mammaispanien

Mamma är ofrivilligt en erfarenhet rikare.

 

Men inte bara det.

 

Hon är två rynkor rikare oxå.

 

 

 

Av allt slitsamt grubblande.

 

Men man kan inte lägga för mycket tid på att grubbla.

 

Det är liksom rätt begränsat hur länge tiden står still och väntar.

 

Typ.

 

Så nu är det bara att köra igen.

 

Och visst är det väl så att man aldrig kan ångra något man gjort, bara det man inte gjort?

 

Eller hur var det nu?

 

Och har Mamma egentligen gjort något? 

 

Eller är problemet vad hon inte gjort?

 

 

Nu kör vi.

 

Tills vi krockar igen.

 

För det är väl det livet går ut på?

 

Alltså, kanske både krockandet och slitet med att lära sig att resa sig?

 

Verkar onekligen oundvikligt iallafall...

 

Men nu ska Mamma försöka ha lite kul igen!

 

Så.

 

Upp!