mammaispanien

Den här julen var helt FAB!

 

Faktiskt!

 

Av en hel massa anledningar!

 

Efter 6 jular utan vår svenska Family fick vi så ner Big Sister med man och kids och kunde tillsammans fira en av de kanske bullrigaste rörigaste härligaste jularna ever!

 

Svenska Kyrkan bjöd in till traditionell julafton med samling runt krubban, dans kring granen, jultomte och julgröt med skinkmacka....

 

Vår Mallorkinska Klan bjöd sedan in till gapig traditionell jullunch med skrik och skrän och mallorkinsk julsoppa...

 

Oslagbar kombination.

 

Och all denna julyra bäddades in bland långa stökiga frukostar, härligt strand-häng, promenader, lekparkslek, kusinkärlek, långa vin-luncher, piña coladas och julklappskaos!

 

   

 

En rörig men så så Very Happy Jul!

 

 

Nu kör vi JULLOV här!

 

Och SEMESTER!

 

Hur lyckligt lottad kan man vara?

 

 

De tre första år som Leonel gick i skolan slet jag så med att hålla ordning på alla avsier lärarna skickade med om vad man skulle ta med till skolan och vad som skulle fixas och trixas med.

 

För att inte tala om hur jag slet med att komma ihåg att få allt till rätt dag!

 

Nu skickar inte lärarna särskilt många aviser längre.

 

Nope.

 

För nu räknar man med att eleverna själva ska hålla ordning på sitt skol-liv.

 

Jo, alltså, vi får fortfarande bedrövligt många aviser, för Lilys räkning då..

 

Och för Loui, för dagis kan de också, minsann..

 

Men en bunt 6-åringar sitter alltså och för egna anteckningar i sina agendor, som sen då ska tydas av alla mammor och pappor som behöver komma ihåg att packa väskan enligt plan.

 

Att komma ihåg blev plötsligt löjligt enkelt.

 

Jämfört med att läsa och förstå Leonels anteckningar alltså.

 

Så vi får en del bakläxor..

 

Som när vi kommer med tom yogurtburk när det skulle vara tom actimelburk till exempel.

 

Eller när vi först inte alls fattade att ungarna skulle samla ihop sig till en julkrubba och ta med små fåraherdar, och en annan mamma skulle backa upp oss och smög ner ett får i Leonels väska.

Fåret kom tillbaka, med Leonels tolkning att det skulle vara en människofigur, så vi stoppade ner en biblisk gubbe i lila särk, som också den kom tillbaka, innan vi till slut nåddes av specifikationen om vikten av fåraherden.

 

Pust!

 

Men vi lär oss.

 

Och i takt med att Leonels handstil blir mer och mer läsbar blir uppdragen lättare och lättare.

 

 

 

Så nu i veckan har vi då helt enligt tidsplan levererat knappar för något ännu okänt pysselprojekt, vi har klätt Leonel enligt instruktioner inför julavslutningen, och vi har hjälpt Leonel att lära sig en juldikt utantill.

Så har fotbollsäsongen kommit igång på riktigt.

 

Och efter några månaders intensiv träning har vi nu ramlat in i en liga med matcher inbokade varje vecka fram till april.

 

 

Jag som självutnämnt mig som mamman med minst intresse chockerades djupt när jag fann mig själv gapandes stående på sista bortamatchen!

 

Vad hände liksom?

 

Nu slåss vi ju om vem som ska följa med på matcherna, jag och min man!

 

 

Ikväll är det match-dax igen.

 

Jag vill gå!

 

Och stå på läktaren och bländas av min fantastiskt talangfulle son!

 

Såklart!

 

Ikväll står vi säkert där alla 4!

 

 

Jag menar att jag hör till den organiserade typen.

 

Som gärna skriver listor och planerar och skriver ännu fler listor och planerar ännu mer....

 

Men jag har funnit min överman!

 

Eller, alltså, det är ju självklart en kvinna, inte en man.

 

Hon är så organiserad så jag har aldrig varit med om liknande.

 

Jag visste nog sen länge att hon var organiserad.

 

Tänkte kanske att hon och jag var som på samma level.

 

Icke.

 

Hon gav mig häromdagen en lektion i hur man bäst organiserar sina veckoinköp.

 

Halleluja!

 

Hon har så en lista i mobilen för ett antal mataffärer.

 

Som hon fyller i allt eftersom hennes varor tar slut där hemma.

 

 

Helt klart ett effektivt daily-basis-system.

 

Nu till den nästan religösa biten.

 

När en vara tar slut hemma, säg vatten, så jämför hon först priserna mellan samtliga mataffärer för att sedan skriva in vatten på inköpslistan till den mataffär som har bäst literpris efter att eventuella erbjudanden och rabatter räknats av.

 

Halleluja!

 

Jag framstår ju som inget annat än en yr virrepanna bredvid henne.

 

Först rusade jag hem och tänkte att nu jäklaranamma ska jag visa att jag kan också.

 

När jag väl pustat ut efter ruset tänkte jag igen.

 

Att jag nog får nöja mig med den där daily-basis-nivån.

 

För på daily-basis-nivån är jag ändå rätt organiserad!

 

Oh ja.

 

Och särskilt reilgös är jag väl egentligen inta så många dagar om året.

 

Oh nej.

 

Så lagom blir bra.

 

Igen.

I år, precis som förra året, arrangerade Loui´s dagis en "levande Julkrubba" som julavslutning!

 

Varför förändra ett vinnande koncept liksom.

 

Närmare 400 mammor, pappor, syskon, morföräldrar och farföräldrar vandrade så runt i Julkrubban under strikt tidsschema eftersom DagisDirektören är av den fantastiskt extremt organiserade sorten. 

 

Varje sal hade dekorerats i olika teman, och därinne lekte en bunt ungar utklädda enligt temat.

 

Loui och hans klasskompisar var fåraherdar.

 

Såklart sötast av alla!

 

Varför tro man alltid att gräset är grönare på andra sidan?

 

När jag drömmer om en väninne-weekend tänker jag på massa spännande städer som mål.

 

För att strosa på nya gator, upptäcka okända butiker, finna spännande oaser för ett glas vin och en långlunch.

 

Och så ser man i sin familjekalender och fattar inte alls när man tror man ska kunna smita för ett sånt härligt uppdrag.

 

Sen ser man ner i familje-ekonomin och glömmer hela idén.

 

Men häromdagen insåg jag att gräset faktiskt är himla grönt även på den här sidan.

 

Och med tanke på hur många som väljer just Palma för sin Väninne-weekend är det väl konstigt att jag inte sett det tidigare.

 

Häromdagen fick jag så en heldag med en väninna där jag fick just allt det där: strosa på nya gator, upptäcka okända butiker, finna spännande oaser för ett glas vin och en långlunch.

 

 

Utan att nagga nämnvärt på familje-ekonomin.

 

Men vilken input!

 

Vilken vinstdag!

 

Nästan som en Vännine-weekend i miniatyr!

 

Fast hemmavid.

Ofrivillig sovmorgon är värdelöst.

 

Att försova sig alltså.

 

Min man har en idé om att det ska vara lättare att kliva ur sängen om man fått snooza väckarklockan tillräckligt många gånger.

 

Så hans alarm börjar ringa klockan 05.

 

Om han snoozar?

 

Icke.

 

Det blir alltid jag som ska kasta mig över de två eller tre barn som smygit ner i sängen under natten för att stoppa och få tyst på fanskapet.

 

Från 05 till 06.15, när mitt eget morgon-alarm ringer och vi egentligen måste gå upp, hinner man så snooza rätt många gånger.

 

Jag själv alltså.

 

Alla andra sover ju som stockar.

 

Och hur ska man hålla koll på när man inte får snooza längre när man hållit på hela morgonen?

 

Till slut är man ju så vansinnig att man somnar ifrån hela snoozandet.

 

Inte varje morgon.

 

Men just den där morgonen.

 

Och att försova sig när man ska få iväg 3 kiddos i morgonruset är ingen dans på rosor precis.

 

Nä.

 

Nu får det bli slut på snoozandet.

 

Och hör sen.

 

Jäkla karl.

 

Min karl.

 

 

 

Alltså.

 

Jag tror jag får inse mig själv som lite misslyckad.

 

I mina försök att nå målet med det där terräng-löpar-loppet.

 

För det är ju fortfarande så skitjobbigt att springa!

 

Min bundsförvant och jag sliter vidare med vår löpar-tränings-skola två sena kvällar i veckan, men det går tungt framåt måste erkännas.

 

Fast framstegen är rätt stora i våra mått mätt, men i den här takten når vi inte målet om 18 dagar.

 

No way!

 

Att vi dessutom ännu bara kör havsnivå under passen visar ju hur oändligt långt vi är från målet med skog och terräng och berg.

 

Vilken tung insikt.

 

Kanske jag borde lära mig att hålla ribban nere, så man liksom alltid känner sig på topp?

 

För tänk om vi sagt att målet var att rusa fram på Paseo Maritimo, beundra den vackra hamnen, nå fram till ståtliga katedralen och sen vända hemåt?

 

Då hade vi varit skitnöjda med gårdagens löpning!

 

Jag kanske aldrig är så HAPPY som när jag har hemmet fullt av vänner!

 

Så i lördags kunde inget rubba min euforiska glädje!

 

Inte ens det faktum att jag brände sönder håret på en gammal locktång i mina försök att bli lite guapa inför mitt Glögg-Tapas-Event kunde ta bort lyckoruset!

 

Jag hade bjudit in till en Julig Afton där samtliga lyckats ordna barnvakt, stryka sin slips och hitta fram en glammig look från garderoben!

 

Vi dukade upp för 14 runt ett gigantiskt matbord, och alla gäster hade med stor inspirationsanda och kreativitet förberett varsin tapasrätt.

 

Så rätt lite förberedelser för arrangören själv med andra ord.

 

Klokt.

 

Och eftersom alla och var tydligtvis bär på en stor dos tävlingsanda hade veckor av planering triggats till att skapa en renodlad tapas-competicion, så efter noga genomtänkta röstningar vann tonfisktartar, strax följd av fyra-i-topp med rökt bläckfisk på bädd av sobrasada, nacho med mole&guacamole, karameliserad lök med gåslever, och skaldjursfyllda paprikor.

 

Därmed inte sagt att efterföljande sju rätter inte hade gourmetstandard även de!

 

Vilket lysande koncept!

 

 

Menar jag!

 

Och övriga 13 invigda!

 

 

Kanske inte grannarna håller helt med?

 

Klockan var liksom slagen 4 innan sista gästerna droppade av efter båda piña coladas, gin&tonics och bellinis...

 

 

Iallafall tills de lyckats sova ikapp förlorad sömn då...

 

Eller tills de själva förstår glädjen i att arrangera en Julig Afton och kan ge igen kanske.

 

För alla borde unna sig en lång natts fest iallafall en gång om året!

 

Jag längtar faktiskt redan till nästa decembers Juliga Afton!...

 

 

 

Så kom december!

 

Helt plötsligt!

 

Och vi fick verkligen till det i år.

 

Med att nå våra egna mål om att vakna till julstämning redan 1:a december!

 

För det här med att välkomna in julen någon dag innan tomten knackar på dörren är liksom inget vi tagit in i vår nya familje-tradition.

 

Icke.

 

Varför njuta så kort tid av årets kanske bästa tid?

 

Vi väljer att köra en hel månad jul istället!

 

Och i år överträffade vi faktiskt oss själva.

 

Vi vakade in december med lussebullebak, köttbullerullning, julpynting och julmusik!

 

Kiddosen var i extas och sprang runt i gamla lusseklänningar och tomte-knästrumpor (? Var kom dem ifrån ?) och spred ut både julgranskulor (aupair anmärkte hur klokt det var att vi har okrossbara kulor, jomenvisst) och tomtar över hus och tak.

 

Lily hade i år investerat i ny ljusslinga som hon lyckades lura sin pappa att fästa upp på väggen, till min stora glädje.

 

 

Eller det gjorde iallafall det en stund igår precis innan läggdags.

 

Och imorse hittade vi 1:a adventspresenter under granen imorse!

 

 

Det kan inte bli annat än en fin Jul-Månad i år.

 

Så fint som den börjat!