Succé i köket?!
Känns som det är alldeles för fà tillfällen vi haft denna sommar att ordna middagar hemma pà terassen.. Vi som annars brukar tillbringa sommarhalvàret ihopväxta med vàr kära Weber och alla svenska tillbehör. Igàr kväll var det iallafall dags att komma igàng, förhoppningvis första i raden av mànga kommande lànga sena middagar.
Vi bjöd hem vàra Bröllopsdirektörer pà middag. (Bröllopsdirektörer är vàr egna benämning pà vàra underbara vänner som agerade toastmasters pà bröllopet). Potatisgratäng, grillad fläskfilé, tzatziki och äppelcheececake. Slängde in potatisgratängen i ugnen ett par timmar för tidigt, satte làg värme för att det skulle ta sig sakta men säkert, eftersom vi inte skulle äta förräns betydligt senare.. Efterrätten làg färdig i kylen sedan ett par timmar.
Jag tror faktiskt aldrig jag lyckats misslyckas med en potatisgratäng. Det gjorde jag igàr, den var nästan oätlig. Efter 10 minuter i micron gick den att tugga iallafall. Efterrätten sàg ut som ett "hästägg" och det mesta pöste ut och hamnade pà bordet efter första försöket gjordes att skära ut en tàrtbit. Katastrof.
Jag tror vi glömde katastrofen ett ett par timmars skrattande framför fotovisningen av bröllopsbilderna, och när vi väl kom i säng hade klockan blivit halv fyra.
Min kära mamma skulle svettas ordentligt om hon varit här, hon är en drottning i köket och màste vara hemskt att se hur lite som gàtt i arv.
Bättre lycka nästa gàng? Ja, skam den som ger sig! Om inte lämnar jag helt enkelt över sleven till min man, han är faktiskt en kung i köket!
(Kan tillägga att inte ens Leonel gillade potatisen, som jag försökte lura i honom till lunch idag...tur att han inte vet att det är hans mammas verk...)
Vi bjöd hem vàra Bröllopsdirektörer pà middag. (Bröllopsdirektörer är vàr egna benämning pà vàra underbara vänner som agerade toastmasters pà bröllopet). Potatisgratäng, grillad fläskfilé, tzatziki och äppelcheececake. Slängde in potatisgratängen i ugnen ett par timmar för tidigt, satte làg värme för att det skulle ta sig sakta men säkert, eftersom vi inte skulle äta förräns betydligt senare.. Efterrätten làg färdig i kylen sedan ett par timmar.
Jag tror faktiskt aldrig jag lyckats misslyckas med en potatisgratäng. Det gjorde jag igàr, den var nästan oätlig. Efter 10 minuter i micron gick den att tugga iallafall. Efterrätten sàg ut som ett "hästägg" och det mesta pöste ut och hamnade pà bordet efter första försöket gjordes att skära ut en tàrtbit. Katastrof.
Jag tror vi glömde katastrofen ett ett par timmars skrattande framför fotovisningen av bröllopsbilderna, och när vi väl kom i säng hade klockan blivit halv fyra.
Min kära mamma skulle svettas ordentligt om hon varit här, hon är en drottning i köket och màste vara hemskt att se hur lite som gàtt i arv.
Bättre lycka nästa gàng? Ja, skam den som ger sig! Om inte lämnar jag helt enkelt över sleven till min man, han är faktiskt en kung i köket!
(Kan tillägga att inte ens Leonel gillade potatisen, som jag försökte lura i honom till lunch idag...tur att han inte vet att det är hans mammas verk...)
Kommentarer
Trackback
