mammaispanien

Nu är det nytt år och nya tag som ska tas.

 

Minsann.

 

Nu får det vara slut på tramseriet och nu ska här fokuseras.

 

Jag är så grymt bra på just fokuseringen!

 

I teorin.

 

Men i praktiken?

 

Jösses vad komplicerat!

 

Men efter allt mitt snack om löpning ramlade det in en del totalt oväntade julklappar från högst oväntade håll och riktningar, med en klar löpnings-relation.

 

Så nu är jag mer än väl utrustad och kan väl inte annat än sätta igång?

 

Leonel tycker detsamma.

 

Men han menar att han ska med.

 

Till min stora lycka.

 

För vi ligger liksom ungefär på samma level nu.

 

Vi gjorde 1.43 km utan att stanna, och däremellan lite backintervaller.

 

 

Imponerande!

 

 

Inte fullt så imponerande av en 24-åring.

 

34-åring, menar jag.

 

Men Leonel var själaglad iallafall!

 

Och jag med!

 

För nu kan jag ju inte annat än avancera nästa rutt, visst?

 

När Löpar-suget sätter in.

 

Om Löpar-suget sätter in alltså.