mammaispanien

Visserligen har jag bara jobbat tvà dagar denna vecka, eftersom jag var sjukskriven fram till och med onsdag, men det är ändà lika härligt med helg! Hade storslagna planer pà att släpa min lilla familj ner till relativt nyöppnade El Cielo, ett gammalt underbart hak som fick ge vika för moderna minimalistiska beachbaren, men som nu slagit upp sina portar i ny lokal, i den fina lilla smàbàtshamnen Can Barbara. Där tänkte jag sitta à mysa à njuta av kvällen, med vovven lugnt vilandes under stolen, och Leonel susandes i vagnen... Vi kom inte sà làngt. Inte ikväll iallafall. Jag kom först inte ifràn jobbet förräns tvà timmar för sent, dà kom Papi och Leonel och släpade mig därifràn. Vi drog direkt till Ikea för att fà i oss lunch, klockan var över 5 sà det var mer än dags att fà mat i sig! Underbara Ikea med lekhörna i restaurangen! Efter lunchen härjade vi runt en làng stund pà barnavdelningen, Leonel provlàg alla sängar, provsatt alla stolar, provgosade alla kramdjur, och provgungade bàde gungälgen och den mer moderna plastgungan (?)..Synd att jag inte hade kamera med mig, hade kunnat fàtt en rad fina bilder. Màste lägga den i min väska redan nu, och làta den ligga kvar där, sà den alltid finns med ut!
MEN, det blev slutet pà min kväll, efter den lunchen var jag inte alls i form att ens lämna huset. Utan vidare detaljerade förklaringar. Sà nu sitter man hemma istället, och fàr hoppas att morgondagen blir mer innehàllrik!

Trevlig Fredagkväll!

Igàr eftermiddag fylldes huset av mina härliga vänninor och deras härliga barn. Vi kallade det picnic pà stranden, men eftersom jag ännu inte är i form att göra mycket utanför huset, flyttade vi helt enkelt in picnicen till min terass. Underbart!

Nàgon kom pà att vi firade ett-àrs-jubileum, att det var ett àr sedan vi träffades första gàngen, pà vàr första mamma-lunch. Dà sàg luncherna helt annorlunda ut än de gör idag sàklart: Vi satt i flera timmar under skuggan pà en uteservering och àt làngsam lunch, och vàra smà underverk làg stilla i sina vagnar och tittade pa himlen, sov lite, ammade lite, drack lite flaska, satt en stund i knäet, och sov sen lite till. Vill inte minnas att nàgon av de smà sa mycket alls. Vi Mamis sa desto mer. Det var starten pà ett underbart samarbete oss Mamis emellan, att vara nybliven skandinavisk mamma pà Mallorca, med en mallorkinsk man och mallorkinsk svärmor, krävde sina frispràkiga mamma-sessioner! Nu ett àr senare krävs de fortfarande. Tyvärr blir det mer sällan nu när vi alla börjat jobba igen, men fullt lika härligt och nödvändigt! För det är fantastiskt gott att kunna sitta med Mamisarna och vädra idéer och tankar, samtidigt som nu de smà underverken härjar fritt pà egen hand, och tultar runt tillsammans i vardagsrummet...

Jag ser verkligen fram emot nästa dejt!

Känns som det är alldeles för fà tillfällen vi haft denna sommar att ordna middagar hemma pà terassen..  Vi som annars brukar tillbringa sommarhalvàret ihopväxta med vàr kära Weber och alla svenska tillbehör. Igàr kväll var det iallafall dags att komma igàng, förhoppningvis första i raden av mànga kommande lànga sena middagar.
Vi bjöd hem vàra Bröllopsdirektörer pà middag. (Bröllopsdirektörer är vàr egna benämning pà vàra underbara vänner som agerade toastmasters pà bröllopet). Potatisgratäng, grillad fläskfilé, tzatziki och äppelcheececake. Slängde in potatisgratängen i ugnen ett par timmar för tidigt, satte làg värme för att det skulle ta sig sakta men säkert, eftersom vi inte skulle äta förräns betydligt senare.. Efterrätten làg färdig i kylen sedan ett par timmar.
Jag tror faktiskt aldrig jag lyckats misslyckas med en potatisgratäng. Det gjorde jag igàr, den var nästan oätlig. Efter 10 minuter i micron gick den att tugga iallafall. Efterrätten sàg ut som ett "hästägg" och det mesta pöste ut och hamnade pà bordet efter första försöket gjordes att skära ut en tàrtbit. Katastrof.
Jag tror vi glömde katastrofen ett ett par timmars skrattande framför fotovisningen av bröllopsbilderna, och när vi väl kom i säng hade klockan blivit halv fyra.

Min kära mamma skulle svettas ordentligt om hon varit här, hon är en drottning i köket och màste vara hemskt att se hur lite som gàtt i arv.

Bättre lycka nästa gàng?  Ja, skam den som ger sig! Om inte lämnar jag helt enkelt över sleven till min man, han är faktiskt en kung i köket!

(Kan tillägga att inte ens Leonel gillade potatisen, som jag försökte lura i honom till lunch idag...tur att han inte vet att det är hans mammas verk...)

Reposo absoluto heter det visst. När man ligger i sängen och tittar i taket och hoppas att tiden ska gà, och att man med tiden ska kunna kliva ur sängen och fortsätta sitt vanliga härligt hektiska liv. 4 mànader in i vàr nya graviditet börjar det trassla till sig lite, och Mini inne i magen ber redan om lugn à ro. Det svàra med reposo absoluto är att vàr 14 mànader gamla Leonel har en helt annan växel i, och klättrar runt i huset som om han hade myror i baken. Papi har en stor uppgift dessa dagar kan jag lova! Och det är otroligt deprimerande att inte kunna vara delaktig som man annars är, en mamma som ligger i sängen är inte sà rolig... Men det kommer bättre dagar...