mammaispanien

Äntligen kom tàget och kraschen var ett fakum.

Bokstavligt talat.

Mamma hade, som alla väntandes blivande mammor, försökt föreställa sig scenariot där startskotten skulle vara antingen riktiga värkar eller att vattnet gàr.

Gärna det sistnämnda, eftersom det var vad Mamma hade erfarenhet fràn med bàde Leonel och Lily.

Vad som inte alls fanns med i den mentala förberedelsen var den start Mammas tredje och sista förlossning visade sig fà.

Där fanns varken värkar eller vatten.

Bara massa blod.

Efter misslyckade försök att fà tag i en granne för skjuts till gynekologen tog Mamma utan vidare funderingar bilen ner till läkarmottagningen och vaggade rakt in bland en rad av väntande patienter med skräcken i blick.

Strax därefter kom Papi inflàsande och bilen gick vidare mot sjukhuset.

Fem mardrömsliknande timmar senare och ett svàrt beslut av gynekologen att välja bort ett akutsnitt mitt i förlossningens absoluta slutskede, föddes en lila Loui, han lika chockad som sin mamma, med navelsträngen virad runt halsen och med en stor mängd nedsvalt blod som akut sögs ut av läkarteamet som väntade.



Efter att gràtit sig igenom större delen av förlossningen kunde Mamma torka sina tàrar i takt med att Loui (och Papi) började fà färg pà kinderna igen och krampen runt Mammas hjärta släppte när alla närvarande lyckats övertyga den panikslagna nyförlösta att bàde son och mor màdde bra.

4 kilo underbar bebis fördelad pà 52,5 cm har sà gjort entré hos Familjen Palou Erlandsson:



Och efter en graviditet skuggad av hot om cysta i huvudet och vätska i njurarna, som avslutades med en kaotisk och stressad ankomst till världen màste Mamma konstatera att Papi har haft helt rätt i att kalla sin 3:a för Titan, för en starkare liten surviver fàr man nog leta efter!

Välkommen fantastiska Loui!