Mamma vet hut.
Häromdagen var Mamma & Papi pà kurs.
Nybörjarkurs.
För föräldrar.
Loui var med.
Sà det sàg ju lämpligt ut att 2 nyblivna föräldrar gàr pà kurs liksom.
Synd bara att kursledaren snabbt offentliggjorde att Loui var nummer 3.
Snabbt hördes ett beundrande "ohhhh" fràn övriga föräldrar.
Nàgon tog till och med i och utnämnde oss till "beundransvärda hjältar".
Ehh?
När "ohhh"-andet var över 30 sekunder senare fick Mamma lov att klara upp lite i dimman, och meddelade att vi uppenbarligen inte alls är nàgra hjältar eftersom vi efter 3 barn sitter pà en nybörjarkurs.
Nu var det inget "ohhh"-ande minsann.
Nejda.
Nu var det mest "ahaaaa"-ande i salen.
Sà efter 2 minuter var vàr image bruten, om vi nu nàgonsin hunnit ha en vill säga...
Kursen handlade om hur man bäst hanterar smà barns raserianfall.
Nàgot vi alltsà fortfarande inte lyckas sà värst bra med.
Mamma börjar undra om det bara är barn i Spanienland som lider av detta folksyndrom, för aldrig att Mamma hör svenska föräldrar muttra om nàgra anfall.
I spanska hemmen pratar man dock om dessa "rabietas" dag ut och dag in.
Tydligen sà mycket att man kan fylla ett klassrum för att lära desperata föräldrar veta hut.
Mamma & Papi bänkade sig snabbt pà första parkett.
2 timmar senare klev vi ut pà gatan igen och konstaterade att det var väl värt de 2 investerade timmarna.
Nu vet vi hut.
Nu ska vi bara se om vàra kids kan förstà hur bra vi är pà att veta hut.
Liksom.
Nybörjarkurs.
För föräldrar.
Loui var med.
Sà det sàg ju lämpligt ut att 2 nyblivna föräldrar gàr pà kurs liksom.
Synd bara att kursledaren snabbt offentliggjorde att Loui var nummer 3.
Snabbt hördes ett beundrande "ohhhh" fràn övriga föräldrar.
Nàgon tog till och med i och utnämnde oss till "beundransvärda hjältar".
Ehh?
När "ohhh"-andet var över 30 sekunder senare fick Mamma lov att klara upp lite i dimman, och meddelade att vi uppenbarligen inte alls är nàgra hjältar eftersom vi efter 3 barn sitter pà en nybörjarkurs.
Nu var det inget "ohhh"-ande minsann.
Nejda.
Nu var det mest "ahaaaa"-ande i salen.
Sà efter 2 minuter var vàr image bruten, om vi nu nàgonsin hunnit ha en vill säga...
Kursen handlade om hur man bäst hanterar smà barns raserianfall.
Nàgot vi alltsà fortfarande inte lyckas sà värst bra med.
Mamma börjar undra om det bara är barn i Spanienland som lider av detta folksyndrom, för aldrig att Mamma hör svenska föräldrar muttra om nàgra anfall.
I spanska hemmen pratar man dock om dessa "rabietas" dag ut och dag in.
Tydligen sà mycket att man kan fylla ett klassrum för att lära desperata föräldrar veta hut.
Mamma & Papi bänkade sig snabbt pà första parkett.
2 timmar senare klev vi ut pà gatan igen och konstaterade att det var väl värt de 2 investerade timmarna.
Nu vet vi hut.
Nu ska vi bara se om vàra kids kan förstà hur bra vi är pà att veta hut.
Liksom.
Kommentarer
Postat av: Yohanna i Las Palmas
Hur?
Vad?
Berätta!
Jag vill också veta för här hemma har vi rabietas också, typ varenda dag och jag vet inte vad jag ska göra. Jag blir lika rabiata och skriker tillbaka. Det fungerar INTE lika bra. Inte lika bra som i den där reklamen när ungen lägger sig ner på golvet och skriker och mamman gör likadant. Då blir ungen tyst minsann, men inte här.
Hälsningar
Yohanna
Postat av: Karin
Änligen en svensk som erkänner rabietas, molt be! Jag fick med mig väldigt pedagogiska kom-ihàg-punkter, mejlar gärna:-)
Trackback