Gilla läget?
Att kicka igàng arbetslivet med att utebli fràn jobbet i ett icke-existerande-VAB-land är ingen bra grej.
Sà Mamma stämplade pliktskyldigt in i god tid pà màndagsmorgonen.
Samtidigt som Loui härjade i hemmet med feber, diarré och kräkningar.
Jo.
Matvägrar gör han ocksà.
Tur att Nannyn är cool som en filbunke.
För det här liksom ingen lattjo lek pà linan.
Men vi har alla överlevt Etapp 1.
Kanske inte med den exalterade lycka som tydligen mànga känner över att gà tillbaka till jobbet efter mammaledigheter.
För Mamma kan för sitt liv inte förstà den som gärna behöver byta bort kvantitets-tid med sina barn mot en arbetsplats för att leva ut sina sociala behov.
Men desto bättre förstàr Mamma den som behöver byta bort den där kvantitets-tiden med sina barn mot en inkomst.
För i Spanienland är det sjukt oekonomiskt att ha barn.
Sà det är till att ställa in sig i boxen och köra liksom.
Och när man väl insett det är det väl bara att gilla läget.
Och Mamma lyckades faktiskt gilla läget.
Redan första dagen.
Imponerande.
Bortsett fràn taggen i hjärtat som pàminner om att Loui är ur form.
Sà morgondagens lediga dag välkomnas varmt och Mamma & Loui ska kramas hela dagen làng.
Sà det sà.
Hittade hit från Yohanna...
...men guu så sööt liten krabat! Krya på !
Japp, jag hade definitivt valt att vara hemma med de sam, men som sagt, inte speciellt lätt att ha barn i spanien, annu mindre att ha 3...
du ska se att allt fixar sig och jag är helt säker pa att Loui har det bra med nannyn även om ingen ar sa bra som mamma
