Gudomligt!
En omtänksam själ ringde här och frågade hur min helg varit.
För vi hade ju ett alldeles gudomligt väder och hon hade legat i solen och läst böcker och tänkt på stackars mig som hade jobb-helg...
Jobb-helg hade jag visserligen.
Men det var inte särskilt synd om mig för det.
Eller jo, det var det ju såklart, för vem vill jobba när alla andra är lediga?
Ingen antagligen.
Men när det väntar härligheter i samma stund som man stämplar ut från jobbet klockan 3 och solen brassar och bjuder på flera sköna eftermiddagstimmar innan dagen rinner ut så är det väl synd att säga att det skulle vara väldigt synd om mig?
Särskilt som massa härliga människor samlats i kanske öns vackraste trädgård för kalas med mat och tårta och lek och babbel.
Så jag har ändå haft en gudomlig helg.
Tackar som frågar.
Grabb-Dejt!
I helgen har vi haft Grabb-Dejt!
Minsann.
Vi såg den nya Lego-filmen!
Som vi längtat.
Efter lite egentid utan syskon.
Leonel är så less på sina småsyskon för stunden att han vet inte vad han ska göra.
Citat.
Så när vi bokat in en eftermiddag med kompisar och bio och legolek var lyckan enorm!
Själv såg jag väldigt lite av filmen...
Eftersom jag och den andra mamman hasat ner oss djupt i biofotöljerna och fick 90 minuters viskande mammasnack medans våra killar satt uppradade framför oss med öppna munnar och stora ögon.
Jag fick inte med mig något alls om vad filmen handlande om.
Men den var en klar succé för grabb-publiken!
Efter filmen stack vi ner till köpcentret som riggat playground i Lego-Tema, och efter det fick vi glasspaus.
Bästa Grabb-Dejten på länge!
Helt klart!
Fotbolls-Morsan!
Okej.
Jag erkänner.
Jag har ju alltså blivit en sån där fotbolls-biten gapig mamma som står på läktaren och svettas när ett gäng 6-åringar springer efter en boll.
Trodde jag aldrig.
Man ska aldrig säga aldrig.
Uppenbarligen.
Och i veckan spelades ligans viktigaste match.
För vi skulle möta enda laget som ligger före oss.
De stackars kidsen var så nervösa av all press alla mammor och pappor lagt upp under veckan att de första 10 minuterna rörde de knappt bollen.
Och 4 mål petades in av ligans bästa lag.
Efter fjärde målet kom plötsligt spelet av sig.
Tränarna från de båda lagen hade kommit i bråk!
Allas öron spetsades såklart, eftersom ingen fattade vad det kunde handla om.
Tills alla hör klart och tydligt från motståndarens tränare att "kan någon TA BORT DEN TJEJEN från kanten av spelplanen"
Ehhh.
Vilken tjej?
Lily såklart.
Helt plötsligt inser jag att de grälar om att motståndarens tränare menar att Lily står för nära planen och därmed distraherar hans spelare.
Ehhh.
Som en busvissla är jag runt planen och leder ur Lily ur het-elden.
Men då var ju vår tränare redan tänd.
Och galen över hur de kan bråka om Lily när motståndarlagets avbytarspelare står precis bredvid henne, och menar att de som har matchtröja distraherar väl i sånafall mer då, eftersom man från planen knappt kan avgöra om de är med eller inte.
Domaren hotade sedan helt oväntat att kasta ut vår tränare från planen.
Alltå, H-E-R-R-E-G-U-D!
När till slut spelet kom igång igen blev det iallafall snurr på våra killar, och de tog över spelet totalt.
Från att förlorat första matchen mot samma lag i höstas med typ 12-0, till att inleda matchen med att förlora med 4-0 kickade de igång en iver utan dess like.
De tryckte på resterande 30 minuter och det var en fröjd!
Även för den som inget alls kan om fotboll.
Som Moi.
De sköt och sköt och sköt mot mål.
Men missade lika många gånger.
Tills vår, vanligtvis inte särskilt aggresiva Leonel, dök upp från ingenstans och bara drog förbi och med full kraft drämde in ett mål!
Enligt protokollet förlorade vi med 4-1, men stora som små grät vinnartårar ändå!
Och hela laget med småsyskon och föräldrar firade med McDonalds sent in på kvällen!
Så.
Nu är jag oficiellt en hängiven gapig Fotbolls-Morsa.
Min Beloved Husband!
Min Beloved Husband missade ju som bekant min Happy Birthday lite.
Och guldet och de gröna skogarna som skulle kompensera missen uteblev.
Inte helt förvånande.
Men så blev det då genast dax för Himself att fylla år.
Leonel & Lily var fast beslutna att bojkotta presenter.
Om du inte ger presenter får du inga presenter, är deras motto.
Tydligen.
Frestande att lägga sig på deras filosfi.
Visst.
Men det är klart roligare att göra tvärtom.
Alltså inte alls bojkotta.
Utan hellre nästan over-do-it!
Så,
När 44-åringen kom hem från jobbet på sin Very Happy Birthday väntade tårta och massa inslagna paket!
Där fanns en tröja, en mössa, fem biobiljetter, en låda med favvo-godiset och en tavla.
En skitsnygg tavla.
Om konstnären själv får tala.
Eller, ja, konstnär kanske man inte ska kallas.
Särskilt arty var det kanske inte att måla en svart grafittitavla.
Men väldigt snygg blev den iallafall.
Och där låg massa love bakom.
Så det så.
Och sen slängde jag ur mig lite i förbifarten att jag ville gå ut och äta när kidsen somnat.
Vad jag inte slängde ur mig var att jag bokat bord för 8, och att där satt fina vänner och väntade.
Och om Min Beloved Husband vanligtvis är svår att få iväg i tid, när han vet att han har en tid att passa, kan jag omöjligt beskriva slitet med att speeda upp läggningen och komma iväg när han inte visste att han hade en tid att passa.
Så när sista smset kom in att alla var på plats kunde jag bara svara med en bild från Louis säng.
Där pågick fortfarande fredagsmys-delux!
30 minuter senare ramlade vi iallafall in i den privata delen av den nyöppnade restaurang där vi bokat bord.
Och vilken lyckad överaskning!
Klart värd all stress!
Vi fick en fantastisk kväll i härligt sällskap!
Så nu vet min Beloved Husband vad härligt det är att fylla år iallafall!
Nyhet förnöjer!
Nu har jag avancerat lite här hemma.
Minsann.
Jag har nya stolar till köksbänken.
Jag har nya gardiner.
Jag har nya fina myslampor ringlade runt min nya gardinstång.
Och så har jag ny superfin fondtapet!
Tänk vilket lyft för hemmet!
Och tänk vilket lyft för själen att lyfta hemmet lite.
För nyhet förnöjer!
Visst?
Love You To The Moon And Back...
Jag har ett mission.
Att försäkra mig om att mina kids vet att jag är upp över öronen förälskad i dem.
Varje dag!
Det är väl alla mammor och pappors mission?
Borde vara iallafall.
Igår lyckades jag inte alls med mitt mission.
Misslyckades totalt.
Kan man säga.
Och alla var både arga och ledsna när vi avslutade dagen.
Leonel var arg på Lily.
Lily var ledsen på Leonel.
Jag var arg på Leonel som sparkat Lily.
Jag var arg på Lily som provocerat Leonel.
Leonel var arg på mig för att jag var arg på honom.
Loui var ledsen för alla var arga.
Lily var ledsen på mig för att jag hotade att ta bort hennes Frozen-klänning en hel vecka.
Leonel var ledsen på mig för att jag hotade att ta bort hans Invizimals-album en hel vecka.
När så alla tre sov var det min tur att vara arg.
Och ledsen.
Arg för att alla var arga och bråkat.
Och ledsen för att jag misslyckats så med mitt mission.
För igår tror jag inte någon kände sig särskilt loved.
Tre gånger efter att jag själv lagt mig smög jag ner till deras sovrum bara för att klättra runt i 3-våningssängen och viska hur mycket jag tycker om dem.
När jag till slut somnade var det ingen skön sömn.
Inte för någon.
Tror jag.
Men någon gång efter midnatt kom så alla upptassande och kröp ner i stora sängen, och vi fick iallafall kramas ett par timmar innan en ny dag började.
Det behövdes.
Idag är det en ny dag!
Idag ska jag lyckas bättre!
För jag är upp över öronen förälskad i mina kids!
Calcots Version 2014!
Att grilla calcots om vintern, en form av purjolök, är en tradition vi gillar.
Som varje vinter rycker vi tag i någon som kan det här med själva grillningen.
För det kräver sin talang.
Som vi själva inte alls besitter.
Men min man är snabb att erbjuda sig att inhandla calcotsen iallafall.
Så kan vi sen vänta in andras antagande för resterande engagemang...
Fö när vi bidragit med calcotsen står vi snabbt med grill-entusiaster och oftast även både förrätt, efterrätt och en massa vin däremellan.
Så även denna gång.
Fast i år höjdes ribban.
För där trollades fram både omelett på nyplockad sparris, arroz brut (en mallroquinsk risrätt) och poolhäng mitt i vintersolen.
Calcots Version 2014 är klart svårslagen!
Hej Mitt Vinterland!
Mormor & Morfar är inte bortskämda med att kamma hem det allra bästa vädret när de kommer på visit.
Men den här resan prickades in fint.
Om man bortser från besvikelsen att mandelblommorna verkat blomma över redan alltså...
Men en klarblå himmel och strålande vintersol kompenserade de uteblivna blommorna rätt väl.
Och vi fick en superskön dag på stranden!
Övervintra på Mallorca kanske kan vara det bästa man kan göra?
Familje-lunch!
När jag var ny i Familjen Palou möttes alla för middag en kväll i veckan.
Det var då det.
Sakta men säkert har alla tappat den traditionen och nu ses vi hemskt sällan.
Geografiskt sett bor vi nära,
Men tydligen räcker inte det.
Nu har jag iallafall involverat Klanen i en ny uppsättning.
Nu har vi spikat en Familje-Lunch en gång i månaden.
Så det blir lite ordning.
Och förundransvärt är det inte 3-barns-familjen som har svårt att få ihop sin agenda.
Det är alla andra som har så hemskt massa runt sig och omkring sig att de inte hinner med.
I helgen var iallafall första Familje-Lunchen.
Och det är ju så himla gott att ses när man väl ses!
Och det är ju så himla viktigt att kidsen får lite närmare relation med den familj vi har nära.
Eftersom vår andra familj envisas med att, geografiskt sett, vara långt borta.
Så där blir det ju inte många Familje-Luncher om året dessvärre.
So far.
Men vi håller hoppet högt!
För tänk om vi kunde ha 2 Familje-Luncher varje månad?
En med Klanen Palou.
Och en med Klanen Erlandsson.
Göra-om-nerver?
Göra-om-nerverna är irriterade!
Minsann.
Så allt som jag trivts med i 8 år hemma måste nu bytas ut och göras om!
Slitsam tanke.
Och nu sliter jag mitt hår över den tröga Blocket-Verksamheten här i Spanienland!
Och jag grämer mig över beslut jag tog då, för 8 år sedan, när vi renoverade, och inte tänkte som jag tänker idag...
Samtidigt som jag trixar med det jag kan.
Som att sy gardiner.
Jag som föraktat gardiner!
Nu ska jag tydligen ha gardiner helt plötsligt?
Väl vid symaskinen fick jag sån ångest över min knäppa idé att jag blev oförmögen att sy färdigt.
Eller, njae, att ens börja, faktiskt...
Tur att Mormor kommer snart.
Hon får blir Gardin-Ansvarig!
Så jag stillar mina göra-om-nerver med något iallafall!
All-in!
Lily är så ALL IN på prinsessor!
För att inte tala om hur fullkomligt obsessed hon är på Disneys nya biosuccé Frozen!
Jag tror inte jag överdriver om jag säger att vi sett den 14 gånger hemma!
Vi kör filmmusiken 24/7, både hemma och i bilen.
Och Lily dansar och dansar och dansar.
Att hon dessutom fick Frozens prinsessa Elsas klänning från Disney Store i peresent av sina klasskompisar när hon ny fyllde 5 var ju bara fullkomlig lycka!
Så när vi skulle hitta på något extraordinärt var ju valet enkelt.
Lily fick välja en kompis att ta med på bio!
För att se Frozen på big screen!
Det var en fullkomlig succé!
Jag hade själv en fantastisk eftermiddag med 2 spralliga och super-lyckliga tjejer!
De skulle kläs till prinsessor i parkeringshuset innan vi gick till bion...
...de dansade framför bioduken fram till sista reklamfilmen
... och applåderade helt bedårande när filmen väl började!
Sen satt de som förhäxade med gapande munnar hela filmen igenom, innan de dansade ut till parkeringshuset igen!
Vilken Fullträff!
Vilken Show!
Vilka Underbara Tjejer!
All-in!
Guld och gröna skogar?
Jaha.
Då är jag nu alltså närmare 40 än 30.
Hur gick det till?
Jag fattar ingenting.
Det gjorde visst inte min man heller.
För han var faktiskt den enda som missat att jag faktiskt firar i år.
Eller, ja, inte helt, vi fick en mysig Family-Dinner på restaurang!
(Om än lite för sent för vissa...)
Men till kidsens stora förfäran fanns där inga presenter att öppna!
Loui blev nog mest upprörd av alla.
Han ska göra paket till sin mamma imorgon, sa han.
Min man blev nog lite knäckt över sin rätt risiga planering, och lovade guld och gröna skogar till helgen.
Stackarn.
Själv var jag redan så Happy av alla fina gratulationer och överraskningar jag bjudits på de senaste dagarna, att fler presenter absolut inte väntats.
Men visst, lite guld och gröna skogar låter himla najs faktiskt!
Visst?
Mina Tre Fina!
Ibland nästan spricker jag!
Av kärlek!!
Och stolthet!
Och förundran!
Och beundran!
Hur kan jag haft sån tur här i livet?
Ibland får man faktiskt sätta sig ner, mellan skrik&bråk&stress&riva-mig-i-håret-lägen, och bara ta djupa andetag av lycka!
För tänk!
Alla tre fina är Mina Tre Fina!
En tur till Heaven!
När man är 30+ känns en natt med endast 3-timmars-sömn ungefär som en sömnlös natt för en 20+.
Så det var tungt när väckarklockan ringde för lördagsskiftet på jobb.
Väldigt tungt.
Tror faktiskt inte ögonlocken kom upp riktigt alls förräns väl på plats och kaffekokaren börjat dofta.
Så att jag övertalats att möta upp min väninna för ett löparpass direkt efter jobbet kändes så där.
Hela dagen hoppades jag att hon skulle smsa och avboka.
Men icke.
När sms kom in var det bara:
-Kariiiiin!!!!! Nos vemos a las 15!!!!!!!!!!!
Herregud!
Jag är inte den som avbokar, så det var ju bara att fokusera och överleva.
Tänkte jag.
Jag blev så hämtad efter jobbet och som vanligt babblade vi om allt mellan himmel och jord och jag tänkte egentligen inte på vart turen gick.
Tills vi helt plötsligt stod utanför en stor järngrind med porttelefon!
Och jag förstod att jag nog skulle slippa löparpasset ändå till slut!
Min Fina Fina Väninna hade bokat in oss på ett fantastiskt spa på ett wonderful hotel!!!!
Som födelsedagspresent!!!
För att inte falla ur banan helt körde vi iallafall ett pass i gymmet först...
...innan vi visades runt i det giganstiska spa-området, med flera pooler, varav en saltvatten, och flera underbara små olika bastuavdelningar och relaxadelningar...
Jag häpnade!
Vilken fantastisk överraskning!
Att få väninne-tid en hel eftermiddag i den här ljuvliga miljön är ju näst intill overkligt!
Så när jag låg där och spann som en kattunge kom så en receptionist och sa att jag hade tid hos massören!
Va?
Nej, det tror jag inte.
Men Fina Fina Väninnan nickade, att visst hade hon bokat 30 minuters massage också!
Va?
Efter 4 timmar i spa-heaven var vi rynkiga som två tanter och mosiga i psyket som två gamla bananer, och avslutade med hotellets lyxiga schampo-balsam-kräm-serie innan vi begav oss hemåt i lördagskvällen, till väntande män och barn, lagom till soff-timmen.
Vilken underbar tur till Heaven!
Lovely!
När jag fyllde 34 år firades inget alls.
Jag orkade inte.
För just då drog jag runt på tunga bekymmer och kunde inte alls fokusera och få till det.
Då lovade jag mig själv att jag skulle komma igen nästa år.
När jag skulle fylla 35.
Och nu fyller jag snart 35!
Ett år till har passerat alltså?
Nu har jag har lagt stor vikt vid att hålla mina ord till mig själv, och började så med Happy Birthday-firande redan häromkvällen med en Girls-Night-In!
För om man lägger så mycket energi på kidsens kalas är det ju himla bra om man kommer ihåg sig själv också.
Visst?
Så igår var vårt rätt stora matbord fyllt till bredden med plockmat, min absoluta favorit!
Så man bara kan sitta och äta i timmar!
Och det gjorde vi!
Moi och ett gäng läckra Chicas!
Massa timmar!
Fem, faktiskt!
Klockan hann bli 4 innan jag kröp ner i sängen!
Vilken Lovely idé att fira sin födelsedag!
Lyxigt huvudbry!
Jag har håvat in en oväntad inkomst.
Ingen stor inkomst.
Men ändå väldigt väldigt speciell.
För jag lovade att spendera den på mig själv.
Så nu funderar jag på om jag ska slinga håret?
Eller om jag ska köpa nya springskor till mig själv eftersom de jag precis köpt visat sig vara rätt odugliga?
Eller ska jag veckohandla härliga tulpaner till mig själv en tid framöver?
Fast sen tänker jag att jag kanske skulle ta ungarna och ett gäng kompisar på bio istället?
Eller kanske överraska Leonel med nya träningsskor eftersom hans är trasiga?
Eller köpa nya gardiner?
Eller kanske köpa en födelsdagspresent till min lovely husband utan att det syns på gemensamma konton?
Lyxigt huvudbry!
Intensiv vardag?
Leonel är så trött på läxor.
Med all rätt.
Inte för att han egentligen är särskilt överlastad.
Men han menar att han vill leka på eftermiddagen.
Och inte hänga över en diktamen i katalan.
Eller plugga engelska glosor.
Jag kan bara hålla med.
Men vad hjälper det?
När det blir läxförhör och skriftliga prov i skolan gäller det ju att man iallafall försökt vara lite förberedd.
Men det är inte lätt att få ihop en 6-årings vardag här.
Inte heller en 5-årings.
Säkert ingen annanstans heller.
Tur att 2-åringar får vara barn iallafall!
Kvart över sju kör vi iallafall hemifrån varje morgon.
Mot dagis, skola och jobb.
Kvart över fem är vi hemma igen.
Efter dagis, skola och jobb.
De dagar Lily tränar rytmisk gymnastik kommer hon hem halv sju.
De dagar Leonel tränar fotboll kommer han hem klockan sju.
De dagar Leonel har fotbollsmatch kommer han hem halv nio.
Så det är ju inte konstigt att det inte finns så mycket kraft kvar till läxor.
Helgerna börjar verkligen bli värdefulla nu.
Tur att veckorna går snabbt.
Tur det snart är helg igen!
Så det finns mer tid att leka.
För han har en rätt intensiv vardag vår Leonel.
Vi har alla en rätt intensiv vardag.
Kan man säga...
Dagen-i-box!
Att bygga koja är ju kanske det bästa familjenöjet?
För frisk luft och kreativa spralliga ungar är ju vad man önskar sig mest av allt en ledig eftermiddag!
Och så lite klasskompisar på det så är dagen i box!
Visst?
Bästa slutet på Sämsta veckan.
Jag tappade bort en stor del av förra veckan bakom ett dunkande migränhuvud.
Så värdelöst.
Men fascinerande att se hur alla mina fina faktiskt förstår och tassar runt och hjälper till med allt mellan himmel och jord.
När mamma ligger däckad.
Alla mina fina små alltså.
För min kära man är dessvärre inte så flink på att tassa runt.
Visserligen roddar han allt, men lite mer i buller-å-bång-tonen liksom.
Nog om det.
Till nästa tre-dagars-anfall.
För jag klev ur dimman lagom till helgen iallafall, och det var i sinom tid.
Vill jag lova.
För jag hade arrangerat ett sånt superbt sushi-event som ingen ville missa!
En Sushi-Master var inbokad och vi var 5 sushi-glada som skulle lära oss stajla till det lite i det japanska köket!
Jag hade sett framför mig en rund japan när vi bokade in kursen, så när en smal mallorquin ringde på dörren och presenterade sig som kvällens kock tog det en stund innan jag släppte in honom.
Fick skylla på efterdyningarna från migrän-veckan.
Sushi-Mastern tog så över mitt lilla kök och vi andra hängde storögt över köksbänken och sög i oss alla trixiga tips för att lyckas med sushi.
Efter teorin rullade vi så sushi över hela vårt stora matbord och fick ihop en fantastisk middag till oss alla ny-utexaminerade Sushi-Masters och till våra respektive som mest hängt bland kidsen och myst med fredagsfilmen.
Bästa slutet på sämsta veckan alltså!
