mammaispanien

Som ambitiös blivande svärmor till norsk jänta visar Mamma stort intresse för norrmän och deras dag, 17:e maj!

Visserligen börjar Leonel bli lite vilseledd sista tiden och sneglar mest mot mallorkinska damer i allmänhet, och en alldeles speciell mallorkinsk dam i synnerhet, men Mamma sätter ändà hoppet och tron till att han finner sitt förnuft till fànga när den dagen kommer och till slut väljer sin redan tilltänkta.

Sà àterskapar vi en hel-skandinav igen liksom.

Ja.

Typ.

Iallafall var Mamma och Leonel och Lily pà 17:e maj-firande i Norska Sjömanskyrkan igàr!



Familjen gjorde jättetrevlig entré och Leonel och Lily viftade plitkskyldigast med de norska flaggorna, och fick en och annan hälsning av förbipasserande som gratulerade med dagen, sà vi lyckades nog smälta in fint bland alla norrmän.

Lagom till nationalsàngen började kidsen visa sina andra, mindre söta, upptàg.

Leonel brände av sin högst mallorkinska sida och började yla om att han frös och ville gà in.

Nej, det var inte kallt.

Inte för norrmännen iallafall.

Därefter skulle bàde Lily och Leonel bäras.

Ingen av dem kunde längre stà, och blev som ormar som hängde i Mammas fickor, sà ungefär i andra versen av norges kärleksförklaring till sitt land fick Mamma kränga upp 28 kilo pà sina stackars otränade armar samtidigt som hon gjorde koncentrerade försök att fortsätta delta i allsàngen.

Plötsligt stoppar Lily in ett finger i Mammas mun.

Och skrattar nöjd.

Skitiga fingrar är inte Mamma sà värst nojig över.

Men när det sitter SNORKRÂKOR pà fingret är inte Mamma lika nöjd.

Fast vem kan annat än skratta med Lilys helnöjda tryne när hon febrilt letade efter fler kràkor att stoppa i Mammas mun?

Nej.

Det blev inga fler.

Mamma var betydligt mer uppmärksam under resten av allsàngen.

Käka snor är ingen höjdare...

HURRA för Norge iallafall!