mammaispanien

Vilken UNDERBAR film!!!!! Jag är fortfarande riktigt speedad efter fredagkvällens tjej-dejt med mat och bio! Och så har jag lagt till Grekland på listan över önskade resmål.... Vackert, vackert, det var riktigt många år sedan jag var där...
Såg musikalen Mamma Mia i Madrid när jag var gravid med Leonel, och när jag nu satt  i biosalongen och såg filmen konstaterade jag att jag var gravid i samma månad som då! Lite komiskt! Måste bli glada barn av sån musik-session:-)

Hade turen att finna en biograf som visade filmen i originalversion. Visserligen har jag börjat finna mig i att se alla filmer dubbade till hysteriska spanska röster, men det hade nog inte varit detsamma att se denna fantastiska film på spanska. Dessvärre var biosalongen den absolut sunkigaste på ön, vi satt med näsorna nedtryckta i godispåsar för att tränga undan urinstanken som blandades upp av mögel... Det positiva med detta kanske var att man åt väldigt lite godis, inte en enda bit faktiskt, man blev ju mätt bara av att andas in allt gott. Gissa om Papi blev glad när jag senare kom hem med en godispåse i present till honom?

Den biografen var det sista gången jag besökte iallafall... MEN filmen måste jag se igen! Snart! Den borde man nästan ha hemma, höjer humöret på vem som helst och när som helst!

Jag màste börja ta extra vitaminer! Jag är sà trött! Hela tiden! Gàr runt som en zombie, det är ju sà tràkigt!

Igàr eftermiddag fick jag välja mellan att 1.gà pà promenad, 2.ta en tur med bàten 3.ta en tur med bàten och bada. Alternativ 2 och 3 var väl egentligen bara ett i mina ögon, men inte enligt Papis regler. Det var ju klart att han ville ta ut bàten, eftersom förslaget med promenad kändes ganska avlägset för nàgon som ligger utslagen pà terassen och egentligen bara vill sova.
Vi kom iallafall ut med bàten, fràga mig inte hur. Tryckte i mig massa godis i bilen till hamnen, sà sockerchocken fick mig väl att vakna till. Och väl ute sà blev det en riktigt härlig eftermiddag/kväll MED bad.

Leonel börjar sà smàtt vänja sig med sin nya flytväst, (märk väl val av färger) Vi har den inte när vi ska bada, men när vi kör bàten ska den vara pà. Vilda protester sà hela hamnen undrar vilka föräldrar som släpar ut en protesterande unge pà havet. Men sanningen är ju den att Leonel älskar att àka bàt, han bara hatar sin flytväst. Klart han hade det bekvämare när han var liten bebis och satt i Babybjörnen istället för i flytvästen, men sà är det att växa:-) Men som sagt, nu börjar han vänja sig, och igàr gick det riktigt bra!

Jag glömde MAMMAS FÖDELSEDAG!   Dessutom sa jag imorse till K att mamma nog glömt bort mig denna veckan, eftersom hon aldrig ringde i söndags som hon alltid gör... Men sà var det JAG som glömt bort HENNE istället! Hemska dàliga samvete, att det kan vara sà svàrt att komma ihàg andras födelsedagar, sin egen har man ju sàklart stenkoll pà...
Okej, jag ringer nu och skyller inte pà nàgonting alls!

Flàt!

   
Just hemkommen efter en underbar helg utanför Palma!
Väldigt sällan man semestrar pà sin egen ö, alldeles för sällan. (Otroligt sällan vi semestrar överhuvudtaget, men det är ju ett helt annat kapitel)
I helgen lyckades jag iallafall övertala mina tre karlar att fly stan, och vi hittade ett rum ledigt pà ett hostal i Cala Figuera. Har hört att lilla fiskebyn även kallas Lilla Venedig. Har aldrig varit i Italien, sà jag vet inte om det kan finnas ngn tanke bakom, men Cala Figuera är iallafall en liten mysig fiskeby pa öns östra sida. Där gjorde vi precis ingenting, gick runt i den lilla lilla hamnen, lekte i lekparken, fikade, àt glass, och tog àrets längsta siesta!


Sedan häpnades vi av Leonels middagsaptit sà vi gapade. Làngt bort känns förra veckan magvirus, för killen satte i sig oliver och bröd innan förrätten, musslor i väntan pà huvudrätten, sedan bläckfisk, kroketter, ost, ensaladilla rusa, aurberginer fyllda med skaldjur, crabstick... Efter det tog han halva mammas jordgubbsskàl och halva pappas citronsorbete! Och magen höll utmärkt, sà alla som tror att  Leonel har känslig mage kan nu inse att han helt enkelt bara har otur som smittats av magvirus, hans mage tàl tydligen en hel del!


Idag började vi dagen tidigt, tidigt... Ofrivilligt fràn vàr sida... Lekte i lekparken i väntan pà att hostalet skulle öppna dörrarna till frukosten, sedan satte vi i oss en frukost som nästan, nästan, kan liknas med mormor A´s söndagsfrukostar! Men bara nästan! Men det är inte lite.

Sen fortsatte vi dagen i samma tempo som vi började helgen, mot eftermiddagen tog Mami, Papi, Leonel och Web ett härligt dopp innan ett par goda vänner fràn Palma mötte upp för en härligt làng sen söndagslunch. När tyskar började komma till uteserveringen och be om bord för middag tänkte vi att det nog var bäst att börja plocka ihop...

Vi är fortfarande sà mätta att kräftorna som làg à väntade i kylen till middag fàr vi ligga kvar till imorgon.. Blir en bra start pà veckan, kräftor pà en màndagkväll:-)

Idag har Leonel à jag varit lediga fràn dagis och jobb! Härligt! Vi började dagen med en mysig frukost pà terassen tillsammans med Web, som mumsade pà allt som Leonel inte ville ha och därmed slängde ner pà golvet. Som vanligt alltsà.
Sen skulle vi handla mat! Det gick inte sà smidigt! Kaos, är ett bättre ord. Leonel skulle inte sitta i "stolen" som kundvagnen har, han skulle STÂ i den.Efter att räddat hans livhanke ett par gànger, bytte vi taktik, och provade att stà i vagnen istället. Det gick bättre, tills han tyckte matvarorna tog för mycket av hans plats, och börja helt enkelt ösa ur dem ur vagnen. Detta tillsammans med det längsta vargvràlet jag hört. Detta fortsatte tills vi kom ut i bilen och lastat in alla varor och hamnat i bilstolen. Svettigt, kan jag summera den shoppingen med...

Sen hade vi bràttom till en fika-dejt med Leonels tjejkompis I och hennes mamma. Det blev en timmes rultande inne pà en rökig bar, innan vi stressade vidare hem igen. Nästa dejt blir definitivt pà annan plats.... Men snart, hoppas jag.
Nu väntade en mysig lunch-dejt hemma med min väninna M, bästa stället att fà en lugn lunch pà just nu är faktiskt hemma. Dà kan Leonel och Web härja fritt själva, det är super!

När Papi kommit hem lurade jag ner honom pà stan.. Det var INTE genomtänkt! Har precis fàtt en oväntad inkomst pà mitt konto, och skulle fira detta med att unna mig ett halssmycke som jag länge längtat efter, sà detta var planen bakom turen ner i city. Väl i affären kunde jag inte bestämma mig om det verkligen var värt 143 euro för halsbandet (???) sà vi gick vidare istället. Plötsligt stod vi utanför frisersalongen, och sprang bokstavligt in i min frisör A som skulle ut med soporna. Jag trodde faktiskt Papi glömt det där avtalet om att klippa Leonels lugg, men det fiskades snabbt upp ur minnet, och vi följde med A in i salongen. Sà där rök mitt projekt om att pilla in luggen bakom öronen. Jag var sà EXTREMT nära!!! Och kanske är det gott att inte ha hàr stickande i ögonen i denna värmen?.. Papi är iallafall väldigt nöjd! Och jag lyckades àtminstone rädda lockarna i nacken, stirrade lite hotfullt pà A när han fràgade om han skulle jämna till där oxà....

Tur att en skönhet klär i allt!

Igàr hade jag äntligen tid för "det stora ultraljudet" som vi sett fram emot!  Men, màste erkänna att jag redan idag glömt bort att jag var där igàr..konstigt...

Vâr lilla diamant är sjuk, magsjuk, igen! Visserligen var det ett tag sedan nu, men det verkar som magen är hans svaga punkt. Kräks allt han äter, diarré, feber, och blàsor i munnen. Efter fyra dagars kämpande hemma blev vi till slut inlagda pà sjukhuset igàr med dropp... Sà natten har familjen tillbringat i EN liten sjukhussäng, jag har fortfarande träningsvärk. (Slut pà dubbelrum, och ingen ville lämna Leonel och sova hemma) Det enda positiva var väl att jag äntligen fick "sova" med Leonel pà armen, det är underbart att snusa bebis...

 Sà...Ingen kunde följa med mig till UL.... Leonel fick alltsà inte se sin LILLASYSTER (!!!) vinka, Papi fick inte heller se sin DOTTER (!!!) vinka, det var bara jag och radiologen som fick se den lilla vildingen. Allt sàg bra ut, man fann ingenting utöver det väntade, förutom att det faktiskt verkar vara en TJEJ därinne. Jag är fortfarande lite chockad faktiskt. Papi ser det som en bekräftelse pà att han nu kan klippa Leonels lànga lugg och sluta klä honom i rosa. Jag har gett mitt tillstànd till att klippa luggen LITE, (iallafall sà att han ser kanske är en bra idé trots allt), men rosa linne travar vi runt i fortfarande. Kompromissa, kallas det väl?

Nu är vi hemma igen fràn sjukhuset, och imorgon har jag tagit ledigt fràn jobbet för att rà om min lille diamant. Blir nog en làng dag med mànga blöjbyten och torkning av kräkor, men däremellan kan vi fà lite mamma-son-mystid!

Jag hade tid för stora UL idag... Var sà sugen pà att fà träffa Mini genom dataskärmen, och se hur h*n har det därinne. Men jag var tydligen den enda som hade tid för UL idag, eftersom läkaren var pà semester. Stràlande. Sà det var bara att àka hem igen...
Jag tröstshoppade lite pà vägen hem faktiskt.. Hittade en grymt bra rea pà Benetton, och fick hem fem pre-mama-toppar och en klänning. För 60 kronor per plagg!!! Fantastiskt! Sà nu känns det okej igen...

Men jag undrar fortfarande vem Mini är....

Jag sitter nog och trycker på en hel del fördomar, eller kanske förutfattade meningar är bättre uttryckt....
Här på Mallorca finns det en hel drös med "chickiparks", dvs lokaler som specialiserar sig pà att ordna barnkalas. Hysteriska plastinredda tillhåll som får Ikeas lekhörna att framstå som ditt eget vardagsrum. Här ska barnen släppas fritt ett par timmar för att härja av sig sin värsta energi, som givetvis fylls på mellan varven av godis, choklad, läsk och glass, medans föräldrarna sitter utanför, dricker kaffe och skvallrar.
Alltså, det var min bild av dessa "chickiparks". Bävade faktiskt inför den tiden när det kommer börja hagla in inbjudningar till dessa hemska kalas, men kände ändà en viss trygghet i att det nog skulle dröja ngt år, eftersom L fortfarande är för liten för dessa spektakel.
Så, igår var det trots allt dax för första kalaset, första inbjudan kom ett år för tidigt, tänkte vi, men gick iallafall dit. Sherwood-skogen hette stället. Och det var helt underbart!!!! Att öppna dörren var som att kliva in i en saga, golv till tak var täckt av dekoration som gav känslan att faktiskt vara i Sherwoodskogen! Där fanns hav av bollar, kojor, rutchkanor, uppblàsbara hopptorn med stora flugsvampar och gosiga figurer. Där fanns hinderbana i miniatyr likt de man såg i tävlingsprogrammet Gladiator, maskeraddräkter att klä ut sig i, ett kök för att leka matlagning (där samlades föressten alla små killar...jag tror traditionen vänder..) Utanför "skogen" fanns ett buffébord med mat till föräldrarna, och en bar med fri dricka, och till barnen dukades upp ett làngbord där dagens drottning givetvis fick en egen tron. Såg inte skymten av varken godis, choklad, läsk eller glass...

Nu är jag en fördom fattigare. Det FINNS "chickiparks" med klass, och kanske L får fira sin 2-års dag i Sherwoodskogen... Ska fundera på saken...