mammaispanien

För 16 veckor sedan förändrades mitt liv. För 16 veckor föddes min coola son Leonel. Pà ett sjukhus i Palma pà Mallorca kom han till världen, inte med ett skrik som man väntat och hoppats pà, det var mest hans mamma som skrek. Som en stucken gris, faktiskt. Det är inte glömt, trots mànga kloka människors löfte om att sà snart man har sitt barn i famnen glömmer man smärtan. Men det är arkiverat och lagt àt sidan, finns inte plats för den delen av minnet just nu. Jag gissar att det plockas fram om dagen kommer när Leonel fàr ett syskon...
Kanske Leonel var förundrad över varför hans mamma gastade sà, allt han gjorde var att titta pà mig med sina stora vackra ögon, fràn den trygga famnen hos sin pappa. Pappa grät stora härliga tàrar, men jag à Leonel bara stirrade pà varandra. Det har vi nu gjort i 16 veckor.

16 veckor är en skrämmande viktig siffra för alla mammor i Spanien. Det är tiden man fàr vara mamma pà heltid. Det är tiden vàr mammaledighet sträcker sig till. Sedan ska mormor eller farmor eller dagis ta över vàrdnade av den underbara bebisen pà dagtid, och mamma fàr släpa sig tillbaka till sitt jobb och försöka vara tacksam för de 16 veckorna hon fàtt.

Jag kan inte det. Jag vill inte det. Jag vägrar göra det.
Jag har därför under hela min mammaledighet jobbat lite extra hemifràn, när det passat Leonel och när det passat mig,och jag fick igàr besked fràn mitt jobb att jag kan fortsätta sà fram till 14 januari! Dà var det min tur att gràta stora härliga tàrar. Jag har fàtt 19 veckor extra att vara hemmamamma!