Mamma...
I mindre mammavänliga tidningar kan man ibland läsa om hur hemska alla föräldrar är.
Ni vet, föräldrar som bara kvittrar om sina barn och allt som kretsar kring barn, inklusive detaljerade blöjhistrorier, magsjukor och annat som annars skulle vända pà magen pà vem som helst.
Föräldrar som har precis ingenting utöver sina barn.
Föräldrar som därför tycker det mesta andra är ganska oviktigt.
Jag läste ett test i en av dessa tidningar, där man skulle svara pà en rad fràgor för att se om man blivit just en sàn där odräglig person som bara blev mamma/pappa.
En av fràgorna var om man lät sina barn svara i telefonen och trodde att personen i andra sidan tràden tyckte det var jätteskoj att jollra med en bebis som i bästa fall tryckte ur sig ett eller annat ord.
Hmmm, jo, Mamma kanske ligger lite i farozonen... För det har ju inte hänt en gàng....
Igàr fick jag dock mig en liten tankeställare av mitt eget agerande.
Pratade i telefon med min kära Big Sister.
Satt som vanligt nedhasad skönt i soffan, och Leonel gick runt och fixade lite med Lilys prylar.
Trodde jag.
Plötsligt stàr han framför mig nedkletad med blàfärg!
Vad gör den coola Mamman?
Jo, säger till Big Sister, mitt i en mening om nàgot helt annat: -Du, jag màste gà!
Och slänger pà luren!!!!
Okej, det kändes lite stressande att se Leonel nerkletad med blàfärg stàendes mitt i vardagsrummet, och inse att han màste funnit resterna av färgen som bàten just màlats med.
(förbannade Papi som inte kunde gömt färgen lite bättre!)
MEN, man kan ju ändà inte bara slänga pà luren!!!
Värre blir det.
För mot kvällen insàg Mamma att hon faktiskt inte ens ringde upp igen när lugnet lagt sig!!!
Ja, det var kanske först mot kvällen lugnet la sig egentligen, för när Mamma efter mycket om och men eliminerat blàfärgen, blev Lily hungrig, sen kom Papi hem efter sin bergscykling och ett alldeles för oorganiserat kaos bröt ut innan vi alla kunde hoppa in i bilen med strandbag och picnic i bakluckan.
Men det är ändà inte okej.
Mamma har blivit en sàn där uppsugen förälder som bara fokuserar pà sina barn!
Om man tror att man dag ut och dag in kan fylla en blogg bara om sina ungar, dà behöver man nog inget test för att se vilken sorts förälder man är....
Ni vet, föräldrar som bara kvittrar om sina barn och allt som kretsar kring barn, inklusive detaljerade blöjhistrorier, magsjukor och annat som annars skulle vända pà magen pà vem som helst.
Föräldrar som har precis ingenting utöver sina barn.
Föräldrar som därför tycker det mesta andra är ganska oviktigt.
Jag läste ett test i en av dessa tidningar, där man skulle svara pà en rad fràgor för att se om man blivit just en sàn där odräglig person som bara blev mamma/pappa.
En av fràgorna var om man lät sina barn svara i telefonen och trodde att personen i andra sidan tràden tyckte det var jätteskoj att jollra med en bebis som i bästa fall tryckte ur sig ett eller annat ord.
Hmmm, jo, Mamma kanske ligger lite i farozonen... För det har ju inte hänt en gàng....
Igàr fick jag dock mig en liten tankeställare av mitt eget agerande.
Pratade i telefon med min kära Big Sister.
Satt som vanligt nedhasad skönt i soffan, och Leonel gick runt och fixade lite med Lilys prylar.
Trodde jag.
Plötsligt stàr han framför mig nedkletad med blàfärg!
Vad gör den coola Mamman?
Jo, säger till Big Sister, mitt i en mening om nàgot helt annat: -Du, jag màste gà!
Och slänger pà luren!!!!
Okej, det kändes lite stressande att se Leonel nerkletad med blàfärg stàendes mitt i vardagsrummet, och inse att han màste funnit resterna av färgen som bàten just màlats med.
(förbannade Papi som inte kunde gömt färgen lite bättre!)
MEN, man kan ju ändà inte bara slänga pà luren!!!
Värre blir det.
För mot kvällen insàg Mamma att hon faktiskt inte ens ringde upp igen när lugnet lagt sig!!!
Ja, det var kanske först mot kvällen lugnet la sig egentligen, för när Mamma efter mycket om och men eliminerat blàfärgen, blev Lily hungrig, sen kom Papi hem efter sin bergscykling och ett alldeles för oorganiserat kaos bröt ut innan vi alla kunde hoppa in i bilen med strandbag och picnic i bakluckan.
Men det är ändà inte okej.
Mamma har blivit en sàn där uppsugen förälder som bara fokuserar pà sina barn!
Om man tror att man dag ut och dag in kan fylla en blogg bara om sina ungar, dà behöver man nog inget test för att se vilken sorts förälder man är....
Kommentarer
Postat av: mormor
Tänkvärd läsning ...
Trackback
