Unisex?
Klart man ska respektera sina barns privatliv.
Men Mamma kunde faktiskt inte undgå att snappa upp en del av konversationen mellan Leonel & tjejen han dejtade igår:
- Vet du?
- Vadå?
- När jag blir stor ska jag ha en sån där röd Ferrari.
- Va? Vad är det?
- Jamen, du vet, en sån där bil som kör så fort att det kommer eld ur den.
- Jaha.... Det ska inte jag. Vet du vad jag ska ha när jag blir stor?
- Nää.
- En sån här bil, fast vit. Och så ska jag byta blöjor. Eller, nej, föressten, jag ska baka. Och du får inte smaka!
- Nähä..
Mamma fick lite känslan av att bo i en Barbie&Ken-villa där ett tag.
Och av Mammas grundläggande unisex-teori syntes intet.
Nähä.
4:an?
Mamma är Mallig!
Med stort M!
För hon är nu oficiellt ärad att vara Fadder!
Eller Madrina, som Mamma själv valt om omtitulera sig till då Fadder känns svårdefinierat.
Liksom.
Fram till nu har ingen vågat lämna sina barn i Mammas händer, men nu äntligen är Mamma bevisligen att lita på.
Och med 3 egna borde väl Mamma samlat på sig någon slags erfarenhet?
Kan man tycka.
Så Mammas 4:a är alltså här: Finaste Systerdotter Mimmi Eniola Moa!
Och Madre Mia vilken tjej!
Hon är ju som klippt & skuren för Mamma!
Och för Lily!
För dessa tjejer har ögonbrynshöjande mycket gemensamt!
Mamma är Mallig som få.
Över sina 4.
Nära & kära!
Mamma har haft Weekend!
På riktigt!
Med Leonel & Lily & 3 små Ryanair-anpassade weekend-bagar flög Mamma till de sina i Svea Rike över helgen!
Mysigt.
Lyxigt.
Inget slår en dos av Sveriges höst med våra nära & kära nära!
Ljuva Morgon?
Finns det alls något bättre än helgfrukost?
En ljuv morgon med tända ljus och morgontidning bredvid glatt kvittrande barn och fukostbrunch med all-in?
Eller?
Ingen aning!
Mamma är så galet nöjd bara med möjlighet till helgfrukost att det får bli precis hur rörigt som helst!
Alltså inga tända ljus, ingen morgontidning.
Barnen in, ja.
Men kvittrande?
Okej.
Stundvis kanske.
Stundvis gapande.
Alternativt vrålande.
Och stundvis krigande med pannkaka som vapen.
Det är lika ljuvt ändå!
Typ...
Los Primos!
Det är ett himla gnägg om lågprisbolaget Ryan Air.
Från Mamma hörs inget.
Absolut inget.
Hon är överlycklig att Ryan Air kör från gamla hembyn till nya.
Utan mellanlandningar.
Till en rimlig struntsumma.
För de bjuder in till bonuskvalitetstid!
Kan man säga.
Den här helgen har Familjen därför finbesök.
Mormor & Bästa Kusin Molly är här och weekendar!
Minsann.
Så i helgen härjar Los Primos fritt på ön!
Lyx!
Pålitlig källa?
Idag hade Mamma en presentation med visning på jobbet för ett 30-tal kunniga från Svea Rike.
Det var störtkul!
Mamma var skitduktig att svara på alla deras kluriga undringar.
Nästan.
Tills frågan kom om vilken helgdag det var i Spanien idag.
Då hade Mamma inte svar på tal.
Hon hade ingen aning.
Är väl något helgon, typ, blev svaret.
Som vanligt när det är helgdag här.
Långt efter visningen var över och de kunniga rest hem nåddes Mamma av vetskapen att helgdagen idag är Spaniens Nationaldag.
Flott!
Hoppas samtliga gruppmedlemmar isoleras från den informationen for ever & ever!
Annars blåser väl trovärdigheten bort från allt annat klokt Mamma faktiskt sa under dagen.
Just där & då uppfattades iallafall Mamma som den pålitliga källa hon ändå är.
På det viktiga vetandet.
Hon fick till och med en och annan kram innan dagen var över.
Och en ursnygg present.
Jojo.
Men bäst nu då att fira lite Spaniens Nationaldag som kompensation för landsförräderiet...
Och hoppas att alla inblandade förstår att Mamma visst är en pålitlig källa.
Vanligtvis...
Härligt enkelt!
Hur ofta glömmer man att uppskatta det enkla?
Rätt ofta...
Och hur ofta glömmer man att det fina ibland finns precis runt hörnet?
Ännu oftare...
Men idag kom vi ihåg både och.
Jojo.
Så vi uppskattade det enkla!
Och så kom vi ihåg vad himla fint det är i grannkvarteret!
Härligt enkel eftermiddag att kicka igång fredagsmyset med alltså!
Chilling?
Mamma är så himmelskt nöjd med sin nya chilling-hörna!
Det är så harmoniskt att bara veta att den finns där ute.
Faktiskt.
Så ett numera dagligt mål är att nå dit för att iallafall en liten liten liten stund inte göra just något alls.
Det brukar gå sådär bra.
Alltså, vi når dit.
Oftast.
Med själva chillandet är det sämre med.
Men vi lär oss!
För Chilling är viktigt.
Och ibland överträffar verkligheten sagan.
Minsann.
Mammas gener?
Mamma har haft så där sjukligt kul åt att den mörkögda, svarthåriga pappan i Familjen fått 3 blonda avkommor med blå ögon.
För att inte tala om hur kul det varit att kunna adda 3 blondiner i den annars väldigt mallorkinska klanen!
Så att Leonels ögon redan skiftar mot grönt sedan länge har Mamma valt att bara ignorera.
Men nu börjar visst även hårtonen ge vika.
Går Leonel mot sina spanska rötter nu?
Räckte Mammas gener bara i 5 år?
Oavsett vilket.
Han är Mammas Leonel.
Såklart.
Och att få sin snygga pappas gener är ju inte heller så dumt.
Egentligen.
Förstås.
Full-i-fan?
Äntligen är dagis-inskolningen klar!
Den sista ever!
Visserligen har Loui gått full-långa dagar sedan dag 4 i hans karriär som dagis-elev sedan en månad tillbaka.
Men nu är lämningarna enkla och snabba och obekymrade.
Skönt!
Så nu kan Mamma börja stöka lite i rutinerna och plocka ut Loui de vardagar som hon är ledig utan att det vänder helt upp&ner på förståndet hos minsta.
Och egentid med Loui är verkligen så härligt.
Då ser man honom bäst liksom.
När det är lite mindre rörigt i kulisserna.
Han är helt galet underhållande!
Charmig.
Vild.
Kommunikativ.
Kramig.
Och så full i fan bakom det där blida smilet!
Såklart.
Vad annars?
3!
Ett ständigt återkommande påstående är hur lika Leonel & Lily & Loui är varandra.
Samtidigt förundras Mamma ofta över hur otroligt olika Leonel & Lily & Loui är varandra.
3 så olika personligheter.
Med 3 så olika sätt att hantera varandra och världen på.
Kombinationen är oslagbar!
Matglädje?
Mamma älskar att laga mat.
Jo.
Men inte när hon har två barn hängandes, ylandes, i varsitt ben.
Ett vanligt scenario här hemma.
Och inte för att de är så hungriga att det kreverar.
Nej då.
För då vore det bara att sticka en morot i handen på dem så blir problemet löst.
Men nej då.
De hänger liksom bara där utan anledning.
Så en dag fick Mamma nog.
Och gick ut i matlagnings-strejk.
2 veckor har gått.
Eller kanske 3?
Ingen har ens märkt att Mamma strejkar.
Utom hon själv alltså.
Det är visst bara Mamma själv som saknar god, hemlagad, varierad mat.
Och så saknar hon köket också.
Strejken är över!
Så nu är vi tillbaka där vi startade.
Med 2 barn hängandes, ylandes, i varsitt ben på en svettig Mamma i ett rörigt kök.
Mamma firar med att Leonel & Lily bjuder hem varsin skolkompis på lunch idag!
Nu blir det riktig matglädje!
Barn?
Igår hade Mamma ett högst oroväckande samtal över lunchen med ett gäng kollegor med större barn...
Skolsystemet i Spanienland är verkligen skrämmande.
Om man ska tro dessa högst sanningsenliga källor kommer Familjens liv förändras radikalt när Leonel börjar sitt fjärde skolår.
Nästa år alltså.
Då ska eftermiddagar och sena kvällar fyllas av läx-slit.
För en då 6 åring!!
Och i takt med att ljusen på tårtan ökar, ökar farten i skolan och fritid verkar bli ett minne blott.
Och så multiplicerar vi prestationsångesten med 3.
För varken Lily eller Loui kommer ju särskilt långt efter.
Herregud!
Det måste vara detta alla spanjorer vetat när de kallat Mamma från vettet som valt 3 barn!
Mamma blir alldeles blank i fejset.
Undrar när barnen ska vara barn här i Spanienland?
Så bäst nu att njuta av den fór stunden relativt bekymmersfria fritiden och ta varje eftermiddag som den kommer med prestigelösa playdejts och improviseringar efter sinne och lust!
För finns det egentligen något bättre än de dagar man tar sig tid att hålla kidsens fart och bara hänga med på deras planer?
Det får bli Mammas nya motto med Familjelivet!
Låta sina barn vara barn alltså!
Iallafall tills snaran dras åt.
