Tärningen är kastad!

Typ.

Eller, jo, skolansökan är inlämnad.

Och det är ju ungefär som att spela på casino.

Iallafall på den här ön.

Efter lång stunds grubbling på hur i hela friden ansökan egentligen går till, har Mamma och Papi bestämt sig för en strategi att spela...

I dagens tidning finns att läsa att 8182 3-åringar nu står och stampar för besked om skolplats vid önskad skola.

Alltså, knappast är det väl någon 3-åring som stampar, men säkert tokmånga föräldrar.

Hela antagningsprocessen är som ett spel faktiskt.

Flest poäng vinner.

Vad ger poäng då?

-om eleven är bosatt i skolans område (Dessvärre är området stort som en tredjedel av staden, så i varje område finns galet många skolar och galet många barn...)

-om föräldrar jobbar i skolans område (Dessvärre är som sagt området stort, så i varje område finns galet många föräldrar och galet många arbetsplatser...)

-om familjen är "låginkomstagare", vilket absolut inte är motsatsen till "höginkomstagare". (Det räcker att båda föräldrarna arbetar med en standardlön så har man större inkomst än vad som ger poäng....)

-om eleven har vissa specificerade handikapp eller sjukdomar

-om någon av föräldrarna tidigare varit elever på skolan man söker (Just här bidrar alltså Mamma med massor! Inte Papi heller dessvärre...)

-om eleven har syskon som redan går på skolan (Lilys chanser ökar alltså markant, och hon mer eller mindre garanteras plats på skolan vi får in Leonel på... Snacka om bananskal!)

-om familjen har tre eller fler barn (Klart opraktiskt att stanna produktionen vid 2 barn alltså, men å andra sidan, vem har råd att betala skolplats för 3?)


Flest poäng vinner som sagt.

Leonel har dessvärre inte särskilt många poäng.

Verkligen inte mer än någon annan.

Man kan nog säga att han har minimumpoäng, allt vi kan yrka på är området, och där är ju konkurrensen brutal.

75 3-åringar ska börja på skolan vi valt i september.

Hoppas Leonel är en av dessa 75....

Hoppas väldigt få av öns 8182 3-åringar har siktet inställt på just den skolan.

Naturligtvis är vår strategi att vi just inte valt någon av de allra hetaste skolorna, för att överhuvudtaget ha en chans i universum.

Vår andra strategi är hemlig.

Mamma gillar att vara hemlig.

Nu väntar vi bara på reultatet av vår satsning, och reflekterar över hur intressant det är att man faktiskt sätter sina barns skolgång i potten första gången man spelar....










Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0