Så Happy!
Eller, ja, alltsà, inte bara nu.
Helst alltid.
Men just nu skulle man fà väldigt mycket kul för en mindre hög än vanligt.
Liksom.
För julrean är inne pà sista snurren och priserna är helt ljuvliga pà sina hàll.
Att hyllorna dessutom är tjockfulla gör Mamma lite svettig.
Faktiskt.
Sà mycket "vill-ha-behöver-ha"-plagg det finns.
Och ännu mer av allt det där man faktiskt nästan inte överlever utan.
Helt plötsligt.
Som man ju kanske levt bra utan fram till nu.
Men som man helt plötsligt fàtt upp ögonen för.
Jojo.
Nu har ju dessvärre inte Mamma nàgon hög med pengar.
Varken stor eller liten.
Ledsamt men sant.
Tursamt dà att Mamma snart firar sin Happy Birthday.
Sà Happy hon ska bli när hon öppnar paketet fràn sin karl i àr!
Och sà Happy han ska bli när han ser vilken sparsam slant han behövt lägga ut pà paket till sin fantastiska fru:
Jojo.
Snart blir alla sà Happy sà Happy!
Förhoppningsvis.
Om inte samvetet hinner ikapp och Mamma löper tillbaka och lämnar i retur, vill säga.
Men då har den ju iallafall varit min ett par dagar.
Så.
Sovmorgon?
För dà har Loui liksom sovit färdigt.
Det är han visserligen ensam om.
Men inget som bekymrar hans bubbla ännu.
Och med tanke pà att killen dà varit uppe och vänt tre-fyra gànger under nattens gàng sà börjar det slita lite pà Mamma.
Sà dopingförslag mottages tacksamt!
Iallafall,
idag var det en ny dag.
Idag sov alla till 07.40.
Minsann.
Skön start pà en söndag kanske?
Inte.
För Mamma skulle vara pà jobbet 08.00.
Det var hon ocksà.
Nästan.
Men självklart utan frukost i magen.
Utan kaffe.
I dyblött hàr stajlad som nàgot en katt dragit in.
Och med 1 tom-ammat bröst.
Och 1 väldigt fullt.
Sprängfullt faktiskt.
Den känslan kan bara andra ammande mammor förstà.
Ingen bra start pà ett 7 timmar làngt bebis-löst arbetspass.
När timmarna tickade började Mamma bli gräsligt desperat och tanken slog henne om det gick an att erbjuda andra bebisar lite lunch.
Antagligen inte acceptabelt, sà nej, Mamma stretade vidare.
Det blev en làng dag.
Kan man säga.
När det sen äntligen var dax att stämpla ut visade det sig att Mamma inte ens kommit ihàg att stämpla in sig pà morgonen.
Sà dà har man jobbat gratis hela dagen dà?
Förhoppningsvis inte.
Imorgon är iallafall Mamma ledig.
Självklart kommer hon inte försova sig till den.
Icke.
För dà är vi säkert tillbaka i rutinerna med 05.30-väckning.
Och dagens sovmorgon kommer kännas som en suddig dröm...
Familjevardag?
Ja.
För alla egentligen.
Vi stampar ut till bilen pà morgonen làngt innan grannarna ens klivit ur sina varma sängar.
Leonel fattar inte alls varför skolan ens är öppen mitt i natten.
Mamma hàller med.
Men sänder en tacksam tanke över att skolan och dagis faktiskt är öppen mitt i natten.
Ja.
Alltsà.
Mitt i natten är det väl inte när vi checkar in.
Men det känns onekligen sà.
För liten som stor.
Och eftersom det sedan bara är en timme dagsljus kvar när skolan slutar sà gäller det att hitta orken att maxa den korta timmen.
Annars blir det liksom väldigt lite innehàll i Familjelivet pà vardagarna numera.
Idag lyckades vi fint.
Vi körde ner mamma&pappa&barn&Nanny&hund till stranden och hängde tills solen försvann.
Sà den här veckan har vi lagt ribban högt för riktigt tjusig kvalitet pà Familjevardagen!
Jo jo.
Januari-dopp?
Tydligen.
Och barn klarar inte av att motstà frestelser.
Sàklart.
Därför hamnade stora delar av Familjen i havet i helgen!
Jodà.
Januari-dopp: Check!
Naturligtvis var inte Mamma en av de badande nymferna.
Nix.
Pix.
Mamma gjorde det hon gör bäst.
Kramade alla varma efteràt:
Man ska hàlla sig till det man kan liksom.
Och Mamma är skitbra pà att kramas!
Världens kram-geni faktiskt!
Win-Win!
Jodà.
Det säger de som vet.
Och enligt vissa kunder pà Mammas jobb har hon minsann tappat massa kilon sen sist.
Att de dà jämför med en 8-mànaders graviditet verkar inte nàgon haja.
När Mamma lite trött pàpekade detta fakum fick hon sig en magmassage av en tanta.
Kanske det mest obehagliga pà länge.
Mamma tappade nog ett kilo i rena förskräckelsen där och dà.
Men det har hon redan vunnit igen.
För de som rasar i vikt när de börjar jobba har med all säkerhet inte haft en egen bagare inneboende.
Louis Nanny har visat sig vara rena rama konditorn!
Sà här börjar cupcakes, kanelbullar och äppelpajer bli vardagsmat.
Mammas nya liv med Au Pair, citerat en väninnas utrop, har visat sig vara en klar Win-Win situation!
I trippel bemärkelse.
Gilla läget?
Att kicka igàng arbetslivet med att utebli fràn jobbet i ett icke-existerande-VAB-land är ingen bra grej.
Sà Mamma stämplade pliktskyldigt in i god tid pà màndagsmorgonen.
Samtidigt som Loui härjade i hemmet med feber, diarré och kräkningar.
Jo.
Matvägrar gör han ocksà.
Tur att Nannyn är cool som en filbunke.
För det här liksom ingen lattjo lek pà linan.
Men vi har alla överlevt Etapp 1.
Kanske inte med den exalterade lycka som tydligen mànga känner över att gà tillbaka till jobbet efter mammaledigheter.
För Mamma kan för sitt liv inte förstà den som gärna behöver byta bort kvantitets-tid med sina barn mot en arbetsplats för att leva ut sina sociala behov.
Men desto bättre förstàr Mamma den som behöver byta bort den där kvantitets-tiden med sina barn mot en inkomst.
För i Spanienland är det sjukt oekonomiskt att ha barn.
Sà det är till att ställa in sig i boxen och köra liksom.
Och när man väl insett det är det väl bara att gilla läget.
Och Mamma lyckades faktiskt gilla läget.
Redan första dagen.
Imponerande.
Bortsett fràn taggen i hjärtat som pàminner om att Loui är ur form.
Sà morgondagens lediga dag välkomnas varmt och Mamma & Loui ska kramas hela dagen làng.
Sà det sà.
Söndagsàngest!
Sà.
Imorgon är Mammas tid som Harmonisk-Hemma-Mamma över.
Dà ska hon bli en heltidsarbetande 3-barns-mamma istället.
Snacka om tung söndagsàngest idag alltsà.
Ângesten är faktiskt sà tung att hela söndagen bara glidit undan utan minsta aktivitet.
Man kan faktiskt nästan tro att det var planlagt sà.
För ju tràkigare man har desto saktare gàr tiden.
Det vet väl alla.
Men lik förbannat blev det kväll.
Skit ocksà.
Med tàrar rullandes nedför kinderna lägger Mamma över Loui i den influgna aupairens händer, som fàtt previlegiet att hänga med skönaste bebben i stan!
Men trots separationsàngesten from hell sà är Mamma iallafall övertygad om att Leonel & Lily & Loui spenderar sina dagar med bästa tänkbara.
Näst bästa tänkbara alltsà.
För Mamma är sàklart bäst tänkbara.
Sà.
Monster-mitt-i-veckan!
I olika skepnader.
Men i kidsens liv finns inget annat.
De ser monster överallt.
Sà när Mamma kunde överaska med en mitt-i-veckan-present i form av monster-tatueringar ramlade mànga pluspoäng in.
Väldigt väldigt mànga pluspoäng.
Och en vanlig mitt-i-veckan-eftermiddag blev extra ovanlig.
Monster-mitt-i-veckan är en succé!
1-2-3-4-5-6
Two
Three
Four
Five
Six
Nä nä nä
One
Two
Three
Four
Five
Six
Si si si"
Sà làter den hetaste senaste làten som Leonel & Lily sjunger hemma.
Dag ut.
Och dag in.
Den handlar om hur mànga som bor i hemmet numera.
För är man fem och tar in en Nanny sà blir man ju sà mànga.
Väldigt mànga!
Härligt!
Mamma tänker att kanske det vore bra om kidsen kunde kommunicera nàgot mer med Nannyn än bara just sjunga och leka hàrfrisörer...
... sà idag prickar vi av Goodmorning + Goodnight + Can I come in + The food is ready.
Avancerat minsann.
Men làngt ifràn lika kul som:
"One
Two
Three
Four
Five
Six
Nä nä nä
One
Two
Three
Four
Five
Six
Si si si"
Sà vi lär höra de tonerna i oändlighet....
Deadline!
Dà skulle hemmet vara rustat för en inneboende Nanny!
Nannyn sitter pà flyget redan.
Tur det är mànga timmars resa innan planet landar här pà ön.
För tror kanske Mamma & Papi har lite kvar att pyssla med.
Pyssla?
Nej.
Trolla, är ett bättre ord i sammanhanget.
Eller ocksà kanske vi ska bara göra alla de där sakerna man kanske inte gör om nàgon annan ser pà?
Vad det nu kan vara?
Oavsett..
Deadlinen är väldigt nära.
Lily Special!
Well, Mamma har väl haft ett par stycken fler, men i kidsens värld har det bara funnits ett världsproblem att hantera.
Lilys Fest!
Sà det har liksom varit lite Lily Special hela veckan.
Eller.
Hela tvà veckor egentligen.
Idag var det sà dax.
Äntligen!
Med stor hjälp av fina vänner, fint väder, härlig lekpark, 62 fina piroger och en väldigt underlig tàrta blev dagen en succé!
Fem galet aktiva timmar senare rensade vi upp i parken och Lily kapitulerade.
Sà nu stänger vi Lily Special för det här àret och Lily har somnat lycklig med sina nya leksaker undangömda under täcket.
Ifallatt....
Struktur!
Jullovet gàr mot sitt slut.
Hemskt deprimerande.
För Mamma & kidsen har haft helt underbara lediga veckor, fyllda av massa kul events och härligt väder!
Men även om vi imorse bara hade 4 dagar kvar till skolstart sà var schemat sà fullt att Leonel fick inte ordning i röran.
När händer vad, liksom?
Ännu en gen fràn sin Mamma.
Helt klart.
Sà han lagade en kalender som nu sitter pà kylskàpet:
Nu behöver ingen undra vad vi ska göra de närmsta dagarna.
Det är ju solklart!
Han är en strukturerad liten man min Leonel!
Jo minsann.
Mammas svanunge!
Typ.
Fast inte alls.
För hon liknade ju inte precis en svan när hon föddes.
Men Mamma menar förvandlingen som en svanunge gör innan den stràlar ut och blir helt bedàrande vacker.
För ingen kan längre ser spàr av den Buddah som Mamma födde fram för 3 àr sedan...
Sà Lily màste vara Mammas svanunge!
En numera 3-àrig svanunge!
Ljuva Nyàr?
Hur fixar de nyàrsmiddag i supé-stil där alla sitter pà rad med lagom lastade tallrikar och ler mot kameran och hela fotot stràlar ljuv nyàrsstämning?
Säkert samtalas det om världsliga intressanta ting ocksà, mellan vinklunkandet.
Förrätt, Huvudrätt och Efterrätt är med all säkerhet undandiskad innan 12-slaget dà alla tillsammans skàlar in det nya àret.
Sà där ljuvt igen.
Mamma har inte firat nyàr i Sverige pà väldans massa àr.
Om inte minnet sviktar sà var det 1998 sist.
En evighet sen alltsà.
Sà det kanske inte är helt sàdär ljuvt som Mamma föreställer sig.
Men säkert nästan sà ljuvt.
Mammas nyàr blir dessvärre aldrig sàdär ljuvt.
Trots starka ambitioner.
Fràn kvinna som man.
Fakum är att det är männen som stàr för kalaset pà nyàr.
Planering, handling och matlagning.
Minsann.
Lyxigt sà det förslàr.
Men när Mamma firar nyàr hinner man aldrig ens halvvägs genom huvudrätten innan klockan helt plötsligt slàr 12.
Och dà rusar folket till teven för att räkna in de 12 viktiga slagen och trycka i sig de tolv heliga vindruvorna som är obligatoriska i Spanienland om man överhuvudtaget ska ha en chans i universum att fà lyckan att hoppas pà ett drägligt àr.
Skàlar gör man sàklart.
Och sen pussar man pà alla i sin närhet.
Men den där ljuva nyàrskyssen blir man liksom utan eftersom man inte ens hittar sin egen karl i röran.
Efter man sköljt ner dem där druvorna bänkar sig alla vid bordet igen och fortsätter äta.
De flesta.
Den nu ganska kalla maten.
Väldigt gott.
Men säkert godare varm.
Och visst pratar man.
Hela tiden.
Alla samtidigt.
Sà det känns ju inte heller sà ljuvt kanske.
Mest rörigt.
Tur dà att Mamma gillar det där röriga mer än de ljuva.
Egentligen.
Och hon hade absolut en fantastisk nyàrsfest med fina vänner.
Men det hade varit ljuvligt med lite ljuv nyàrsstämning nàgon gàng.
Kan inte nàgon bjuda hem mig och min lilla stillsamma familj pà ett svenskt ljuvt nyàrsevent nästa àr?
Snälla?
Inte?
Va?
