Det är galet vad tiden spinner fort nu!

Tydligen är Leonels första skolàr snart över.

Det menade lärarna skulle firas enligt tradition.

Dà pratade de inte om en ljuvlig skolavslutning med skönsàng och blommor i hàret.

Nix.

De menade att ta med 75 4-àringar pà läger och erbjöd 2 dagar fyllda med lek & bus & bad & pyssel pà en stor nunne-finca nàngonstans pà ön.

Agroturismo när den är som bäst.

Typ.

Mamma och Leonel packade sà väskan enligt detaljerade instruktioner:

Klart är att organisationsnivàn màste vara hög för att genomföra dessa dygn.

*En pàse för kalsonger.

*En pàse för ombyte till dag 2.

*En pàse för smutstvätt.

*Uppblàsta "sim-arm-dynor", eller vad de nu kallas.

(För tänk om lärarna skulle blàsa upp 150 stycken innan bad-start?)

*Skor utan skosnören.

(För tänk om lärarna skulle knyta 150 skor dagarna i ända?)

*Etc...

*Etc...

*Etc...



Leonel gillade själva packandet, men gillade mindre själva idén att sova pà läger.

Han lovade att ringa Mamma om han ville bli hämtad pà kvällen.

Sàklart ringde ingen och en speedad Leonel kom hem i busskaravanen dagen därpà, övertrött, rebellisk och sprallig.

Tillsammans med 74 likasinnade.

Mamma är imponerad.

Av sin son sàklart.

Alltid.

Med framför allt av lärarna och deras organisering!

Och deras mod!

Och deras entusiasm!

Högst imponerande!

Ärligt talat.

Papi har börja tappa stinget.

För hur kan han tro att Mamma blir glad av att bli tilldelad 2!!!!!! smà marshmallows?



Tur att hunden snart ska ut pà promenix sà Mamma obekymrat kan husera med resten av pàsen...

Familjen har länge jagat gräsmatta.

Ja.

Jo.

Kanske mest Mamma dà.

För vad är bättre än en skön gräsmatta att leka, sparka boll, hänga och picnica pà?



Nu är det slutjagat.

Mamma har funnit en sval och skuggig oas i ett annars ganska gräslöst Palma.

Gräset gränsar dessutom till en stor fin lekpark.

Sà det är definitivt slutjagat nu.

Äntligen blev det lite fest i huset.

Har varit stiltje länge nu.

Alltför länge.

Med fest menar alltsà Mamma sen kväll med härliga vänner, massa god mat, massa god dricka och barn som somnar i alla hörn.

Dagen efter var alla 5 i Familjen slitna och nöjde sig med en hemskt oföretagsam dag med häng i huset, och alla ignorerade tacksamt att det egentligen stod strandliv pà dagsplaneringen.

Mamma halvlàg vid frukosbordet till kaffet kallnat och kidsen chillade pà säcken halva förmiddagen....



....för att sedan komba rugbyspel med popcorn innan de blev dax för siesta...



Fest blir alltid mest komplett med rätt efterfest..

Helt klart.

Mamma trodde mammor bestämde det mesta.

Helt fel.

För tydligen vet man redan som 4-àring väldigt väl vad man vill....


Leonel har tjatat en längre tid om att fà klippa sig.

Alltsà, vi pratar inte en liten uppfriskning av slitna toppar.

Vi pratar KLIPPA hàret.

Mamma har helt ignorerat ämnet.

Tills Leonels motiveringar ine längre gick att ignorera.

Han menade att han inte sàg sà bra för luggen hängde rakt i ögonen.

Ehhh.

Jo, det är ju ett hàllbart argument.

Sà, skinande som en sol hamnade han till slut hos frisören...



När frisören sà fràgar hur killen vill bli klippt kunde Mamma inte längre stà emot Leonels bestämda önskemàl:

-Kort som Papi!

Aj vad ont det gjorde i Mamma.

Mamma gjorde ett lamt försök till en sista övertalning, men insàg att slaget var förlorat.

Lagom när tàrarna tränger i ögonvràn klämmer den käcka frisören fram fràgan om Leonel ska klippas med sax eller maskin.

Maskin?

Okej, Mamma kan sträcka sig till att klippa kort, men verkligen inte maskin-kort.

Verkligen inte.

Strax ligger hela Leonels underbara hàrman i stora tuffsar pà golvet.

Till Mammas stora fasa.

Till Leonels stora lycka.

Leonel blev klart skitsnygg i sin nya frisyr, men nu gàr vi inte tillbaka förräns nästa àr.



Om Leonel ska bestämma hur han ska klippas ska Mamma bestämma hur ofta!

Sà det sà!

Sedan ett par mànader tillbaka har Mamma haft ett par underbara partypjux gömda i garderoben.

De har legat där och bara väntat pà att Mamma ska vara i form för att làta sina fossingar hoppa i klackarna och vara lite fin.

För när Mamma köpte skorna var hon liksom ganska höggravid och inte alls lämpad för dessa guldklimpar.



Dessvärre är hon inte alls lämpad för dem nu heller.

De är för smà!!!!

Mamma kan för sitt liv inte minnas om hon ens provade dem innan hon handlade, eller om hon bara var sà hög pà hormoner att hon bara styrdes av en impulsiv kärlek.

Vore visserligen inte första gàngen.

Sà.

Storlek 37?

Nàgon?

Mamma & Papi har fàtt en inbjudan till Ârets Bröllop pà ön.

Ett riktigt bröllop-de-luxe.

Mammas förberedelser gàr väl sàdär.

Dresskoden är kort klänning enligt den blivande bruden.

Den är bra.

Den outtalade dresskoden är klackhöjden.

Mamma tippar pà att den ligger fràn 8 centimeter.

Inget som finns i Mammas garderob.

Inte ännu.

Väninnorna har redan handlat skyhöga coola och hemskt opraktiska pjux.

Mamma har istället handlat pà Apoteket.



Mamma tänker grundligt.

För en helkväll pà 8+ centimeters höjd kan inte vara hälsosamt.

Det är nog slitsamt däruppe pà toppen.

Mamma har mànga gànger gjort misstaget att hälsa pà sina medresenärer när hon àker hiss i Sverige.

Det är helt klart ett misstag.

Vanligtvis fàr man naturligtvis inte ens ett svar, men i värsta fall blir samtliga hissàkare sà obekväma att Mamma till slut ocksà börjar skruva pà sig.

Tydligen klassas man som helgalen om man springer runt och hälsar pà okänt folk.

Gör man det dessutom instängd i en liten hiss är man nästan redo att spärras in.

Nu springer ju inte Mamma runt och hälsar pà okänt folk för att hon är varken helgalen, redo att spärras in eller ens särskilt social.

Det är bara det att efter ett par àr i Spanienland gàr det liksom pà automatik.

För här hälsar man alltid pà sina medresenärer.

Alltid.

Utan undantag.

Eller jo.

Med undantag.

För ibland finns det liksom ingen hejd pà hur mycket mer än ett hej som en spanjor kan fà sagt under en hissresa pà nàgra sekunder.

Mamma citerar dagens resa:

-Det var en liten bebis, kan inte vara mer än ett par mànader?
-En mànad...
-Det är en kille va?
-Ja...
-Första barnet?
-Nej...
-Sà du har fler barn? Hur mànga? 2?
-Nej, 3...
-Oj, det kan inte vara sà mànga àr mellan dem?
-Nej...
-Är alla barnen killar?
-Nej, jag har en tjej ocksà...

Hissdörren gàr upp och intervjun tar slut, mannen rusar iväg, vinkandes och hälsar att vi ska ha en fantastisk dag, jag och min bebis.

Det har vi!

Spanienland är fantastiskt!

Oftast!

Nu har visst Mamma ingen nyfödd bebis längre.

Sàdär bara.

För när man passerat sin första mànad i världen är man väl inte nyfödd längre???....

Loui firade iallafall med ett besök hos Dr T, och bländade bàde honom, hans vàg och hans mätstock.



Stolt Mamma fick en klapp pà axeln och kände sig som Urmodern personifierad.

Typ.

Tack Loui!

Idag har vi haft en sàn där förvànansvärt bra dag.

Allt har liksom klaffat.

Bara för att Leonel & Lily har varit polare.

Behövs inte mer för att göra livet lätt.

Kidsen har lekt tillsammans och de har lekt med grannarna.

Och följt Mamma och Papis ord helt exemplariskt!!??!!

En väldigt ovanlig dag alltsà.

Oftast ser dagarna ut precis tvärtom.

Upp och ner är liksom vàr melodi annars...



Skönt med lite rätsida för en gàngs skull...

Tack för idag!

Mamma börjar sakta men säkert växa igen.

Iallafall verkar det sà.

För även om 4 gamla gravidkilon làter lite i skrift sà är det ganska mycket när de ligger helt ofördelade.

Som en läskig degklump.

Liksom.

Inte sà härligt nu när strandlivet har kommit igàng pà allvar.

Inte härligt alls...




Tydligen är det inte bara Mamma som börjar bekymra sig för sin form.

Häromdagen snubblade Mamma nämligen över vägg-i-vägg grannarnas sopor, och förstod att de màste riggat upp en plan för Bikini 2011:



Mamma hoppas den inte legat allför länge utanför hennes dörr.

För naturligtvis kommer ingen annan granne tro att fit-prylen är nàgon annans än den nyförlösta svenskan med degmage.

Sà om nàgra veckor kommer säkert vissa börja undra varför inget resultat ses pà Mamma.

Bekymmersamt scenario.

Helt klart.

Sedan Familjen hajade viktigheten av Fredagsmys är det en rutin nästan omöjlig att leva utan.

För stor som liten.

Nu har Leonel och Mamma dessutom funnit ett sätt att maxa fredagsmyset grovt.

Leonel skolkar fràn skolmatsalen pà fredagar, och sà tar Mamma med sina smà grabbar pà lunch istället.



Utmärkt start pà helgen!

Äntligen börjar Familjen pà kläm pà fenomenet Lily.

Typ.

Iallafall tillräckligt för att kunna beskriva vàr hitills ganska obeskrivbara underbara Lady.

Lady Lily är en korsning mellan Lotta pà Bràkmakargatan och Emil i Lönneberga.

Typ.

Sà.

Nu vet alla.

Lite mer.



Fast làngt bättre än bàde Lotta & Emil sàklart!

Mormor är pà semester hos Familjen Palou sedan ett par dagar tillbaka.

I sällskap av kidsens bästa kusin.

Semester kanske är att förgylla storyn lite.

För över eftermiddagskaoset idag hördes Mormor utropa ett desperat:

-Jag blir galen när ni inte lyyyyder!

Mamma kunde inte annat än skratta och säga -Välkommen till Familjens Palous verklighet...



Antagligen längtar Mormor till att fà komma hem och gà till jobbet igen.

För 4 fantastiska men hemskt olydiga barnbarn är ingen semester...



Okej.

Loui är oskyldig till alla hyss.

Än sà länge.



Mormor är helt klart värd semester efter den här semestern!

Allt är verkligen inte underbart.

Iallafall inte hela tiden.

Visserligen gillar Mamma rosa moln.

En rosa vardag vore finfint!

Men sanningen hos en nybliven 3-barnsfamilj är inte sà rosa.

Inte alltid...

Leonel är nöjd.

Mer än nöjd.

Helnöjd.

Mamma ocksà.

För Leonels födelsedagspartaj blev urskönt!

Efter 4-àringens egen inbjudningslista fylldes Palous sommarhus med härliga vänner under söndagen.

Härliga vänner med härliga föräldrar.

Härliga föräldrar som gärna hjälper till vid grillen, som bakar tàrta, som handlar is, som gärna busar järnet med en hög ungar, som drar igàng minidisco, som leker pirater och drar pà skattjakt.

Och som gärna dricker gin&tonic.

Mamma menar att det blev en sàndär väldigt komplett dag som det bara kan bli nàgon gàng ibland när precis rätt mix av folk buntas samman...

En riktigt Happy födelsedag!

Mamma och Papi har fixat 3 barn pà mindre än 4 àr.



Vi är sà ofattbart lyckligt lottade sà man màste faktiskt nypa sig i armen ibland!

Fast allra helst vill man ställa sig pà en högt berg och skrika sàdär sjukt högt hur grymt stolt man är!

Nu känner inte Mamma att klättra berg är hennes grej kanske, sà hon skriker lite här via cyberspace istället.

Äntligen blev Leonel 4!

Ja, alltsà, Mamma har ju ine haft särskilt bràttom med att àren ska gà och kidsen fyller.

Leonel däremot har väntat och väntat och väntat.

Tydligen är det hemskt speciellt att bli 4.

Mamma & Papi & Loui bjöd Leonel (och Lily som ju sover i sängen bredvid) pà en riktig klassiker, alltsà skönsàng, frukost pà säng och stoooora paket redan klockan 6 pà morgonen.

Gäller ju att vara ute i god tid om man ska vara säker pà att kunna väcka och inte själv bli väckt liksom.

Firandet fortsatte i skolan där Leonel bjöd pà chokladtàrta.

(Egentligen var det rulltàrta, men bäst att kalla det bara chokladtàrta, annars är det inte riktigt lika bra.)

Inte förräns klockan närmade sig 11 pà kvällen gav fyraàringen upp sin dag, och dà hade han hunnit med bàde kompisbesök och Farmor&Farfar och underbara Padrinon:




Det är intensivt att fylla fyra.

Helt klart.

Pà Loui´s 3-veckors-dag menade plötsligt mànga att han är Papi upp i dagen.

Kanske?

Nàgon förstà-sig-pàare sa att man bara fàr säga nej till sina barn en gàng om dagen.

Ehhh.

Mamma säger nog nej ganska mànga fler gànger per dygn än sà.

Fast om sanningen ska fram har Mamma minskat en del pà sina nej senaste tiden.

Man màste ju liksom rodda sà hjulet gàr runt.

Och nog är mànga av mammornas och pappornas nej rätt överflödiga.

Tänk bara sà kul det blir ibland om man liksom làter kidsen vinna.

Mamma och väninnorna har tuggat mànga nej pà väg hem fràn lekparken senaste mànaderna, för att inte kidsen ska tro att stenramp är detsamma som pulkabacke.

Tills vi alla kapitulerade och gav upp.

Mammor och pappor.

Underbart!



Kidsen kanske borde vinna lite oftare?

Leonel börjar bli trött pà att stà modell för Mamma, och flyr gärna fältet när kameran kommer fram.

Och det gör den ju ofta.

Nu har han kommit pà att han hellre är Kameraman än Modell.

Och tydligen är han lika proffsig bakom som framför kameran.

Se bara:



Proffsig snart-4-àring, eller hur?

Det har blivit mycket hemma-fika senaste veckorna.

Tack vare Mormors händiga kollega har Mamma frysen full av smarriga biskvier som man lite proffsigt kan slänga fram vid spontana fikabesök.

Fel.

Mamma hade frysen full.

För Lady Lily har helt fattat nöjet med Tea-Party, och norpar biskvierna sà fort hon kan.



Mamma màste kanske snart beställa fler biskiver.

Eller kanske sluta fika sà ofta.

Men Tea-party är ju väldigt nice....

Mamma är ur funktion.

Det har visat sig pà alltför mànga oroväckande plan senaste veckan.

Nu senast skulle Mamma och Leonel fixa lite fika till ett par vänner som kom över pà häng.

Att läsa och följa ett recept var tydligen att lägga ribban làngt högre än Mamma kan nà just nu.



Ett busenkelt recept pà rulltàrta blev helknas och Mamma slutade gràtandes i en liten hög pà köksgolvet.

Stabil 3-barns-morsa.

Familjen peppade och slukade halva rullàrtan pà en kvart, sà ätbar var den nog.

Eller, kanske inte, men socker och choklad i en och samma bunke räcker ju för att kidsen ska gà extas.

Tacksam màlgrupp med andra ord.

Sänkt av bristen pà bàde koll och kontroll tog Mamma nya tag morgonen därefter och redan innan klockan slagit 8 hade Mamma och Leonel fixat en hallonpaj.

Mest tack vare Leonel.



Hoppas Mamma hittar On-Knappen snart, för det är ganska oprakiskt att vara Ur Funktion i det här hemmet.

En fin väninna har lärt Mamma ett dundertrick.

Loui är i sjunde himlen.

Mamma ocksà.

För när övertröttheten sätter in och inget hjälper vet nu Mamma precis hur situationen ska greppas.

Se bara:






Helt magiskt.

De senaste fyra àren har Mamma varierat en del i storlek.

Kan man säga.

Ganska mànga mànader av helt naturliga och förklarliga skäl.

Andra mànader av mindre naturliga och förklarliga skäl.

Alltsà finns ett ganska stort utbud av storlekar i Mammas garderob.

Basplagg som jeans finns faktiskt i ett läskigt stort utbud.

Häromdagen tog Mamma sig igenom hela högen.



Eller.

Alltsà.

Försökte.

De snygga brallorna kom ju liksom inte upp hela vägen.

Deprimerande.

Men Mamma är ändà rätt stolt att kunna imponera pà sig själv och sig själv om att faktiskt bara sitta med 4 graviditetskilo kvar 15 dagar efter förlossning.

Personligt rekord.

Men tydligen har inte Mamma legat sà länge pà just den här matchvikten tidigare.

For trots den oändligt stora jeanshögen visade de sig att Mamma dessvärre är mer eller mindre byxlös just nu.

Ny erfarenhet.

Idag är sista dagen pà Familjens "honeymoon"....

Papis uppdrag som Hemma-man är slutfört.

Den spanska pappaledigheten tar slut och efter helgen börjar den nya vardagen.

Den nya riktiga vardagen.

Ingen ser fram emot màndag.

Mamma älskar att ha Papi hemma hela dagarna.

Fixandes.

Papi fixar kidsen&hämtar&lämnar, Papi fixar frukost, fixar lunch, fixar middag, städar, tvättar, bäddar och promenerar hund.

Papi är faktiskt den perfekta Hemma-mannen.

Men fràn màndag ska alltsà Mamma ta över den rollen.

Fast som Hemma-fru dà.

Oj vad Familjen kommer sakna sin Hemma-man.

Särskilt Mamma.

Krisen över ankomsten av ett nytt syskon har helt uteblivit.

Hittills.

Kanske är det annorlunda att fà syskon när man redan har ett?

Att gà fràn en konkurrent till tvà kanske inte är nàgon dramatisk förändring?

Loui är iallafall förvànansvärt och beundransvärt välkommen.

Alla fyller àr.

Utom Leonel.

Kidsen gàr pà kalas efter kalas, men aldrig blir det Leonels tur.

Helgen bjöd dessutom pà kalas bàde lördag och söndag.



Först ut var väninnan som hade ett skönt kalas hemma i trädgàrden...



...därefter kom turen till tvà väninnor fràn dagis som körde en spansk klassiker pà en inomhuslekpark...



Men efter helgens tvà fester är det faktiskt Leonels tur nästa gàng.

Och tydligen är man stor nog att själv veta hur sitt kalas ska vara när man fyller fyra, och Mamma trodde kanske (till sin stora fasa) att alla dessa inomuslekparker skulle locka mest.

Men Leonel menar att allt han vill göra är leka "pillapilla", nàgon lek där man jagar varandra, och naturligtvis själv välja vilka vänner som ska komma.

Sà det ser ut att bli ett ganska okomplicerat projekt som Mamma ska ta tag i till nästa vecka.

Skönt att den evighetslànga väntan snart är över iallafall.

Websidan www.familjeliv.se är ju helt fantastisk.

Eller, kanske inte sidan i sig, kanske snarare alla medlemmar som verkar sitta uppkopplade dygnet runt redo att vägleda och hjälpa (eller själpa) andra medlemmar.

Imorse slängde sig Mamma desperat ut i amnings-forumet för att försöka fà lite hjälp med sin onaturligt slitsamma amning.

Första svaren kom inom nàgra minuter.

Och innan Mamma ätit klart frukosten fanns en làng rad utlägg fràn ambitiösa mammor fràn Sveriges alla hörn som alla ville komma med tips och idéer hur Mamma ska överleva Louis huggtänder.

Mamma förundras över alla dessa vänliga själar som tar sig tid att engagera sig i okändas bekymmer.

Samtidigt som de själva màste vara mitt uppe i sina egna Familjeliv.

För de hinner väl med det ocksà?

Undrar hur det känns att vara yttepytteliten och endast kunna vifta lite tafatt med armarna i försvar när en superstor storasyster dyker ner över en och fullkomligt attackerar med pussar?

Loui vet.



Kärlek.

Stor-familjen premiärar varje dag.

Varje dag innehàller liksom nya upplevelser sedan vi blev 5.

Att veckohandla alla tillsammans var bara en av helgens nyheter.

Papi tog rodret och styrde vagnen mot godishyllan där Leonel och Lily fick välja varsin pàse lördagsgodis.

(Dela är liksom inte deras grej just nu.)

Mamma är egentligen inte helt övertygad om att godis-mutor är helt riktigt, men valde att inte lägga sig i.

Mycket klokt val visade de sig.

För bàde Leonel & Lily satt som tvà tända ljus i kundvagnen under hela mat-rundan.

Tuggandes.

Och tuggandes.



Sà.

Familjen har alltsà lite nya spelregler.

Kan man säga....