsdagen.
Igàr alltsà.
Öppnades den.



I làdan fanns väldigt fin present fràn Mormor och Morfar!

I làdan fanns även väldigt fina hälsningar fràn familj och vänner som var med oss denna extremt speciella dag.
Papper och penna màste delats ut, för vi fann en hel hög med bruna smà "vykort" med lyckönskningar.
En och annan tàr kom fram, men ocksà ett och annat gapskratt när vi läste och mindes.

En kille skrev att han nog var lite onykter, men att han hoppades vàga hàlla ett tal under kvällen, och om han inte vàgade det, sà skrev han ner vad han i sànafall hade tänkt säga.
Ps, han höll talet.
Underbart!

Vi visste väl att vi hade otroligt fina vänner, men att de även var sà kloka!
Tvà verkligt bra tänkvärda meningar som vi bjöds pà:

"For att fà et lykkelig ekteskap mà man forelske seg mange ganger...
I den samme personen..."

"I´ll wait for you, and if should I fall behind, wait for me" (Bruce Springsteen)

.......................................

Sà otroligt vackert blà var bàde himmel och hav igàr.



Jag undrar om familjen som blev räddade och bärgade till närmaste hamn av Familjen Palou Erlandsson tänkte det samma?



Leonel var inte alls nöjd med arrangemanget.

-"Mer, mer"

Han tyckte det gick pà tok för sakta.
Mamma tyckte det var ganska lagom...

Lyckliga den som hade det numret pà sin lott i huslotteriet vi var med i.

Vi hade 14879.

Sà nej, vi vann inte.
Vi bor kvar.
Vi lever vidare vàr vanliga vardag...

Lördagkväll!

Pà ett outletomràde skulle dansskolan Top Dance ha uppvisning.
Eftersom Leonel är helt sàld pà musik och dans hakade Mamma pà idén snabbt när reklamen löd i radion om evenemanget.
500 dansare mellan 4 och 30+ visade sina talanger under vad som blev en betydligt längre kväll än väntat.

Leonel satt med blicken klistrad mot scenen, Lily däremot tittade pà precis allt annat än scenen, men verkade lika road hon.



I havet av människor fann vi av en slump ett par vänner som överaskats av dansevenemanget pà väg mot en restaurang pà omràdet.

Pà fràgan om vi vill med och äta menade Mamma att det kanske var bäst att vi avstod eftersom Leonel verkade helt slut vid det laget.
Sàg mer ut som en zombi än nàgot annat.
Papi däremot var snabb att säga Ja Tack.
Vad är det med pappor som inte kan se barnens signaler?

Mamma är sà glad att Papi inte sàg signaler.



Leonel laddade batterierna och hade "candle-light-dinner" med en stoooor tjej pà fem.
Naturligtvis under nära övervakning av tjejens pappa.
Eller ja, nära övervakning av oss alla sàklart.
Men även om vi alla satt vid samma bord sàg de faktiskt ut att tro att de var själva....

Det blev en jättetrevlig kväll!

Lily var med till tio-tiden, sedan somnade hon skönt i vagnen till disco-dunkandet fràn scenen.



Leonel var med tjejen fram till elva, sedan kom han krypandes till Mamma för lite gos.

Smutsigt!

Det var svaret pà fràgan vad man tyckte om Palma efter att besökt stan första gàngen.

Första gàngen jag hör det.

Hàller helt klart med om att det pà ön generellt är mer smutsigt än i rena Sverige.
Absolut.

Men däremot kan jag inte hàlla med om att stan är sààà smutsig att man helt enkelt missar allt annat underbart vackert och bara resumerar besöket med att det är smutsigt.

Mamma och Lily tog en heldag i Palma igàr, bara för att vara, och bara för att känna.
Inte en enda butik var vi i.
Sant.
Nej, föressten, tidningsbutiken var vi förbi och köpte ett par tidningar att pausa med när vi känt stan färdigt.

Vi satt bara stilla, tittade, luktade, busade och njöt.
Massor med folk surrande runt oss, men in i vàr bubbla kom minsann igen.
Härligt.



Nej.
Mamma hàller inte med om att stan är smutsig.
Tvärtom.
De kanske precis helgstädat när vi kom?

Det är hög tid att fröken Lily lär sig äta annat än Mammas tutte!

Vi har tvà mànader kvar till dagis-starten och dà màste vi klara oss pà allt annat än Mamma hela dagen làng.
Dessvärre är Lily inte särskilt intresserad.
Varken av flaska eller sked.

Efter lite idéer fràn ett mamma-forum pà nätet tog Mamma nya tag igàr med lite färska knep.
Men innan matprojektet körde vi loss pà ett tufft träningsprogram för att riktigt fà upp hungern!



All träning resulterade i att Lily blev heltrött.
Vem orkar dà jobba med sked och flaska?
Nej, dà ville sàklart fröken bara ha sin tutte.
Igen.

Mamma fàr göra nya försök idag!
Skam den som ger sig!
Helt klart!

När jag först kom till Mallorca, för nàgot àr sedan, va? 8 àr sedan???? Oj!, förundrades jag över öbornas risiga skosmak.
Stor som liten, gammal som ung, alla bar de samma gräsliga toffel.
Okej, visserligen i varierade färger kanske, men det var ändà samma gräsliga toffel.

Jag skulle säga att den är Spaniens svar pà Sveriges träskor.
Visst, nu har jag förstàtt att träskon fàtt lite uppsving i Sverige igen, men den mallorkinska gräsliga toffeln har aldrig fàtt nàgot uppsving, det har aldrig behövts, för den har aldrig försvunnit fràn fötterna pà öborna.
Bokstavligt talat.

Mormor är som besatt av toffeln.
Hon har nog lika mànga par som tillfällen hon besökt oss.
Alltsà väldigt mànga,
Oräknerligt mànga.

Av nàgon outgrundlig anledning handlade sà Mamma en toffel till Leonel nu till sommaren.



Av nàgon ännu outgrundligare anledning tycker Mamma plötsligt att toffeln är helt OUTSTANDING!

Sà nu har även Mamma denna toffel...
Hur gick det till?
Visserligen hittade jag en liten "uppdaterad" modell, men det är ändà samma toffel!
Visserligen är den rosa, men det är ändà samma toffel!

Màste blivit hemmablind, helt klart!

Lika bra att komplettera skogarderoben med ett par riktiga träskor nu ocksà dà.
Sà har Mamma en fot i varje tragiska sko-tradition!

Kanske fàr bli en tur till Nusnäs i sommar?

Fler och fler saker börjar försvinna fràn Mammas meny...
Dessvärre.

Lite svàrt att motivera att Mamma trycker i sig choklad när sedan Leonel vägras smaka.
Liksom.

Sà Mamma smygäter choklad och godis.

De litervis med cocacola som Mamma brukar fà i sig under en vecka har ocksà börjat minskas, även om Leonel inte helt hittat vitsen med att hyla efter läsk ännu.
Tack och lov.

Trist att försöka vara ett fördedöme...

Senaste intresset fràn Leonels sida är nu kaffe.
Behovet minskade inte det minsta efter att smakat pà hett kaffe, inte.
Nej, nu vill Leonel alltid ha kaffe.

Ska man börja smygdricka kaffe nu ocksà?

Spaniens svar pà Sveriges Midsommar...

Öborna vallar ner till stränderna mot kvällningen, dukar upp massa god mat, kanske tänder en grill och dricker ett glas vin.
Eller tvà.

Traditionen säger att man runt sitt gäng lägger en cirkel av tända ljus.
Traditionen säger ocksà att man vid midnatt badar tillsammans med smà lappar där man skrivit sina önskemàl i livet.
Typ.

Inget av ovanstàende blev möjligt detta àr.

Varför?

Leonel och hans polare är inte kompatibla med levande ljus.
Leonel och hans polare är heller inte trevliga att umgàs med vid midnatt.

Det blev en tidig kväll med andra ord.
Men kloka mammor vet ràd.
Skulle festen avslutas làngt tidigare än för alla andra, skulle den även startas làngt tidigare.
Sà vi bankrade ner oss pà stranden innan nàgon ens kommit ihàg att det var San Joan..

Efter massa smarrig smörgàstàrta och en hel del bus i sanden packades picnic-duken för att bege oss hemàt.
Lagom dà slapp det ur en väninna att "jaha, ni har alltsà ingen nyhet att berätta idag?"....

Ett àr tidigare var kvällen dà Mamma och Papi medgav för sin närmaste cirkel att Lily gömt sig i magen.
Visserligen ser Mamma mer gravid ut nu än hon gjorde dà, men kanske vore det aningen intensivt att redan bära pà en trea?
Folk màste tro vi är galna!
Det är vi inte.

Grannar alltsà.

Det är fint med grannar.
Tänk att bo mitt ute i ingenstans utan grannar?
Huga, jag blir mörkrädd bara jag tänker pà det.
Nej, grannar är bra.

Vi har en granne som är identisk med Ross i serien Friends.
Vi kallar honom alltid för Ross, sà jag har faktiskt glömt vad han heter.
Det är ett problem när man ska prata med honom, för börjar Mamma ropa pà Ross tror de väl man blivit helknäpp.
Sà Mamma kallar honom helt enkelt Du!
Tur att de nu fàtt en liten son som de sà lämpligt döpt efter pappan sin, sà dà kan Mamma bara försöka komma ihàg vad sonen heter, sà Vips! vet jag vad pappan heter.
Ehhh.
Tänk om vi skulle haft en liten Mini-Karin och en liten Mini-Kiko istället för Leonel och Lily!
Knäppt!

Grannar är iallafall bra att ha.
Mamma och Papi bondar ganska friskt pà gatan, det är nice.

Mindre nice är att de lyckliga grannar som ramlade över lite trädgàrd har tummen mitt i handen.
Eller hur nu det där ordspràket heter.
Trädgàrdsmästarna arbetar febrilt àret runt i vàrt kvarter.
Bäst att klargöra att vi pratar om oändligt stora tomter,  kanske hela 40 m2 med gröntgröntgrönt gräs och stoooora vackra buskar och träd.
Klart det màste vara helt ooooomöjligt att ta hand om själv....

Var man sköter väl sitt bo som behagar, men Mamma blir sà trött pà alla eldrivna verktyg som ska användas var och varannan morgon med start lagom till Lilys förmiddagssiesta.
Och ärligt talat!
Finns det verkligen kvar nàgot att klippa efter dagar, mànader och àr av frisering????

Idag verkar det som Trädgàrdsmästarna är lediga.

Jaha, men dà visade det sig att grannarna pà andra sidan precis skaffat sig en hundvalp.
Gulligt.
Men den sitter och gnyr högljutt och oavbrutet pà andra sidan staketet fràn Mammas frukost.
Det har den gjort nu i x antal timmar.

Jaja...

Vi är väl inte heller direkt ljudlösa med vàra tvà barn och en galen terrier.
Kanske är det dessutom Mamman som härjar mest, sà bäst att inte slänga den där stenen i glashuset trots allt.

Men tänk om grannarna kunde passa pà att stöka när Mamma inte är hemma!
Det vore fint!
Dream on....

Ps, OM jag en dag fàr en grästuva att ta hand om, lovar jag dyrt och heligt att klippa den själv!
För hand!

Terminen är nu slut pà dagis och "sommar-dagis" har börjat.
Det vet Mamma eftersom Leonel en dag kom hem med sina betyg under armen,

Jo, redan fràn dagisàlder följer man skolàret här.
Vilket alltsà även betyder betyg.

En stjärna i familjen, naturligtvis!
Han klarar allt man ska klara i hans klass!

Förutom att sitta pà en stol dà.
Sätta sig pà stolen gàr fint.
Hur hög den än mà vara.
Han klättrar även upp pà barstolar om det finns tillfälle.
Sà upp kommer han.

Problemet är att han kommer ner lika snabbt igen.

Myror i brallorna kanske?


Iallafall,
Nu är det alltsà sommardagis i 6 dagar till, sedan blir det riktigt sommarlov med Mamma och Lily och lite Papi.

När dagis blir Sommardagis kommer POOLEN fram!
Pation fylls upp av en megastor bassäng som alla barnen leker i.
Gissa om det är galet skoj!

Sà skoj att min lilla snorunge försökte ignorera bàde Mamma och Lily när vi kom för att hämta en dag....

Precis när vi dök upp stod alla barnen redo att gà ut till pation efter mellanmàlet.
Istället för att spricka upp i sitt stora leende och springa fram till oss som Leonel brukar, höll han stenansikte och làtsades inte se. När sà barnen började gà i led mot pation gick han precis förbi oss utan att ens titta pà oss!
Han tänkte sàklart att om han inte ser oss, ser inte vi han och dà kan han bada med polarna lite till!
Min tuffa snorunge!

Hem kom vi.

Tur vi riggat bassäng pà terassen.

Leonel körde sedan bàt hela eftermiddagen.
Fortfarande iklädd dagisuniformen.
Mamma lekte vàgmaskin.
Web skällde.
Lily fnittrade.

Nàgot Mamma uttryckligen beställt när vi väntade Lily var tvà saker!

1. En LITEN bebis!

2. Ingen SKALLE-PER!

Vàr Vackraste Lily Sofia visste dock bättre, hon visade fràn första dagen att hon gàr minsann sin egen väg.

För 4.5 kilo som födelsevikt är ingen liten bebis....

För 4.5 hàrstràn ger inget annat än en Skalle-Per....

Farmor är grymt stressad av att inte kunna pryda Lily med flätor, och killen pà matbutiken ursäktade sin tro att Lily var en kille med att förklara att hon ju hade sà kort hàr...
Ehhh...

Nu är ju visserligen Lily den absolut snyggaste Skalle-Per vi känner, men vi tänkte vi skulle se hur hon ser ut OM hon en dag fàr lite mer hàr:



Det kulaste med att Lily blev en liten Skalle-Per är ändà att det màste vara ytterligare ett tecken pà de starka skandinaviska generna, för sällan att man ser nàgra "Skalle-Pedros" häromkring...

Nyss hemkommen efter en fin minisemester pà grannön Menorca med ett par fina vänner erkänner Mamma att det är dags att inse:
Livet har förändrats efter barn!

I takt med att magen växte under graviditeten med Leonel härjade alla om hur livet skulle ändras när vi fick barn, "passa pà att göra det och det och det och det, för sedan är det för sent", hette det.
Vi lyssnade inte särskilt uppmärksammat.
Livet förändras heller inte anmärkningsvärt efter Leonel kommit till världen - jo, allt var bara mycket mer intensivt och härligt liksom - men vi kunde fortsätta göra vad vi tidigare gjort.
Mer eller mindre.

Efter Lily däremot har världen kanske hamnat lite pà sniskan.
Allt ännu mer intensivt och ännu mer härligt, men samtidigt började vissa begränsningar smyga sig in pà Mammas liv.
Inte lika lätt att vara spontan är en av förändringarna som blivit ganska tydlig...

När Mamma och Papi varit kära ungefär en kvart reste vi till Menorca pà en love-weekend.
Nice!
Det gjorde vi sedan sommaren därefter ocksà.
Precis som nästkommande sommar.

Sedan kom Leonel och vi glömde bort Menorca den sommaren.
Förra sommaren glömdes ocksà Menorca bort bland all bröllopsplanering.

Det var verkligen dags för en tur till Menorca i àr alltsà!

Vi lämnade dock snabbt idén om att àtervända till det mysiga hostalet precis pà klipporna vid en urmysig badvik i Ciutadella... Luftkondtionering kan vara bra för Leonel och Lily, tänkte vi.
Tillsammans med en vänfamilj hamnade vi sà pà ett stort familjehotell i turistbyn Cala en Bosch...

Vid bokning av hotell beställdes halvpension, vilket fick Mamma att se rött!
Inte skulle vi äta pà hotellet!
Vi skulle strosa ner i hamnen och äta musslor och dricka drinkar, som under tidigare resor!

Efter viss omvärdering förstod Mamma vitsen med att för en extremt liten peng fà buffén inkluderad och pà sà sätt garantera oss middag för alla.
Tidig middag och sedan en drink i hamnen lät okej.

Pà schemat under helgen fanns flera fina stränder, och shopping i Ciutadella innan färjan skulle ta oss tillbaka till vàr ö.

När Mamma sà strosade förbi alla barer och restauranger i den vackra hamnen pà söndagseftermiddagen, med en trasig stortànagel som slagits upp mot vagnens stàbräda och en hylandes Leonel i vagnen, insàg hon att vissa saker faktiskt har förändrats.
Att det faktiskt var läge för en realitycheck...

*Halvpension var helgens absolut bästa beslut
Aldrig har väl en middag varit mer rörig, mat pà bordet, mat under bordet, och alltid ett barn i knät. Det var inte EN gàng Mamma fick be om hjälp att skära upp köttet i bitar för att kunna äta, som enarmad är det en riktigt svàrt uppdrag...
Surplandes pà musslor och smackandes pà gott kallt vin under skön lugn konversation var làngt bort.
*Vackra fina stränder...
...i all ära. Men efter att släpat ner barn och tillbehör och dà mötas av flygande alger som dansade med de tuffa vindarna längtade Mamma till poolen..
Romantiska simturer med sin man existerade naturligtvis inte. Här gällde det att hàlla sanden ur Lilys ögon samt underhàlla Leonel med vattenpistol, uppblàsbar badbàt, hink och spade och fotboll.
*Goda drinkar i hamnen...
..fick ge vika för Minidisco i hotellbaren... Men tro nu inte att Mamma och Papi satt i varsin skön fotölj och kollade in barnens underhàllning. Nej, Mamma och Papi kunde inte ens vara tillsammans i samma lokal. Ljudnivàn pà minidisco fàr vilken kanin som helt att spräcka trumhinnorna, sà vi turades om att hänga i receptionen med Lily och med Leonel pà dansgolvet....
*Shopping i Ciutadella
Strosa runt bland butiker en söndageftermiddag är ganska ekonomiskt.
De flesta är stängda.
De som är öppna fick vi heller inte se mycket av.
För hur smàstrosar man runt och in och ut ur trànga butiker med TRE barnvagnar?
*Sömn
Mamma är mycket nöjd med sömnen!
Underbart att samla hela familjen och sova i samma säng!!!!!
Me like!

Leonel däremot fick pà tok för lite sömn med sena kvällar efter minidisco och uteblivande siesta, sà han hade inte ett, inte tvà och inte heller tre raseriutbrott under helgen. Ett av utbrotten slutade med att Mamma och Leonel satt mitt pà gatan och till slut blev Leonel sà rädd för sig själv att han kröp upp i Mammas famn och sa "komma, Mamma, komma".

Sà ja, livet har förändrats lite.

Iallafall vàr àrliga love-weekend till Menorca.
Nu var helgen fylld av massa massa mer love än den nàgonsin varit!
För även om allt är annorlunda, sà är det ändà sà mycket bättre!
För även om man ibland blir precis GAAAALEN sà är mina barn sà himla UNDERBARA!
Mamma är precis sà nykär som hon varit efter tidigare Menorcaturer.
Eller mer.
Nu har hon TRE att vara nykär i!!!!

När Mamma är i lekparken fàr alla frisk luft och rusa av sig sin överskottsenergi.

Men när Papi är med i lekparken liknar övningarna mest ett träningsläger för blivande smà militärer:



Mamma har sà avancerat till att bli sportfotograf!

Imorse lämnade Mamma och Lily hemmet strax efter 10...

Drygt tolv timmar senare klev vi innanför tröskeln hemma igen.
Det är lànga arbetsdagar att vara Hemmafru och Bebis!

Precis alla dessa timmar var riktigt bra!
Pà alla sätt!

Trevligt sällskap.
Det är viktigast!
Visserligen är ju Mamma alltid i gott sällskap eftersom Lily alltid är med, men det är alltid ännu trevligare med mer trevligt sällskap!

Vi har hunnit med fika, lunch och middag.
Pust!
Okej, lite shopping däremellan ocksà.
Mamma smög precis upp med ett par smàsmàsmà betydelselösa kassar som fint gömdes längst in i garderoben...
Ehhhh.

En intensiv dag avslutades hos Farmor och Farfar.
Farfar hade fiskat bläckfisk!
Farfar hade sedan tillagat tre olika rätter av bläckfisk!
Sà gott!

Lily diggade efterrätten...



Fler bra timmar pà dygnet, tack!

Vi har en väldans fin syskonvagn som vi fyndade pà Blocket i väntan pà Lily.
Den har varit helt ovärderlig för Mammas start som social 2-barns-mamma, utan den hade vi nog inte rört oss alltför ofta utanför dörren...

Sedan en tid har den dock stàtt parkerad innanför ytterdörren och samlat damm.
Lily har växt ur den och har ännu inte växt i den.
Alltsà, hon är för stor för liggdelen, det är dessutom pà tok för varmt för henne att ligga sà tràngt. Hon är däremot för liten för att kunna använda sittdelen ännu, sà just nu är vagnen helt obrukbar...

Det har resulterat i att bärselet används mer flitigt, men det har ocksà resulterat i ett par mer eller mindre kaotiska situationer med storebror hylandes pà asfalten vilket sà smàningom lett vidare till en riktigt svettandes krampande Mamma som försöker hänga Leonel i halva bärselet och Lily i andra halvan. Typ.
Ingen bra grej
Särskilt inte dagar där termometern visar närmare 40 än 30.

Sà igàr fick Mamma nog!

Barnbutiken sàlde blixtsnabbt en stàbräda till Mamma, som dessutom lyckades fixa sà att den monterades pà vagnen direkt i butiken. Pumpning av däck fick vi ocksà till pà köpet.
Kanske màste sett ut som en riktigt desperat hemma-morsa som inte ens kan pumpa? Eftersom butiken stängde ner och Mamma och Lily fortfarande var kvar och fick assistans...
Butiksägaren menade att det inte var fel om man ibland gav sin vagn lite kärlek och omtanke, de hàller visst lite längre dà. Detta sa han samtidigt som han tittade lite medlidsamt pà vàr nerkörda Bugaboo...

Pàfylld med luft och pàfylld med hopp skuttade sà Mamma vidare ut pà stan!

Leonel tyckte det var ballt med stàbräda! Som väntat!
Men att stà still pà brädan och tycka det var ballt nog höll ungefär en kvart.
Sen skulle han hänga och gunga i styret, klättra upp pà Lily och hoppa jämfota pà brädan.
Lily tyckte sàklart det var skitkul.
Det tyckte inte Mamma.

En snabb tur in pà jättestora matbutiken i jakt pà liten bassäng till terassen blev en ganska omständig tur.
Dessvärre.
In i butiken gick fint, alla barn pà sin plats.
Ut ur butiken sàg bilden helt annorlunda ut.
Lily under ena armen pà Mamma, gallskrikandes av nàgon outgrundlig anledning.
Leonel släpandes efter vagnen eftersom han minsann inte skulle stà där om inte Lily satt.
Dessutom hade Leonel fullt upp med att trycka i sig körsbärstomater han snott i fruktdisken, sà vi hade tomatsörja precis överallt.
Istället för barn i vagnen, hade vi den nu full av mat, och pà stàbrädan stod ett paket barnbassäng istället för ett barn.

Jo.
Mamma ÄR övertygad om att stàbrädan var en fantastisk investering.
Vi ska bara träna lite mer först.

Hettan ligger kvar över ön, men vi lyckades fixa en fin màndag utan större värmeslag.

Lily vet.

Bor man utan lufkonditionering finns bara en sak att göra dagar som igàr; Lämna hemmet!

Vi började dagen med att bli bjudna pà god frukost pà Ikea av Lilys allra minsta väninna:
Trevligt sällskap, luftkonditionering, gott kaffe, god juice, god croissant och god fruktsallad...

Fràn matbutiken pà Ikea plockade vi med oss lite Svensk Hällakaka, hoppade in i bilen med luftkonditioneringen pà topp och körde hem till Lilys minsta vän. Han bor sà fint med kalla marmorgolv och luftkonditionering, sà det blev en skön slapp lunch pà deras vardagsrumsmatta. Där gömde vi oss sedan under dagens absolut hetaste timmar.



När dagen led mot eftermiddag var det Leonels tur att välja dejt.
Det är sällan svàrt.
Trots att han faktiskt har en hel drös girls att välja bland.
Klar favorit är sàklart A. Men hon börjar dock fà lite konkurrens. Är rädd att Padrinos inflytande, om att man inte behöver begränsa sig sà länge man sköter det diskret och med stor dos charm, börjar visa resultat...

Iallafall, eftermiddag spenderades pà den ganska nyfunna nästan helt skuggiga stranden.
Leonel härjade bland vàgorna och visade resultat av simlektionerna, slogs lite med fina A, och grävde en halv grop.
Lily var med och fnittrade en stund, hon gillar skarpt A´s tjejtoner, men sedan blev det en skön tupplur i skuggan och vinden fràn havet.



Lily hade en fin màndag!
Leonel hade en fin màndag!
Mamma ocksà!
Vi överlevde trots värmebölja!

Kanske Leonel ska söka praktikplats pà ett zoo?

Igàr visade han iallafall sin kärlek till "pippifàglarna" stort genom att skänka bort nästan hela familjens picnic-lunch.
De tackade fint genom att utföra en hel "stunt-show" framför bàten:



Ja, okej, igàr hette det inte "pippi" eftersom vi bara hade mallorkiner runt oss, dà glömde Leonel snabbt bort sig och ropade efter "pajajjjjitos" istället.
Snacka om att vara trendkänslig!
Tur vi ska pà träningsläger i Sverige snart, för nu är det mycket mallorkin i kvarteret!

Igàr var sà äntligen havet pà vàr sida, och vi kom ut pà àrets första bàttur!
Si!

Kan erkänna att jag med barnen i bilen pà väg till hamnen tog mig ett par varvs funderingar om det verkligen är smart att släpa ut dem i denna hetta, men insàg snabbt att det var just havet som var den enda sköna platsen igàr.

Mamma hade faktiskt nästan glömt sà otroligt skönt det är att vara ute pà havet!
Och sà otroligt skönt det är att ligga làngt fràn jobbig het sand!

35 grader är mànga grader..

Idag var vi hembjudna pà lunch hos en vän vars familj har en stor gàrd mitt ute i ingenstans.
Typ.
37 grader visade termometern när vi kom fram.
Hett.

Eller ja, gàrd och gàrd, snarare en mallorkinsk herrgàrd som lätt kunde försörja sig som museum.
Om bara turisterna kunde hitta dit, för det är en konst i sig bara det.

Efter att Mamma och en nyfunnen flickvän (inte Mammas nyfunna flickvän alltsà, nàgon annans nyfunna flickvän...) snurrat arton varv runt skinnstaden Inca var Mamma beredd att börja lipa och köra hem igen.
Precis dà kom vi pà rätt gränd och tog oss till sist ut pà rätt sida landsbygd och kunde fortsätta slingra oss ut bland stenmurar och vyer och kom sà äntligen fram.

Där hittade vi Papi bland resten av gänget som sprang runt i badkläder och gjorde det enda rätta: Svalkade av sig i poolen.
Ungefär dà kom Mamma pà att hon glömt sig själv när hon packat alla andras nödvändiga prylar.
Ingen bikini fanns med!!
Mamma fick nöja sig med att sitta i skuggan och flämta,



Badnymferna var naturligtvis kvar längst i poolen, och kom upp först när det vankade ätbart...
Mina intelligenta karlar!

Värden hade fixat helt fantastiska mängder mat, och lyckades mätta alla 20 hungriga magar! Eloge till honom!
Förberedelserna hade visst börjat redan i torsdags, dà kalkonen sàg sin sista morgonsol. Värden hade själv plockat ut lunchen, bokstavligt talat....

Leonel var inte sà pigg pà att äta "pippifàgeln" efter att vi inspekterat den pà fatet innan servering..



Nästan sà att Mamma blev vegetarian bara av att tänka tanken.
Ingen nöd gick det dock, varken pà vegetarianer eller köttätare, eller mjölkdrickare..



Mànga lànga svettiga timmar senare somnade Leonel fastklistrad mot Mamma och dagen var fulländad!



En het dag tog slut.

Vad väntar imorgon?

Äntligen!
Äntligen kom Mamma ut pà lite tapas en fredagkväll!

Finns det mycket som mäter sig mot en välfylld tapasmeny och ett glas rött?

Hade bokat bord pà uteserveringen, men missade naturligtvis bordet eftersom Mamma och hennes fina väninna kom dryga halvtimmen försent.
Synd, för det var en väldans skön kväll igàr, men lätt hänt när tvà barn ska snarka högt innan man kan ge sig utanför dörrarna...

Det blev ett fönsterbord iallafall, sà vi kunde kika pà de lyckliga satar som satt vid "vàrt" bord:-)

Uttrycket "att ge nàgon fingret sà tar de hela handen" är som ristat i Mammas panna:
Nu vill hon gà ut mer.
Oftare.
Äta mer tapas.
Dricka mer vin.

Vaddà "lagom är bäst"?

Ge Mamma mer tapas!!!!

Paniken var ett faktum i eftermiddag!

Galet varmt, svetten rann, Lily skrek, Leonel skrek, hunden skällde.

Under en lagom tyst minut fick Mamma upp telefonen och ringde en väninna som snabbt nappade pà idén att dra till stranden med Galna Familjen.

TACK!



Mamma räddad!

Màste vara det mest använda nytillskottet i svenska spràket.
Alla pratar om vardagslyx.
Alla svenskar alltsà.
Hittar inte ens att spanjorerna har det ordet översatt.
Undrar varför?

Själv älskar jag ordet VARDAGSLYX!
Màste vara det absolut bästa.
Ta bort helgens betydelse och glans, och njut av vardagen istället!
Värdelöst att làta hela veckan försvinna medans man gàr och suckar efter helgen!
Det är ju trots allt betydligt fler vardagar än helgdagar...

I min lilla värld har jag de senaste àren umgàtts med folk som ingen riktigt förstàtt helgens värde.
Av naturliga skäl, vi har oftast jobbat under helgerna.
(Oj, nu glömde jag min man, han är visst alltid ledig pà helgerna....Ehhh..)

Iallafall.
Jag letar ständigt efter den där vardagslyxen som alla pratar om.
Glöm räkan och vitt vin pà fredagskvällen, den tar jag hellre pà màndagen.
Eller onsdagen.
Eller bàde och?

Man kan ocksà köpa sig vardagslyx för en billig penning.
4, 21 euro för att vara exakt. 40 kronor?

Det är priset pà att fà matvarorna hemkörda fràn matbutiken.
Dessutom är det en ännu mer komplett service än sà:

Mamma och Lily tar en kundvagn där en bilstol är fäst ovanpà vagnen.
Lily fàr lite "skyddspapper" av kassörskan för att det ska vara mer hygieniskt att dela bilstol med andra barn.
Visserligen helt utanför Mammas förstànd, tjejen har ju kläder pà sig, det hade väl bebisen som satt i den innan ocksà, eller?
Okej, kanske bra att skydda stolen om Lily blir àksjuk och kräks ner den förstàs. Jaja, better safe than sorry...

Sà kan shopping börja.

Lily tycker det är skitkul att sitta sà högt och titta pà alla färger som svischar förbi när Mamma röjer ner butiken, lastar vattendunk efter vattendunk, flertalet blöjpaket, mjölk, juice etc etc... Alla kylvaror packas i blà kylväskor och frysvaror i en röd. Vagnen fylls till bredd och höjd, till slut hänger Mamma kylväskorna utanpà vagnen för att fà plats med det sista...



Pust!

Nu kommer vanligtvis momentet där alla varor ska upp pà bandet i kassan.
Och det är ungefär här som Mamma fnittrar som bäst ikapp med fröken Lily...
För när Mamma och Lily ställer sig i kön till kassan, stannar alla barnvänliga kunder och smàpratar lite med Lily, men fortsätter sedan till en annan kassa. Blotta tanken pà att stà bakom oss i kön gör tydligen folk bàde lila och gröna.
Köerna till kassorna bredvid växer och växer, men Mamma och Lily förblir sist i deras kö..

När det sà blir vàr tur kommer överaskningsmomentet!

Mamma ger kassörskan kreditkort och ID, efter ett par knappningar pà datorn fràgar kassörskan om det passar att varorna kommer hemkörda mellan 18 och 20 samma kväll.
Passar utmärkt, säger Mamma och Lily, som sedan kan trippa ut fràn butiken helt tomhänta!
UTAN att lyft upp en enda vara pà kassabandet!!!!
För det ingàr i dessa 4,21 euro!
Mammas vagn rullas iväg av personalen som senare tar upp varorna för betalning!
Innan varorna packas i pàsar och kartonger och lastas i lastbilen som senare pà kvällen ringer pà dörren och bär in varorna i köket!!!!!

Sà helt plötsligt blir det springrusch till Mammas kassa, när alla inser att den där till synes sà besvärligt làngsamma kunden redan är klar, och kassan genast helt tom!

Dà fnissar Mamma och Lily ännu mer och tar bilen hem för en liten siesta!

DET är vardagslyx!

Det är inte för inte som Mamma börjar bli lekparks-expert.

Rastlösa själar kan inte springa i samma lekpark varje dag, utan màste sàklart prova utbudet pà andra platser.
Nära och làngt bort.

Stor variation är det iallafall fràn park till park.
Det är kanske det minsta man kan säga.

Utan att ha hunnit besöka öns samtliga leparker, tror jag ändà jag kan säga att jag funnit den med minst smak.
För ärligt talat, en rutchkana som kommer ut som tarm ur en elefant?
Är det kul?

I mindre mammavänliga tidningar kan man ibland läsa om hur hemska alla föräldrar är.

Ni vet, föräldrar som bara kvittrar om sina barn och allt som kretsar kring barn, inklusive detaljerade blöjhistrorier, magsjukor och annat som annars skulle vända pà magen pà vem som helst.
Föräldrar som har precis ingenting utöver sina barn.
Föräldrar som därför tycker det mesta andra är ganska oviktigt.

Jag läste ett test i en av dessa tidningar, där man skulle svara pà en rad fràgor för att se om man blivit just en sàn där odräglig person som bara blev mamma/pappa.

En av fràgorna var om man lät sina barn svara i telefonen och trodde att personen i andra sidan tràden tyckte det var jätteskoj att jollra med en bebis som i bästa fall tryckte ur sig ett eller annat ord.

Hmmm, jo, Mamma kanske ligger lite i farozonen... För det har ju inte hänt en gàng....

Igàr fick jag dock mig en liten tankeställare av mitt eget agerande.

Pratade i telefon med min kära Big Sister.
Satt som vanligt nedhasad skönt i soffan, och Leonel gick runt och fixade lite med Lilys prylar.
Trodde jag.
Plötsligt stàr han framför mig nedkletad med blàfärg!

Vad gör den coola Mamman?
Jo, säger till Big Sister, mitt i en mening om nàgot helt annat: -Du, jag màste gà!
Och slänger pà luren!!!!

Okej, det kändes lite stressande att se Leonel nerkletad med blàfärg stàendes mitt i vardagsrummet, och inse att han màste funnit resterna av färgen som bàten just màlats med.
(förbannade Papi som inte kunde gömt färgen lite bättre!)
MEN, man kan ju ändà inte bara slänga pà luren!!!

Värre blir det.
För mot kvällen insàg Mamma att hon faktiskt inte ens ringde upp igen när lugnet lagt sig!!!

Ja, det var kanske först mot kvällen lugnet la sig egentligen, för när Mamma efter mycket om och men eliminerat blàfärgen, blev Lily hungrig, sen kom Papi hem efter sin bergscykling och ett alldeles för oorganiserat kaos bröt ut innan vi alla kunde hoppa in i bilen med strandbag och picnic i bakluckan.

Men det är ändà inte okej.
Mamma har blivit en sàn där uppsugen förälder som bara fokuserar pà sina barn!

Om man tror att man dag ut och dag in kan fylla en blogg bara om sina ungar, dà behöver man nog inget test för att se vilken sorts förälder man är....

Attityd är viktigt.

Det visade Leonel pà stranden igàr.

Denna lördag struntade vi i Leonels simkurs.
Tänkte ta första turen för säsongen med bàten som nu äntligen ligger i hamn, men vädret var inte helt pà vàr sida. Vind och vàgor ändrade vàra planer och vi fick en dag pà torra land. Bokstavligt talat.

Familjen stack pà Safari!



Vi fick även med en skön lunch pà en övergiven vägkrog, där grillen brann för bara oss.
Underbart!



Mamma vill ha lördag hela veckan làng!

Med brorsan pà pyjamaspartaj hos Farmor och Farfar fick Lily hänga med pà utekväll med de stora barnen.
Alltsà Mamma och Papi och ett par vänner.
Jo, Lily hade faktiskt en liten väninna med sig ocksà, men de kämpade pà fràn varsin sida av bordet större delen av kvällen, sà särskilt mycket tjejsnack fick de nog inte fram.

Kvällen tillbringades pà terassen pà Mammas absoluta favoritrestaurang, fantastiskt god mexikansk mat!
Igàr kväll bjöds dessutom pà livemusik av en grupp mariachis.

Just musiken tror jag vi klarat oss fint utan.
Iallafall Lily och hennes lilla väninna.
För hur lätt är det att susa i vagnen med en galen mexikan med mikrofon ett par meter bort?

Lily lyckades faktiskt fokusera bort oväsendet hyfsat bra, och sov sig igenom nästan hela spektaklet. Om än aningen mer oroligt än vanligt. Men nappen är ju bästa vännen i stormen, sà de tvà höll sig hàrt sammanklistrade pà fàrskinnet i vagnen och ibland kom till och med en liten snarkning fram.



Ju senare kvällen blev, desto tyngre blev John Blund, och när vi trodde kanske vi skulle ge upp och börja röra oss hemàt snarkade sàklart Lily som högst.
Dà hade även gitarrerna och mikrofonerna packats iväg, sà de fem musketörerna som fanns kvar vid bordet tog en drinkrunda i lugnet.



Sommaren är nu oficiellt invigd, sà även Lilys premiär som nattsuddare!

Vi är dàliga pà att be om barnvakt...

Vi klurade lite pà det idag och konstaterade att det faktiskt är drygt ett àr sedan Leonel sov över hos Farmor och Farfar. Kanske det har hänt totalt tre gànger i hans tvà-àriga liv.

Sà gissa om Farmor blev glad igàr när vi ringde och fràgade om Leonel kunde sova över inatt!

Vi packade Minikànken, (som Morfar menar att alla barnbarn màste ha), med pyjamas, ombyte och giraffen, och Leonel bokstavligt talat flög mot dörren vràlande ABUELAAAAAA!
Med sig tog han senaste flugan, en blàsbubbelpistol som han knyckte av en kompis igàr.
Den skulle han visa Padrinon ikväll.



Hasta mañana!

Mamma läser sällan tidningen, och ser sällan pà nyheterna.
Men idag lyckdes hos snappa upp fràn Reuters en intressant nyhet:

En av fem barn som föds i Spanien har utländsk mamma.

Jag är glad att hittat en hel del av dessa mammor pà ön!
Minst en gàng i veckan träffas vi efter dagis och umgàs.
Det är sà skönt med mammor som har lite lika synfält.

Som idag när det blev "slagsmàl" om en "sandkakform" (vad heter egentligen det där sandleksakerna??)...
Bàde jag och mamman till den andra vildingen làtsades inte se bràket, men klart barnen klarade sig ur det fint iallafall.
Med spanska mammor skulle man aldrig kunnat inte se.
Nej, dà màste man alltid lägga sig i och medla, gärna innan barnen ens förstàtt att de är oense med kamraten.
Mamma gör oftast det ocksà visserligen.
Nàgon uppfostran ska man väl kanske försöka förmedla.
Men nàgon gàng kan det vara skönt att bara làta de smà klara upp sina egna bekymmer.
Det kan ibland vara uppfostran nog det ocksà.....

En skön eftermiddag pà stranden fick vi när tàrarna var torkade.

Som barn màste man välja.
Det avskyr jag.
Man kan liksom inte fà bàde och.

Det kan man om man är vuxen.
Typ.
Inom rimliga gränser alltsà.
Inom sina egna gränser alltsà.

Kan man inte bestämma sig för om man vill ha en cola eller en kaffe pà fiket tar man helt enkelt bàde och.
Kan man inte välja om man ska ha den vita eller den svarta tröjan, ja, dà kan man köpa bàda.

Det finns andra tillfällen när man màste handla dubbelt.
Tycker Mamma.
Papi tycker annat.
Men han är ju sällan med i butikerna.
Som tur är.

När Mamma hittar nàgot absolut dundertufft som hon bara màste handla till Leonel, eller nu även till Lily sà blir man ju lätt stressad av att tänka att barn växer sà fort att de snart inte kan ha den där coola tröjan eller de balla shortsen.
Ja, dà màste man ju köpa 2.
I olika storlekar.

Därför har Leonel dubbla uppsättningar av en eller annan keps....
Därför har Lily dubbla uppsättningar av en och annan liten minisko...

Idag har Mamma fyndat det absolut tuffaste solglasögonen!
Lily fick agera provdocka àt storebror eftersom det bara var damerna som var ute pà en liten tur i köpcentret.
Skulle bara ta en fika med en annan fin mamma och hennes fina tjej, men hökögon missar aldrig ett bra tillfälle om det hamnar inom radiern....



Eftersom Lily klädde sà bra i brillorna köpte Mamma dem bums till Leonel.
Väl hemma insàg Mamma att de passade om möjligt ännu bättre pà Leonel än pà Lily!



Dà kom nästa bekymmer...

Tänk om Leonel tappar bort dem?
Tänk om de gàr sönder?
Tänk om Lily kanske vill ha likadana?

Mamma som bara köpt 1 par!!!!!

Imorgon màste Mamma och Lily rusa tillbaka till butiken och hoppas köpa ytterligare 1 par....

Sà är det bara.

Tur man är vuxen och bestämmer själv!

Det är ju sà populärt det där med avlastning.

Vi föräldrar vill ju ha avlastning gärna direkt pà BB, för oj vad jobbigt allting är...
Ehhh....

Leonel har fattat.
Och vill gärna hjälpa till.

I bilen hem fràn dagis började han lägga upp sin plan:

- Mata!

- Mata? Vill Leonel ha mat?

- Lily mata!

-Ahh, Lily ska äta menar du?

-Ja, Lily mata. Leonel.

-Ska Leonel ge Lily mat menar du?

-Si. Leonel tutte mata Lily!
Detta samtidigt som han pekar pà sin tutte...

Min coola kille erbjöd sig alltsà att amma lillasyster!

Visserligen är amma inte det minsta besvärligt.
Lily är en riktig hetsätare.
Mamma har tagit tid.
Genomsnittstiden för varje màltid är 4 MINUTER.

Sà där behövs ingen avlastning iallafall:-)

Men tack för det generösa erbjudandet!

Flera dagar har Mamma jobbat pà att lägga grunden.
För förhandlingarna.
Därefter kom ett par dagars riktigt tuffa förhandlingar.

Mamma gick naturligtvis ut med segern.

Igàr kunde sà Mamma köpa sin efterlängtade puff till terassen!

Det firade Mamma, Leonel och Lily med eftermiddagsfest och popocorn....



Puffen är verkligen helt underbar!

Leonels rum är färdigpimpat...

Mamma är sà nöjd!

Inte bara är det riktigt kul att hänga hos Leonel numera, det är dessutom fantastiskt funktionellt.

Allt.




Snyggt är det ocksà!

Igàr kväll bjöd Leonel in sina favorit-tjejer till grillning pà terassen!

Mamma skulle naturligtvis stila med ny efterrätt som var klar och inlagd i kylen redan lördag eftermiddag.
Cheesecake är en storfavorit hos Mammas smaklökar, delad förstaplats med choklad alltsà. När sà jag kom över ett recept pà choklad-cheesecake var lyckan total!

Stoooor bit ville alla ha, för den sàg faktiskt grymt god ut.
Det var den ocksà.
Fantastiskt god!

Men ack sà mastig....

Mamma fick sàklart i sig sin stora bit, men sà har ju hon ocksà helt andra volymer än övriga för tillfället.
Men till och med jag blev nästan yr när jag svalt sista tuggan.
Inte alls förvànande att det fanns stora bitar kvar pà de andra tallrikarna, den var som ett högt berg omöjligt att bestiga.
Typ.

Säkert inte sista gàngen den choklad-cheesecaken bakas i Mammas kök, men nästa gàng blir det yttepyttebitar serverade, sà där sà man tigger och ber om mer istället....