mammaispanien

När jag jobbar helg har jag ett sånt där nästan överlöjligt behov av fylla eftermiddagarna och kvällarna med aktiviteter.

 

Jag hinner inte mer än inom dörren hemma förrän jag måste dra ut alla igen.

 

Om jag inte lyckats fylla huset med härliga vänner då.

 

Det fick jag till i lördags.

 

Då blev den sena lunchen en tidig middag och slutade vid läggdags!

 

Men i söndags stod huset tomt..

 

Eller, jag menar, tomt är det ju inte direkt när vi är alla hemma.

 

Men tillräckligt tomt för att behovet att sticka ut skulle kicka in.

 

Och även om alla har samma behov av packad picnic och frisk luft så är det alldeles bedrövligt svårt att komma ut genom dörren ibland.

 

Rätt ofta, faktiskt.

 

Alla 5 snurrar som yra höns fullt upptagna med sin idé om vad som bör prioriteras och till slut vill jag bara ge upp projektet och sticka ut i skog och mark själv!

 

Men hur kul skulle det vara att sitta ensam på en stubbe då?

 

Antagligen inte särskilt kul.

 

Så jag snurrar vidare och försöker få resterande 4 att åtminstone snurra i riktning mot skor, jacka, ytterdörr, bildörr, och bilbälte.

 

För det är verkligen värt slitet.

 

Och nu sist resulterade slitet i lite pensionärssporting i parken....

 

... och pallade skogspallar till min terass!

 

 

På att komma ut.

 

Det är högst lönsamt!

 

På alla vis.

 

Alltid.