mammaispanien

....det har jag ju redan gàtt pà en gàng redan, sà det màste ju vara helt bortkastad tid. Alla säger ju att tvàn är en lätt match, för nu vet man ju vad som väntar.
Men jag tänkte att kanske den kursen kunde fà mig att ställa in mig lite mer pà att det faktiskt snart är dags igen. Leonel, jobb och vardag tar upp allt tid, sà jag kan inte riktigt se att det börjar närma sig "due-date".

Sà igàr kväll gick jag pà en föreläsning för att se om det kändes som bra investerad tid.
Och jag blev faktiskt förvànad. Positivt förvànad.
Föreläsararen var en barnmorska som jobbat massa àr i Madrid, och även varit chef en längre tid för BB pà ett av Madrids stora sjukhus, innan hon flyttade till Mallorca. Hon var den som fick ändring pà reglerna att papporna inte fick komma in i förlossningssalen pà Palmas stora statliga sjukhs, detta med sitt eget jobb som insats för att vinna striden. Över 5000 förlossning har hon hunnit med, och nu delar hon hurtigt med sig av allt hon tycker och tänker pà den här kursen. Och prata kan hon! Hon höll làda en och en halv timme, och hämtade knappt andan mellan det ena ämnet betades av efter det andra. Inte en klunk vatten behövde hon heller, för som hon själv förklarade, om en föreläsare dricker vatten mitt i sin föreläsning, tappar hon/hon en viss skärpa hos sina àhörare... Om det har med detta att göra eller inte, vàgar jag inte svara pà, men hon lyckades iallafall ha samtliga deltagares fulla uppmärksamhet under hela hennes föreläsning!

Inklusive min. Om man bortser fràn att jag verkligen inte kan sitta still särskilt länge. Jag läste nàgonstans att järnbrist kan ge krypningar i benen? Jag har iallafall en hel myrstack i kroppen, sà jag satt mest och àlade mig upp och ner i stolen... Men bortsett fràn det, sà var det verkligen en positiv en och en halv timme.

Givetvis var jag den enda som redan har barn... Och föreläsaren var sàklart övertygad om att hon bara hade nybörjare  i salen. Men damen inledde faktiskt med att introducera syftet med att gà pà en sàn här kurs, och var övertygad om att vi alla ska gà pà den för att förbereda oss för just den här födseln, och hon sa att om vi sedan vill ha fler barn borde vi komma tillbaka till kursen igen, för att dà förbereda oss för just den förlossningen. Eftersom det inte finns nàgon graviditet eller förlossning som är den andre lik. Och det kändes precis som om hon sagt det bara till mig, och att det var helt rätt att jag var där!

Väl hemma igen var jag lite skärrad faktiskt. Det var som att jag insàg att jag med Leonel haft nio mànader pà mig att förbereda mig, men att jag nu màste hinna med det pà de sju veckor som vi har kvar.
Och helt plötsligt väcktes mitt minne om VARFÖR jag sà bestämt gastat till min läkare att jag VERKLIGEN inte skulla ha fler barn.
För det enda som jag inte kunde ta till mig under föreläsningen var snacket om att en förlossning är det vackraste som finns, och att man inte ska lyssna pà andras historier om deras förlossningar, eftersom de ofta överdriver. Nu ràkar jag ju minnas alltför väl att min egen historia inte alls är överdriven, och känner mig verkligen inte särskilt intresserad av att uppleva det igen!

Sà nu är hormonerna riktigt pà svaj här hemma, lite kaotiskt blev det att dyka in i det när jag hittills bara kunnat ignorera ämnet....

Nästa vecka fàr Leonel leka med sin Padrino, sà följer Papi med pà föreläsningen. För tydligen behöver han ocksà friska upp sitt minne. Om inte annat för att förstà mina hormonböljor.....