Den eviga tidskillnaden...
Det är inget nytt att svenskarnas och spanjorernas förhållande till tid kan skilja sig en del.
Mamma minns ett grillpartaj hemma där spanjoren som erbjudit sig att hjälpa till vid grillen kom nàgon timme sent, och de svenska gästerna ringde pà dörren halvtimme tidigare än planerat.
Ingen lyckad kombination.
Nu är vi väl först och främst personer, innan vi är en nationalitet, men våra kulturer lyser många gånger igenom.
Igår kväll insåg Mamma att hon nog anpassat sin klocka efter spanska tider.
Klockan 21 var vännerna inbjudna till middag.
Klockan 21 var naturligtvis också maten klar.
MEN...
Klockan 20:30 kom första gästerna!!!
(Nej, det var inte tidiga svenskar, det var väldigt tidiga mallorkiner)
Mitt i Mammas exprimenterande i köket!
Lite kaotisk stämning hägrade.
Inte för att det egentligen alls gör något om man lagar lite mat under fördrinken.
Iallafall inte om man har lite kontroll på läget och vet vad man sysslar med.
Det visste inte alls Mamma igår kväll.
Resultatet blev till slut väldigt bra!
Mamma är ett oupptäckt geni!
När sista gästen drullat hemåt funderade Mamma igen över den där eviga tidsskillnaden.
Man vill ju vara i tid.
Lagom i tid.
Inte för tidig.
Inte för sen.
Lagom.
Men till nästa middagsbjudning tänker Mamma vara ute i god tid och sedan lugnt sitta sista halvtimmen på barstolen och slurpa vin...
