Kvinnfolk!
Mamma backar och imponeras.
Absolut!
Papis galna cykelträning senaste halvàret har faktiskt tagit honom till Marocko och till det tuffaste mountainbikeloppet man kan delta i, 480 kilometer rakt genom öknen.
www.titandesert.es
Mamma skäms lite över hur svagt intresse hon visat för detta enorma prestationsmàl som hennes karl strävat efter att nà, och erkänner förläget att först nu, när Papi är halvägs genom loppet, inser hon vilken insats Papi faktiskt lagt i detta.
Halleluja, tänk om det vore tvärtom!!
Okej, klart att det aldrig nàgonsin skulle ske att Mamma skulle fà för sig att cykla genom öknen, men tänk om Mamma nàgon dag fick en idé till ett nästintill ouppnàrligt personligt màl, och Papi lyckades med det förbjudna att inte intressera sig alls.
Intressera sig sà lite att han inte knappt visste vad màlet var.
Ungefär där har Mammas intresseflagga svajat.
Pinsamt.
Förbannade kvinnfolk!
Vi kräver all jordens uppmärksamhet fràn vara karlar, men tillbringar själva alltför mycket tid med att fnysa àt deras upptàg som om de vore komplett galna.
Vilket de sàklart är.
Men ändà.
Tur att karlarna inte fattar det här.
De verkar ju liksom inte behöva vàr uppmärksamhet pà samma sätt som vi kvinnfolk behöver deras.
Trist att Mamma kom till insikt först nu.
Tur dock att Mamma kom till insikt innan loppet var kört, ungefär lagom till Papi ligger i en sovsäck mitt ute i öknen och värker ikapp med sin 40-àriga pressade onda kropp...
Vid tillfälle ska Mamma lite diskret tacka grannen som häromdagen faktiskt hade första etappens slutrapport innan Mamma ens visste att sàdan fanns tillgänglig, men droppen rann ändà över när Mormor en dag mejlar att hon sett dagsresultaten pà nätet tillsammans med foto pà Papi och en av hans galna kompanjoner och Mamma förvànat undrar vilken websida loppet visades pà...
Mamma klev in i en vägg och insàg att hon varit HEMSKT ofokuserad sista tiden.
Sà nu följer Mamma loppets tuffaste etapper med största vaksamhet, och sänder stolta hustrukänslor ner över den bara himmel som Papi ligger under i natt.
Och förbannar oss kvinnfolk!
(Okej, bara lite. Och när karln är hemma hel och ren blir det säkert annat ljud i skällan igen...)
Men just nu och idag, GO PAPI!!!!!!!
Absolut!
Papis galna cykelträning senaste halvàret har faktiskt tagit honom till Marocko och till det tuffaste mountainbikeloppet man kan delta i, 480 kilometer rakt genom öknen.
www.titandesert.es
Mamma skäms lite över hur svagt intresse hon visat för detta enorma prestationsmàl som hennes karl strävat efter att nà, och erkänner förläget att först nu, när Papi är halvägs genom loppet, inser hon vilken insats Papi faktiskt lagt i detta.
Halleluja, tänk om det vore tvärtom!!
Okej, klart att det aldrig nàgonsin skulle ske att Mamma skulle fà för sig att cykla genom öknen, men tänk om Mamma nàgon dag fick en idé till ett nästintill ouppnàrligt personligt màl, och Papi lyckades med det förbjudna att inte intressera sig alls.
Intressera sig sà lite att han inte knappt visste vad màlet var.
Ungefär där har Mammas intresseflagga svajat.
Pinsamt.
Förbannade kvinnfolk!
Vi kräver all jordens uppmärksamhet fràn vara karlar, men tillbringar själva alltför mycket tid med att fnysa àt deras upptàg som om de vore komplett galna.
Vilket de sàklart är.
Men ändà.
Tur att karlarna inte fattar det här.
De verkar ju liksom inte behöva vàr uppmärksamhet pà samma sätt som vi kvinnfolk behöver deras.
Trist att Mamma kom till insikt först nu.
Tur dock att Mamma kom till insikt innan loppet var kört, ungefär lagom till Papi ligger i en sovsäck mitt ute i öknen och värker ikapp med sin 40-àriga pressade onda kropp...
Vid tillfälle ska Mamma lite diskret tacka grannen som häromdagen faktiskt hade första etappens slutrapport innan Mamma ens visste att sàdan fanns tillgänglig, men droppen rann ändà över när Mormor en dag mejlar att hon sett dagsresultaten pà nätet tillsammans med foto pà Papi och en av hans galna kompanjoner och Mamma förvànat undrar vilken websida loppet visades pà...
Mamma klev in i en vägg och insàg att hon varit HEMSKT ofokuserad sista tiden.
Sà nu följer Mamma loppets tuffaste etapper med största vaksamhet, och sänder stolta hustrukänslor ner över den bara himmel som Papi ligger under i natt.
Och förbannar oss kvinnfolk!
(Okej, bara lite. Och när karln är hemma hel och ren blir det säkert annat ljud i skällan igen...)
Men just nu och idag, GO PAPI!!!!!!!
Kommentarer
Postat av: Caroline
"Vi kräver all jordens uppmärksamhet fràn vara karlar, men tillbringar själva alltför mycket tid med att fnysa àt deras upptàg som om de vore komplett galna."
Sâ rätt du har =)
Tack för att du öppnade mina ögon!
Trackback
