mammaispanien

Lyckligast på jorden!

Jag läste nyligen en kommentar på nätet skrivet av någon som visade på hur mycket mer värde det är i att familjen samlas för middag varje kväll än att arbetstrycket blir så stort att allt man hinner ge sina barn är ett större hus eller en finare bil tack vare sina långa arbetsdagar och sin karriär.

 

Jag håller med helt.

 

Häromdagen hade jag en rätt intressant konversation om just prioritering i livet.

 

Prioriteringar sett från mammors perspektiv alltså.

 

Och tydligen kan det verka nästan lite underligt hur jag kan njuta så mycket av att bara vara och att jag faktiskt känner mig som lyckligast på jorden av att bara hänga med mina ungar i en lekpark.

 

Utan karriärskrav och utan prestationskrav.

 

Jag menar att det är underligt att inte prioritera kvantitetstid med mina små.

 

Det menar visst inte alla.

 

Men klart att kvalitet också viktigt.

 

Självklart!

 

Men att vara där, alltid, nästan alltid, är viktigast för mig.

 

Det är värt så mycket mer än guld & gröna skogar.

 

Den dagen mina tre fina har annat att göra än att hänga med sin mamma kommer snart.

 

Jag fattar det.

 

Just därför passar jag på nu.

 

För de här åren får man aldrig igen.

 

Så jag hänger vidare.

 

Och känner mig som lyckligast på jorden!

 

 

 Jag är nog lyckligast på jorden!

 

 

 

 

 

 

Åh vad härligt att läsa! Jag bor på Ibiza/Formentera med min lilla familj inkl 1år gammal dotter och känner stark press utifrån att dumpa ungen på dagis och skaffa en karriär. Och jag blir liksom lite osäker av allt det även om jag innerst inne bara känner att jag vill hänga med mitt barn om jag kan! Jag vill vara den som lär henne saker och ger henne värderingar och tröstar och skrattar och ser när hon busar osv osv osv! Jag får alltid höra att det är sååå mycket bättre för barnen att gå på dagis där de "får lära sig äta själva/potttränas/får rutiner" och att det är osmart att ägna sig åt familjelivet för som du säger kommer dagen då barnen får egna liv och då står man där. Jag blev iaf stärkt i min känsla av att jag älskar att hänga med min unge, så tack!! (älskar din blogg f.ö.)