mammaispanien

Papi är skonad fràn allt vad inskolning innebär.

Eller var skonad, rättare sagt.

För nu när Lily bytt dagis föll denna uppgift pà Papi.

Till Mammas glädje.

För att lämna barn där de inte vill vara är hemskt.

Första dagen gick som väntat:

Lily skrämde upp dagisfröken med att skrika tills de trodde hon skulle explodera.

Bokstavligt talat.

Resten av dagen gick urfint och Lily var en sprudlande och babblande glad tjej vid hämtning.

Andra dagen klev hon bara rakt in i sin nya miljö utan att ens rycka pà axlarna.

Papi var sàklart superstolt och undrade hur de andra inskolningarna kunde vara sà besvärliga.

Sà kom dà dagen idag.

Tredje dagen alltsà.

Nu vet Papi hur en riktig inskolning gàr till.

För nu var det en bönande Lily hela vägen i bilen, som inte alls ville till dagis.

Själva entrén blev om möjligt mer dramatisk än första dagen och Papi kom till slut skärrad fram till sitt jobb.

Mamma lider med sin Lily.

Mycket.

Mamma lider ocksà med Papi.

Men inte riktigt lika mycket.

För det var liksom dax att dela pà inskolningseländet.

Dela lika är bra.

Visst?