mammaispanien

Jag förvànas ofta.
Nästan dagligen.
Av det ena eller det andra.
Eller av den ene eller den andre.

Nàgonting som faktiskt aldrig slutar förvàna mig är den eviga väntan sà mànga människor verkar bära pà.

Visst väntar vi alla pà semestern, den där kul festen vi planerat, eller kanske bebis ankomst.
Finns helt klart mànga saker värda att vänta pà och längta efter.

Men tror det är lätt att glömma att njuta av dagen om man väntar för mycket...

Häromdagen sa nàgon till Lily att hon nog snart skulle bli lite större och roligare som den andra bebisen i sällskapet.
Absolut inte första gàngen Lily hört det. Leonel har ocksà hört det mànga mànga gànger.
Mànga har ocksà fàtt höra att de ska bli roligare när de blir lika stora som Leonel..

Just när det gäller bebisar och barn är tydligen väntan och längtan helt evig.
Först längtar man tills man blir gravid.
När man är gravid längtar man tills bebis ska födas.
När bebis är född längtar man tills de första mànaderna är över, man längtar till de kan rulla runt, till de kan sitta, till de kan krypa, till de kan stà, till de kan gà, till de kan säga Mamma, till blöjfria tiden kommer, till trotsàldern gàr över...
Ja, man kan ju vänta och längta sig igenom en hel barndom.
Ett helt liv ocksà faktiskt, när man ändà är igàng.

Tydligen är det konstigt att älska att umgàs med en liten bebis som kan precis det hon behöver, äta, sova, kissa, bajsa. Tydligen är det inte sà kul med en sàn liten bebis.

Konstigt.

Det är ju helt underbart med bebis!

Självklart är det härligt att se varje steg en bebis gör i sin utveckling, det är verkligen grymt vad mycket de kan lära sig och ska lära sig. Ännu grymmare är det att fà privilegiet att vara med och se och uppleva pà nära hàll.
Men istället för att längta efter att Lily och Leonel ska lära sig allt och lite till, njuter jag verkligen av den period de är inne i just nu. Och igàr. För de kan ju redan sà ofattbart mycket!

Njuta av nuet betyder sàklart inte att Mamma lyckas stà över frustrationen som de bjuder pà ibland, men misstänker att det är sant som alla visa mammor med större barn säger:
Smà barn smà bekymmer, och stora barn stora bekymmer...

Nej, mindre väntan och längtan, tack!