mammaispanien

Loui har nog aldrig varit sà sjuk som han är nu.

Stackars liten.

Sà gårdagens eftermiddag spenderades i ännu ett väntrum pà barnakuten för lite assistans.

Inte första gången den senaste veckan.

Där fanns galet mànga barn.

Antagligen sjuka barn.

Men ingen var sà risig som Loui.

Det stod klart ganska snart när Mamma vankat ett par varv runt väntsalen med en àlandes Loui i famnen och känt de storögda mammorna som med fasa följde oss med blicken.

Alla Mammas eventuella tvivel undanröjdes sà varje gàng hon behövde sätta sig ner en stund eftersom de närsittandes dà lite diskret fick sina barn att leka lite längre bort.

Att làta Loui pilla med de leksaker som finns i väntrummet just för att sjuka barn ska kunna fördriva väntetiden lite var det inte riktigt tal om.

Nej.

Mamma kände sig som hon hängde runt med en pestsmitta.

Sà vi vankade och gnydde mest.

Loui liknade faktiskt mest en liten valp just dà.



Stackars liten.

Men nu är Mamma & Loui & halva apoteket hemma igen, och lägger hoppet hos giftet och medicinerar för fulla hus!

Inte för pestsmittan dock.

Louis latinska diagnoser är sàklart betydligt elegantare än sà.