mammaispanien

Okej.

 

Jag erkänner.

 

Jag har ju alltså blivit en sån där fotbolls-biten gapig mamma som står på läktaren och svettas när ett gäng 6-åringar springer efter en boll.

 

Trodde jag aldrig.

 

Man ska aldrig säga aldrig.

 

Uppenbarligen.

 

Och i veckan spelades ligans viktigaste match.

 

För vi skulle möta enda laget som ligger före oss.

 

De stackars kidsen var så nervösa av all press alla mammor och pappor lagt upp under veckan att de första 10 minuterna rörde de knappt bollen.

 

Och 4 mål petades in av ligans bästa lag.

 

Efter fjärde målet kom plötsligt spelet av sig.

 

Tränarna från de båda lagen hade kommit i bråk!

 

Allas öron spetsades såklart, eftersom ingen fattade vad det kunde handla om.

 

Tills alla hör klart och tydligt från motståndarens tränare att "kan någon TA BORT DEN TJEJEN från kanten av spelplanen"

 

Ehhh.

 

Vilken tjej?

 

Lily såklart.

 

Helt plötsligt inser jag att de grälar om att motståndarens tränare menar att Lily står för nära planen och därmed distraherar hans spelare.

 

Ehhh.

 

Som en busvissla är jag runt planen och leder ur Lily ur het-elden.

 

Men då var ju vår tränare redan tänd.

 

Och galen över hur de kan bråka om Lily när motståndarlagets avbytarspelare står precis bredvid henne, och menar att de som har matchtröja distraherar väl i sånafall mer då, eftersom man från planen knappt kan avgöra om de är med eller inte.

 

Domaren hotade sedan helt oväntat att kasta ut vår tränare från planen.

 

Alltå, H-E-R-R-E-G-U-D!

 

När till slut spelet kom igång igen blev det iallafall snurr på våra killar, och de tog över spelet totalt.

 

Från att förlorat första matchen mot samma lag i höstas med typ 12-0, till att inleda matchen med att förlora med 4-0 kickade de igång en iver utan dess like.

 

De tryckte på resterande 30 minuter och det var en fröjd!

 

Även för den som inget alls kan om fotboll.

 

Som Moi.

 

De sköt och sköt och sköt mot mål.

 

Men missade lika många gånger.

 

Tills vår, vanligtvis inte särskilt aggresiva Leonel, dök upp från ingenstans och bara drog förbi och med full kraft drämde in ett mål!

 

Enligt protokollet förlorade vi med 4-1, men stora som små grät vinnartårar ändå!

 

Och hela laget med småsyskon och föräldrar firade med McDonalds sent in på kvällen!