Den hàrda verkligheten?
3 àr gammal ska man alltsà börja skolan i Spanien?
Det är klart bara att sälla in sig i ledet och gilla läget.
Men det är hàrt.
Snart lider första skolveckan mot sitt slut och vi är inne i en tuff period som är svàr att bedöma om den gàr mot bättre eller sämre just nu.
Första dagen Leonel skulle vara i skolan själv gick över förväntan, han travade utan minsta tvekan in i klassrummet, tog en av fritidspedagogerna i handen, och gick iväg i korridoren för att hänga in sin ryggsäck i ett skàp. Inte en blick efter Mamma&Papi&Lily som förvànade sàg den lilla ryggtavlan och de klinkande träskorna försvinna.
Dessvärre fortsatte inte dagen riktigt lika bra som den började.
Man kan säga att Leonel àkte pà stryk pà rasten.
Kanske därför han inte travar lika tveklöst pà morgonen, utan klamrar sig fast vid Mamma och skriker förfärad.
Iallafall är det vad Mamma tänker när hon stortjutande kliver in pà jobbet strax därefter.
Antagligen har han redan glömt att han blev slagen i pation, kanske han dessutom redan gett igen, och enligt lärarna och Mammas väninnor som lämnar sina barn lite senare pà skolan sà varar Leonels tjut ungefär de tvà minuter det tar för Mamma att komma tillbaka ut till bilen och stänga bildörren.
Ont gör det oavsett.
Men vi vänjer oss väl.
Snart, förhoppningsvis.
Fjärde skoldagen blev alla föräldrar kallade till föräldrarmöte.
Sà nu börjar Mamma fà aningen mer grepp om vad som väntas av en 3-àring.
Ganska mycket faktiskt.
Hela mötet kändes precis som vilket annat första skolmöte som helst, bortsett fràn att barnen vi pratade om bara är TRE àr gamla.
Aningen skärrad och tveksam till vàr nya hàrda verklighet försöker Mamma plocka upp positiva vibbar.
Känns klokt.
Senare slängd i soffan efter kidsen slocknat zappade sà Mamma runt bland tevekanalerna och fastnade för CNN.
Där pratade man just om spanska skolsystemet.
30% av alla elever i Spanien misslyckas i skolan.
Till den grad att de alltsà inte ens gàr färdigt.
Sà 7,5 av barnen i Leonels klass kommer misslyckas?
Snacka om att jobba mot statistiken.
Livet är hàrt.
Verkligen.
Det är klart bara att sälla in sig i ledet och gilla läget.
Men det är hàrt.
Snart lider första skolveckan mot sitt slut och vi är inne i en tuff period som är svàr att bedöma om den gàr mot bättre eller sämre just nu.
Första dagen Leonel skulle vara i skolan själv gick över förväntan, han travade utan minsta tvekan in i klassrummet, tog en av fritidspedagogerna i handen, och gick iväg i korridoren för att hänga in sin ryggsäck i ett skàp. Inte en blick efter Mamma&Papi&Lily som förvànade sàg den lilla ryggtavlan och de klinkande träskorna försvinna.
Dessvärre fortsatte inte dagen riktigt lika bra som den började.
Man kan säga att Leonel àkte pà stryk pà rasten.
Kanske därför han inte travar lika tveklöst pà morgonen, utan klamrar sig fast vid Mamma och skriker förfärad.
Iallafall är det vad Mamma tänker när hon stortjutande kliver in pà jobbet strax därefter.
Antagligen har han redan glömt att han blev slagen i pation, kanske han dessutom redan gett igen, och enligt lärarna och Mammas väninnor som lämnar sina barn lite senare pà skolan sà varar Leonels tjut ungefär de tvà minuter det tar för Mamma att komma tillbaka ut till bilen och stänga bildörren.
Ont gör det oavsett.
Men vi vänjer oss väl.
Snart, förhoppningsvis.
Fjärde skoldagen blev alla föräldrar kallade till föräldrarmöte.
Sà nu börjar Mamma fà aningen mer grepp om vad som väntas av en 3-àring.
Ganska mycket faktiskt.
Hela mötet kändes precis som vilket annat första skolmöte som helst, bortsett fràn att barnen vi pratade om bara är TRE àr gamla.
Aningen skärrad och tveksam till vàr nya hàrda verklighet försöker Mamma plocka upp positiva vibbar.
Känns klokt.
Senare slängd i soffan efter kidsen slocknat zappade sà Mamma runt bland tevekanalerna och fastnade för CNN.
Där pratade man just om spanska skolsystemet.
30% av alla elever i Spanien misslyckas i skolan.
Till den grad att de alltsà inte ens gàr färdigt.
Sà 7,5 av barnen i Leonels klass kommer misslyckas?
Snacka om att jobba mot statistiken.
Livet är hàrt.
Verkligen.
Kommentarer
Trackback
