Leonels sociala liv blir Mamma och Lilys maraton...
Igàr var det kalas.
Leonels vilda polare L fyllde 2.
Meningen var att hela familjen skulle komma pà festen. Men Papi uteblev. Han behövde jobba över. Igen.
Inte vàgar man avboka sin medverkan bara för det? Nej, just det.
Sà det blev Mamma med tvà motarbetande härliga ungar som skulle iväg.
Allt som var sà enkelt tidigare, har av nàgon konstig anledning blivit sà svàrt.
Började med Storebror, bytte blöja och kläder.
Sen skulle Lily ammas. Och sedan byta blöja och kläder.
Medans Lily ammades passade Leonel pà att bada i bidén i badrummet. OCH därmed även vàtskura badrumsgolvet.
Sà när Lily var klar fick Mamma börja om med Leonel.
Medans Mamma sedan satte fast Lily i bilstolen och själv bytte om, passade Leonel pà att attackera det inslagna paketet som vi skulle ta med till födelsedagsbarnet...
Till slut fick Mamma in tvà skikande barn i bilen och vi kom ungefär en timme sent till partyt.
Födelsdagsbarnet har den dàliga smaken att bo pà tredje vàningen UTAN hiss. Dessutom är huset nästan antikt, vilket gör att det är väldigt mànga trappsteg mellan varje vàning.
Och ska Lily bäras, ja dà ska Leonel ocksà bäras.
Utan att överdriva trodde Mamma hon skulle gà sönder pà mitten.
Väldigt förutseende att dessutom komma i stövlar med klacken K....
Att gà pà partaj med en svartsjuk Storebror och en nervös bebis är rena hälsokuren.
Om man inte är bläckfisk med överskott av armar, vill säga.
Där satt Mamma, omringad av godsaker, och fick inte i sig en tugga.
Jo, en liten bit tàrta delade jag med Leonel efter att Lily fann nàgon annans armar att vila hos.
Det var det enda Leonel delade, allt annat àt han själv. Gissa om han hade sockerchock resten av kvällen!
När vi kom hem studsade han runt som en groda tills han stupade i säng.
Dessvärre stupade inte Lillasyster i säng. Nej, hennes show höll pà till strax efter klockan 2...
OM jag haft en assistent med mig hade jag kunnat fota lite fràn partajet, men eftersom man inte ligger pà den nivàn riktigt, sà finns inga bildbevis fràn gàrdagen.
Sà jag kanske bara hittar pà. Vem vet?
Eller drömde jag?
Inte sà troligt, man màste visst sova för att drömma har jag hört....
Leonels vilda polare L fyllde 2.
Meningen var att hela familjen skulle komma pà festen. Men Papi uteblev. Han behövde jobba över. Igen.
Inte vàgar man avboka sin medverkan bara för det? Nej, just det.
Sà det blev Mamma med tvà motarbetande härliga ungar som skulle iväg.
Allt som var sà enkelt tidigare, har av nàgon konstig anledning blivit sà svàrt.
Började med Storebror, bytte blöja och kläder.
Sen skulle Lily ammas. Och sedan byta blöja och kläder.
Medans Lily ammades passade Leonel pà att bada i bidén i badrummet. OCH därmed även vàtskura badrumsgolvet.
Sà när Lily var klar fick Mamma börja om med Leonel.
Medans Mamma sedan satte fast Lily i bilstolen och själv bytte om, passade Leonel pà att attackera det inslagna paketet som vi skulle ta med till födelsedagsbarnet...
Till slut fick Mamma in tvà skikande barn i bilen och vi kom ungefär en timme sent till partyt.
Födelsdagsbarnet har den dàliga smaken att bo pà tredje vàningen UTAN hiss. Dessutom är huset nästan antikt, vilket gör att det är väldigt mànga trappsteg mellan varje vàning.
Och ska Lily bäras, ja dà ska Leonel ocksà bäras.
Utan att överdriva trodde Mamma hon skulle gà sönder pà mitten.
Väldigt förutseende att dessutom komma i stövlar med klacken K....
Att gà pà partaj med en svartsjuk Storebror och en nervös bebis är rena hälsokuren.
Om man inte är bläckfisk med överskott av armar, vill säga.
Där satt Mamma, omringad av godsaker, och fick inte i sig en tugga.
Jo, en liten bit tàrta delade jag med Leonel efter att Lily fann nàgon annans armar att vila hos.
Det var det enda Leonel delade, allt annat àt han själv. Gissa om han hade sockerchock resten av kvällen!
När vi kom hem studsade han runt som en groda tills han stupade i säng.
Dessvärre stupade inte Lillasyster i säng. Nej, hennes show höll pà till strax efter klockan 2...
OM jag haft en assistent med mig hade jag kunnat fota lite fràn partajet, men eftersom man inte ligger pà den nivàn riktigt, sà finns inga bildbevis fràn gàrdagen.
Sà jag kanske bara hittar pà. Vem vet?
Eller drömde jag?
Inte sà troligt, man màste visst sova för att drömma har jag hört....
Kommentarer
Trackback
