3 goda ting!
Jag brukar inte bli mätt på sötsaker så lätt.
Men efter senaste 7-års-kalaset fullkomligt pös det socker ur öronen på mig.
Men vad härligt det är med kalas och socker ändå!
Och vad härligt det är med familjetid hos vänner!
Det är väl något man alltid borde sträva efter att bli överdoserad med!
Familj, vänner och socker!
3 verkligt goda ting!
Tio tusen?
Nu är första milen utanför gymmet i box!
Vilken känsla!
Jag blev så speedad att jag tog min vapen-dragare med mig för att göra om loppet två dagar senare.
Så vi fick i hamn 2 mil förra veckan.
Sen ställde vi oss på taket med en megafon och skrek ut det till alla som ville, eller inte ville, höra om vår bragd.
Typ.
Någon egentlig megafon hade vi inte.
Såklart.
Men man kommer långt med vanligt skryt, whatsup, instagram och facebook nowadays!
Så ribban ligger lite högre än sist kan man säga.
Och för den som för bara någon månad sedan slet med varje meter är ju tio tusen meter en hel j*vla massa meter!
Klart något att vara nöjd med!
Leonel-Tid!
Det är ju enkel logik att förstå att alla barn behöver lite egentid med sina föräldrar.
Det är däremot inte helt enkel matematik att få ihop det när antal barn överstiger antal föräldrar.
Jag har en del 1-barns-väninnor som gärna påtalar hur viktigt det är att låta varje barn få sin plats och sina regler och att varje barn ska behandlas efter just sin ålder.
Visst är det så.
Men lika många gånger har jag menat att jag tror att varje familj nog gör så gott de kan, utifrån deras läge just där och då, om de så har ett, två, tre eller sju barn!
Men klart man alltid kan bli lite bättre.
På allt man gör.
Så det strävar vi ju efter givitvis.
Som säkert många andra out there.
Nu närmast jobbar vi med att ge Leonel lite mer utrymme.
Läget där vi som familj är just här och nu kräver det.
Så en eftermiddag i veckan är Leonels.
En dag fyllde vi den stunden med mamma-son-bio-mys.
En dag fyllde vi den med Leonel-Kompis-mys och jobbade mest på att blocka undan småsyskon.
Nu sist ville Leonel följa med oss på Crossfit.
Och det är ju klart att det är väldigt oviktigt vad man gör.
Bara man gör.
Tillsammans.
Imorgon är det Leonel-tid igen.
Vad vi gör är oklart.
Men det står Leonel-tid i min kalender!
Party!
Så äntligen!
Efter massa väntan och efter en oväntad ombokning kom så äntligen dagen!
Dagen för Lilys 5-års fest!
Lily känns nästan lite overkligt exalterad över födelsedagsfester.
Nästan lite sådär så man undrar om det verkligen är rimligt.
Men när vi hörde tjejkompisarna skrika i kör från skolgården till partyt, Lily Lily Lily Lily Lily Lily!!! förstår man liksom vidderna bättre.
Klart det är årets Happening att fylla år!
PARTY!
Världens lyckligast tjej!
Trygg pension!
Som läxa förra helgen skulle Lily berätta för klassen vad mamma och pappa jobbar med.
Jag undrar vad hon berättade egentligen.
För när vi tränade hemma blev det aldrig riktigt rätt.
Man kan säga att jag blev rätt mycket mer än vad jag är.
Härligt att någon har höga tankar om mig!
Kanske ska ta med mig Lily och be om en löneförhandling?
Iallafall, veckan har nog sen mest handlat om vad alla kiddos själva vill bli när de blir stora.
Och det är ju en himla bra fråga!
Jag har själv ingen aning alls om vad jag vill bli när jag blir stor.
Efter att skolkorridoren dekorerats med teckningar där alla barn illustrerat sina drömyrken kan man ju utan större förvåning konstatera att brandman och lärare är poppis.
Men där fanns också någon läkare, simtränare och varg-jägare.
Varg-jägare?
Finns det ens varg här på ön?
Lily känner inga tveksamheter inför sin framtid iallafall.
Den är solklar!
Lily ska bli prinsessa.
Såklart!
Så nu kan jag kanske sluta fundera på vad jag själv ska bli.
För prinsessornas mammor är väl Queens?
En trygg pension väntar mig sen då?
Visst?
Ett Magiskt Dygn!
Som jag längtat efter en natt på stan!
Även om vi har fått lite snurr på girls-night-out sista tiden så brukar ingen komma mycket längre än möjligtvis drink efter middagen.
Och det är rätt lagom.
Oftast.
Men i helgen var det annan växel i vill jag lova!
Gänget som samlats för middag och drinkar var helt klart mer fokuserade på drinkarna än på maten.
Och jag tror inte man kan hamna i en härligare samling tjejer som bjuder så mycket på sig själva och som bjuder på så mycket fnisser och så många gapskratt!
Vid halv fem la en av girlsen upp pjuxen på bordet och det var väl ungefär då jag kom på att jag om några få timmar skulle bli väckt av tre spralliga kiddos som väntade playdejt-brunch!
Så då gick jag hem.
I regnet.
I ösregnet!
Det var nog tack vare det ösregnet som jag faktiskt kom i form på bara tre timmars sömn och fick fixat både cupcakes och amerkanska pannkakor till brunch-playdejten som ringde på klockan 10!
Vilket magiskt dygn!
Lyckliga jag!
So very very Lyckliga jag!
Lönsamt!
När jag jobbar helg har jag ett sånt där nästan överlöjligt behov av fylla eftermiddagarna och kvällarna med aktiviteter.
Jag hinner inte mer än inom dörren hemma förrän jag måste dra ut alla igen.
Om jag inte lyckats fylla huset med härliga vänner då.
Det fick jag till i lördags.
Då blev den sena lunchen en tidig middag och slutade vid läggdags!
Men i söndags stod huset tomt..
Eller, jag menar, tomt är det ju inte direkt när vi är alla hemma.
Men tillräckligt tomt för att behovet att sticka ut skulle kicka in.
Och även om alla har samma behov av packad picnic och frisk luft så är det alldeles bedrövligt svårt att komma ut genom dörren ibland.
Rätt ofta, faktiskt.
Alla 5 snurrar som yra höns fullt upptagna med sin idé om vad som bör prioriteras och till slut vill jag bara ge upp projektet och sticka ut i skog och mark själv!
Men hur kul skulle det vara att sitta ensam på en stubbe då?
Antagligen inte särskilt kul.
Så jag snurrar vidare och försöker få resterande 4 att åtminstone snurra i riktning mot skor, jacka, ytterdörr, bildörr, och bilbälte.
För det är verkligen värt slitet.
Och nu sist resulterade slitet i lite pensionärssporting i parken....
... och pallade skogspallar till min terass!
Sån tur att jag insisterar.
På att komma ut.
Det är högst lönsamt!
På alla vis.
Alltid.
V.A.R.J.E F.R.E.D.A.G
Alla vill väl förändra något.
Och med Nytt År tror jag de flesta har kreativitets-kli i fingrarna.
Jag också.
Mina små projekt radar upp sig på listorna och det är så fantastiskt!
Inte många avbockade ännu.
Men så har vi ju precis kommit igång året.
Ett av mina absolut bästa projekt är iallafall i hamn.
Lite mer kvalitetstid med kidsen!
För det sticker ju så himla hårt i mamma-hjärtat att behöva jobba varannan helg.
Och då både lördag och söndag.
Så i ett försök att kompensera all den förlorade lediga helgtiden har jag numera alltid ledig varje fredag.
Och eftersom det är enda dagen i veckan skolan släpper ut ungarna redan strax efter 12 så blir det ju massa sköna timmar tillsammans där!
Nästa lite som en mini-lördag faktiskt!
Vi hinner luncha tillsammans på McDonalds, vi hinner pyssla hemma, vi hinner leka och dricka kaffe i parken, vi hinner spela fotboll med grannarna och vi hinner njuta tidig middag med nya favvo-tallriken Nachos innan vi bygger Escaletric-bilbanan och tittar på veckans film med båda händerna i godisskålen.
V.A.R.J.E. F.R.E.D.A.G!
Always!
Inte Sometimes.
Always.
Tror jag.
Välkommen?
Efter mer än två månaders banbyte tänker jag nu ta mig tillbaka...
Så en kväll i veckan har jag och min make en stående dejt...
I Urbanfit-bunkern alltså.
Jag fick ett fint välkomnande av härliga tränaren Alain:
Shit.
Jag som knappt kan räkna till 100.
Tänkte jag när jag såg mitt pass för kvällen.
Men jag är med.
I min takt då...
Men jag är med!
Och jag är Välkommen.
Så nu kör vi!
5?
Mitt i allt ståhej med jultomte, nyår, och de spanska jultraditionerna med de tre kungarna som kommer dragandes med julklappar och karameller föddes Lily.
För 5 år sedan!
Just då, för 5 år sedan, var det såklart orubblig fokus på just det eventet.
Men sen dess har det varit lite rörigt att få in hennes födelsedag.
Minst sagt.
Hennes kompisar i skolan är det klurigt att organisera kalas med när alla är borta på jullov.
Och vi glömmer bokstavligt talat nästan bort det själva!
Galet!
För hur kan man nästan missa firandet av vårt, hittills, största Äventyr?
Lily är liksom mest av allt hos oss.
Fritt att tolkas av läsaren, såklart, men alla som känner Lily vet precis vad jag menar.
För att skapa någon slags rutin tänkte jag så fortsätta på förra årets firande.
Då hade vi Family-Time på restaurang på Lilys Birthday och öppnade paket så papper och snören flög högt och lågt.
Det var en succé!
Tills vi skulle packa ut oss från restaurangen och hon helt plötsligt insåg att ingen kompis kommit.
Vetskapen att vi veckan senare skulle ha kalas för en styrka på 20 små 4-åringar vägde liksom inte så tungt just där och då.
Så vi kunde konstatera att eventet med restaurang var fab för liten som stor, om vi bara haft med någon kompis!
Den lilla detaljen kunde vi så justera i år och bjöd med oss ett par vänner att fylla ut Lilys kulisser med!
Och så trixade jag ihop en rosa tårta med både Lilys namn och en prinsesskrona!
Och så packade vi in massa härliga små presenter i papper och snören och kunde riktigt partaja loss!
Lyckan var total när hon baxade hem alla presenter från restaurangen!
Väl hemma satte hon sig omedelbums ner för att justera inbjudningslistan till kompis-kalaset som väntar när skolan startat...
För tjejen som är all that ser såklart till att hon får all that!
Löpar-sugen?
Nu är det nytt år och nya tag som ska tas.
Minsann.
Nu får det vara slut på tramseriet och nu ska här fokuseras.
Jag är så grymt bra på just fokuseringen!
I teorin.
Men i praktiken?
Jösses vad komplicerat!
Men efter allt mitt snack om löpning ramlade det in en del totalt oväntade julklappar från högst oväntade håll och riktningar, med en klar löpnings-relation.
Så nu är jag mer än väl utrustad och kan väl inte annat än sätta igång?
Leonel tycker detsamma.
Men han menar att han ska med.
Till min stora lycka.
För vi ligger liksom ungefär på samma level nu.
Vi gjorde 1.43 km utan att stanna, och däremellan lite backintervaller.
Imponerande!
Av en 6-åring alltså.
Inte fullt så imponerande av en 24-åring.
34-åring, menar jag.
Men Leonel var själaglad iallafall!
Och jag med!
För nu kan jag ju inte annat än avancera nästa rutt, visst?
När Löpar-suget sätter in.
Om Löpar-suget sätter in alltså.
Planera mera!
En ledig dag hemma med Familjen kan ju vara helt ljuvlig!
Antagligen.
Men den här Familjen klarar inte riktigt av att kombinera just hemma-biten med ljuvlig-biten.
För spenderar vi en hel dag hemma klöser ungarna nästan håret av varandra och själv känner jag mig ofta snabbt som ett hembiträde i mitt eget hem.
Nej.
Vi är helt klart en familj som har gott av att ha en plan.
Gärna många på en och samma gång.
För att gardera oss mot eventuella avbokningar.
Lite som att jobba inom resebranchen där man hellre står med överbokningar än avbokningar typ.
För häromdagen hade vi ett upplägg som faktiskt överslog även mina kapaciteter.
Men så började avbokningarna droppa in och dagen blev helt perfekt!
Och då hann frun i huset, alltså jag själv, unna mig sovmorgon till halv tio, frukost i morgonsolen med familjen innan min kära man tog Leonel och Lily till simhallen och jag fick förmiddagskaffe under en filt på terassen med Loui.
Därefter raka spåret till fyndande på loppis, lunch och eftermiddagshäng i parken med vänner, innan Lily hade födelsdagskalas hos en klasskompis och jag fick handla och baka med mina killar innan kvällens fest!
Jag menar liksom, HUR bra kan en ledig dag bli?
Ingen rev någon i håret på hela dagen!
Ingen skrek fula ord!
Ingen puttades, ingen revs och ingen grät!
Jag fortsätter planerandet, för det är ju det vi behöver, helt klart!
Liten som stor.
För att hålla sams!
Tydligen.
Så jag ska planera mera!
Ännu mera!
Happy New Year + 4 dagar!
Tur man har flexibla vänner.
Himla tur.
För när vi såg oss avboka årets nyårs-event flexade Värdinnan och Värden helt enkelt fram festen 4 dagar.
Alltså utom räckhåll för smittorisk med mina aningen prickiga ungar.
Så vi fick till slut en fantastisk Nyårsfest!
Med allt från snitsiga snittar till ljuvlig anka till tårta och bubbel.
Och självklart även de traditionella 12 vindruvorna vid 12-slaget!
Kiddosen var euforiska att få vara på fest och höll dansgolv över midnatt...
då de en efter en radade upp sig i soffan...
Klart en sån där superlyckad fest som man önskar aldrig tog slut!
Så Happy New Year + 4 dagar!
Och nu hoppas vi 2014 bjuder på en drös tillfällen till kul happenings!
Gott Nytt?
Som jag såg fram emot den här Nyårsaftonen!!
Vi hade en superb plan!
Men istället för att hoppa i klackarna satte jag mig ner och googlade.
För Lily & Loui hade precis kommit ut från sjukhuset med diagnosen Escarlatina.
Scharlakansfeber alltså.
Så det blev en lugn hemmasittarkväll med raggsockor istället.
Ett par vänner förbarmade sig över oss och kom över med en fantastisk hemmalagad thailändsk nudelrätt som vi delade och 12-slaget väntade vi in hängandes i soffan tillsammans.
Lily & Loui sov sedan länge.
Såklart.
Men Leonel höll över 12-slaget innan han dåsade ner bland kuddarna.
Och vi andra höll inte mycket längre heller.
Men vi hann säga Gott Nytt År iallafall!
Och nu glädjer jag mig till helgen då vi lovats nytt försök till riktig nyårsfest!
Skam den som ger sig?
Ljuvlig Semester!
Så fantastiskt det är med semester då!
Och kanske jul-semester faktiskt slår lite högre än sommar-semester?
Jo.
Kanske.
Vackra vinter-Palma med blå klar himmel och lagom värmande solstrålar!
Och mina morgonråttor till ungar har dessutom helt plötsligt börjat ta sovmorgnar!
Jag har kunnat snarka lugnt fram till 9 varje morgon.
NIO!
Tror knappt det är sant!
Är mina oförskämt tidiga morgonmorgnar med soffmys vid 05:30 förbi?
Skärrande tanke.
Ljuvlig tanke.
Tack snälla snälla Leonel & Lily & Loui!
För en ljuvlig semester!
Ni är Lovely!
