J-vla söndag!
Idag var det kanske årets sämsta söndag!
Ever!
Förhoppningsvis....
Hela Familjen var lediga och enda utsatta planen var att vara tillsammans.
Annars var agendan oskriven och inbjudande.
Morgonen var superb:
Familjfrukost-deluxe med både ägg&bacon och amerkanska pannkakor.
Jojo.
Finfint.
Resten av dagen var allt annat än finfin.
Hela havet stormade inne i lilla radhuset.
Kan man säga.
Alla vara arga som bin.
Hela långa lediga söndagen.
När vi, oförsonade, tog oss i kragen för att iallafall komma ur huset, öppnade sig himlen och regnet hällde som spön i backen.
Det var inte sà finfint för den redan löjligt sura flocken.
Kan man säga.
Till slut hamnade vi med en mjukglass och en kaffe på McDonalds hemska lekrum, tillsammans med ett gäng skrikiga bråkiga svettiga ungar och deras gapande föräldrar.
Att det blev dagens höjdpunkt är tragiskt att erkänna.
Även hemska dagar som denna tar iallafall slut.
Till slut.
Och ingen somnar osams så morgondagen har alla chanser att bli ljus.
Ny vecka!
Ny månad!
Nya tag!
Ât fanders med den här j-vla söndagen!
Väninnemys!
Mamma brukar mena att hon kan få grymt många saker gjort på relativt kort tid.
Precis som mammor i allmänhet brukar.
Effektivare folk får man väl leta efter?
Men nu har Mamma nog slagit personligt rekord.
För SHIT vad hon kom på benen snabbt efter sin dunderförkylning!
Överdosering av receptbelagda piller och en 7 timmar lång siesta i ett helt tomt hus gjorde susen!
Mammas ben bär!
Så den lediga helgen blev inte alls så bortblåst som Mamma grämt sig för.
För trots halsont, snor, småbankande huvudvärk och hes stämma fick Mamma en stunds väninnemys.
Det var efterlängtat.
Väldigt efterlängtat.
Nedklubbad.
Mamma har länge suckat över bristen på möjligheten till VAB i Spanienland.
Ungefär i 5 år och 4 månader.
Nej.
Exakt i 5 år och 4 månader faktiskt.
Att inte ha rätt att vara hemma från jobbet med sina barn när de är sjuka är ohumant.
Och med 3 små barn som hänger på dagis och skola bland massa snoriga ungar är det ju bara en tidsfråga innan någon faller.
Eller alla faller.
Med 2 heltidsarbetande föräldrar utan rätt till VAB är ju situationen rätt ohållbar.
Minst sagt.
Så nu hoppas Mamma & Papi att finna inneboende hjälp, och rädar nätet efter ny aupair.
Tills vidare är det väl bara att köra på?
Så gissa om Mamma tappade andan när hon själv var först ut att falla.
Som en nedklubbad säl ligger Mamma nu med The-Cold-From-Hell och skriker efter VAM!
Men vem ska Vårda Sjuk Mamma??
Ingen tydligen.
Det är också ohumant.
Så nu vältrar sig Mamma i själv-mjäk.
För det är en konst att behålla psyket i schack när man ligger nedklubbad.
Undrar vem som faller näst?
Religös?
Stunderna är inte många och inte långa när alla tre syskon njuter av varandras sällskap.
Men det händer.
Som häromkvällen.
Då blir Mamma nästan religös.
Amen.
Lycklig Elitist.
Mamma kanske kan vara den mest ohurtiga person som fläktar runt i ett par skor.
Så Leonels extrema uthållighet kan inte komma från Mamma.
Verkligen inte.
Tur att han har en desto mer sportigt sund förebild i sin pappa.
Häromveckan fick killarna den briljanta idén att utmana sina styrkor med en nästan omöjligt lång cykeltur i en 5-årings ögon mätt.
Efter en lång söndagslunch i sommarstugan tog så killarna i Familjen sina cyklar och började trampa hemåt.
Mamma och Lily höll standby beredda att hämta upp en slutkörd Leonel eller åksjuk Loui någonstans efter vägen.
Men icke.
En bra bit in i den sena sommarkvällen och 20 kilometer senare rullade Leonel över mållinjen hemma!
Efter tre tallrikar makaroner störtade han sedan i säng, med ett saligt leende på läpparna.
Lyckligare elitist får man leta efter!
Mammas Diva!
Så har Lily tjänat sin första euro.
Sina första euron, rättare sagt.
Och Mamma har satt sin underskrift pà ett arbetskontrakt för minderårig.
Minsann.
Lily är nu registrerad som spansk skattebetalare.
Minsann.
En annons för solkräm i Frankrike ska så prydas av Lilys smalj och blonda lockar.
Fast efter Lilys divafasoner blir nog hennes karriär rätt kort.
För när projektets huvudmodell tror sig kunna välja själv vem hon ska fotas med kompliceras det enklaste uppdraget radikalt.
Hade Lily varit 13 år hade situationen varit odräglig.
Men som 3-àring blev situationen mest komisk.
Mamma och Lily hade så en världsakul förmiddag på stranden under rampljus och solljus.
Mammas Diva!
1 dag.
Det blir inte alltid som man tänkt sig.
Rätt sällan egentligen.
Igàr var ett alltför bra exempel pà det.
Ledig och ensam hade Mamma sàklart maxat en härlig to-do-lista med massa bra ting som skulle fixas innan tidig hämtning och lunch med sina egna och grannens kids.
Megamuffins med kanel och äppelbitar och en fluffig kaffe latte under Palmas morgonluft la ribban för dagen.
Tänkte Mamma just dà.
Lite skrytigt.
Tur att den timmen njöts sà överdrivet.
För det visade sig bli det enda härliga för de resterande timmarna.
Resten av förmiddagen spenderades nämligen i ett parkeringshus i väntan pà bärgningsbil dà Mammas bil helt oförvarnat och högst ovälkommet inte startade.
Prinsen pà sin vita springare, eller alltsà, bärgaren med sin lilla kran, kom i sista stund för att Mamma skulle hinna till skolan.
Och sen hem.
Till den där mysiga lunchen Mamma skulle ha med gatans kids.
Lunch blev det.
Hemköpta hamburgare.
Som slängdes i hungriga munnar till ljudet och doften av en högtrycksspruta som räddade huset fràn översvämning dà det blivit akut stopp i alla ledningar och avlopp.
Sà den där härliga to-do-listan är orörd.
Mamma tar den en annan dag.
1 dag som faktiskt blir som man tänkt sig.
Det kan väl bli när som helst?
Ny syn.
Dà var redan 2:an skolklar dà.
Chockerande.
Inskolningen mjukstartas den här gàngen.
Iallafall i Spanska màtt mätt.
För Lily och Leonel kör matsalslös september efter ett generöst samarbete av en snygg granne som saknar stämpelklocka pà jobbet.
Sà man kan väl säga att de nu studerar pà halvtid bara.
Bara.
8 till 2.
Inte sà bara.
Iallafall inte för nybörjare.
Att vara ën 3-àrig förstaklassare med halvtidstjänst tar kàl även pà den starkaste:
Ny syn.
Helt klart.
Lycklig samling!
En evighet gàr fort ibland.
Mormor & Morfar har nu àterlämnat de tvà barnbarn de lànat över tre veckor.
Sà Mammas trupp är samlad igen.
Och efter veckor som 1-barns-Familj konstateras med enad stämma i huset att tre barn är mànga barn.
Väldigt mànga barn.
Vilken lycka!
