mammaispanien

Tänk om det är sant att man får ont i huvudet av att äta godis?

Enligt en kollega till Mamma är det bevisligen så.

Kanske därför Mamma har ont i huvudet varje dag?

Varje dag....

Ett par vänner har som tradition att fira Halloween på ett stort hotell på norra delen av ön, där hotellet riggar en långhelg för öns tema-glada kids.

Familjen såg fram emot en kväll med fina vänner och massa lek, men Mamma hade inte riktigt insett vidden av mallorkinskt Halloween-firande.

På väg till hotellet hoppade Mamma in i en Carneval-butik och fick med sig ett par ganska o-ambitiösa assecoarer att komba Leonel och Lilys svarta outfit med, och tänkte därmed att Familjen var i hamn.

Det tyckte också kidsen, som trodde de var klotets kungar med sina grymma "svärd" som genast blev fäktvapen.

Helt klart ett orutinerat köp av Mamma.

Inte särskilt klokt att stoppa vapen i handen på sina barn.



Familjen kände sig iallafall hemskt Halloween-inspirerade.

Det gjorde även hotellet som var gräsligt dekorerat för helgens evenemang, vilket fick Mamma att börja imponeras av organisationen när vi mötte upp gänget i receptionen.



Efter det annorlunda välkomnandet fick över 130 barn en nummerlapp fäst på lämplig plats, för tydligen var inte utklädnaden för skojs skull.

Oh, nej.

Här var det tävlingsinriktat folk som samlats.

Behöver nämnas att Leonel och Lily inte kammade hem något pris?



Det gjorde ingen annan i gänget heller, men pedagogiskt nog fick alla tävlande en meterstor godispåse som pris, så alla små var hur lyckliga som helst iallafall.



Det är såklart förklaringen till att spanska barn orkar vara uppe halva nätterna!

För efter sen middagsbuffé, clownshow och minidisco som drog igång klockan 23 (!!!) hade dansgolvet inte varit så fullt av små fötter till långt efter midnatt, om inte sockerkicken varit kraftig nog, liksom.



Helt klart härligaste halloweenen hittills!

Nästa år ska Mamma vara mer förberedd.

Minsann.

Rutiner är egentligen inte riktigt Mammas grej.

Varken Leonel eller Lily är uppväxta med särskilt fasta rutiner, Familjen gillar att vara flexibel.

På sista tiden masas det från alla håll om Fredagsmys och Lördagsmys, och har väl gjorts så i alla tider.

Kanske.

Egentligen.

Klart att de rostade mackorna med skalade räkor och fina fredagsglasen markerat helgstart i Mammas tidigaste minnen.

Hur mysigt som helst.

Men det bästa med att bli vuxen själv är liksom att man kan fixa den där lyxen även en onsdag, och då smakar det om möjligt ännu bättre och det blir liksom fest hela veckan!

Så kom Mamma på andra tankar.

Under en lunch med coola 6-åriga systerdottern förstod Mamma plötsligt vitsen med Helgmys.

Hon var ju lyckligaste tjejen när hon berättade om fredagsmyset hon njutit av kvällen innan, och ville tidigt hem till det stundande lördagsmyset.

Mamma fick sånt Helgmys-sug att hon helt plötsligt glömde alla tidigare regler om godis och attackerade Tax-Freen på Arlanda i ett desperat behov av att förbereda bästa Helgmyset någonsin för sina fina kids!

Igår var det så premiär.

Familjen skulle Fredagsmysa!

Mamma hade till och med googlat Fredagsmys och funnit "barnvänliga" recept för middagen.

Just det, precis så ambitös kan man vara.

Om man vill.

Lily ville inte.

Hon somnade innan både middag och mys.

Leonel hoppade då direkt på myset och bäddade ner sig under sköna filten i soffan och slog på Karlsson på taket, gjorde plats för Mamma och beställde sedan in popcorn av Papi.

Rutinerad kille.

Eller bara nybörjarflyt.

Han var iallafall helnöjd.

Mamma somnade först.

Innan Karlsson på taket flygit färdigt.

Så premiären för Fredagsmys gick väl sådär.

Men mysigt var det.

De minuter som Mamma minns iallafall...

Klockan är bara halv tio, och Mormor sover redan nedbäddad i soffan, Leonel sover i Mammas säng, Lily sover i sin säng och Papi nattcyklar pà stan....

Kanske làter som en skön kväll.

Men räknar man bort att slappa till en làngfilm eller smaska pà nàgot gammalt avsnitt av Sex & The City eftersom soffan och därmed TVn är upptagen, sà tappar skön-skalan nàgra poäng.

Lägger man sedan till att möjligheten att krypa ner i sängen med en av de nyinköpta härliga böckerna är borta eftersom där ligger redan Leonel sà är valfriheten aningen begränsad.

Mamma kan alltsà välja mellan att sätta sig vid köksbordet med datorn eller lägga sig och sova?

Snön smälte snabbt och helgen i Svea Rike blev precis sà fin som Mamma hoppats pà!



Fylld av massa massa sköna aktiviteter, som häng, häng och häng, lànga promenader, härliga restauranger, mysig bio, skönt sällskap, fest och drinkar och pyjamas och ostbàgar.

Allt i en ganska salig blandning.

TACK Bästa Syster och Bästa Frugan!

Hur mânga àr i rad màste nàgot upprepas för att kvalificeras till att kallas tradition?

Räcker det med 2?

Mamma är iallafall inne pà sitt andra àr med egen höst-helg i Svea Rike med fà men maxade kvalitetstimmar fördelade mellan Bästa Syster och Bästa Väninnan.

Sà, ja, känns som en bra tradition tagit plats.

Men att vakna till ett snötäckt landskap var kanske aningen oväntat!

Mamma sökte vacker höst med fina sköna färger och frisk luft.

Inte snö!

Inte nu!



Jaja, snö eller inte, vinter eller höst, den här traditionen är här för att stanna!

Värst vad hurtiga alla folk är!

Trots att det nu äntligen är slut på den evighetslånga bikinisäsongen och man alltså har all rätt att gömma sig i gosiga stora tröjor och smaska stora godisskålar!

Mamma känner nästan snaran runt halsen när Papi och polarna hänger halva nätterna pà mountainbike i bergen, men lyckas trots det bära sitt bristande intresse rakryggad.

Dessvärre börjar den här hurt-vågen bölja in från alla håll!

Nu senast sprang en kompis Marathon!

Det är en overklig bragd.

Att han dessutom kom in som nr 41 av 900 löpare är verkligen anmärkningsvärt.

Till och med Leonels polare börjare dra ifrån, med tre simlektioner i veckan och Mini-Marathon-lopp.

Även om Familjen verkar lata utåt ska det dock offentliggöras att viss sportutövande ändå äger rum i kvarteret i samband med hundens kvällspromenader.

Nu senast körde alla utom Papi på hjul, hur modernt och sportigt är inte det?



Familjen Palou är minsann också ett hurtigt folk!

Mamma ska nog snart hänga en medalj pà sin man.

För det är mycket Mamma-tid nu för tiden.

I skrivande stund finns dessutom 4 flygstolar inbokade för att ta Mamma fràn och till Mamma-weekends under hösten.

Fint.

1:a gàr imorgon.

Finfint!

Konstigt det där med stökiga hem.

Särskilt hem där barn bor.

Inte sällan är det helt omöjligt att ana att där även bor vuxet folk, eftersom huset fullkomligt översvämmat av barnens saker och saker och saker.

Och dà inte bara i barnens rum, utan överallt, i alla vràr och hörn dräller sakerna.

Mamma och Papi gör sitt bästa för att bromsa denna framfart, och försöker làta hemmet tillhöra de vuxna oxà.

Typ.

Därmed absolut inte sagt att där inte dräller av saker högt till làgt när det är vakna barn pà speed!




Och efter en skön slapp söndag med vän-häng i huset var det inte bara kidsens saker som begränsade framfarten, de vuxnas revir var ganska välutrustat ocksà.

Minsann.



Ordning & Reda är skönt.

Med o-ordning & o-reda är oxà skönt.

I smà doser.

Minsann.

Det borde vara straffbart att lämna en bensin-tom bil till sin frus morgonrush!

Straffbart!

En bot kommer delas ut under dagen.

Så det så!

I dagens hälsvåg ska man ju helst prata om sina dieter och sina hälsotallrikar och skämmas om man smaskar kalorier.

Typ.

Mamma har egentligen aldrig fattat det där med dieter, men har kanske egentligen heller aldrig haft större behov av det.

Före-barn-tiden alltså.

Efter-barn-tiden blev situationen lite annorlunda.

Bör erkännas.

Desto större anledning att hänga på hälsovågen alltså.

Och visst ska man skämmas om man syndar.

Så Mamma skäms.

För häromdagen tog Mamma ett 30 minuters-stopp på väg till dagis och skola.

30 minuters syndande på ett fik där Mamma beställde in chips och cocacola och lusläste en hög skvallertidningar.

(Jo, alla fik i Spanienland säljer chipspåsar. Små chipspåsar. Istället för kanelbullar.)

Vilken njutning!

Vet inte vilket som hade högst värde, kalorierna, tidningarna eller den improviserade egentiden...

Finns risk att synden upprepas...

Under Mammas glada studentdagar pà Solkusten lärde hon sig att man ska börja morgonen med Choklad & Churros!

Helst hemskt tidigt.

Typ vid fyra-halvfem-tiden.

Pà väg hem fràn nattsudd.

Det är mycket lite nattsudd för Mamma nu, men sà bor hon ju heller inte pà Solkusten där man finner Choklad & Churros i varje gatuhörn.

Men nu har Mammas väninna fràn Malaga berättat att det minsann finns Choklad & Churros även pà ön.

Sà där började Familjen helgen.

Inte vid fyra-halvfem-tiden dock.

Nej.

Familjen mötte upp vännerna vid mer rumsren tid, och nu vet alla att Choklad & Churros funkar lika bra som Familjefrukost som nattsuddmat:



Sà.

Dà har man varit en weekend till Solkusten.

Typ.

Mamma förundras ofta över hur Leonel & Lily fàr komplimanger om hur "snälla och skötsamma" de är.

Mamma nickar sàklart stolt.

Tills Familjen stängt ytterdörren till världen och tvà komplett laglösa individer sätter huset i gungning.



Läget är sällan under kontroll, om man säger sà.

Tur dà att Mamma-Bibeln Mama skriver att barn som blir om förbytta innanför hemmets väggar visar att det är en plats de är trygga pà, och att de där kan vara sig själva...

Leonel & Lily är fulla av trygghet i hemmet, helt enkelt!

Làter bra!

Är alla svenskar helt överdrivet besatta av julen eller är det fenomen för utlandssvenskar?

För ärligt talat, att fylla upp matskafferiet med julmat redan 18 oktober måste ju vara på gränsen till ohälsosamt.

Men det màsta man minsann om man ska hinna ta del av Ikeas utbud av svensk julmat.

Håller ens "bäst-före-datumen" fram till julafton då?

Det menar iallafall Ikea som ger mallorcafolket en inblick i precis hur galna svenskar är.

Eller kanske bara utlandssvenskarna?

En vecka innan 18 oktober satt dessutom Mamma och njöt att pepparkakskola.



Någon måste vara värst.

Tydligen.

Mamma är bevisligen en betrodd själ.

Typ.

Mamma har liksom fàtt tillträde till ytterst viktig SuperHemlis.

Och dà menar inte Mamma nàgot ö-skvaller bland buskagen, nej, här pratar vi proffesionell hemlis.

Mamma màste alltsà vara en högst pàlitlig typ.

Eller kanske inte, eftersom hemlisen ansàgs nödvändig att levereras efter uppvisande av en skrämmande polisbricka och Mammas löfte om polisiär tystnadsplikt.

I vilket fall.

Mamma tiger.

Som muren.

Men ack sà svàrt det är....

Nästa gàng en SuperHemlis levereras borde det vara en sàn där som man kan sippra ut lite till nàgon nàgonstans sà risken att spricka är mindre.

Som sagt, Mamma är en pàlitlig typ.

Det är högst omöjligt att bjuda in till familjemiddag utan att kvällen slutar med fest.

Det förstàr alla som känner galna Familjen Palou.

Nu skrattar Mamma àt hur galen hon själv blev av sammankomsterna som ny medlem i den mallorkinska familjen, nu är det bara hur underhàllande som helst med all galenskap, men de är verkligen en klan att jobba sig in i.

Väl inne är det obegränsat vad en middagsträff innehàller.

Leonel fràgade lite försynt efter middagen om det gick bra att han sov lite under bordet, för han tyckte festen blev för högljudd...



Skönt att spränga lite regler mitt i veckan!

En helt vanlig tisdag var hela Spanien lamslaget.

Ett par fina vänner passade pà att bjuda in till lànglunch ute pà landsbygden, och Familjen njöt av skönt sällskap, härlig mallorkinsk mat och häng framför elden innanför stora fönster som vittnade om bàde storm och regn utanför den stora mallorkinska fincan...



När regnet tunnades ut var Leonel snabb att testa gàrdsgungan, innan Familjen vände in till brasan igen:



Först dagen därpà hajade Mamma vilken speciell tisdag som alltsà lyckats bomma igen hela landet.

Spaniens Dag!

Kanske hela lunchen var en hyllning av sanna patrioter?

Mamma hänger ju aldrig med, det är klart.

Men med spanska patrioter hänger hon gärna!

Nu vet Mamma vad som är värre än att vara Ensam-Mamma med 1 kräkande barn.

Att vara 1 kräkande Ensam-Mamma med 2 kräkande barn.

En visdom rikare.

Papi har flytt ön med grabbarna.

 

Ett dygn senare är Mamma full av hemlisar.

 

För varför erkänna vilket kaos som bröt ut första dygnet som ensam-mamma?

 

-Lily kräks ner hela bilen och Mamma inte fattar hur man kopplar loss bilbarnstolen för att tvätta...

-Lily kräks sedan i sängen, pà mattan, i hàret och hela kudden...

-...efter att hon kräkts ner bulldegen hos en väninna...

-Vovven fàr ingen kvällspromenad eftersom kidsen helt plötsligt stensomnar...

-Mamma lämnar terassdörren öppen för att ge hunden fri nattvandring just den natten som höststormen valde att göra entré, så Mamma därmed måste svabba vattendränkt trägolv vid tretiden pà natten...

-Lily behöver nattduschas ett flertal tillfällen under natten för att saneras fràn hennes kräkaktiviteter...

-Varmvattenboxen slutar att fungera någonstans mellan åskan och blixten och bjuder pà kalldusch i stressen pà väg till jobb...

-Farmor kommer försent till barnpassning, sà Mamma kommer försent till helgskiftet pà jobbet.

-Farmor och numera frisk Lily ser inte skillnad pà en madarin och en boll och spelar fotboll med mandariner i vardagsrummet.

 

 

Mammas svar pà fràgan hur allt gàr i hemmet när Papi ringer är naturligtvis en enda stor lögn.

 

Mamma kan.

 

Sà det sà.

 

Alla par har väl hemlisar för varandra.

 

Av kanske lite andra slag dock?

Mamma glädjer sig åt att vara ute ur puré-träsket.

Det var visserligen länge sedan nu, men verkligen inte en tid att sakna.

Snacka om prestationsångest.

Leonel & Lily är mer eller mindre uppvuxna på burkmat, även om Mammas insatser i köket med stavmixern var ambitiösa så var det långt ifrån en daglig rutin.

Så skönt att hela Familjen nu äter samma meny.

Så behöver Mamma heller inte ligga under luppen för andra mammors granskning av Mammas Mamma-status liksom.

Men det har visat sig att på andra sidan puré-träsket stàr en hel armé av mammor i grönsaks-träsket.

För nu pratas det om hur viktigt det är att barnen äter grönsaker pà kvällarna.

Mamma håller såklart med.

Men inte till den grad att hon tänker plantera sig i köket en ledig söndag för att laga hela veckans meny, med grönsakssoppor, spenatkroketter, spenatminipiroger, spenatkräm och annat knasigt.

Men det ar minsann så en riktig mamma gör i Spanienland.

För det är viktigt vad barnen äter till middag.

Mamma håller såklart med.

Men kanske man kan tagga ner lite på denna hysteri om man undviker muffins med chokladströssel och oboj som varje-dag-mellanmàl, om man kanske inte stoppar in klubbor i munnen pà bebisar redan innan tänderna kommit, om man kanske skickar med en frukt till skolan trots att det inte är den obligatoriska fruktdagen och om man kanske inte mutar barnen med karameller för att lämna lekparken utan alltför mycket gap och skrik?

Om man kanske är lite lagom, sådär smart svenskt lagom, sà kan kanske kidsen njuta av en muffins ibland, och kanske äta korv, makaroner och kokt broccoli som faktiskt inte tar knäcken på Mamma i köket?
Eller varför inte en smarrig majskolv?



Kanske man kan göra livet lite enklare då?

Så behöver man kanske inte trampa från ett träsk till ett annat?

Bad-hair-dag kan man väl ha.

Lyx om det bara vore håret.

Och om det bara vore 1 dag.

Mamma har haft två Bad-Hair-månader nu.

Och då är det inte bara håret som är en katastrof.

Det mesta faktiskt.

Nu inväntar Mamma en vändning.

Nu väntas lyckan.

För visst köper man sig lite skönhet med en kasse nya kläder och ett spa-bad?

Försvinner Ful-Mamma då?

I veckan blev Mamma och Papi kallade till föräldrarmöte på dagis.

Alltid lika intressant att höra när dagisfröknarna berättar om barnens vardag.

Nu var det Lilys polares föräldrar vi skulle träffa.

Första gången.

Oficiellt alltså.

Man möter alltid någon vid hämtning eller lämning, men Mamma lyckas ju aldrig koppla vilka föräldrar och barn som hör ihop, så organiserade möten är nyttigt.

Mamma stapplar in lite sent, och gör därmed storartad entré.

Sedan när är ALLA spanska föräldrar i tid?

Kanske det är lite mer ordning på Lilys polares föräldrar än vad det är på Mamma?

Ja.

Sen sitter alla stora mammor och pappor ihoprullade på barnens ministolar och ser artigt på varandra, varpå fröken föreslår en presentationsrunda.

Alla säger sitt barns namn och sedan sitt eget.

Bla, bla, bla, bla....

Mamma känner såklart inte igen ett enda av de andra barnens namn, coh eftersom barnen själva inte var bjudna till mötet fick man ingen hjälp av Mammas annars ganska pålitliga bild-minne.

Mammas tur:

-Jag heter Karin och är Mamma till Leonel!

Turen går vidare och när nästa mamma precis tagit andan och börjar sin presentation ramlar poletten ner hos både Mamma och dagisfröken och dagisdirektören att Mamma sagt namn på fel barn.

Det här är ju Lilys klass!

Utan att artigt vänta brister så Mamma, dagisfröken och dagisdirektören ut i högljudd protest.

-Neeeej, jag menar Lily heter mitt barn! Alltså, jag menar jag har en Leonel också. Alltså, Leonel har jag också, men jag menar Lily! Ehh... Jag är alltså Mamma till Lily! Ocksà!

Sådärja.

Nu vet alla vem Lilys Mamma är.

Om de nu inte tror att Mamma kanske bara är en stunt-mamma som typ var inhyrd från spanska Manpower och glömt träna in sina repliker för scenariot.

Mamma muttrar och muttrar och muttrar om att hösten borde komma pà riktigt snart.

Röda, gula, frasiga löv känns som en hägring i öknen faktiskt.

Mamma bor klart i fel land.

Ibland.

Sen finns det dagar när Mamma bor i helt rätt land.

Ja.

Det är okej att lattja pà stranden pà eftermiddagen tills solen gàr ner.

I oktober.

Skön höst alltsà.

Egentligen.

Màndagkvällar är Mammas.

Fràn igàr.

Mamma och en fin väninna hade högtidlig invigning av detta nya fenomen med härlig làngfilm i biosalongen.

Nu ska alla màndagar vara Mammas.

Borde vara alla Mammors.

Nästa màndag är redan inbokad.

Världens Bästa Plan!

Mammas Bästa Plan!

Familjens nya vardag sedan Leonel börjat skolan är galen!

Helgalen!

Leonel har idag tillbringat över NIO timmar i skolan.

Fler timmar än Mamma tillbringat pà jobbet alltsà.

Och sà ser killens vardag ut fràn nu.

Inte konstigt att han somnar pà alla möjliga och omöjliga platser efter skolan.



Lillasyster är bekymrad.

Vem är inte det?

Kanske hela öns befolkning vallfärdat till lilla vackra byn Esporlas idag!

Den 20 minuter lànga promenaden in mot centrum, fràn den högst olämpliga parkeringsluckan Papi snott, var en enda làng kö av folk med socker i blick.

Vad bättre en söndagseftermiddag än glass, bunyols, sockervadd, coca de patata och sà en fika pà det?

Bàde Mamma och Kidsen tror nästan att de drömt alltihop!



Tur Mamma var làngt fràn alla skandinaviska socker-poliser idag!

Samma tid, samma plats, nästa àr:

Räkna med att Mamma kommer igen till Socker-Festivalen!

Leonel blev inbjuden av den 14-àriga grannen att följa med pà en av hans ridlektioner...

Mamma trodde nog att Leonel skulle bli imponerad, men anade inte riktigt vidden av hur snabbt ett brinnande intresse kan väckas hos en 3-àring.

Lektionen blev nästan olidlig att ta sig igenom, och minutvisarna rörde sig knappt..

För Leonel kunde INTE förstà var HANS häst var som HAN skulle rida pà!



Tack och lov barmhärtigade sig nàgra av de mindre ryttarna över stackars hästlösa Leonel till slut, och han fick bàde rykta, klappa och rida i full mundering:



Lillasyster var inte riktigt lika imponerad, iallafall inte pà nära hàll...




Mamma tänker med förfäran pà hur kostsamt denna lilla lördagsutflykt kan bli, hästsport kanske inte är precis den mest ekonomiska sporten man kan finna pà.

Här kostade mànadskortet en oanständig summa pengar, dà fàr man EN timmes lektion varje lördag förmiddag, och sàklart pyssla, vàrda, rykta och umgàs med dessa, i Mammas ögon, högst opàlitliga djur bàde innan och efter lektionen.

Nu ska vi inte prata sà mycket om hästar hemma ett tag tror jag.

Mammas budget är inte lämpad för dyra hobbisar.

Just nu.

Mamma stàr i kön i matbutiken med ett par fràn Norge framför sig som ska betala sina varor.

Det visar sig att de inte visste att man ska väga grönsakerna vid grönsaksdisken och kommer alltsà med en omärkt tomat.

Kassörskan förklarar vänligt pà spanska att hon ska ringa efter en kollega som hämtar tomaten för att väga den.

Norska kvinnan svarar pà norska att hon inte förstàr alls, varpà kassörskan visar pà andra varor som är prismärkta och visar att tomaten alltsà saknar pris.

Norskan tar tomaten och försvinner bort mot fruktdisken samtidigt som alltsa hela kön stannat upp.

Halvt rabalder uppstàr innan tomaten till slut är vägd och prismärkt.

Ungefär dà inser Mamma att hon sàklart stàtt och hört och förstàtt hela missförstàndet, men inte överhuvudtaget lyft ett ögonbryn för att hjälpa till att "medla" mellan de tvà spràken!

Hur galet är inte det?

Snacka om att vara i sin egen värld.

Mamma skämdes röd och grön, och smög skamset till bilen med sina matvaror efter att kön börjat rulla igen.

Tur ingen närvarande visste Mammas kunskaper, och därmed förstàtt hennes apatiska närvaro.

Snacka om ohjälpsam medborgare!

Skandal!

Mamma bondar med en klass-pappa.

Alltsà en pappa till en av Leonels klasskompisar.

Pappa-häng är klart nytt input bland allt Mamma-häng.

Pappan i fràga har dessutom superkoll pà nyöppnade barnklädesbutiker och bra lekparker och fik.

Mamma gillar Pappa-häng.

Är egna Papin frànvarande fàr man väl làna andras, eller hur?

Smàbarnsföräldrar ska väl hjälpas àt?

Sàklart!