Hatten av!

Många är vi som springer runt och bär på massa ljusa, klipska och kreativa idéer.
Betoning på "vi" eftersom Mamma räknar sig själv till en av dessa...

Sen finns det "dem" som förverkligar sina ljusa, klipska och kreativa idéer.
Betoning på "dem" eftersom Mamma inte räknar sig själv till en av dessa...

Stor applåd och hatten av för "dem"!

I helgen firar vi en av "dem"...:
Mammas kollega som inte bara lyckats genomföra och avsluta skrivandet av en alldeles bok, utan även funnit ett bokförlag som med öppna armar lovordar innehållet och nu ska ta boken i tryck!

Så inspirerande det är med ljusa, klipska och kreativa folk!


Promenix?

Lily har travat runt länge.

Om hon haft någon att hålla i handen, vill säga.

Varje dag när vi hämtar från dagis skriker hon uppfodrande till Leonel samtidigt som hon sträcker ut sin lilla hand som hon menar att Leonel ska hålla i.
Så trippar vi alla tre sakta sakta sakta mot bilen.

Leonel har sista dagarna varit lite imponerad av sin lillasyster:
-Lily inte liten, Lily liten förut, inte nu, Lily stor nu! Se aguanta sola!



Så idag tänkte Lily imponera lite till.
Släppte handen och tog sin första egna promenad.
Papi räknade till 20 steg.

Mamma missade festen!
Mamma jobbade!

Shit!

Mamma vill ju vara med på såna här viktiga happenings.

Leonel har sin uppfattning om situationen klar:

-Mamma jobbar hela tiden!...



Sömnkonto?

Någon sa häromdagen att det mest plågsamma sättet att tortera någon ska vara att inte låta personen sova.

Låter aningen överdrivet i Mammas öron, kan lätt föreställa mig många andra otäcka varianter som skrämmer mer.

Sömn är iallafall ett lika hett samtalsämne som vädret.

Alla pratar ju om sömn.

Oftast bristen på den.

Och brist är det på många håll.
Tydligen.

Häromdagen fann Mamma en ljudligt snarkande man sittandes sovandes på en stol utanför kontoret...
Samma dag sprang Leonel fram till en parkerad bil i tron att det var Mammas bil, och därinne satt en annan man och sov med öppen mun...

Orättvisans lag visar att alla verkar vara laddade med olika sömnkonton.
Vissa blir grå-lila om de någon dag missar siestan, andra nattvaggar sina oroliga barn men fixar ändå att vara solstråle dagen därefter.

Leonel och Lily är riktiga sömnnjutare!
Tack och lov!

Inatt lyckades de till och med sova sig genom en sen middag med bland andra de tre syskonen Palou.

De som känner familjen Palou kan ana vilken decibel som bjöds på, och när klockan passerat midnatt och tomflaskorna stod på rad började Mamma undrade om någon kanske svalt Leonels mikrofon?
Eller är det möjligt att prata så ofattbart högt med bara ett par vanliga stämband?

Vovven gömde sig men Leonel och Lily sov...

Det vill säga till klockan 06.00.
Då börjar deras fest!
Vardag som helg.

Man kan säga att vi har lite olika intressen i familjen.
Man kan också säga att alla anpassar sig ganska fint till varandra...
Mamma och Papi sover med andra ord ganska lite.
Leonel och Lily sover med andra ord ganska mycket.

Klart orättvist fördelade sömnkonton hos oss!









Supernormal?

Mamma är en sàn där supernormal Mamma.

En sàn där Mamma som blir lite galet arg ibland.

Sàdär vràlförbannad fràn en sekund till en annan.

Typ.

Inte ofta.

Men ibland.

Pà sin karl alltsà.

Dà är det sà praktiskt att ha barn!

För oftast när man blir sà där galet arg sà vet man ju egentligen inte varför man blir sà arg ju längre in i diskussionen man kommer...

Sà när Leonel fràgar om Mamma är arg och om Papi är tokig (smart kille, han vet vilken sida man bäst stàr pà..) sà byter man sàklart ämne pà stört.
Med tanken att ta upp det sà fort tillfälle ges.
När tillfällen sedan ges dà är ju ingen arg längre.
Och ingen tycker det finns värde i att dra fram gammalt groll pà nytt.

Det är sà praktiskt att ha barn!

Och vem har föressten tid att vara arg när Leonel har sin dagliga fràgesport och Lily ska lära sig gà?



Hela Familjen är suveränt Supernormal!
Sà det sà!

Ehhh...

Fràgesport.

Det är inte bara att sticka inom matbutiken längre.

Det kan vara ett projekt.

Helt klart.

Redan i bilen fràn dagis började Mamma ladda Leonel för fint samarbete.
Kan mest liknas med en träningscoach som peppar sitt lag inför match.

Utgàngsläget var fint, men halvvägs framme kom Leonel pà att han hade dagisuniformen pà sig.
Den ville han absolut inte ha när han skulle handla mat.
Den har man ju bara pà dagis.
Vilket Mamma helt hàller med om.
I vanliga fall.

Ytterligare lite coachsnack och drillningar och snart accepterade Leonel att handla först och byta kläder sen.

Ungefär precis dà började den hittills längsta utfràgningen Mamma hört:

-Porque köpa mat, Mamma?
-Vi ska köpa mat eftersom vi inte har nàgon mat hemma.

-Porque no ni ha mat hemma, Mamma?
-Eftersom vi ätit upp den.

-Porque?
-Eftersom vi var hungriga.

-Porque?
-Eftersom vi lekt sà mycket.

-Porque?
-Eftersom vi gillar att leka.

-Siiiiiiii.....
-Jaaaa...

-Porque parkera bilen, Mamma?
-Eftersom vi är framme nu.

-Porque?
-Vi är framme vid matbutiken nu.

-Porque?
-Eftersom vi ska handla mat.

-Porque köpa mat, Mamma?
-Vi ska köpa mat eftersom vi inte har nàgon mat hemma.

-Porque no ni ha mat hemma, Mamma?
-Eftersom vi ätit upp den.

-Porque?
-Eftersom vi var hungriga.

-Porque?
-Eftersom vi lekt sà mycket.

-Porque?
-Eftersom vi gillar att leka.

-Siiiiiiii.....
-Jaaaa...

-Porque parkera bilen, Mamma?
-Eftersom vi är framme nu.

-Porque?
-Vi är framme vid matbutiken nu.

-Porque?

Tack och lov hittade Leonel sà Mamma solglasögon och glömde fortsätta intervjun, och vi kunde pàbörja matshoppingen.

Utfràgningarna var dock inte över, för varje vara som Mamma plockade ner i vagnen hördes en nyfiken röst fràn bakom de stora solglasögonen:

-Se ha acabat fisk, Mamma? No ni ha?
-Se ha acabat ost, Mamma? No ni ha?
-Se ha acabat kex, Mamma?
.......................................................



Mamma tyckte ändà att det gick fantastiskt bra att handla mat idag.

Tills Papi kom hem och undrade om vi köpt mjölk.
Om vi köpt smör.
Om vi köpt juice.
Och typ tusen saker till som vi tydligen behövde.
Som Mamma tydligen glömt.

Uppenbarligen gjorde fràgesporten Mamma aningen disträ, eftersom alltför mànga viktiga varor saknas.
Men det ligger iallafall en säck musslor i kylen.
Undrar vad man kan göra med den?

Hamburgerfest!

Helgen bjöd pà första födelsadagskalaset pà McDonalds för syskonen Palou Erlandsson!

En succé!

Det börjar helt klart bli läge för lite arrangerade barnkalas.
Tydligen.

Mamma menar ju att barnen är sà smà att de inte alls behöver nàgon som helst struktur pà kalasen, utan är glada över att leka lite i vardagsrummet, med lite ballonger och en tàrta.

Sà är det säkert.

Men Leonel och Lily hade grymt kul pà partajet igàr.
Mamma och Papi ocksà faktiskt.



Hamburgerfest var absolut ett vinnande koncept!


Överbevisad.

Mamma menar att dataspel i alla former och färger är meningslöst och urtrist.

Okej, kanske ordet "dataspel" är lite ute, men herregud, är man inte uppdaterad sà är man inte.

Nyheten Wii har absolut inte lockat Mamma.
Trots att hon hamnat framför spelande folk i olika vardagsrum alltför ofta.
Kanske ännu mindre därför.

Varför vill man mötas upp framför en teve efter maten när man kan sitta och chilla med eftersnacket och efterrätten liksom?

Mamma blev sà utmanad av en väninna att köra ett riktigt Wii-Marathon!

Vi pratar samla gänget framför storbildsteven med enda màlet att plöja igenom precis varje spel i sportkategorin.

Okej, väninnan är ju kvinnfolk, sà naturligtvis fanns massa mat med i bilden.
Tack och lov.
Massa cava och vin ocksà.
Tack och lov.
Karlarna var inte sà värst fokuserade pà varken cavan eller vinet.
Tack och lov.

Mamma är överbevisad.

Wii är skitkul!

Mamma är en hejare pà baseboll, tennis, bowling och racerbilar...
Bland annat.
Gikc segrande ur flera strider med flera mansfolk.

Eller ja, alltsà, iallafall är det Mammas version av kvällen...




Big Family?

Inom orimligt snar framtid kommer familjen bli stor!
För stor.
För nu har vi spenderat ännu en lördag med att trycka i oss massa god mat!



En fin vän fyllde àr och firade detta i hans andra vardagsrum.
Typ.
Pâ mexikanska favoritrestaurangen.

Sà gott!

Nu är familjen lite större än den var igàr....

Full service.

Mamma hade precis börjat vänja sig en aning med alla dessa spanska farmor/mormor-traditioner.

Alltså, Mamma orkar inte längre höja på ögonbrynen över alla dessa farmorar och mormorar som figurerar på heltid som nanny till sina barnbarn.

Kanske det inte är så mycket att begära att barnbarnen ärver farföräldrarnas namn, det är ju ändå en billig uppoffring att göra för all service som sedan väntar?
Kanske just därför alla steg i generationen heter samma, 14 Pedros eller Pacos i samma familj är ju ingen ovanlig syn....

Häromdagen såg Mamma ett program på TV om hur många idag slutat äta "Dagens lunch" på restaurang för att spara slantar.
Precis som om matlåda var ett nyfunnet koncept?

Mamma tappade hakan....
För efter att reportern botaniserat bland kontorsarbetande lunchätare i matsalar, parker och bänkar visade det sig att majoriteten av dessa matlådor lagats av MAMMAN!
Stor sannolikhet är att denna Mamma även Farmor eller Mormor, eftersom de som smaskade på dessa rykande lunchboxar var mellan 30 och 60!!! Âr gamla!!!

Shit!

Man lämnar alltså kidsen hos Farmor eller Mormor och i utbyte får man med sig en matlåda?

För att riktigt komplettera servicen råkar Mamma veta att vissa även lämnar skjortorna för strykning vid samma tillfälle. Eller hämtar redan strykna skjortor.

Mamma måsta dra ner på tempot.

En vacker dag kanske denna service väntas av Mamma, dà är det bäst man är i fin form!

Ehhhh....





Tack Sebastian!

Tydligen är Heliga Sebastian värt att lamslà hela stan för.

San Sebastian, 20 januari, är Palmas egen helgdag, och kvällen innan firas varje àr med ett enormt utbud av konserter pà Palmas alla torg, och mallorkinerna trängs runt stora grillar utställda i varje gatuhörn där det grillas alla mallorkinska specialiteter och dricks vin ur plastmuggar.

Mamma och Papi hade stora planer pà att faktiskt ta sig ur sin trygga grotta nattetid och hänga lite runt eldarna.
Men det räckte med lite regnstänk för att planerna skulle ändras, plötsligt kändes det som ett alltför stort projekt att làtsas vara 20 igen.
Eftersom barnvakten redan var pà väg improviserades en dubbeldejt fram, tryggt i värmen inne pà ett ganska sjabbigt men mysigt hak med riktigt kul sällskap!

En bekväm variant av firande, kan man kanske säga.
För folk som är lite bekväma av sig.
Eh....

Själva helgdagen, idag alltsà, var ännu bättre.

Eftersom den där Heliga Sebastian antagligen bara är bluff och bàg làtsades vi att vi firade oss själva istället.

Men TACK iallafall till Sebastian, för hela familjen fick ju ledigt en onsdag!



Efter flera timmars strandhäng i sköna vintersolen mötte vi ett par vänner för lànglunch i eftermiddagssolen.

Leonel imponerade som vanligt med sin aptit för nyheter:



Dagar som idag är bra!


Arvegods!

Lily ärver fràn Leonel varje dag!

Det är kläder och det är prylar.
Hemskt praktiskt!

Nu var det en omtänksam kollega som rensat lite i hemmet och tänkt lite pà Mammas fina barn...

Lily fick en gräslig men kul hatt och Leonel fick flera timmars exprimenterande med full uppsättning modellera med tillhörande prytslar!



Underbart med arvegods!

Palma By Night?

Typ.
Mörkt var det iallafall.

Söndagseftermiddagen bjöd pà en mysig urmallorkinsk fika pà det lastgamla fiket Can Joan de Saigo.
Det har tagit Mamma lite tid att förstà charmen med att inte uppdatera en endaste pryl pà fiket, och inte heller utvidga menyn med annat än det absolut mest traditionella och mest mallorkinska.
Nu älskar Mamma stället.




Efter massiva kalori-intaget lurade vàra vänner oss pà en guidad vandring genom gamla stans mörka gränder.




Visserligen tycker Mamma att hon känner Palmas gamla delar.
Mammas allra första lilla etta làg ju mitt bland gränder och kyrkor, och Mamma tror ändà att just där är bästa platsen att bo....

Iallafall,

Vandringen bjöd pà mer än en överaskning.

Bland annat hamnade vi mitt i en konstutställning full med coola skulpturer.
Vi lekte "peta-näsan-leken":



Helt klart är att det bästa ibland finns runt hörnet, och det enkla blir det annorlunda!





Svensk export.

Mamma fick idén att köpa en fin gunga att hänga pà terassen till Leonel när han var minst.
Kollade upp den finfina svenska gungan fràn Hags, som finns i mànga lekparker här, och som är relativt bebissäker.
Dryga 2000 kronor kostade den.

Familjen har därför ingen gunga hemma.
Vi leker och gungar i olika lekparker istället.
Ekonomiskt val, visst?

Häromdagen har vi haft en tuff leksession i en hyfsat ny lekpark.
Ja, parken är väl inte alls särkilt ny, men de har en bamsestor ny lekplats i lekparken.
Även den fràn svenska företaget Hags.

Om en liten enkel gunga kostar dryga tvàtusenlappen, kan Mamma konstatera att en stor summa mallorkinska pengar måste flyttats över till Sverige för att bjuda oss på en så fin eftermiddag.




Ösjukan.

Mallorca är en fantastisk plats att bo på.
Utan tvekan.
Skulle Mamma välja om, skulle hon välja Mallorca igen.
Utan tvekan.

Men....

Det är en ö.
Folk blir galna av att bo på öar.
Iallafall om man inte är född på en ö.
Det är iallafall Mammas teori.

Man är ju så begränsad när man bor på en ö.
Ta bilen och kör, inom en timme har du nått andra sidan av ön och du står framför oändligt mycket vatten.
Vänd bilen och kör motsatt riktning.
Inom en timme står du framför oändligt mycket vatten igen.

Ösjukan kanske är en släng av klaustrofobi?

Inflyttade öbor verkar iallafall vara rörande överens.
Mallorca är en perfekt plats att bo på.
Men man måste av ön ibland.

Flera av Mammas kollegor från spanska fastlandet håller med.
En menade att hon snart behöver se en vägskylt där det står Madrid, vilket symboliserar fri bilkörning många många timmar...

Mamma har definitivt Kronisk Ösjuka latent i kroppen.
Sedan jul har symptomen börjat smyga fram, för femtielvte gången.
Precis innan Mamma blev helt galen lyckades hon hitta flygresa.
Situationen är räddad.
I Mammas inbox ligger bokningsbekräftelse på att ett par dagars frånvaro från ön väntar.

Så.

Då kan alla andas ut.
Mamma är lugn igen.


Mamma mamma mamma mamma mamma mamma?

Det finns absolut inget bättre än att vara Mamma!
Det är, utan konkurrens, det mesta och största i mitt liv!
Dygnet runt.
Hela tiden.

Igår provade Mamma och Papi att vara bara Husband & Wife.
Ganska viktigt också.

Vi lurade Leonel och Lily att tro det var en helt vanlig fredag.
Familjefrukost och sedan dagis.
Men just den här morgonen var det bara kidsen som fick frukost....

Efter dagislämning hade så Mamma och Papi sju timmar egentid!

Lång härlig frukostbuffé på ett hotell i stan....
Ett par timmars skönt spa på samma hotell...
Ett par timmars kul shopping varvat med tapas & vin...

Mamma gillar fortfarande bäst att vara Mamma Mamma Mamma Mamma Mamma Mamma.
Men gärna kombinerat med att vara Wife:-)

Liten Djävul!

Idag fick vi hem en liten Djävul med horn i pannan fràn dagis!



Tydligen har man firat Sant Antoni, nàgon av alla dessa viktiga händelser som Mamma inte riktigt hunnit lära sig.

Kanske dags att lära sig lite om kultur och tradition?
Uppenbarligen är det vad Leonel gör iallafall....

Premiär!

Lyckligaste kille i universum kom hem fràn frisören häromdagen.

-Mamma mamma, Leonel kan se!!!!

Màste vara gott.
Att kunna se.
Att slippa luggen som hängde nedanför ögonen.

Men gottast var helt klart klubban som frisören stack i Leonels hand.

Leonels allra första.

Premiären verkade vara precis sà speciell som han hoppats pà.

Leonel bad Mamma ta massor av foton som han sen själv ville titta pà:



Även om Mamma verkligen ogillar klubbor (inte att själv äta alltsà, men att Leonel ska äta..) sà màste Mamma nog hänga pà sig en medalj för att lyckats försena premiären till dryga tvà-à-en-halv-àrs-àldern.
Här sticker man nämligen klubbor i handen pà alla barn sà fort tillfälle ges.
Lily fick sin första klubba efter genomförd röntgen pà sjukhuset, för att nämna ett exempel.
Apoteket är annars ett klubbsäkert ställe, med garanterad vinst varje gàng.
För att inte tala om alla restauranger och smà supermarkets.
Om inte Mamma är med och tackar nej alltsà.

Leonel är van att Mamma tackar nej.

Sà van att när han berättade att en kompis pà dagis fyllt àr och att de firat henne idag, berättade han ocksà att han tagit med sig godis hem till Mamma, som fröken lagt i hans lilla ryggsäck...

Mamma fick en sting av dàligt samvete, och tänkte att alla hans polare säkert satt hemma i sina soffor och mumsade pà det där godiset.
Ungefär 2 sekunder varade det dàliga samvete.
Ungefär lika länge som Leonel kom ihàg att det fanns godis i ryggsäcken.
Sen fick han att att göra.
Sà Mamma fick gott godis till soffan ikväll.

Men premiären med klubban hann iallafall inte Mamma ta ifràn honom.


Planera?

Vad är det med karlar och planering?

Verkar vara en helt omöjlig kombination, inte bara inom Familjens väggar.
Bevisligen hàller alltför mànga vänninor med om att deras karlar inte heller fixar kalendrar, planering, och framförhàllning...

Mamma försöker oftast se positivt och tro det bästa om alla.
Jag vet.
Aningen naivt.
Och kanske dumt.
Väldigt lätt att bli besviken.
Men vardagen blir liksom lite mer rosa dà, visst?

Iallafall,
Mamma har VARJE jul köpt en kalender till Papi.
Olika färger.
Olika former.

Papi har alltid sett väldigt glad ut, och sedan burit runt kalendern hela àret.
Som en plikttrogen hund typ.

Däremot har Papi ALDRIG skrivit nàgot i sin kalender.

Varför ska han lägga tid och energi pà det?
Mamma har ju en kalender.
Mamma kan ju skriva upp allt och sedan helt enkelt bara pàminna Papi om var han ska vara när.
Praktiskt.

Men ack sà tröttsamt att vara nàgons vandrande kalender!
Särskilt när Papi oftast glömmer tala om för Mamma vilka planer han har....

Idag fanns inget planerat i kalendern.
Sà Mamma tänkte smita ut pà bio.
Precis dà kom sàklart Papi pà att han skulle ju ut med grabbarna ikväll.
-Hade han inte sagt det?
-Eh, nej...
-Jaja, men jag hade tänkt säga det, vi har ju planerat det sedan länge.
-Aha...

Mamma blev hemma.

Papis rykte om att vara sämsta planeraren nàgonsin màste nàtt nàgon.
För Familjens väggkalender var precis fullbokad häromdagen.
Och eftersom Mamma inte kände igen handstilen och Mammas namn var felstavat (!) sà kan det omöjligt vara Papi som äntligen lyckats planera upp en hel vecka.
Med tanke pà innehàllet i veckans planeringen kan han dock haft ett finger med i spelet:



Uppenbarligen är det lättare att planera när ämnet berör en cykel.

Konstigt.

(Och uppenbarligen har karlar speciell humor....)


Shoeshopping!

Först pà femte readagen tog Familjen en kort tur inom favorit-barn-avdelningen!
Ovanligt länge att hàlla ut, faktiskt.

Den mesta hysterin verkar lagt sig, vilket var villkoret för att orka släpa ner fyra smà barnfötter att prova skor...



Lily och Leonel var ganska rörande överens om vilka skor som skulle med hem.
Mamma gjorde ett par försök att fà med fler par än de som kidsen plockat med sig, men misslyckades.
Lika bra det.
Som nyanställd ekonomichef vet Mamma att det inte finns utrymme för att gà bananas i skohyllan.
Inte i nàgon annan hylla heller för den delen.

Leonel blev dock utan skor.
Han hade inte tid att prova.
Han cyklade.
Ja.
Han cyklade inne i butiken.
Inne i shoppingcentret.
Fort.
Och runt.
Och överallt.

Under ett par sekunder sàg Ekonomichefen en totalkolaps i budgeten, Leonel brände förbi en rad glasmontrar med smycken i, fort och tjutande sà folket bokstavligt talat hoppade àt sidan.
Mamma smàspringer efter med Lily i vagnen och smàväser till Papi att rädda situation.
Papi menade att detta var en sà allvarlig kris att det nog var bäst att làstas som om det inte var vàr kille.
Lätt för han att säga!
Ibland passar det minsann Mallorkinen att ha blonda barn!

Kvällen slutade iallafall väl, vi baxade in oss i hissen och kom alla ut välbehàllna.



Dà insàg vi att det börjat regna.
Ganska mycket.
Vi hade en liten bit att gà i regnet för att komma hem.
Leonel var inte längre sà intresserad av sin cykel.

Motionspasset hem màste väl kompensera chokladen och glöggen som Mamma tänker bunkra soffan med ikväll?
Vem menar att shopping är ett rent nöje?


Äntligen semester?

Visst finns det absolut inget bättre än sista dagen innan semestern?

Jo, första dagen på semestern såklart!

Mamma är överlycklig!

Inte för att Mamma har semester.
Nej.
Papi har semester!

Vilken enorm skillnad det faktiskt gör att 1 av 2 inte behöver stressa till jobb!
Stor skillnad.
För alla.

Det här blir en skön vecka.

Tack!...

Vinter-grill?

Mamma bjöd in till en vinter-grill i trädgàrden hos Farmor och Farfars sommarhus för att fira Lilys allra första födelsedag!

Efter flera dagars regn och storm och temperaturer nere pà 4 grader fick Mamma tänka om.

Âterigen pàmindes Mamma om hur praktiskt det vore med ett stort rymligt hus.
För när vinter-grillen flyttades in blev det snabbt ganska fullt hos Familjen Palou Erlandsson....




Lily fick ett sista-minuten-om-organiserat, kaotiskt, högljutt och ganska rörigt födelsedagspartaj, med massa fina presenter och massa fin uppmärksamhet!



Tàrta fick hon ocksà.
Efter allsàng som säkert skakade om halva stan.



En intensiv skön eftermiddag som avrundades med lugn efterfest i soffan med grabbarna....



Fyra av fem har haft en jättebra dag.

Hundar gillar tydligen inte ballonger som smäller....



Det glada 80-talet?

Mamma vet minsann hur hennes uppväxt sköttes.

Mormor och Morfar sprang till grannarna pà fest och lämnade stackars lilla Mamma med storasyster sovandes hemma i sina sängar.
Jodà.
Minsann.

Detta màste varit innan "Babywatchern" slog igenom.
Eller sà ansàg bara inte Mormor och Morfar att en sàn pryl var nödvändig.

Idag ska man ju helst ha en "Babywatcher" med kamera sà att man fràn vardagsrummet kan se sin lilla bebis snusa sött i vaggan.
Eller gäspa.
Eller sträcka pà sig.

Mormor och Morfar var iallafall lite kreativa, och gjorde sin egen säkerhetsanordning med hjälp av en helt vanlig telefon.
Eller tvà helt vanliga telefoner.
Mormor ringde helt enkelt upp grannen innan de gick pà festen, och sedan lät de telefonlinjen vara öppen, med luren liggandes pà soffbordet bredvid drinken.
Minsann.

Igàr gjorde Mamma en 2010-tals-version av det glada 80-talet.

Mamma gick pà fest hos grannen med en "Babywatcher" som assesoar.
Fungerade förträffligt väl.

Leonel vaknade vid 10-tiden, dà kunde Papi springa hem och hjälpa Leonel att somna om, och festen kunde fortsätta....

Glöm det glada 80-talet!
Det glada 10-talet har börjat!

Paket i oändlighet...

Leonel är mycket imponerad av Tomtens arbete i àr.

Han kommer varje dag med paket, verkar det som.

Egentligen var det Moster och Padrino som var avsändarna av dagens paket som hängde pà dörren, tänkt till Lilys födelsedag, men naturligtvis kändes det misstänkt likt Tomtens jobb...

Oavsett, paketen fortsätter strömma in, och bàde Leonel och Lily är lyckliga!


Världsvan?

Försöker iallafall.


Ren och fin?

Alltför sällan.

Vad är det med alla dessa smutsiga kläder?

Ser man inte att kläderna är smutsiga när det blir kväll och de åker av?
Varför läggs de annars in i garderoben och inte direkt i smutskorgen?

Visserligen tycker jag vår tvättmaskin alltid snurrar, och tvättberget aldrig minskar.
Ändå är Mamma alltid smutsig.

När Mamma byter om efter sitt arbetspass på jobbet för att gå till dagis och hämta Leonel och Lily hittar hon ALLTID fläckar på kläderna, på byxorna, på tröjan eller på jackan.
Snor, mjölk, mat och spyor.

Varför ser Mamma inte de fläckarna på morgonen när hon går till jobbet?
Eller ännu hellre, när hon klär på sig på morgonen så hon faktiskt slipper gå ut i smutsiga kläder?

Häromdagen togs iallafall priset.

Mamma tittar ner på sina stövlar och inser att de är helt fläckiga av Lilys gamla spyor!!!

Två dagar tidigare bjöd Lily på kräkfest i lekparken, och Mamma tvättade allt, till och med Mammas BH var dränkt i kräkor.
(Nej, Mamma springer inte runt i bara underkläderna i lekparken, kräkorna hittade in till underkläderna genom både jacka och tröja.)
Allt, allt, allt tvättades direkt vi kom hem.
Allt utom stövlarna.
Tydligen.

Vet inte om Mamma är för stressad eller om det är för mörkt på morgonen, eller vilken godkänd ursäkt som kan användas för att motivera att man gå med nedkräkta stövlar till jobbet????

Imorse var Mamma ren och fin!
Alla kläder kom direkt från tvättmaskinen och de sista fläckarna på skinnjackan försvann i regnet i brist på paraply!....
Iallafall såg det rent och fint ut när Mamma kom springandes i mörkret, svettig och stressad.

Härlig vardag!


Stor utflykt!

Ibland glömmer Mamma hur stor en liten utflykt är för Leonel och Lily.

Man behöver kanske inte alltid klättra i berg för att fà frisk luft och familjeliv.

Igàr tog familjen en làngpromenad (i Leonels ögon mätt, alltsà) och hamnade i en lekpark lite längre bort fràn hemma än varje-dag-lekparken.
Leonel imponerade pà alla och cyklade själv dryga halvtimmen dit.
Stor kille.

Väl framme fick alla varm choklad och mandarin innan vi härjade loss bland gungor och rutchkanor och motorcyklar!



Hemfärden satt vàra smà huttrande fina barn inne i cykelvagnen och mös under en tjock filt.

Dessvärre fanns det inte plats för Mamma....



Fler stora smà utflykter väntar!

Allra första födelsdagspresenten!

Det finns ganska mànga nackdelar med att fylla àr mellan Jul, Nyàr och Reyes..

En av nackdelarna är att allas fokus ligger pà just Jul, Nyàr och Reyes, och själva födelsedagen blir alltför liten.

En endaste person hade tänkt till och levererat födelsedagspresent till Lilys allra första födelsedag.
Nej.
Det var inte Mamma.
Det var Mormor.
Sàklart.
Mamma lyckades inte bara glömma att själv ge en present, Mamma lyckades glömma ta fram Mormors present och ge den till födelsedagsbarnet.
Bàde pà dagen.
Och dagen efter.
Och dagen efter.
Och dagen efter.

Efter flera pàtryckningar fràn Mormor fick sà äntligen Lily sin allra första födelsedagspresent.

En Fjällräven Mini!
I rosa!

Underbar!

Vi tog genast en tur till skogen.
I trappan alltsà.



Mamma och Lily undrar sàklart lite nervöst om detta endast var en uppföljning av traditionen Mormor har att ge alla barnbarn en Minikànken pà sina första födelsedagar, eller om det betyder, som det gjorde i Leonels fall, att en ny bergsbestigning stundar?.....


Kreativa Kids!

Familjens legokollektion växer.
Tack och lov för det.

Leonel och Lily älskar sitt lego!

Mamma är så glad att fyrkantiga färgglada plastbitar lockar mer än tjutande pipande blinkande leksaker och TV!


Familjetraditioner?

Igår firade många spanjorer Los Reyes Magos...

Stackars små barn som måste vänta hela jullovet på dessa "Kungar" som kommer med alla julklapparna.
Tomten har iallafall vett att dyka upp en av de första dagarna på långledigheten, så man hinner leka med alla nya prylar innan skolan börjar igen.

Mamma röstar helt klart på Tomten.
Tack och lov gör Papi också det, så där blev det ingen kulturkrock.

Ingen "Kung" kommer med julklappar till Leonel och Lily alltså.
Men man kan såklart fira lite iallafall.

5 januari kommer "Kungarna" till Palma i en fantastisk parad som drar genom stans alla gator och verkligen är årets "happening"!
Stora imponeras av den påkostade kortegen, och små slåss ivrigt för att norpa något av allt godis som hälls över publiken.

Förra året hade Mamma stora planer på att ta familjen till city och njuta av sista julstämningen, och mumsa pà ett glaserat äpple och dra i sig minst en rosa sockervadd. Gärna två.

Lily hade andra planer, så tjejerna blev hemma i soffan:



I år hade Mamma ännu större planer.
I år hade Mamma och Leonel tillsammans laddat med planer på glaserade äpplen, rosa sockervadd, popcorn, varm choklad och fånga extrema mängder godis från de generösa "Kungarna"...

Lily hade andra planer.
I år igen.
Halvtimmen innan vi skulle packa in oss i bilen fick Mamma tänka om.
Lily var inte i form.
Inte alls faktiskt.

Så tjejerna blev hemma i soffan.
I år igen:




Papi och Leonel kom iallafall iväg.



Karlarna var snabbt hemma igen, frusna och blöta efter regnet...

Leonel visade stolt godiset han lyckats norpa, men ingen fick äta något.
Nej.
Leonel skulle sova.
-"Leonel direkt i säng", sa Mammas lilla frusna kille och kröp ner i sängen under täcket.

Så tog oficiellt julen slut för det här året.

Nästa år är vi tuffare!

Fri sikt!

Leonel börjar bli färdig för nytt frisörbesök.

Varje dag klagar han över att han inte ser nàgot.
Det är luggen som felar, inte synen.

Igàr tyckte han Mamma skulle parkera utanför frisörsalongen vi var pà sist: "Leonel klippa hààààret!"

Tills vi finner tid att boka tid för klippning ändrar vi morgonbestyren lite.



Nu har Leonel fri sikt igen!


Med en enkel tulipan....

Hur svàrt kan det vara för karlar att förstà hur himla fint det är med blommor?
Jag menar att fà blommor.
Alltsà Mamma blir sà löjligt lycklig av ett par enkla blommor.
Ganska enkelt att imponera pà Mamma, med andra ord.
Har Papi hajat det?
Icke....

Tror Papi kom hem med en ros för tre àr sedan när Mamma hade lite jobbigt i slutet av graviditeten med Leonel.
Det var ett tag sedan.
Nej, föressten, Mamma fick ju blommor när hon kom hem efter en minisemester i Sverige nu i höst.
Lite gravid-deppig eller bortrest är alltsà koderna som gäller?

Om Mamma vore Papi skulle hon sätta "kom-ihàg-larm" pà mobilen sà att hon kom ihàg att köpa hem blommor iallafall en gàng i mànaden!
Vilken billig investering!
Varför gör inte alla karlar det?

För jämställdhetens skull ska tilläggas att det är helt meningslöst att Mamma vänder pà affären och köper blommor till Papi.
Inte alls uppskattat.

Tur Mamma ibland fàr blommor fràn andra hàll.

Som idag:



Papi har faktiskt inte ens sett Mammas nya fina röda tulpaner som stàr och glänser mitt pà bordet.
Trots att hela familjen tillbringat nära timmen vid bordet idag.
Inte ens kortet som finns nedstucket bland bladen har väckt nàgot som helst intresse hos Mammas man....

Tur Mammas man är fin pà alla andra sätt!

Om nàgon man läser detta, snälla, kom hem med ett par enkla tulpaner till bästa kvinnan ni har!
Okej?

Sà.
Kanske nàgon fàr en blomma imorgon.
En enkel tulipan.




En kväll i Sherwoodskogen...

Ikväll var kidsen bjudna pà partaj i Sherwoodskogen!

Ett gäng galna 2-àringar med stora syskon och smà syskon härjade runt ett par timmar bland rutchkanor, hoppslott, labyrinter och bollhav efter att alla laddats med choklad, choklad och glass....

Underbar kväll!


Polis polis potatisgris!

Papi ringde till Mamma.
Inget konstigt med det.
Papi ringde Mamma från sin mobil körandes bil.
Inget konstigt med det heller.
Det är bara det att i Spanien är det förbjudet....

Civilpolisen stoppade så Papi efter motorvägen.

Enligt nya poängsystemet plockades 3 poäng från Papi, och en fin bot delades ut.

Polisen bad att få se körkortet.

Tydligen hade Papis körkort gått ut för över ett år sedan....

Polisen bad att få se värdepapper samt försäkringspapper på bilen.
Mammas bil.

Tydligen har Mamma inte dessa viktiga papper förvarade i bilen, utan på något annat säkert högst genomtänkt ställe....

Papi skyller såklart på Mami och ringer upp för att informera sig.

Mamma vet såklart ingenting heller....

Efter en aningen svettig situation klarade Papi iallafall sig undan med en bot av tre.

Polisen måste haft lite ont om papper i botblocket..
Eller också tyckte de synd om Papi som var så förvirrad och oorganiserad och dessutom hade två små barn i baksätet att de ville vara lite snälla.
Män emellan liksom. 

Leonel ville också vara med på lite "män-emellan-snack", så han hälsar glatt på POLIS POTATISGRIS!

Praktiskt att vara 2-språkig ibland.

Bästa Lily Sofia!

Idag fyller Lily Sofia 1 àr!
Sitt allra första àr!
Precis nu faktiskt!
I skrivande stund!

Vilket underbart àr hon bjudit oss pà!

Allra bästa dotter, och allra bästa lillasyster!

Tack bästa Lily Sofia Palou Erlandsson!


Gott slut!

2009 tog slut!

Mamma är faktiskt lite ledsen över det.
2009 var ett fantastiskt bra år!

Efter att Mamma organiserat och fixat och trixat inför julaftonsfesten, föll så nyårsarrangemanget på Papi.
Papi planerade, handlade, tänkte och packade.
Papi fyllde sedan bilen med fru, barn, mat, tillbehör, barnens övernattningskit och en grill!



Mamma bjöds på en fantastiskt välplanerad nyårsafton och en fantastiskt fin nyårsmeny.



Gott slut!

Mindre god början.
Mamma är inte 20 längre, menar Papi.
Vilket ska förklara varför halva första dagen på nya året gick till att hasa runt i pyjamas och sucka och stånka.
Väldigt länge sedan Mamma överdoserade.
Mamma ska aldrig mer överdosera.
Kan det vara dagens mest sagda lögn?

Nätshopping del 2.

Vi kom ihàg att vara hemma när maten kom.
Men vi kom inte ihàg att maten skulle komma.
Det blev en glad överaskning när matbudet ringde pà dörren och började ösa in kassar i hallen.



Glöm byggklossar och torn, nu ska man stapla blöjpaket och pappersullar!



Mamma konstaterade att nätshopping av matvaror ska bli en ny rutin.
Màste träna lite mer.
Saknade väldigt mycket mat som glömdes beställas...

Träning ger färdighet.

RSS 2.0