mammaispanien

Ibland känns det som att det är lite väl mycket ansvar som vilar på en alldeles vanlig Mamma.

 

Vissa dagar.

 

Eller, nej, typ alla dagar.

 

 

För SHIT vad grejer man ska rodda med hela tiden.

 

 

Och det är ju okej.

 

Såklart.

 

Mammor är ju allmänt skitduktiga på att rodda.

 

Men ibland är det verkligen galet irriterande att dygnets timmar tar slut innan man är klar med alla måsten.

 

Att orken tar slut innan man är klar med alla måsten.

 

Att viljan tar slut innan man är klar med alla måsten.

 

Det är då man vill hojta på sin egen mamma att komma och ta över.

 

Som när man lovat att fixa tårta till någons partaj, och man tappar kontroll över timmarna dagen innan och övertrött närmar sig hemmet först långt efter midnatt med alla sina barn sovandes i bilen....

 

Då vill iallafall den här Mamma helst typ bara själv masa sig ur bilen och upp för trapporna, tugga lite tandkräm och krypa ner med sminket fastkletat runt ögonen och bara sjunka in i en djup sömn.

 

Särskilt som väckarklockan kommer ringa få timmar senare för att påminna Mamma om att hon jobbar även den helgen.

 

Vilket är just anledningen till att den där utlovade tårtan antingen måste bakas där och då, alternativt ska väckarklockan flyttas fram och bakandet börja långt innan soluppgången.

 

Och medans man suckande försöker välja mellan pest eller kolera inser man förstås att tre små barn inte kan sova hela natten själva i bilen utan faktiskt måste lyftas in och bäddas ner i sina varma goa sängar.

 

Så då gör man det.

 

Och sätter sedan väckarklockan okristligt tidigt och bakar tårta när hela huset sover innan man smyger iväg till jobbet innan ens hunden vaknat.

 

Mammor kommer liksom inte undan.

 

Så lika bra att bara klappa sig själv lite berömmande på axeln, för jösses vad alla Mammor kan!!

 

Den här Mamman oxå!