Stranden suger!
Klart.
Men när ska man kompenseras för alltför tidiga morgnar?
Helg som vardag?
Mamma fixar visserligen ganska bra att kliva upp med tuppen sedan ett par àr tillbaka, men ibland behöver man ju liksom bara fà sova tills man vaknar själv!
Idag var en sàn dag.
Som Mamma behövde sova alltsà.
Ingen hänsyn visades som vanligt.
Sà Mamma klev upp efter att först räknat till 10 och bjudit pà stans längsta och djupaste suck...
Snart glömde sàklart Mamma att hon ville sova, och fick en urmysig morgon med sina tvà smà!
Först tog alla tre en làngpromenad med hunden och sparkcykeln innan solen kom fram, sedan blev det làngfrukost pà terassen, knatte-disco och akrobatik i soffan innan vi äntligen kom oss iväg till stranden.
Dà hade klockan hunnit bli 11 och Mamma fick köra à leta länge innan hon fann parkering inom rimligt avstànd fràn stranden.
Leonel och Lily njöt järnet, var och en pà sitt vis...
...tills Mamma menade att nu ska vi vara lite spanska och dra oss tillbaka när solen blir som hetast...
Hemskt klokt av Mamma.
Som tack bjöd Leonel och Lily därefter pà en FYRA timmars làng siesta!
Stranden suger uppenbart ur energin ur alla, för Mamma passade pà att kompensera sin tidiga morgon med att göra som sina barn!
Ovanligt vilket bra flyt den här mamma-barn-dagen fick!
Ogenomtänkt shopping...
Ärendet som drog oss dit var att Kalles Kaviar var slut.
Klart man passar pà att ta en sväng i ett luftkonditionerat möbelhus när man ändà är där.
Klart man stannar en stund i barnavdelningen, och bland barnsängarna kom vi oväntat fram till att Leonel flyttade ur sin spjälsäng när han var lika liten som Lily är nu.
Orsaken till den, i Mammas ögon tidiga flytt, var att Mamma läst att det var psykologiskt oriktigt att làta en nybliven storebror behöva lämna sin trygga vrà för en nykläckt gastande lillasyster, och att det alltsà var klokast att làta storebror flytta INNAN lillasyster kom.
Av det aningen begränsade utbudet aktuella barnsängar var naturligtvis den dyraste intressantast.
Varför blir det alltid sà?
Efter moget övervägande lämnade vi barnavdelningen och strosade vidare.
Njae.
Ingen skulle nog beskriva Familjens framtàg pà Ikea som strosande, men lite fiktion känns bra i dessa enerverande "jaga-Lily-runt-världen"-tider vi just nu befinner oss i.
Efter inköp av Kalles är det väl nästan bötbart att inte stanna för en varmkorv?
Det gjorde vi.
Bredvid caféborden sàg Mamma plötsligt ett inglasat rum med massa defekta rea-varor.
Just där stod just den lilla intressantaste barnsängen, alldeles defekt och ensam.
Mamma satte korven i halsen och flög mot dörren.
Làst?
In i butiken och "Defekt-ansvarig" letades fram för mer information.
"Defekt-ansvarig" hade inga planer pà att làsa upp dörren till sängen, med motiveringen att dà vill alla gà in där och titta? Är det inte meningen?
Mamma bryr sig visserligen ganska lite om alla andra och föreslog att "Defekt-ansvarig" helt enkelt kunde gà in och hämta ut sängen sà Mamma kunde syna den lite i sömmarna.
Papi blev sàdär glad kanske när Mamma kort därefter meddelade att han kunde komma för att lasta in fyndet efter Mammas impulsiva shopping.
Sängen sàldes i befintligt skick, alltsà med ett obetydligt skönhetsfel i ena sidan, men dessvärre monterad och klar för natten.
Vad gör det när man har en sàn Handy-Man i bagaget som dessutom prutade till sig ett par smà verktyg för nedmonteringen?
Priset?
135 euro var ordinarie pris.
39.90 euro blev Mammas pris.
Lyckligast i stan släpade Mamma in sängen i hemmet.
Ungefär just dà började Mamma undrade om hon kanske inte förhastat sig en aning.
Hur lugna kommer nätterna nu bli när bàde Leonel och Lily lätt klättrar i och ur sina sängar och därmed själva bestämmer när de ska klättra i trappor bland natt-ugglorna?
Premiären fick vänta lite.
Närmare en hel vecka.
Men till slut satte Papi ner klubban att nu kan vi ju inte ha 3 sängar drällandes när vi bara har 2 barn.
Klar logik i det.
Sà ut flög spjälsängen och lilla Monster-Lily är nu sin egen natt-chef.
Första natten var en succé.
Andra natten om möjligt ännu större succé.
Tredje natten bröt kaoset ut och katastrofläge uppstod.
Blir spännande vad fjärde natten bjuder pà.
Och femte.
Mamma ska tänka lite mer inför nästa köpstund som innebär rubbade sköna rutiner!
Samt polisanmäla stulna lugna vuxen-kvällar!
Ovanlig middagsinbjudan!
Tràkiga planer.
Klart dà att middagsinbjudan varmt tackades emot när den damp ner via mobilen strax efter lunchtid, och därmed räddade Mamma fràn nàgra som helst sysslor alls.
Det bästa med inbjudan var att vännerna ville fixa maten, men äta den ute pà havet.
Sà eftermiddagen blev en skön svalkande dag pà havet med massa bad och bus och till solnedgàngen bjöds Familjen pà kladdig härlig picnic.
Bästa restaurangen nàgonsin!
Ovanlig middagsinbjudan!
Ovanligt bra middagsinbjudan!
Tackar:-)
Tid!
Vissa gör precis ingenting, nàgonsin, och andra fàr obegränsat med sysslor uträttade hela hela hela tiden...
Mamma gillar att göra precis ingenting, och fàr oftast inte mànga sysslor gjorda, samtidigt som man precis aldrig är stilla och inget gör.
Ehhh?
Mamma filosoferar?
Ett làngt, tvistat och invecklat resonemang senare chockades Mamma av hur mycket man hinner göra pà en dag om man inte jobbar.
Mamma körde sina VIP-gäster till flygplatsen imorse, för att sedan fortsätta till dagis och jobb.
Mamma jobbade.
Mamma svettades.
Mamma sprang.
Mamma stressade.
Mamma jobbade över ett par timmar.
När Mamma gjort allt det och fortfarande inte ännu var färdig ringde sà Mormor och berättade att de kommit hem.
Sá när Mamma jobbat, svettats, sprungit, stressat och jobbat över har alltsà Mormor och Moster hunnit taxfree-shoppa, flyga, landa, hämtas och köras 12 mil hem till Morfar.
Läskigt.
Ännu läskigare att Mamma àterigen inte hunnit fà nàgot ätbart i sig under alla dessa timmar.
Undrar hur mycket Mormor och Moster hann stoppa i sig under samma timmar?....
Det är som sagt olika hur man tillbringar sin tid.
Mamma byter gärna....
Mer än gärna...
Palma-By-Night
Visserligen görs en & annan insats nàgon gàng ibland, men alltför mànga unga Mammor (även just denna Mamma inkluderad) har en förmàga att tänka alltför mycket pà morgondagen.
Jo.
Unga Mammor är sà kloka faktiskt.
Antagligen grundat pà tidigare egna erfarenheter som visar att inget är tyngre än morgonen efter när ett eller flera barn morgonpigga kräver all uppmärksamhet och gärna ett marathonlopp innan klockan slàr 08.00...
Vis av denna erfarenhet är nu Mamma om möjligt ännu visare.
Vill man göra Palma-By-Night gör man bäst att satsa pà 60+arna!
De som kan strunta i morgondagens konsekvenser eftersom barnen är rätt stora, och barnbarnen inte alls behöver ansvaras för.
Sà Mamma fick sig Palma-By-Night till helgen tack vare sina fina 60+-gäster!
Tack för den!
Beach-Babes!
Kombinationen Moder Jord, Sverige-semester och helgskift på jobbet kan vara godtagbar anledning.
Iallafall var det fantastiskt att tillbringa hela lördagen ankrad samman med ett par vänner vid en av favvo-stränderna där Familjen tillsammans med Mormor-Beach-Babe och Moster-Beach-Babe bjöds på härlig sandstrand, smaskig picnic, bubbel, saltiga dopp, slappa försök till sandslottsbygge, solbrända ryggar och nakenfisar!
Äntligen är alltså den Oficiella Sommaren invigd!
Bättre sent än aldrig!
Nästa tur blir dessvärre utan Beach-Babes....
Normal-läge (+2)
Nàgon menar att Leonel bara varit pà egen semester i tolv dagar.
Eller var det 11 dagar?
Tveksamt.
Màste varit en och en halv evighet.
Nu är vi iallafall tillbaka pà normal-läge.
Normal-läge plus 2.
Mormor och Moster har nämligen flyttat in för ett par dagars aklimatisering i Spanienland.
Sà trots att Leonel nu är tillbaka pà mallorkinsk mark klarar han sig ännu fint pà sin sköna svenska.
Vi isolerar honom ett par dagar till bara för att fà gotta oss lite extra i den intensiva framgàngsfulla spràkbombningen Sverige bjudit pà under en hel mànad!
Realisation!
I àr fick Mamma nyheten om att rean startat tvà veckor för sent.
Ingen större katastrof.
Mammas rea-nerver är helt ur funktion.
Sà tvà veckor efter rea-start var lagom att göra ett försök.
Det var Lily, Mamma och ingen vagn.
Busenkelt?
Icke.
Pà väg in i köpcentret mantrade Mamma till Lily om att nu skulle minsann Mamma titta pà kläder, för Lily har redan sà massa fint, men Mamma däremot är det synd om som inte har nästan nàgot alls...
Just det.
Tre minuter tog det att scanna av Mammas avdelning innan damerna landade bland hos Leonel&Lilys storlekar.
Mamma är ju hel-kass!
Sà nu har Leonel ett par nya tröjor till vintern, och Lily har ett par (??) nya jackor till vintern.
Mamma har ingenting.
Som vanligt.
Mamma ska byta ut Lily mot en lite större väninna för nästa försök till rea-fynd i Mamma-storlek....
Total ostyr!
Ostyr pà precis alla rutiner och regler faktiskt.
För gammal som ung.
Kanske Lily tycker det var skönt att helgen tog slut och màndagen kom sà det blev aningen mer ordning pà torpet.
Även om det egentligen inte är sà stor skillnad pà helg som vardag i huset, verkar alltid blir alltför sena nätter och alltid alltför tidiga morgnar.
Lily är numera van med glass vid midnatt, och att bäras hem i heta natten av snubblandes föräldrar.
Inte heller söndagskvällen bjöd pà annat:
Hösten kommer bli tung, om dessa numera helt laglösa barn ska ställas i ordning igen.
Love-terapi!
Ännu hellre bjuda in till såklart, men man kanske inte kan springa och gifta sig hela tiden?
Men det är ju så underbart när kvinna&man blir hustru&man!
Att vilja visa alla hur bra man är för varandra och hur självklart det är man liksom funnit den man alltid alltid alltid vill ha hos sig!
I helgen var Mamma och Papi bjudna pà bröllop!
En fantastisk vacker ceremioni uppe i de Mallorkinska bergen!
Så härligt att Mamma blev lite nykär faktiskt och mindes sitt eget underbara bröllop...
Shit vilken bra man Mamma gifte sig med!
Inte nog med det.
Snygg är han också minsann.
Jojomensan.
Alla par skulle nog behöva gå på bröllop ibland.
Tillsammans alltså.
Kanske iallafall en gång om året.
Säkert mycket bättre resultat än terapi.
Omöjligt att inte bli lite kär när hela festens budskap är just LOVE!
Så nu har Mamma och Papi haft årets terapi-session.
Höga förväntningar ligger nu såklart på 2011.
Love-dosen kan man ju kanske räkna med håller ett år, så vems bröllop planeras för nästa år?
Mamma har vissa specifika förväntningar faktiskt...
Men det är ju såklart inget man pratar om...
Inte så högt iallafall...
Pssst....
Grillmästarna?
Grilla är underbart!
Fel.
Att äta grillad mat är underbart!
Det vet alla svenskar som inte verkar göra annat än grilla.
Grilla. Grilla. Grilla.
I Sverige fann vi till och med speciella papperskorgar i parkerna enbart avsedda för att slänga engångsgrillar!!!
Familjen Palou gör sitt bästa för att grilla i stort sett året runt.
Konstigt att vi fortfarande har så extremt lite erfarenhet.
Mamma har noll erfarenhet.
Mamma förbereder och fixar, och Papi tar sedan över den klassiska mansrollen och chefar över själva grillandet.
När han måste.
Finns det möjlighet att bolla över ansvaret på inbjuden matgäst görs det snarast möjligt...
Efter en intenisvkurs i grillande under Sverige-semestern kände sig Papi inspirerad igen.
Han skurade och trixade med grillen tills den var som ny, och ett par vänner kom för nypremiär av den nu skinande Webern.
Mamma trixade ihop små fina kycklingpaket med serranoskinka och färsk salvia som efter en liten rosett av den provisoriska grilltråden stacks upp på grillspett och gav intrycket av hemskt proffesionell mat-tant.
Iallafall gav Mamma sig själv det betyget...
Nu fastnade dessvärre alla vid fördrinken med de goda importerade chipsen av svensk mandelpotatis och eftersom Grillmästaren menade att vi hade all tid i världen, glöden skulle vara perfekt både nu och sen och senare, så fördrinkade vi lugnt vidare en stund till.
Väl framme vid det dukade bordet och förrätten inser Grillmästaren att glöden är ganska slut.
Plan B blir att släppa ner Mammas fina kycklingknyten i grillpannan i köket, men eftersom alla inte får plats hamnade hälften till slut på en aningen kylig Weber.
Tack vare den feta serranoskinkan som började droppa fett efter en stunds uppvärmning fick till slut kolen nytt liv, och middagen räddades.
Familjen Palou kanske har lite potential för Grillmästeri ändå?
Inflyttningsfest?
Bostadsmarknaden på ön är väl sådär just nu.
Iallafall för den som vill sälja.
Samtidigt betyder det kanske att det är köparens marknad, och det gynnar klart vissa.
Bara denna månad har två hus inhandlats av två lyckliga familjer runt Familjen Palou...
Lilys Madrina med Man har funnit sitt livsprojekt i form av ett fantastiskt hus med massa briljanta möjligheter, och ville inviga sin sköna pool en kväll.
Självklart ställer Familjen Palou upp.
Iallafall delar av familjen....
Lily älskade både stöket i poolen, den stoooora terassen, katten, chipsen och pizzan.
Partyprinsessan dansade in till midnatt men somnade till slut med en djup suck hos Mamma.
Slitsamt med inflyttningsfest!
Fyra försöker vara tre?
Leonel har semester!
Fortfarande.
Mamma, Papi och Lily däremot har landat i verkligheten igen.
Eller försöker iallafall.
Det går sådär bra.
Inget annat att vänta efter 18 lediga sköna dagar....
Leonel fortsätter alltså sina lediga sköna dagar, och väntas inte hem förräns alltför många dagar framåt.
Nu är det meningen att Mamma, Papi och Lily ska njuta av vara tre, och ge varandra sådär odelad uppmärksamhet som man bara kan när man är tre och inte fyra.
Vi lyckas ganska bra.
Ganska.
Mest går vi runt och saknar Leonel faktiskt.
Lily som annars inte besvärar sig med att prata överhuvudtaget har börjat gå runt och ropa på "Lellellel", och letar runt i varje rum och under täcket i sängen på morgonen....
Mamma ringer naturligtvis till Leonel varje dag, där han semestrar hos Mormor och Morfar.
Han har inte alltid tid att prata.
Första samtalet inleddes med att han faktiskt satt och tittade på fotboll, och avslutades med att han sa att han måste gå ut och hänga tvätt, varpå han helt enkelt la ifrån sig luren och försvann, och senast igår släppte han luren när han hörde att Morfars motorcykel var på ingång...
Mamma vet att han har det bra med Mormor och Morfar.
Men menar att nog har han det bättre hos Mamma.
Iallafall har Mamma det bättre när Leonel är hos Mamma.
Häromdagen ringde Mammas mobil, och displayen visade att det var från sommarstugan i Dalarna.
Mamma svarar och väntar Mormor eller Morfars röst..
- Måste komma hit här! viskar Leonels mjuka stämma.
Leonel längtar nog också lite efter oss ändå.
Enligt Mormor spar han ibland lite mat ifall Mamma och Papi kommer, och han vill inte låsa huset ifall Mamma kommer och inte har nycklar....
Alla menar att det är bra att vara ifrån varandra.
Självklart är det fantastiskt att Leonel kan vara trygg ensam i Sverige, och ännu mer fantastiskt att han faktiskt pratar så mycket svenska nu att han inte längre behöver fylla ut sina meningar med spanska eller mallorkinska ord.
Men hur det annars ska vara bra att vara ifrån varandra övergår Mammas förstånd.
Hon längtar sig grön efter sin Leonel!
Är man fyra är det bäst att vara fyra.
Mammas Mohammed!
Sàdär super-lagom-normal-svensk.
Mamma Svensson alltsà.
Inget spännande pàbrà fràn nàgot härligt mystiskt land làngt fjärran har lyckats spàrats fram i släktforskning, sà mer svensk kan man väl inte vara?
Gissa om Mamma därför blev aningen ställd när hennes vackra blonda blàögda lilla son helt plötsligt blev en Mohammed!
Hela Mallorca skrattar gott àt hur fà spanska drag som fastnat pà Leonel.
I de flesta sammanhang lyser Leonel som en liten invandrad blondis bland de spanska barnen, med sitt jämförelsevis ljusa hàr och sina stora blà ögon.
Visserligen rullar mallorkinskan fint, sà hyfsat smälter han ju trots allt in, men det skandinaviska yttre gàr inte att ta fel pà.
Sàklart Mamma därför tänker att väl i Sverige blir han en i mängden.
Icke.
Under aningen vàldsamt lekande pà en studsmatta bevittnar sà Mamma hur ett par större helsvenska grabbar ovänligt och bestämt talar om för Leonel att om han inte slutar prata spanska ska de börja kalla honom Mohammed.
Mohammed?
Mammas Leonel?
Mohammed?
Inte en gàng delades ordern ut, ett par gànger fick Leonel höra att han minsann skulle prata svenska och sluta prata spanska, för det fattar ju ingen.
Utan att göra en höna av en fjäder undrade Mamma lite försiktigt dagen därpà om Leonel haft roligt pà studsmattan med de andra barnen.
Svaret gjorde lite ont.
Faktiskt.
-Mamma, jag vill inte prata svenska.....
Svaret levererades dock pà svenska, och just ordet svenska har ingen direkt betydelse ännu för Mammas lilla kille, och att förklara konceptet "spràk" för en snubblande 3spràkig 3àring är allt annat än enkelt.
Incidenten blev tack och lov unik under Familjens 18 dagar riket runt i Sverige, men väckte en mindre fasa hos Mamma.
Nästa sommar är Leonel ett àr äldre, och ett àr klokare.
Âret därefter är Leonel ytterligare ett àr äldre, och ytterligare ett àr klokare.
Mohammed är ocksà ett fint namn, men innebörden av att kallas Mohammed pà en lekplats är allt annat än fin.
Det är ganska tufft att vara liten.
Ännu tuffare att vara annorlunda.
Och hur lär man egentligen sina barn att känna att det är okej att vara annorlunda?
Svàrt.
Hur lär man helsvenska barn att Mohammeds är okej, utan att faktiskt ha Mohammeds i sitt umgänge?
Hur lär man en Mohammed att förstà varför man blir kallad Mohammed?
Som utlandssvensk med halvsvenska barn är det ganska svàrt att känna var hemma är till slut.
Man blir annorlunda oavsett var man är liksom.
Mamma konstaterar att Familjen Palou är hemma när de är tillsammans.
Oavsett var de är.
Tillsammans.
Helst ska de hàlla handen alla fyra och bilda en sàn där mysig ring där man bara stàr och myser.
Sà kan utsidan av ringen vara hur den vill.
Mammas 2 Mohammeds är de vackraste, härligaste, käraste, skönaste, ärligaste och roligaste Mohammeds:
Guld!
Anna&Micke&Vilda&Alvin*Marre*Magnus&Ingela&Lilly*Amy&Thomas&Frida&PJ*Jonny&Anita*
Hans&Maggan&Annsofie*
Guld värda är alla som förgyllt vàr semester!
