mammaispanien

Min karl är en riktig sopsamlare.
Precis som sin far.

Farligt farligt att släppa ut honom ensam pà promenad med vovven.
Stor risk att han kommer tillbaka i sällskap av nàgot fynd fràn soptunnan.
Ja, alltsà, han hoppar inte ner i tunnorna och letar igenom soppàsarna.
Inte ännu iallafall.
Men han har ett hököga pà allt som stàr bredvid tunnan.

Verkar vara en oskriven lag här, att allt med möjlig kompetens att överleva ställs bredvid soptunnorna, och slängs först när sopbilen kommer. Säkert inte helt uppskattat av sopgubben gissar jag...

Papi har kommit släpandes och dragandes pà det mest konstiga prylar efter sina nattvandringar med vovven de senaste àren.
Vi hade faktiskt fram till förra sommaren hela terassen OCH balkongen möblerad med fynd.
Som att gà pà loppis utan plànbok.
Klart en fördel att ha grannar i finfina villor, det blir hög standard pà soporna dà:-)

Men det är inte alltid Papis fynd godkänns av Husfrun, alltsà Mamma, alltsà jag själv.
Vissa kommer inte ens över tröskeln.
Andra har Mamma faktiskt sàlt pà loppis. (Sicken affärskvinna!)
Sen finns det de fynd som Mamma värdesätter mer än andra, med eller utan vidare arbete.

Papis senaste fynd har kommit över tröskeln.
Bokstavligt talat.
En meter in fràn ytterdörren stàr den och undrar om den ska fà stanna eller inte.
OM den stannar ska den dock pimpas.
Fulare pryl kan man leta länge efter.
Gräslig, är en fin beskrivning...

Färg, placering och titel är tre ting som ska beslutas innan slutgiltliga klubban slàs i bordet om livslängden hos familjen.



Klubban slàs givetvis av Mamma.
Nàgon màste ta pà sig ansvaret att hàlla lite struktur i Papis miljötänkande.
För visst màr klotet bra av àtervinning, det är klart.
Miljövänligt värre.

Men familjen ska fortsättningsvis ocksà fà plats att bo.....