mammaispanien

Mamma brukar tycka hon har rätt mycket om sig och för sig.

 

Vanligtvis.

 

Men den gågna veckan har slagit alla rekord.

 

Med skrattretande marginal.

 

Varje gång Mamma gluttade i sin kluddiga kalender, som har som uppgift att hålla rätsida på Familjens alltför röriga liv, hittade hon mirakulöst nya anteckningar med Big Thing som allt skulle få plats inom de 7 dagar en vecka så snålt erbjuder.

 

En av dessa tidsslukande noteringar berättade att Mamma anmält sig som medföljande assisterande mamma på Lilys skolutflykt.

 

Fantastiskt väl-investerade timmar.

 

Tänkte Mamma när hon anmälde sig.

 

Att hon just dessa timmar behövt stå i sitt kök inför nästkommande kvälls glögg-event var inget hon redde ut i huvudet just då.

 

Liksom.

 

Så.

 

Utflykt blev det.

 

Naturligtvis.

 

Men det som Mamma uppskattat skulle bli en sån där guldkantad bonding-dag med sin dotter blev precis allt annat än just det.

 

För Fröken Lily var allt annat än ett möjligt sällskap.

 

Hon lät som en mistlur rakt genom hela utflykten, hängandes i Mammas bakfickor som en kissnödig bebis.

 

 

Typ.

 

Meningen med att mammor och pappor ska följa med på skolutflykterna är bland annat för att hjälpa fröken rodda storklasser på 25 ungar utanför skolgårdens trygga murar.

 

Med 3 närvarande mammor kan man ju lätt räkna ut att just den här Mammans ansvar vilade 8,3 stycken 3-åringar.

 

Genom museum, in på toaletter, över övergångsställen i galna city, förbi lockande blomsterutställningar där 300 fingrar försökte pilla av blombladen på allt de kom åt, och upp & ner ur buss.

 

Hur det gick med en totalt rabiat och samarbets-oförmögen Lily är väl ingen match att lista ut.

 

Nu lyckas Mamma ändå, så här i efterhand alltså, tycka att det var himla mysigt att hänga med skolbarnen.

 

Men det tog en stunds djup-meditering innan den känslan kunde komma.

 

Alltså typ idag.

 

3 dagar senare.

 

Och ser man de få bilder Mamma fick till verkar väl utflykten fullkomligt idyllisk?

 

 

 

En bild säger inte alltid mer än tusen ord.

 

Tydligen.

 

Och det dröjer med all säkerhet innan den här Mamman anmäler sig frivilligt för nästa tur...