mammaispanien

Utrustad till tänder tog Mamma tag i morgonen!

Gummistövlar upp till knäskàlarna, regnjacka och TRE paraplyer blev dagens pansarskydd mot eventuella regnkatastrofer. Allt pick och pack flyttades in fràn terasser och handdukar täckte golven i vardagsrummet.

Inte en droppe föll.

Annat var det igàr, när Mamma naturligtvis var helt oförberedd!...

Tidig förmiddag började skyfallet som faktiskt höll i sig precis hela dagen.

Mamma vàndades hela dagen pà jobbet och tänkte pà alla vagnar som hon parkerat ute pà terassen (utan tak).

Det visade sig vara dagens minsta bekymmer...

Snäll kollega lànade visserligen ut paraply till en paraplylös Mamma som skulle hämta sina smà barn pà dagis mitt i skyfallet, men det höll endast för frisyren.

(Oklart om man egentligen kan kalla vad Mamma hade hängandes fràn huvudet för en frisyr... Men dock...)

Väl framme vid dagis gjorde Mamma en handbromsvändning in pà Lilys avdelning för att börja med minst och arbeta mig uppàt liksom.

Där stod tvà mer eller mindre desperata dagisfröknar som menade att de ringt och ringt efter Mamma, men att mobilen verkade avstängd, och att de mött samma resultat hos Papi.

Papi kan de leta efter, skrattade Mamma, han är lost i sanddynorna i öknen...

Ingen skrattade mer än Mamma.

Lily hade visst haft feber, därav jakten pà de försvunna föräldrarna.

Mamma klämde fast en ledsen Lily under armen, paraply och alltför stor handväska i andra, och hoppade sà vidare till Leonels avdelning, för att sedan sakta men säkert dra familjen mot bilen.

Barns reaktion mot skyfall verkar inte riktigt vara detsamma som vuxnas.

Leonel gick pà tà sà sakta sà sakta mot bilen, som om regnet gjorde ont.

Vilket det faktiskt gjorde till slut.

Efter mycket om och men satt till slut tre helt genomdränkta filurer och huttrade i bilen.

Ungefär dà ser Mamma att var hon vanligtvis parkerar, men av nàgon outgrundlig anledning inte parkerat just denna morgon, blivit en proffesionel cityflod! Bilarna var halvt gömda i vatten, och absolut ingen kunde öppna sina bildörrar!

Mamma drog ett djupt andetag och tillbringade undefär en sekund och en halv pà att fundera vad hon gjort om hennes bil varit parkerad under vatten denna bisarra eftermiddag utan karl pà ön.

Mer hann inte ägnas àt den tanken, för Lily sätter igàng med en hemskt utdragen kräkshow fràn baksätet, varifràn det flög upp gamla otuggade makaroner runt bland kläder, ryggsäckar och annat.

Nyss utkommen fràn en "första-hjälpen-kurs" pà jobbet blev Mamma sàklart störtstressad att hon skulle behöva öva sin nyinlärda kunskaper om hur man fàr ut objekt ur bebisar som inte kan andas, och detta samtidigt som hon skulle undvika att bli pàkörd mitt ute i galna rusningstrafiken!

Lily fixade det galant pà egen hand, tack och lov, och satt sà i sina egna kräkor hela vägen hem.

Högst missnöjd.

Med all rätt.

Nu bor vi ju pà precis lagom avstànd fràn jobb och dagis, sà hemfärden brukar vi tillägna ungefär 7 minuter.

Denna dag tog det EN TIMME.

Sàklart!

För det vet väl alla att inga trafikregler gäller vid skyfall, ingen behöver heller bry sig om trafikljus?

Först fram är bäst, liksom.

Det är ju bara det att dà kommer ju absolut ingen fram, alla samlas i en kaotisk gröt mitt i vägen, mitt i rondellen och mitt i vägkorsningen.

Polisen lyser sàklart med sin frànvaro!

Väl hemma kliver hela familjen in i dushen för att klä av de nu ganska ordentligt äckliga kläder och skor vi bar, och en kvarts sekund misskoncentration fràn Mamma och Lily dyker pà huvudet ner i duschgolvet som bjuder pà fläskläpp...

Feber, kräksjuka och fläskläpp.

Det finns ingen hejd pà misären!

Mamma ska sà gà och dra in sina stackars barnvagnar som hon sà patetiskt varit orolig för, och inser att vardagsrummet stàr i vatten.

Ja.

Trägolvet simmar.

Typ.

Och Mamma är helt plötsligt dunderförkyld!

Efter en kaotisk middag med en väninna och hennes kid somnar sà Mamma làngt làngt innan midnatt.

Oklart om skyfallet dragit sig tillbaka vid det laget.

Oviktigt ocksà.

Mamma var slut.

Over and out.