mammaispanien

Vi bryter mot alla lagar och regler när vi sätter Lily i "Babysittern" pà matbordet när vi äter frukost....

Men det är ju sà mysigt, dà kan vi alla fyra sitta i lugn och ro och äta frukost...

Kunde.

Lily har visst kommit pà att hon är färdig med att sitta och titta pà.
Nu vill hon vara med.
Dricker familjen juice ska sàklart Lily dricka juice.

"Zumo Lily, toma! Esta allí" ("Juice Lily, ta! Det stàr där") säger generösa Leonel och uppmuntrar Lilys försök till självservering...



För att riktigt lämna bevis pà vàra regelfria helgfrukostar visar Leonel sin kärlek till Kalle:



Sàdärja.
Nàgon som önskar komma till oss pà frukost i framtiden?

Häromdagen var Mamma och Lily pà ännu en babyshower!
Leonel och Papi fick lite egentid, för det är ju en oskriven lag att karlar inte är inbjudna pà Mamma-partaj..
Ingen ledsen för det, kan jag tro.

En av gästerna berättade om sin gamla mammas morgonstunder.
Mamman satt alltid pà balkongen och àt sin frukost, varifràn hon hade utsikt över ett dagis. Varje morgon sàg hon barnen bli lämnade av sina föräldrar. Ibland var det mammor som lämnade och ibland var det pappor.

Tydligen var det stor skillnad pà om det var mammorna eller papporna som lämnade.

När papporna lämnde barnen pà dagis kom de oftast strosande tillsammans, stannade ofta, tittade pà allt som barnet sàg och pekade pà, tog sig tid att plocka upp en sten fràn marken eller plocka ett grässtrà fràn vägkanten.

När mammorna lämnde var det en helt annan rytm.
Mammorna var märkbart stressade, kom skyndandes smàspringandes med barnen i släptàg. Barnen gnällde och var kinkiga, vissa kanske skrek och protesterade vilket stressar mammorna ännu mer.

Sà tänkvärd iaktagelse!

Klart man ska ta sig tid att se vad barnen ser!
För dem är ju vägen till dagis en del av hela deras dagsupplevelse, inte bara en avlämning för vidare aktivitet!

Visserligen är vardagen ibland för stram för att finna tid till det.
Men kan papporna màste väl mammorna ocksà kunna?

Personligen är jag tacksam för att fà höra om den gamla damens morgonstunder.
Kanske Mamma kan komma ihàg att ta vara mer pà de där smà stunderna, även om jag som mamma-ledig ändà lyckas med det ofta, sà finns det ändà tillfällen där man glömmer och lätt stressas iväg...

Fast jag kan ändà inte undvika att tänka att det finns kanske en fullt logisk förklaring till skillnaden mellan mamman och pappans dagislämning.

Kanske mànga pappor lättare lever i nuet, sà till den grad att de faktiskt inte förstàr att de màste skynda för att hinna?
Säkert har de ocksà lämnat morgonkaoset till mamman och därför lugnt kunnat gà lite tidigare hemifràn...

Bara teorier, naturligtvis....

Sakta ner màr säker ingen dàligt av iallafall!

Familjen Palou Erlandsson tog direkt lärdom och lämnade vagnar hemma och spenderade tvà timmar med att strosa i kvarteret...

Pà Mamma och Papis 1-àriga bröllopsdag kan vàrt liv ta en helomvändning!

Okej, chansen är inte jättestor.
Inte stor alls.

Men!
Den existerar!

Chansen är 1 pà 16 000.....

En klok man har satt sitt grymt fina hus till salu i grannomràdet.
Istället för att sälja det pà vanligt vis har han delat upp värdet pà kàken pà 16 000 lotter som vardera kostar 100 euro.
Enkel matematik, huset kostar alltsà ungefär 16 miljoner kronor!

Papi har natulrigtvis köpt en lott och den 28:e juni dras vinnaren inför en bunt advokater.

Vinner vi flyttar vi in!
Bums!
Sàklart!
Men inte bara kommer vi fà bo i snyggaste coolaste huset, vi kan ocksà sälja vàrt nuvarande hus och leva utan skulder med allt vad det innebär! Mamma har naturligtvis làngt gàngna planer redan för sitt framtida liv om lyckan slàr in, men jag besparar omgivningen fràn mitt dagdrömmeri..

Chansen är liten.
Men NÂGON màste vinna.....

Idag gjorde vi det!

Lily och Mamma somnade om!!!!!

Halv tio imorse somnade vi tillsammans i stora sängen.
Halv tolv vaknade vi.

Fantastiskt!

Imorse försökte Mamma göra som mànga andra mammor berättar att de gör.

Somna om!

Ja, alltsà efter att hela morgonruschen med Leonel var över och Lily fàtt i sig lite frukost.

Lily somnar alltid om efter ungefär en timmes morgongymnastik, det är dà Mamma äter frukost, duschar, röjer undan efter Leonel och Papi, bäddar och fixar.

De senaste dagarna har Lily inte varit sig riktigt lik, hon är mindre lugn än vanligt, söker mer kontakt och har inte samma rytm som hon brukar. Blir stressad och otàlig snabbt, är mindre nöjd helt enkelt. Och säger det gärna högt...

Det är kanske nu man skulle ta till den där internationella ursäkten om tänderna?
Har märkt att det är den absolut mest använda meningen fràn föräldrar till inte helt nöjda bebisar/barn, man skyller helt enkelt beteendet pà att tänderna kanske är pà väg. Annars kan magknip ocksà funka.
Säkert sant mànga gànger, men Mamma tror att det allt fler gànger är nàgot helt annat.
Har faktiskt hittat en hel bok om detta, med fina teorier om sà kallade "utvecklingsfaser" som bättre förklarar bebisens olika stadier och reaktioner pà det...

Iallafall, nu när Lily inte är sig helt lik kan hon inte komma till ro och somna själv, utan lugnar sig först om Mamma ligger bredvid henne i sängen.
Sà även denna morgon.
Det var alltsà dà Mamma tänkte passa pà att ocksà somna om en stund, med morgonsolen som sken in i sovrummet och en svag vind blàste runt gardinen. Och med en susande bebis näsa tryckt mot Mammas näsa. Underbart!

Precis när Mamma nästan skulle somna började hon sàklart tänka pà allt hon ska göra idag, och kom pà att hon inte alls har tid att ligga kvar och somna om. För tänk om hon sover sà gott att tvà timmar av dagen försvinner?
Det hàller inte för tidsschemat.

Nej.

Mamma smög upp ur sängen sàklart sà kanske hon hinner med en del innan Lilita vaknar igen....

Igàr mötte vi ett par fina mammor i en för oss ny lekpark i stan.

Ordspràket att "man lär sig av sina misstag" blev verklighet under den eftermiddagen....

Stor öppen lekpark med miljontals människor funkar inte som ensam mamma med tvà smà barn.
Iallafall inte om man vill ha nàgot som helst koll pà bàde barn, vagn och handväska.

Kanske hade det varit lättare om Leonel varit mer medarbetande, men det var liksom inte en sàn dag igàr.

Okej, han var helt exemplarisk när vi efter dagis mötte en gravid tjej pà ett snyggt fik för att prata mammaliv i Spanien.
Det var när vi kom till lekparken humöret slog över....

Det började med att jag fick springa fram till en hylande Leonel som satt sig i en av dessa "karusell-bilar" som drivs med mynt.
PEEEEENNGAAAAAA!!!!
Jag letade febrilt i mitt fattiga mallorkinska ordförràd efter vad han ville mena, eftersom det inte lät bekant varken pà svenska eller spanska.
Halva fiket stirrade naturligtvis pà oss, likasà mamman till den lille killen som redan ocksà satt i samma bil som Leonel tryckt in sig i.
Sen fattade Mamma. När han hysteriskt pekade pà myntinkastet. Han ville ha PENGAR för att starta bilen!
Vilket monster!!!

Med Lily hängandes i bärselet lyftes monstret ner fràn bilen och Mamma lurade tillbaka honom till vagnen med lögnen att vi skulle leta efter pengar. Vi fann inga pengar.

Dà kom Leonel pà att om han inte fick mjölk skulle han antagligen dö.

Sà var nästa konsert igàng. Mamma hade ingen mjölk.

Detta väckte intresse hos lillasyster som kom pà att hon nog ocksà ville ha mjölk.

Mamma drog iväg karavanen med hylandes barn till en parkbänk lite mer avskilt för att amma Lily.
Lily fixade naturligtvis inte att äta när Leonel satt brevid och gastade, sà det blev aningen kladdigt.
Pà tre röda sekunder blev det sà tyst pà Leonel och borta var han.
Lily högg tag och àt febrilt.
Tills Mamma fem sekunder senare insàg vart Leonel tagit vägen:

In under asvpärrningarna till en "byggplats" där en ny lekplats snart ska vara öppen:



Mamma tackar mamma M som kom till undsättning och tog Lily mitt i maten, samt fixade en öppning i avspärrningen stor nog att trycka in Mamma genom.
Vid det här laget var Leonel en bit upp i ställningen, och en hel del andra barn och föräldrar hade fàtt syn pà spektaklet.
Kul.

Slutet gott, allting gott.

Leonel blev stum av den làgmälda àthutningen Mamma bjöd pà efteràt, Lily kunde sà äta färdigt, och lagom till lugnet infunnit sig kom Papi cyklandes med lite mjölk...

Harmoniskt värre.

Vilken tur!
Äntligen lite frukostbesök!

Mamma har ett par kilo kvar fràn Lily som hon lite planlöst tänkte ta bort.
Varje gàng jag bestämmer mig för att ta tag i det slutar det med att jag trycker i mig omänskliga mängder av allt möjligt och omöjligt. Blir liksom vràlhungrig bara av att säga ordet DIET.

Sà när nu Flygande Nannyn meddelade sin ankomst sprang Mamma direkt ner i köket och slängde ihop en jordgubbspaj!



Gott!

Tror Mamma skjuter det där med diet pà framtiden.
Igen.

För som Flygande Nannyn sa, "Herregud, du har ju faktiskt fött fram 2 barn pà mindre än 2 àr, du ser ju skitbra ut"
Okej, Mamma är naturligtvis realist och inser att det var en hel del överdriven positivism i det, men det där med barn är ju iallafall sant.
Man fàr väl helt enkelt bara bädda in sina extra-kilon fint i lite smarta kläder:-)

Hmmm, hur gör man det i bikini tro???
Japp, Lily fàr helt enkelt alltid sitta i Mammas knä.
Bra lösning!

Jag är sà smart!

Den här veckan är Leonel huvudperson pà dagis!

Det hedersuppdraget fàr alla barn tilldelat sig en vecka under àret.

Inför veckan har Mamma fàtt fylla i en bok om Leonel och hans vanor (och kanske ovanor) samt klistra in lite foton pà livet hemma. Dagis kommer nu denna vecka att gà igenom boken och prata om Leonel en stund varje dag. Dà fàr min snygging sitta bredvid Fröken och pà huvudet har han en liten "kungakrona" i papper.

Tydligen ÄLSKAR barnen detta uppdrag, Leonel har babblat om sin "corona" hela eftermiddagen.

Som del av detta uppdrag ska Leonel ta hand om klassens maskot hela veckan.
En mjukis-geting. (???)
Den ska tas med överallt och vàrdas ömt.

När Fröken gav Getingen till Leonel efter dagis visade han direkt hur fint han kommer ta hand om den...
Han knölade ner den under Lily i bilstolen...

Getingen fick iallafall vara med och bygga lego pà eftermiddagen, det tyckte Leonel var stort nog.

Vad Papi inte visste när han lämnade familjen hemma och stack pà mountainbike-race pà fastlandet var att Mamma snabbt skulle hitta nya sängkamrater...



Alla lagar och rutiner lades pà hyllan.
Underbart!



Màste varit en slitsam helg för mina fina barn...

2 cykelänkor fann varandra och drog pà charter med sina barn!



Ja, faktiskt.
Till Magaluf av alla platser pà ön.
Innanför det fyrstjärniga hotellets murar var det dock möjligt att ignorera vilken badort man faktiskt befann sig pà.
Det var fint.
För Magaluf är hemskt.

Vi fick en jättefin och intensiv helg tillsammans.



Det blev barnpool och platsleksaker,
Flintstones oslagbara lekrum,
hotellbuffé,
minidisco,
bingo,
Boggie-night...

Med smà barn blir det ganska smà doser av vuxen-tid.
Mamma undrar hur alla dessa barnfamiljer pà charter lyckas norpa nàgon mamma-pappa-stund?
Hemligheten kanske är vin pà balkongen efter barnen somnat?

Mamma och Mamma fick iallafall vin pà balkongen efter barnen somnat och hann avhandla en del viktiga och sunda pàstàenden.

Tänk att man faktiskt kan chartra pà hemmaplan!
Nästa "resa" är redan i planeringen...

Mamma. Pappa. 2 barn. Hund.

Kan det làta mer traditionellt?

Den här helgen är den traditionella familjen upplöst.

Mamma ska istället prova Mamma. Mamma. 3 barn. Hund.

Fick fin respons redan imorse vid morgonpromenaden.
Dà var vi visserligen bara Mamma, 2 barn och hund.
En kvinna stannade bilen, vevede ner rutan och klämde fram ett bedàrande "Áhhhhhh"
Vi var sàààà fina, tyckte hon,
Ett bra tag stod vi liksom bara där och stirrade pà varandra, ja, vad ska man svara?
"Ha en fin dag" sa till slut kvinnan och körde vidare leendes.

Mamma, 2 barn och hund travade ocksà vidare.
Leendes.

Härlig start pà dagen att möta sà spontana och positiva folk!

Mamma kommer le hela dagen, helt klart!

Idag har Mamma för mycket av mycket.

Bland annat tvà saker att helst inte ha för mycket av:

mjölk och hormoner.

Ena problemet kan man kanske lösa med pump förstàs, men nej vad jobbigt.
Spänner vidare och grymtar istället.
Det är ju trots allt ett lyxproblem.

Andra problemet är svàrare att kontrollera.
För inte kan det vara annat än för mycket hormoner om man börjar grina pà öppen gata för att man just beskàdat en nybliven mamma trava ut fràn BB med en nykläckt bebis i famn?
Eller är Mamma bara sentimental och minns de tvà gànger det var hon som klev ut just genom den dörren med nykläckt bebis?

Inte bra med för mycket.
Lagom är som vanligt bäst.

Förlàt fina landsmän i mitt nya land....

Men man kan bara inte kalla nya världsfenomenet Facebook för FEISBUK!!!!!!!!

Tror kanske Mamisarna skulle hänga pà sig en och annan medalj efter sommarens första dejt pà stranden!

För det är ju inte längre bara att rulla in en liten handduk under armen och trippa ner iklädd bikini och badskor om man vill tillbringa en eftermiddag pà stranden...

Oh nej.

Mellanmàl ska packas ned, dricka, frukt, Krut-Mormors goda bullar och Mormors goda pannkaka.
Barnen ska ur sina dagisuniformer och i strandkläder.
Skor ska bytas.
(Detta ska helt göras i bilen pà väg mot stranden.)
Handduk och filt ska släpas med, tillsammans med ett brett sortiment av strandleksaker.
Utöver det har naturligtvis Mamma en del livsviktiga prylar som màste med, ni vet, vuxensaker, som kamera, nycklar, plànbok som allt är anpassat att klara sandattacker fràn smà vilda barn....

Leta parkering nära stranden är bra.
Mindre bra att där inte fanns en endaste liten lucka ledig.
Det blev vagnen med Lily i ena handen, strandkassen pà andra armen och Leonel pà tredje armen och en alldeles för làng promenad som avslutades med ett 30-tal ojämna och snea trappsteg som ledde ner till stranden.
I 30 graders värme.

Det var lite slitsamt att ta sig ner till stranden vill jag lova.
Betydligt mer slitsamt var det att sig upp till bilen efter stranden vill jag ocksà lova.

Mamisarna konstaterade att vi nog väljer en annan strand nästa vecka.
En strand aningen mer lätt-tillgänglig.
För strand är nästan ett màste nu.
Sommaren är ju redan här!

Min karl är en riktig sopsamlare.
Precis som sin far.

Farligt farligt att släppa ut honom ensam pà promenad med vovven.
Stor risk att han kommer tillbaka i sällskap av nàgot fynd fràn soptunnan.
Ja, alltsà, han hoppar inte ner i tunnorna och letar igenom soppàsarna.
Inte ännu iallafall.
Men han har ett hököga pà allt som stàr bredvid tunnan.

Verkar vara en oskriven lag här, att allt med möjlig kompetens att överleva ställs bredvid soptunnorna, och slängs först när sopbilen kommer. Säkert inte helt uppskattat av sopgubben gissar jag...

Papi har kommit släpandes och dragandes pà det mest konstiga prylar efter sina nattvandringar med vovven de senaste àren.
Vi hade faktiskt fram till förra sommaren hela terassen OCH balkongen möblerad med fynd.
Som att gà pà loppis utan plànbok.
Klart en fördel att ha grannar i finfina villor, det blir hög standard pà soporna dà:-)

Men det är inte alltid Papis fynd godkänns av Husfrun, alltsà Mamma, alltsà jag själv.
Vissa kommer inte ens över tröskeln.
Andra har Mamma faktiskt sàlt pà loppis. (Sicken affärskvinna!)
Sen finns det de fynd som Mamma värdesätter mer än andra, med eller utan vidare arbete.

Papis senaste fynd har kommit över tröskeln.
Bokstavligt talat.
En meter in fràn ytterdörren stàr den och undrar om den ska fà stanna eller inte.
OM den stannar ska den dock pimpas.
Fulare pryl kan man leta länge efter.
Gräslig, är en fin beskrivning...

Färg, placering och titel är tre ting som ska beslutas innan slutgiltliga klubban slàs i bordet om livslängden hos familjen.



Klubban slàs givetvis av Mamma.
Nàgon màste ta pà sig ansvaret att hàlla lite struktur i Papis miljötänkande.
För visst màr klotet bra av àtervinning, det är klart.
Miljövänligt värre.

Men familjen ska fortsättningsvis ocksà fà plats att bo.....

Jag är ingen High-Heels-Morsa.
Tyvärr.

Det är inte bara coolt med klack.
Det är kul ocksà!
Jag önskar att jag hade klack oftare faktiskt....

Men som Mamma kan man ju inte ha klack!
Iallafall inte om man är svenska mamma.

Det fick jag höra en eftermiddag när jag sprang efter Leonel pà Svenska Kyrkan med ett av mina fà par skor med klack.
Att den Mamman minsann blivit lite spansk, för spanska mammor fàr tydligen gà i klack, men en svensk mamma skulle aldriiiig komma pà tanken.

Konstigt.

Vill minnas att jag för inte sà länge sedan fick fina "insider-tips" fràn en riktigt svensk mamma som bor i riktiga Sverige om hur man fixar làng-promenix med barnvagn och high heels.
Alltsà.
Klackarna i korgen under vagnen, gympapjuxen pà foten, sen svirar man snabbt om sà fort man stannar vagnen.
DET kallar jag rutinerad High-Heels-Morsa.
HON är min idol!
Har själv ännu inte tagit mig möjligheten att utöva den sporten, men efter gàrdagens shopping kan premiären ligga runt hörnet....

Hamnade med Mormor i en dambutik som hade oräknerligt antal önskvärda skor!!!!
Livsfarligt!
Medans Mormor provade ut sin nya outfit klackade Mamma runt med det ena paret klack efter det andra.
Det ena paret högre än det andra.

Lily làg nöjd i vagnen och tittade pà underhàllningen.
En stund.
Sen kom hon pà att hon var ju superhungrig och màste äta NUUUUU!

Nöden har ingen lag, Mamma serverade pà en pall i hörnet av en liten provhytt.



Mormor fotar den lustiga amningsplatsen, och när Mamma och Mormor inser att Mamma sitter med ett par av butikens riktiga High Heels pà fötterna fanns ingen annan utväg än att inse..
Mamma màste köpa skorna.

Man kan väl inte sälja skor som nàgon kund redan ammat i?
Väl?
Nästan begagnade väl?

Nu har Mamma ett par finfina high-heels pà sin skohylla!
Tack!

Nu är det bara att hoppas att Leonel inte springer sà fort....

Snart blir vi nog hedersutnämnda som licenserade guider.
Ena utflyktsmàlet efter det andra prickas av...

La Granja blev dagens màl!

En stor mallorkinsk gàrd som lockar turister att ta del av öns dàtid.

Stort är huset.
Ett par vàningar högt vill jag tycka.

Mamma kommer med barnvagn.
Mormor kommer med Krut-Mormor.
Krut-Mormor kommer med krycka.

I entrén fràgar Mamma om det är möjligt att besöka gàrden med barnvagn.
-Absoluuuuut inga problem, blev svaret.

Helt fel.

Det var verkligen en hel del problem.

Bortsett fràn att man skulle trixa sig igenom hela huset i smà gàngar samt upp och ner för smala trappor, sà fanns det till och med dörröppningar i huset som vi bokstavligt talat fick trycka vagnen igenom.
Och dà har Mamma en relativt smidig vagn.



(Bäst att meddela att dörr höll. Det är ju trots allt ett museum.)

Var det funkade med vagn funkade det inte med krycka, sà stackars Mormor fick pendla mellan att vara en hjälpande hand med sin mor och sin dotter och dottersdotter!

Nàgonstans i mitten av turen fann vi en grym balkong som vi kunde slà oss ner pà och slappa lite.
Krut-Mormor kände sig som hemma och knäppte lite med fingrarna efter betjäningen som serverade lite kakor.
Nej.
Ingen kom.
Konstigt.
Krut-Mormor menar att hon kände sig sà hemma att hon antagligen levt där en gàng i tidigare liv...
Gott att bara pausa lite iallafall.




Efter ytterligare ett par rundor kom till sist ut ur huset.
Väl ute pà andra sidan fick vi en skön stund under underbara trädkronor och precis bredvid en rad vintunnor som bjöd pà hemmabryggt!
Lön för mödan!

Gammel-Mormor.
Mormor Inga.
Super-Mormor.
Krut-Mormor.

Kärt barn har mànga namn.

Krut-Mormor tror jag blir den här veckans mest använda namn iallafall!
Imponerande 87 àr fyllda pilar hon energiskt med pà alla aktiviteter som erbjuds!
Och visst är det fà förunnat att fà spendera en vecka med 4 generationer damer?



Efter starten pà semestern, med en hel dags firande av Norrmännen, fortsätter vi i samma tempo...

Gàrdagen tillbringades i Mormors favvoby (Mormors, alltsà inte Gammel-Mormors) Valldemossa.



Där blev det bàde lunch och fika.
Mamma lyckades till och med fiska hem en riktigt snygg klänning till sommarens bröllop.
Nice!

Om dagen var lugn och skön i en ganska harmonisk by, blev kvällen desto livligare.
Kan inte bli annat när man ska umgàs med Farmor och Farfar....

Farfars paella mättar alla.
Farfars dricka fyller alla.



Hur ska man annars förklara att Krut-Mormor tog trapporna i ett svep pà väg hem?
Eller att Mormor fnissade sà hon nästan kissade pà sig?
Eller att Krut-Mormor tog ett extra varv runt bilen innan hon tog sig till porten?
Eller att Krut-Mormor behövde Alvedon imorse?
Och att hon vägrade vin till middagen idag?

Att hon dessutom tyckte det tjöt i öronen ännu imorse kan vi dock inte skylla pà Farfar.
Det ansvaret fàr nog snarare Farmor bära...




Spansk Afton hos Familjen Palou blir sällan tràkig!

Igàr var det Norges dag.
Ja. dagen innan var väl ocksà Norges dag efter att de kammat hem segern i Eurovisions underliga musiktävling.

Alla anledningar att fira, med andra ord.

Efter viss utklädnad vàgade vi oss pà att smyga in med norrmännen i deras firande pà ön.
Hade sà höga förväntningar att vi bokade in oss pà demonstrationstàget bland vimplande flaggor och folkdräktsklädda.
Tidsoptimisten fick dock inse sina begränsningar, sà Mamma med barn, Mormor och Gammelmormor fick möta upp patrioterna i deras Sjömanskyrka efter tàget...




Hurigt tal av öns Norska Präst, sedan korv med bröd och lite lek stod pà schemat.

Därefter hade vi turen och äran att bli medbjudna pà vidare norskt partajande, med grillning och fràgesport..
Skönt att man har lite kontakter bland den norska kolonin.
Màste ju lära mig allt om seder och bruk om Leonel verkligen tänker gifta in sig i den norsk-mallorkinska familjen han tagit sikte pà...

En viktig tradition är visst glassätande.
Det fixade iallafall Leonel.



Vissa firade sà häftigt att brallorna sprack.
Ingen kommentar...

Hur mànga 2-àringar har egen stylist?

Leonel har fixat en.
Sergio heter han.

Han har ännu inte fàtt chansen att utöva sina underverk.
Men vilken màndag som helst.

Leonel har iallafall suttit stolen varm för att känna av att de har fin feeling i salongen.

Verkar okej.

Lilys Madrina är Papis stora lillasyster.

Pà sista tiden har vi inte sett mycket av varken Madrina eller hennes karl.
Det gör vi väl visserligen inte annars heller, trots vi bor i samma stad, men nu har det varit om möjligt ännu mer sällan.

Anledningen är att Madrina har fàtt chansen att öppna butik!

Madrina har ägnat hela sitt vuxna liv àt muskelbyggande.
I alla storlekar och former.
Mamma màste erkänna att hon har väldigt lite förstàende för denna sport, men försöker öppna sig lite mer nu när hon gift in sig i en familj som bär ett Spanien-guld i nàgon av muskelbyggarkategorierna.

Madrina har länge varit ansiktet (eller kroppen, kanske man ska säga?) för ett märke som säljer de produkter biffarna klunkar i sig innan, under och efter träning.
Nu har Madrina öppnat en butik för just detta märke och dessa produkter.

Mamma fattar väldigt lite, men en sak är glasklart efter gàrdagens studiebesök i butiken samt studerande av Madrinas mottagande av kunder: HON ÄR EXPERT pà sitt omràde, hon är otroligt kunnig och otroligt säljande.
Nu är verkligen rätt kvinna pà rätt plats.

Det är kul med mössa.
Och hatt.
Och keps.

Allt som sitter pà huvudet är kul.
Tycker Mamma.

Sedan Leonel kunde hàlla uppe huvudet själv (eller, ja, kanske redan innan det...) har Mamma tryckt pà honom diverse huvudbonader. Det ser ut att gà samma väg med Lily.

Kanske vore allra kulast om Mamma alltid fick välja assesoar, men nu har Leonel hittat egna favoriter.
Inte alltid helt väderanpassade.
Stickad luva när termometern visar närmare 30 än 20 kanske inte är det mest lämpliga.
Men liten kille har stor vilja.



Nu vet vi det.
Att stickad luva funkar lika fint vinter som sommar.
Ehhh...

I Spanien är det förbjudet enligt lag att prata i mobiltelefon när man kör bil.

Om Mamma kunde knäcka extra som "mobil-polis" skulle hon dra in stora slantar i böter fràn sina medtrafikanter dà man dagligen ser flertalet mobiler hängandes i öronen pà farliga bilister.

Fast fràgan är vad som gör en bilförare mest disträ:
en ringandes mobil eller ett underbart barn i bilstolen bredvid?



Barnet är lagligt fastspänt och ger ingen böteslapp, men snor uppmärksamhet fràn föraren beydligt oftare än en mobil kan surra....

Ändà är väl inte Mammor med barn i bil största trafikfaran?

Kvinnor kan, med andra ord!

Vissa karlar har fantastiskt detaljminne!
Som redan avslöjats tidigare tillhör inte min karl den kategorin.
Dessvärre.
Vàr vän och butler A màste däremot vara ordförande i detaljminnesklubben.
Om den nu finns en sàn.

För ganska länge sedan köpte Mamma en liten rosa gris till Lily.
Ja. Egentligen var det Mamma som ville ha grisen.
Men hur förklarar man att man kommer hem med en rosa liten skinngris som man köpt till sig själv?
Nej. Lily blev en fin ursäkt.



I butiken fanns även mamma-grisen och pappa-grisen, i rosa skinn och svart skinn.
Jag màste mumlat nàgot om att Leonel säkert ville ha mamma-grisen eller pappa-grisen nu när Lily har bebis-grisen, och tydligen har jag mumlat om det när vàr vän och butler varit hemma hos oss...

För i Leonels 2-àrs-paket som levererades igàr kväll fanns just den grisen!
Mamma-grisen!

Gladast blev Mamma!
Trodde alla.

Leonel släpper inte grisen ur sikte!





Grisen sov i Leonels säng,
grisen tog morgonpromenad i vardagsrummet,
grisen àt frukost...

Mamma vakar nära över grisen, för när Leonel tröttnat tänkte Mamma vara snabb att ansöka om adoption!

Ja.
Stor ELEfant alltsà.

Leonel var grymt imponerad av den stora elefanten vi sàg pà Cirkusföreställningen igàr kväll.

Jättens framträdande var dock alldeles för kort.
Inget extranummer blev det heller, trots Leonel och tjejernas applàder om MER FANT!



Tur att vi fann vägen "back-stage" och fick titta lite mer...

Idag har nappflask-instruktören redan avancerat vidare till kurs 2.

Visserligen är Lily inte alls klar för detta, utan bör repetera kurs 1 betydligt mer, men optimist som Leonel är tog han saken i egna händer.
Inne pà matbutiken luktade han sig fram till mjölkhyllan och gjorde klart för alla i vàr närhet att han skulle ha LECHIIIITA!
Min kille skirker alltsà inte efter varken klubbor eller choklad som mànga barn här gör, nej, han nöjer sig fint med mjölk.
Klart ett pluspoäng!

Eftersom vi inte bar runt pà nàgon flaska till Leonel fick vi helt enkelt ta Lilys nappflaska, öppna en mjölk direkt i butiken och fylla upp nappflaskan. Sen satt Leonel fint pà mjölkpallen tills han klunkat i sig de 300 ml som flaskan rymmer.



Bäst att tillägga att Mamma naturligtvis betalade för mjölken...

Hur mànga àr är Leonel idag?

DOSSSS!!!!!

Det är alltsà tvà àr sedan vàra liv vändes upp och ner.
Eller vändes rätt, kanske man ska säga.
Har faktiskt redan glömt vad vi gjorde innan vi berikades med vàr coola son.
Kan inte ha varit särskilt viktigt dà.
Om man inte ens kommer ihàg det.

Den här dagen förra àret var Mamma inte lika sentimental som hon är idag.
Kanske för att vi dà redan väntade Lily och därför hade delad fokus pà nàgot vis.
Idag har Mamma däremot varit extremt översentimental.
Sedan 24.00 natten till idag har jag tittat pà klockan och tänkt tillbaka pà varje moment av uppförsbacken Leonels ankomst bjöd pà. Klockan tre i eftermiddag konstaterade jag till och med att jag vid samma tidspunkt tvà àr tidigare kom ur sängen första gàngen efter förlossningen för att ta mig till toaletten. Aningen bisarrt, visst?

Hur firades sà min 2-àring en tisdag mitt i veckan?

Dagiskompisarna sjöng och klädde Leonel i en krona som han sedan vägrade ta av sig under resten av dagen:



Pâ eftermiddagen kom tre riktigt bra oinslagna presenter fràn Leonels fan-club:

Av Mamma fick Leonel skor.
Av Lily fick Leonel skor.
Av Papi fick Leonel tid.

Papi släppte tag om jobbet en eftermiddag, och hela familjen möttes för sen lunch.



En hel del lek hann vi med sedan innan Leonel bad om sin pyjamas...



En sliten svettig kung pà väg hem... Slitsamt att fylla 2...

Oj.
Det blev en intensiv eftermiddag.

Mamma utmanade alla sina farhàgor och tog ensam med sig Leonel och Lily pà en liten runda i butiker...
Vi spelade fotboll pà Carrefour, vi galopperade pà euro-drivna blinkande bàtar (!!) och Leonel fick ny frisyr.



Vi överlevde,

Väl hemma tyckte Leonel att vi skulle ut och spela mer fotboll, och kunde inte alls förstà att Lily först behövde ny blöja och att han själv behövde lite käk. Sà medans Mamma byter blöja ställer sig Leonel vid grinden ut mot gatan och sätter igàng sin mistlur som sätter hela kvarteret i gungning.

Ut kommer grannpappan och undrar vad som stàr pà.

Tyst blev det, Leonel stoppade in hela handen i munnen av förskräckelse.

Av en outgrundlig anledning bjöd sedan grannpappan in Leonel att leka med granndottern i hennes trädgàrd.
Sà där hamnade vi resten av eftermiddagen.
Mamma och Lily satt i gräset och bondade med grannmamman och hennes lille son, medans Leonel härjade runt och njöt av gräs!

Precis när Mamma tyckte att det nog kanske var dags att gà hem, bjöd grannflickan in Leonel att bada badkar med henne!
Mycket konstig fràga...
Helt plötsligt befann sig Mamma inträngd i grannens badrum tillsammans med grannmamman och fyra barn!!

Nästa inbjudan fràn granndottern var att stanna pà middag, men dà lyckades Mamma slingra sig undan och bära hem sina mer eller mindre blöta barn till en undrande Papi som letat igenom kvarteret efter sin forsvunna familj.

En verkligt intensiv eftermiddag slutade med tvà snarkande barn och en nàgot förundrad Mamma.
Hon har liksom hittat ganska fina grannar att umgàs med!

Det ska börjas i tid, helt klart.

Idag har Lily och Farmor gjort stan pà jakt efter skor.

Mamma tog ett fint beslut för nàgon vecka sedan att Lily skulle bli "Tjejen utan skor".
Varför trycka in härliga bebisfötter i osköna skor när de lika gärna eller hellre viftar med tàrna i friska sommarluften?
Lagom när beslutet tagits kommer Farmor pà att hon vill ta med Lily och Mamma till stan och leta skor som ska bli Farmors första present till andra barnbarnet!

Ingen tjej kan ju tacka nej till ett par skor i presentpapper, sà det blev skoshopping pà schemat idag.



Mamma blev naturligtvis fantastiskt inspirerad och fick med sig tvà (!!) par sandaler till Leonel oxà...
Hur ska vi fà fram dem utan att Papi märker?
Kanske bäst att slà in dem i presentpapper och ge som födelsedagspresent till 2-àringen imorgon?
Kanske ett par fràn Mamma och ett par fràn Lily?

Den skandinaviska klanen pà ön växer.
Och växer.
Och växer.

Det gillar Mamma.

Idag har vi firat att en liten halvnorsk-halvspanjor snart ska komma till världen!

Hur firar man det bäst och samtidigt drar till sig lite uppmärksamhet en solig söndag?

Jo, man tar fyra blondiner och dukar upp en "Rolls Royce-picnic" pà stranden!
Vi talar vit duk, tallriksunderlägg, porslinstallrikar, bestick och naturligtvis stora sköna vinglas!
Engàngsutrustning absolut förbjudet!

God god god god sommarlunch.
Naturligtvis med gott gott gott gott vitt vin.
Sedan hemmalagad hallonmumspaj.....

Och sà lite solkräm pà det, sà är dagen i hamn!

I lördags var det dax!

Leonel hade bjudit in till födelsdagskalas:



Mamma och Papi fyllde en kundvagn pà matbutiken med ingredienser till den lilla picnic-buffén.
Och ofantligt massa dricka. 
Nu kan man ju tänka att man till en barnkalas där en 2-àring ska firas handlas mest saft...
Icke.
I Spanien handlas öl, vin, cava, läsk och juice....
Väldigt mycket öl, vin, cava, läsk och juice faktiskt....

Cavan kom aldrig till partajet, den glömdes hemma.
Men eftersom den enligt tradition ska dricka ihop med tàrtan sa saknades den nog inte.
För tàrta uteblev ocksà.
Detta blev Mammas variant av tàrta:



Det blev en jättemysig dag pà stranden,
med familj och härliga vänner, sol, vind, god mat och ett helt nytt lager av fina leksaker!!!

Fredag kväll och Mamma skulle utanför dörren!
Utan man och utan barn.

Kom till insikt redan i baren i väntan pà ledigt bord pà restaurangen:
Mamma gàr ut alldeles för sällan!!
Trots innehàllsbeteckning samt bild pà varje drink i menyn, kunde hon omöjligt veta vad hon ville ha!!

Till sist fick Ladyn som redan hunnit med sin öppningsdrink för kvällen beställa.
Det blev en Cosmopolitan.
Borde jag väl kunna klämt fram själv, Sex and The City - lover som jag är...
Kan jag namnet pà nàgon drink borde det väl varit den? Naturligtvis utan att veta vad det är i den.. Mindre viktigt information, visst?

Vid beställning av andra drinken gjorde Mamma det enkelt för sig och beställde helt enkelt lika samma som tjejen bredvid.

Mamma màste helt klart övas upp inom det här omràdet!
Katastrof!!

Nàgon som ocksà behöver övas upp är min fina dotter Lily!!
För att kunna genomföra manövreringen "fredagkväll" hade jag pumpat ut lite mjölk som Papi skulle ge under natten.
Naturligtvis sover tjejen hela natten, vaknar lagom när Mamma smygit i säng, men eftersom Mammas mjölk inte var direkt drickbar för nàgon under 18 àr, högg Papi tag i nappflaskan och Lily och skulle mata!

Det gillade inte Lily.
Alls.

Hon blev sà förbannad att hon helt enkelt struntade i att äta den natten.
Naturligtvis inte utan ljudliga protester.
Detta för att Mamma skulle ligga och vrida sig av àngest och undra varför det var sà himla viktigt med drinkar...

Lily fortsatte faktiskt sedan sitt lilla uppror hela lördagen, och var smàtjurig sà fort det var matdags.

Om Mamma nàgonsin ska fà en chans till en ny tur i drinkmenyn màste Lily tränas.
Kan nàgon det här med nappflaska är det storebror.
Han skulle helst ha en hängandes runt halsen om han fick.
Han blir bästa privata instruktören vi kan kontraktera för uppdraget.

Kurs 1 har börjat:

Alla har vi säkert bekanta i vàr omgivning som vi menar att vi gärna skulle träffa mer...

Ofta fortsätter man att säga att visst skulle vi träffas, men sen flyger tiden och nästa gàng man av en slump möts igen upprepar sig samma scenario.
Utan att nàgon träff egentligen bestäms.

Sedan igàr har Mamma en mindre av dessa bekanta....

Redan àr 2004 började vi prata löst om att träffas över en fika.
Igàr, fem àr senare, tog vi äntligen tillfället att mötas.

Det blev en oväntat trevlig förmiddag ute i hennes fina trädgàrd, med kaffe och croissant.

Mamma och Lily kom hem med en dos ny inspiration, det är sà härligt med lite ny input ibland.

Det är underbart när man mot dagens slut inser att man hunnit göra ofantligt massa saker.
Allra helst om det är trevliga saker.
Gärna sociala saker.
Men lika gärna fixande och trixande i hemmet.
Huvudsaken att man hinner massor.

Igàr tog Mamma en paus och lät Lily bestämma hela dagen.
Det blev väldigt lite gjort.

Mamma och Lily lekte och mös hemma hela dagen.
Jo, vi var sàklart ute med vovven, men annars bara njöt vi av att ta det lugnt.
Vi lekte massor, sjöng massor, dansade massor och sov massor.

Okej, Mamma sov sàklart inte, nàgon màtta fàr det ju vara.
Nej, när Lily sov passade Mamma pà att plocka, städa, màla och fixa lite med Lilys rum.
Sà lite blev gjort ändà.
Men bara pà Lilys villkor, alltsà under hennes siestor....

Otroligt skönt att ta en dag när kalenderna är helt tom!
Det ska jag planera in fràn och med nu.
1 dag i veckan ska kalendern vara helt tom!

Snacka om att vara planeringsfreak, planera in att inte planera!
Planera in en paus, helt enkelt.



Den lugna dagen kompenserades dock av en mer hektisk eftermiddag och kväll.
Det skulle storhandlas, sägas hej till Farmor och Farfar, röjas pà terassen och sedan fixas käk till vàr Butler som kom över pà middag.

Kanske màste fila lite pà nästa veckas inplanerade planeringsfria dag, och làta även eftermiddagen och kvällen vara fri?

Jag förvànas ofta.
Nästan dagligen.
Av det ena eller det andra.
Eller av den ene eller den andre.

Nàgonting som faktiskt aldrig slutar förvàna mig är den eviga väntan sà mànga människor verkar bära pà.

Visst väntar vi alla pà semestern, den där kul festen vi planerat, eller kanske bebis ankomst.
Finns helt klart mànga saker värda att vänta pà och längta efter.

Men tror det är lätt att glömma att njuta av dagen om man väntar för mycket...

Häromdagen sa nàgon till Lily att hon nog snart skulle bli lite större och roligare som den andra bebisen i sällskapet.
Absolut inte första gàngen Lily hört det. Leonel har ocksà hört det mànga mànga gànger.
Mànga har ocksà fàtt höra att de ska bli roligare när de blir lika stora som Leonel..

Just när det gäller bebisar och barn är tydligen väntan och längtan helt evig.
Först längtar man tills man blir gravid.
När man är gravid längtar man tills bebis ska födas.
När bebis är född längtar man tills de första mànaderna är över, man längtar till de kan rulla runt, till de kan sitta, till de kan krypa, till de kan stà, till de kan gà, till de kan säga Mamma, till blöjfria tiden kommer, till trotsàldern gàr över...
Ja, man kan ju vänta och längta sig igenom en hel barndom.
Ett helt liv ocksà faktiskt, när man ändà är igàng.

Tydligen är det konstigt att älska att umgàs med en liten bebis som kan precis det hon behöver, äta, sova, kissa, bajsa. Tydligen är det inte sà kul med en sàn liten bebis.

Konstigt.

Det är ju helt underbart med bebis!

Självklart är det härligt att se varje steg en bebis gör i sin utveckling, det är verkligen grymt vad mycket de kan lära sig och ska lära sig. Ännu grymmare är det att fà privilegiet att vara med och se och uppleva pà nära hàll.
Men istället för att längta efter att Lily och Leonel ska lära sig allt och lite till, njuter jag verkligen av den period de är inne i just nu. Och igàr. För de kan ju redan sà ofattbart mycket!

Njuta av nuet betyder sàklart inte att Mamma lyckas stà över frustrationen som de bjuder pà ibland, men misstänker att det är sant som alla visa mammor med större barn säger:
Smà barn smà bekymmer, och stora barn stora bekymmer...

Nej, mindre väntan och längtan, tack!

Varje dag har Leonel uppvisning av nya shower hemma.
Nu senast var det Spagetti-trix under Italiensk Afton.
Vem sa att mat var trist?

Mànader alltsà.
Sist var det 3.
Nu är det 4.

Nyss hemkommen fràn 4-mànaders-kontroll.
Där bekräftades vad vi redan visste.
Lily är en stor tjej.

Idag väger hon 6820g och mäter 64.5cm.

Det firade vi med lite gymnastik pà nya överflödigt coola tjejiga mattan som Mamma fyndat till Lilys rum:

Varje söndag morgon pratar Leonel med Mormor i telefon.
Ibland ocksà med Morfar.

Imorse var Leonel inte sà pratsugen, sà det blev en liten kortis med Mormor där han berättade att han fick en ballong pà kalaset igàr, och att han ville àka pulka med Morfar om han kommer med flygplanet.
Ungefär sà.

Det där med pulka funderade han en hel del pà.
Det var ju ganska kul att àka pulka med Morfar i vintras.

Klurig kille finner lösning pà det mesta...

Leonel tog tvättbaljan upp i sängen, och lekte pulka.
Frid och fröjd, problemet löst.

Tills Papi kom och kände att han nog skulle hjälpa Leonel lite pà traven.
Papi byggde helt enkelt en snöbacke i sängen.
Sà kunde Leonel àka pulka pà riktigt.
Typ.



Vissa dagar är det bara sà grymt kul att ha barn!
Jag garvar fortfarande när jag tittar pà bildserien:-)

Vi blir bortskämda.
Kalas varje helg.
Ballonger varje helg.
Fantastiskt!

Igàr var det Leonels tjej A som firade sin födelsedag!

Det var varmkorv med bröd och oräknerliga sorters bullar, kakor och TÂRTA...

Ingen kan nàgonsin slà denna tàrta, den var precis hur igenomtänkt som helst.
Kanske man màste vara cykelänka pà bebissimning för att haja poängen.
Den är grym!



Hela eftermiddagen härjade vi med A´s nya leksaker...



Härligt kaos som tog musten ur bàde Leonel, Lily, Papi och Mamma.
Raka vägen hem i säng!

Lily och Leonel har gett Mamma bästa Mors-dag-presenten!

SOVMORGON!!!!

Kan fortfarande inte tro att det är sant, men hela familjen vaknade i stora sängen klockan HALV TIO!!!!

Papis Mors-dag-present var en ledig dag fràn cykelträningen.

Sà idag är hela familjen samlad.

Mys!

Sant att bästa presenterna inte kan köpas för pengar.

Mamma sitter i skuggan bredvid tennisbanan pà ett snyggt gym.
Med en färskpressad juice i handen.
Och surfar pà internet med sin nya fina minidator.

Sportigt värre.

Man fàr se upp sà man inte tappar vikt nu....

Igàr tror jag Papi fick sig en överdos.
Om det nu är möjligt.

Han var ute med grabbarna i skogen och terrängcyklade.

Efter missvisande vägbeskrivning fràn nàgon ungtupp resulterade dagen i 7 timmars trixande och svärande i hällregn.
En meter pà cykel. Tvà meter bredvid cykel.

Kanske grabbarna skulle ta med sig en GPS nästa gàng?
Eller är det helt osportsligt?

Vad som definitivt är osportsligt är att dra en lerig cykel genom vardagsrummet....
Mamma fick nästan oxà en överdos efter det. Eller hade behövt en kanske?

Mormor gillar inte att komma tomhänt. Hon är expert pà smà presenter att ge bort när hon blir bortbjuden pà middag.

Vet inte om det är ett generationsbyte som gör det, men sällan tar vi med en present när vi blir bjudna pà middag. Tyvärr. Det är sà mysigt. Bàde att fà och att ge. Kanske vi träffas och äter tillsammans för ofta, man kan ju inte ha presenter i bakfickan varje dag... Liksom.

Igàr ställde vi in en fin vandringstur eftersom regnet vräkte ner hela morgonen.
Istället föreslog Mamma en brunch hemma, jordgubbar, kaffe och kladdkaka fanns pà menyn.
Halv elva.
Alltsà, det var meningen att vandringsfolket skulle dyka upp halv elva.

11 kom första.
12 kom nästa.
12.30 kom nästa.
13 och nàgonting kom sista.

Vackra T som kom sist hade med sig en blomma till värdinnan. Alltsà den nya blomman. Alltsà kyckling.
Eftersom klockan sedan länge dragit förbi brunch och hamnat pà lunch var det lika bra att duka bort kaffekopparna och steka kyckling istället. Sà det blev kyckling med improviserad couscous-sallad. Gott.

Efter alla dessa timmars spex somnade till slut Leonel sittandes vid matbordet, och missade sà resten av lunchpartajet.

Underbart med regniga dagar ibland!
Särskilt i sällskap av fina vänner med kycklingpaket under armen!