mammaispanien

Mammas hem är ljuvt.

 

Definitivt.

 

Så vad skönt det är att vara där.

 

Hemma alltså

 

Bara toffla runt.

 

I nya ljuva tofflor!

 

Dessutom.

 

 

 

 

 

 

 

Helg-lover som Mamma är vill man ju att alla lördagar och söndagar ska vara rungande bubblande & gurglande.

 

Minst.

 

Mammas lördag var allt annat än just rungande bubblande & gurglande.

 

Det gick kanske som längst 15 minuter mellan kidsens oändliga konflikter.

 

Från frukostbordet till nattkudden.

 

Det är galet slitsamt.

 

Och hemskt slösaktigt av fin-tid.

 

Vi fick iallafall ett par sköna timmar på stranden någonstans däremellan.

 

Tack och lov.

 

Tur Mamma är så skit-duktig på att uppskatta de små stunderna när hon ser dem!

 

 

Ovärderlig egenskap.

 

Tänkte kanske först inte ens nämna det i skrift.

 

För det är så oförklarligt äckligt så man kan knappt se det svart på vitt.

 

Ännu mindre spara det för kidsen att läsa sen.

 

Men googlar man det finner man att det tydligen ska vara hur vanligt som helst.

 

Med löss, alltså.

 

Bull-shit!

 

Visserligen har det suttit uppe en "varnings-skylt" på skolan sen september om att där gick löss bland ungarna.

 

Bland skit-ungarna alltså.

 

Tänkte Mamma.

 

Och lyfte inte en ett halvt ögonbryn.

 

Så när andra mer erfarna morsor preparerade sina barns huvud med starka förbeyggande anti-löss-medel gick Mamma runt och visslade.

 

Typ.

 

Tills nu då.

 

Efter att hamnat i fotbolls-morsornas samtal under träningen i veckan förstod Mamma att läget var lite mer spänt än hon trott.

 

Vilket var förklaringen till alla ny-snaggade 5-åringar i laget.

 

Den kvällen började Mamma lite nervöst rota i sina barns huvud och en kvart senare satt halva Familjen hos frisören och tiggde en sista-minuten-klippning innan stängning.

 

 

Detta efter att först spenderat 800 kronor på apoteket för avlusningskemikalier för Familjens 6.

 

Sen har sena kvällar spenderats på badrumsgolvet med blonda lockar och luskammar.

 

För alla snaggades inte.

 

Men det var nära.

 

För man kan bevisligen vara en skitunge hur ren & fin man än är.

 

Samtidigt kan Mamma inte annat än muttra att om alla morsorna i Spanielandet vore hälften så hysteriska som hon själv skulle spridningen kanske minimeras aningen.

 

För visst ska man slappa av lite, men kanske inte alltför mycket.

 

Då dräller det ju till slut av skit-ungar!

 

 

 

 

 

 

 

Det är lite olika hur man definierar mys.

 

Det är klart.

 

Leonel & Lily kan inte mysa utan popcorn och godis.

 

Fredags-mys-kulturens baksida.

 

Helt klart.

 

Mammas version är aningen mer flexibel.

 

Hemmarullad nykomponerad sushi, levande ljus och massa skratt och bus vid middagsbordet en alldeles vanlig måndag är väl höjden av mys?

 

Nästan lite idylliskt faktiskt!

 

Vardags-idylliskt!

 

 

 

 

Mamma menar att det är på tok för mycket spill från Familjelivet att jobba varannan helg.

 

Så när jobbhelgen närmar sig ökar mamma-prestations-ångesten betydligt och helst ska en högst intressant Familjeaktivitiet starta ungefär 15 minuter efter att Mamma stämplat ut från jobbet.

 

Som kompensation.

 

För spillet, alltså.

 

Efter senaste helg-passet stod därför svamp-plockning på schemat.

 

Visst.

 

Det är tydligen svamptider i skogen nu.

 

Spännande.

 

Kunde varit.

 

Men eftersom Familjens hem-haverier fortsätter tillbringade vi istället eftermiddagen med att vänta på ännu en saneringslastbil.

 

Så spännande svamp-jakt byttes mot hemma-häng med kompis, kaffe, limekaka och ett 500-bitars Hello Kitty-pussel medans kidsen och deras kompis byggde kojor på terassen.

 

 

Den lilla flocken vände dock snabbt hemåt igen.

 

För hemma-hänget visade sig vara bäst.

 

Man lär sig.

 

 

 

 

Mamma kan för sitt liv inte förstå alla barnfamiljer som blir med hund!

 

Alltså, nu menas förstås inget ont mot just hunden.

 

Såklart inte.

 

Men NÄR ska man som småbarnsfamilj finna tid till att ta hand om en hund som den förtjänar?

 

Mamma har själv hund.

 

Hon är plast-mamma till en hund.

 

Kan man säga.

 

Till den numera pensionerande Web.

 

 

Han kom med mannen.

 

Det var bra.

 

För det ska ju vara det bästa för barn att växa upp med djur, sägs det.

 

Så Mamma är egentligen tacksam att hon kan ge sina barn den förmånen.

 

Men slits därför ännu mer med dygnets snåla 24 timmar.

 

Så var kan man köpa mer tid?

 

 

 

 

Det brukar räcka att bara ha en försäkring för att försäkra sig om att inget händer.

 

Så är det ju.

 

Väl?

 

Så muttrar man lite över att behöva betalar dyra avgifter i onödan.

 

Liksom.

 

Har man sen ingen försäkring, då kan man vara säker på att oturen ramlar över.

 

La Ley de La Vida...

 

Nu har Familjen försäkring.

 

Vågar såklart inte annat.

 

Men för en tid sedan bytte vi hemförsäkringen mot en lite smartare och lite bättre.

 

Precis i rätt tid.

 

Har det visat sig.

 

För nu har oturen lagt sig som en kleggig hinna över hemmet!

 

Verkligen.

 

För bara någon vecka senare gick kyl&frys sönder.

 

Det är lite katastrofläge på den situationen.

 

Den smarta nya hemförsäkring klev då vackert in och sände snabbt en fixarfrasse som lagade det trasiga.

 

Sen ersatte de dessutom för alla förlorade kalorier som fanns där i.

 

Fint.

 

Veckan därpå var det dags att ringa försäkringen igen.

 

Då var det stopp i avloppen och Familjens hemskheter bubblade upp från en brunn under trätrallarna på terassen och förpestade hela kvarteret.

 

Igen klev hemförsäkringen vackert in och sände lastbil med högtrycksspruta och rensade upp.

 

Sen sände de dessutom ett par gubbar att byta ut trätrallarna eftersom det fanns risk att träterassen tagit skada av att legat i skiten.

 

Bokstavligt talat.

 

Bara den lilla incidenten kostade hemförsäkringen 17000 kronor.

 

Kanske därför de nu inte sände ut någon hjälp när den oumbärliga diskmaskinen pajade i veckan?

 

Men i ett hem för 6 är det absolut också ett katastrofläge!

 

 

 

Mamma & Papi har blivit kallade till möte på skolan.

 

Krismöte.

 

Typ.

 

För att tillsammans med läraren finna ett sätt att fånga upp Leonel från det sidospår han tydligen kört på en tid.

 

Till Mamma & Papis ovetande.

 

Chockerande.

 

Leonel?

 

Mamma grät en skvätt.

 

Papi också.

 

Och sänder sedan en överväldigad admirans till det spanska skolsystemet.

 

För vem hade väntat att man så proffsigt plockar upp en 5-årings issue i en storklass bland 28 andra elever, och att man sedan så effektivt sätter till de resurser som bedöms nödvändiga.

 

Stor eloge!

 

Mamma & Papis del i uppstyrningen är bland annat att jobba med Leonels koncentrationsförmåga i form av egenpåfunna "läxor" varje kväll.

 

15 minuter varje kväll får Leonel ensam med Mamma eller Papi och penna och kritor.

 

Succé!

 

Kvarten blir nu ofta halvtimmen.

 

Mamma & Papi byts nu lätt ut mot lillasyster.

 

 

 

 

Häromveckan fångades Mamma upp av en av föreståndarna på Louis dagis.

 

För visst hade väl Loui fått sin vinter-uniform?

 

Fått?

 

Vaddå fått?

 

Det är väl knappast något verksamheten bjussar på?

 

Inte ens ingår det i de 3500 kronor dagiset kostar varje månad.

 

Oh nej.

 

Så Mammas taktik har ju varit att hålla sig undan föreståndarna och låta Loui köra vidare i sommar-uniformen ett tag till.

 

Shortsen är ju så långa att de nästan räcker ner till strumporna.

 

Det funkade bra.

 

Till häromveckan alltså.

 

Så nu har Mamma "fått" köpa en uppsättning vinter-uniform.

 

Till det makabra priset på 750 kronor!

 

Loui är så exklusivt uniformerad nu då.

 

Minsann.

 

 

Föreståndaren undrade om Mamma verkligen bara ska köpa 1 uniform.

 

Mamma ska verkligen bara köpa 1 uniform.

 

Verkligen!

 

Det måste väl finnas gränser för hur mycket man kan ta betalt för dagiskläder?

 

Tur tvättmaskinen lever sina bästa dagar.

 

För nu när Loui ska glida runt i samma exklusiva dressing varje dag utan ombyte lär maskinen gå varm.

 

Varmare än vanligt alltså.

 

 

Mamma älskar sin Weber!

 

För att grilla är ju helt lovely!

 

Fullkomligt lovely!

 

Sommar som vinter!

 

Finns det något bättre än doften av nytänd brasa, liksom?

 

Tydligen.

 

För Mamma råkade häromdagen höra hur ett par grannar frustande om Familjens jäkla grillande, och om hur vi kunde tända grillen dag som natt och att den förpestade minsann hela kvarteret.

 

Skandalöst!

 

Tydligen.

 

När det sedan blev ett tema vid lunchbordet med ett gäng kollegor trodde förstås Mamma att hon skulle få samstämmigt medhåll från samtliga om hur patetiskt det är att klaga på att någon granne grillar.

 

Oj så fel Mamma hade.

 

Mallorkiner har uppenbarligen inte vett att uppskatta Weberns talang!

 

Verkligen inte.

 

Så för husfridens skull lämnade vi senast Webern och gliriga grannar i stan och flydde till landsbygden med vänner som uppskattar brasa precis som vi.

 

Och då blev det ingen liten sofistikerad Weber-brasa.

 

Icke.

 

Det blev en rätt rejäl brasa.

 

Den annars så röriga och kaotiska Familjen har bäddats in i vad som kan liknas med ett rosa fluffigt täcke.

 

Typ.

 

För alla de där tingen som vanligtvis faller åt sidan och skapar oreda både i sinnet och utanför, är numer helt magiskt på sin plats.

 

Familjen har sökt aupair för en extra hand till att rodda vardagen med sjuka barn, men har istället överumplats av en ung, vacker, blond, hitlånad prinsessa som svingar med sitt osynliga trollspö och skänker harmoni över både hem & barn & hund & mamma & pappa.

 

Häpnadsväckande!

 

Mamma är kär!

 

 

 

 

 

Mammas 2 skolbarn har börjat sporta.

 

Jovisst.

 

Lily tränar sedan en månad tillbaka taekwandoo med ett gäng grabbar.

 

Och för en vecka sedan gav Mamma upp sina avledningsförsök och släppte in Leonel i skolans fotbollslag.

 

Det var väl ett ypperligt tillfälle för Mamma själv att också komma igång lite.

 

En timmes powerwalk mellan lämning och hämtning från barnens träning vore väl välnyttjad tid?

 

Efter att halvhjärtat cirkulerat runt kvarteret ett par varv lades det projektet ner.

 

Mamma tänkte sedan att det kanske vore skönare att bara softa med en bok och njuta av att vara själv istället.

 

Efter att halvhjärtat hoppat från en sida till den andra utan att snappat upp vad boken ens handlade om lades även det projektet ner.

 

Istället tillbringar Mamma nu sin timme med att göra precis ingenting.

 

Sittandes nedhasad i bilen med bästa musiken i hörlurarna stirrandes på den sköna kvällssolen.

 

 

 

 

 

Mamma är ett stort fan av IKEA.

 

Det är nog de flesta utlandssvenskar.

 

Det är ju liksom som att ha en bit av Sverige runt hörnet.

 

Det är skönt.

 

Vanligtvis.

 

Sista besöket var allt annat än skönt.

 

Efter upplysning om att där var 30 minuters väntan till bollhavet installerade vi Familjen i receptionen efter att vi skrivits in på väntlistan.

 

För Leonel & Lily ville leka i bollhav och färglägga Spidermanbilder och HelloKittybilder.

 

Självklart.

 

När halvtimmen blev timmen är det ju inte så svårt att föreställa sig scenariot i receptionen, där Mammas och allas barn ålade runt på golv och väggar av tristess.

 

Så äntligen ropades Papis namn upp.

 

Mamma stod vid det laget nästan flåsandes över disken, och Lily låg och bankade på Mammas stövlar.

 

Mamma anmälde sitt svar på 1/2 röd sekund!

 

Men plötsligt ändrade Chican i receptionen sig, strök Papis namn från listan och ropade upp nästa.

 

Det tog Mamma 1/4 röd sekund att bli ox-tokig.

 

Inombords.

 

När Mamma protesterade fick hon ett serviceminded leende som sa att hon sagt fel, det var inte vår tur, trots att det var namnet som stod på listan, så hon fortsatte ropa upp fler barn.

 

Andras barn.

 

Andras barn som kommit långt efter Mamma med barn.

 

Nu var Mamma inte bara ox-tokig på insidan.

 

Då blev Mamma ombedd att lugna ner sig.

 

Va??

 

Efter att 5 barn släppts in före Mammas och väntan långt övertstigit timmen kom så Leonel & Lily in.

 

Och Chican i receptionen slängde upp sitt serviceminded leende igen och bad om ursäkt.

 

Va??

 

För första gången i Mammas 33-åriga liv skrev hon skriftligt klagomål direkt på plats till IKEAs ledning.

 

Ja, alltså, efter att hon lugnat sig med en räkmacka i kafeterian.

 

Just ja, där fortsatte ju Mammas sköna eftermiddag på IKEA föressten.

 

Vid 2 tillfällen behövde Mamma kliva rakt igenom nymoppat golv.

 

Ofrivilligt.

 

Men om man våttorkar golvet mitt i folkhavet så är det ju rätt oundvikligt.

 

Det tyckte inte tantan som moppat förstås.

 

Hon frustade.

 

Jo.

 

Mamma kanske borde flugit över?

 

Nästa möte med mopp-tantan var på tjejtoan.

 

Då fick Mamma & Lily en utskällning för att vi skulle slängt toapapper på golvet.

 

Va??

 

Självklart slänger vi inte toapapper på golvet!

 

Och går man in på en offentlig toalett där det ligger toapapper på golvet börjar man väl inte plocka upp det bara för att man ska undvika att bli anklagad själv sen?

 

Eller?

 

Mamma är fortfarande ett stor fan av IKEA.

 

Men Familjen åker nog inte tillbaka imorgon.

 

Men reflekterar över hur man här lyckats röra till det så på ett så organiserat och enkelt koncept som IKEA ändå är.

 

Det är ju lite som Drive-In på McDonalds.

 

Där finns 2 fönster.

 

1 för att beställa och 1 för att hämta maten.

 

Här öppnar man bara 1 fönster.

 

Som om man inte riktigt förstått varför det andra fönstret finns.

 

Och så växer kön.

 

Alltså oxå ett organiserat och enkelt koncept som man lyckats röra till.

 

Mamma känner en våg av kritisk bitchighet skölja över.

 

Eller Mamma kanske är en bitch egentligen.

 

Latent.

 

En latent bitch?

 

Som så många andra då...

 

 

 

 

Utanför hemmets fyra väggar är det ingen som kan tro att Lily bokstavligt talat hänger i Mammas kjol när vi är hemma.

 

För väl ute så kanske hon är den mest självständiga 3-åring on earth!

 

Dagligen gör hon försök att bjuda in sig att följa med andras mammor hem eller kanske till någon av lärarna på skolan eller någon väninna till Mamma.

 

Det är ingen ovanlig syn att vara ute på galej och komma hem utan fröken.

 

Precis så slutade senaste Fredagsmyset.

 

För att klämma sista dropparna ur Halloween och dubbla bruket av de nya läskiga utklädningskläderna firade vi så Fredagsmys i en läskig lägenhet med massa god tapas och massa sött godis med goa vänner!

 

 

Spanien är visst det land där övervikt hos barn stiger mest.

 

Skrämmande.

 

Och underligt.

 

För den klassiska Medelhavskosten är ju väldigt väl omnämnd och refereras ofta till bland hälsosamma kost-tänkare.

 

Och visst har Mamma många runt sig som petar i fräscha sallader och grillar god fisk.

 

Jodå.

 

Men samma Medelhavsgourmeter är ofta de som däremellan fyller sina barns munnar med fabriksvakumförpackade bullar med chokladbitar i.

 

Som frukost.

 

Och mellanmål.

 

Att man på skolan behöver ha 1 obligatorisk fruktdag säger väl rätt mycket.

 

Att många barn dessutom finner en chokladbit i luncboxen just på fruktdagen som belöning för att de varit så extraordinärt duktiga att äta frukt säger väl oxå rätt mycket.

 

Mamma menar att man kan väl lika gärna bara köra obligatorisk frukt i lunchboxen varje dag.

 

Det var det ingen annan mamma som menade var klokt.

 

Nähä.

 

Häromdagen blev det så oficiellt klart att familjerna i krokarna behöver viss vägledning för att kunna mätta sin barn riktigt.

 

Det delas därför numera ut en meny från skolan med rekommendationer för vad som bör dineras i hemmen för att kombinera riktigt med den lunchen barnen får i skolan!

 

 

Mamma känner hopp.

 

Eller, njae, jo, ett visst hopp iallafall.

 

Hopp om att lugnet börjat smyga sig in.

 

Hos Familjen Kaos alltså.

 

För det börjar komma stunder av Fred&Frid i huset!

 

Mamma blir alldeles förbryllad.

 

Pappa likaså.

 

Även grannarna.

 

Häromdagen undrade de om Lily kanske var sjuk?

 

Så då var Freden&Friden väldigt påtaglig.

 

Tydligen.

 

Ikväll var den också väldigt påtaglig.

Kändes nästan som samtliga i Familjen satt och mediterade.

 

Eller var vi kanske bara hypnotiserade av pärlhavet kanske?

 

 

 

 

 

Mamma diggar verkligen när man får in lyckade traditioner.

 

Som man kan se fram emot år efter år.

 

Halloween har blivit just en sån lycka!

 

Tillsammans med halvgalna grannar firar så Familjen numera Trick&Treat i hoodsen...

 

 

...för att sedan fortsätta för efterfest med massa lek & bus & härlig mat & gott i glasen hos grannen som sitter på flest kvadratmeter och störst gästfrihet.

 

 

Huga, vad bra man mår prima en sån kväll!

 

Tur dagen efter är Helgdag i Spanienland.

 

För man kanske inte riktigt mår fullt så prima morgonen därpå...

 

Men det förtränger ju proffsiga föräldrar så snart sängen överbemannats på morgonkvisten av hungriga och bus-sugna ungar.

 

Och det är ju egentligen rätt skönt när hela Familjen hängt på fest och kör på låg växel hela dagen, för då blir liksom alla 5 hyfsat nöjda med att bara hänga i kvarteret, kasta boll med hunden, leka lekpark och promenera lite.

 

 Dagen efter bjöd till och med på en kollektiv siesta i eftermiddagssolen!

 

Vad mer kan en Mamma begära?

 

Vi längtar redan till nästa Happy Halloween!