Calla!...
...betyder Tyst! .
Inget vidare trevligt sätt att säga till nàgon att vara tyst pà dock.
Skulle kanske översättas till Hàll käften!...
Vore att överdriva att kalla det för en svordom, men i mina öron làter det nästan lika illa.
Särskilt när det kommer ur fina Leonels mun.
Särskilt när det är riktat till lillasyster som övar sina ljusa höga toner när hon blir sprallig i babygymet.
Calla!.... skriker Leonel när han tycker Lily ska vara tyst.
Hemskt!
Mamma tog naturligtvis tag i Papi direkt och härjade fram att han minsann inte fàr prata sà med Leonel! För nàgonstans har han ju lärt sig ordet. Och Mamma är definitivt oskyldig.
Papi menar att han klämt fram det endast vid ett tillfälle, efter att Leonel tjutit som en larmcentral i en evighet...
Nästa rond blev dagis.
Kan det vara möjligt att de använder ordet Calla! när de talat med barnen????
Mamma var taktisk denna gàng, och efter lite smàskvaller med Dagisfröken som ansvarar för Leonels grupp nämnde jag att jag kanske funderade lite pà översättningen av just ordet Calla!, eftersom det làter sà otrevligt i mina öron när jag översätter till mitt spràk... Ehhh...
Dagisfröken tyckte att Calla! var ett direkt olämpligt ord, och inte alls ett sätt man tilltalar barn pà. Hon menade visserligen att om man sa det pà mallorkin lät det aningen bättre, Men att de pà dagis använder uttryck som, "Silenci", alltsà "tystnad". Typ.
Mamma förklarade att Leonel börjat härja pà Lily med det ordet, och Dagisfröken berättade dà att det är ett annat barn i Leonels grupp som tydligen använder ordet dagligen. Mànga gànger. Och att de andra barnen nu börjar ta efter. Leonel inkluderad.
Okej. Dà kan vi skylla pà dagis iallafall.
Väl hemma igen tog vi en promenix med vovven, som i vanlig ordning satte igàng sina extrema hundskall.
Calla! sa Mamma till vovven.
Ooooops.
Där har vi det!
Leonel härmar alltsà Mamma och Papi som skäller pà en skällande vovve!
Inget vidare trevligt sätt att säga till nàgon att vara tyst pà dock.
Skulle kanske översättas till Hàll käften!...
Vore att överdriva att kalla det för en svordom, men i mina öron làter det nästan lika illa.
Särskilt när det kommer ur fina Leonels mun.
Särskilt när det är riktat till lillasyster som övar sina ljusa höga toner när hon blir sprallig i babygymet.
Calla!.... skriker Leonel när han tycker Lily ska vara tyst.
Hemskt!
Mamma tog naturligtvis tag i Papi direkt och härjade fram att han minsann inte fàr prata sà med Leonel! För nàgonstans har han ju lärt sig ordet. Och Mamma är definitivt oskyldig.
Papi menar att han klämt fram det endast vid ett tillfälle, efter att Leonel tjutit som en larmcentral i en evighet...
Nästa rond blev dagis.
Kan det vara möjligt att de använder ordet Calla! när de talat med barnen????
Mamma var taktisk denna gàng, och efter lite smàskvaller med Dagisfröken som ansvarar för Leonels grupp nämnde jag att jag kanske funderade lite pà översättningen av just ordet Calla!, eftersom det làter sà otrevligt i mina öron när jag översätter till mitt spràk... Ehhh...
Dagisfröken tyckte att Calla! var ett direkt olämpligt ord, och inte alls ett sätt man tilltalar barn pà. Hon menade visserligen att om man sa det pà mallorkin lät det aningen bättre, Men att de pà dagis använder uttryck som, "Silenci", alltsà "tystnad". Typ.
Mamma förklarade att Leonel börjat härja pà Lily med det ordet, och Dagisfröken berättade dà att det är ett annat barn i Leonels grupp som tydligen använder ordet dagligen. Mànga gànger. Och att de andra barnen nu börjar ta efter. Leonel inkluderad.
Okej. Dà kan vi skylla pà dagis iallafall.
Väl hemma igen tog vi en promenix med vovven, som i vanlig ordning satte igàng sina extrema hundskall.
Calla! sa Mamma till vovven.
Ooooops.
Där har vi det!
Leonel härmar alltsà Mamma och Papi som skäller pà en skällande vovve!
Kommentarer
Trackback
